Efter att nu i ett par veckors tid sköljts över av artiklar om ifall det är rätt att få ersättning för arbetsrelaterade kostnader, resor i jobbet eller ifall man får vara aktiv i näringslivet eller ej, så är det dags för en annan diet.
På s-bloggar kan man nu se att lugnet lägger sig. Ja, lugn och lugn förresten. Ibland blir man avundsjuk. När jag stressar för att åstadkomma ett inlägg i veckan, sprutar Tord Oscarsson ur sig fem om dagen. Inte alla sossar verkar glada över det, men jag glädjer mig över de guldkorn som kommer. Häromdagen lärde jag mig att arbetarrörelsen har en tankesmedja. Och därifrån kommer bland annat följande tankeväckande artikel: Att lära för arbetslivet.
Om jag tolkar skriften rätt, så har vänstern börjat inse att dagens arbetsliv inte riktigt är som gårdagens. Att livslånga kneg i gruvan eller på bruket inte är så vanligt längre. Att det är mer normalt att jobba några år på ett ställe och sen gå vidare, och att företag går omkull eller går dåligt och då måste säga upp. Och att staten inte kan gå in och täcka upp - minns att varken facket eller S erbjöd sig att köpa Saab för egna stålar.
Här borde finnas utrymme för en spännande dialog mellan gamla och nya arbetarepartiet. Även i vänstern finns de kreativa entreprenörer som inte kan tänka sig en fast anställning. Även i högern finns vi slöa gamla gubbar som gärna går in genom samma port var vardag och kör våra åtta timmar, och oroar oss för friställningar.
Var är svaret för framtidens arbetsmarknad? Utbildning - men till vilka jobb? Flexicurity - men finns det nya jobb när man förlorat det gamla? Skall A-kassa vara för evigt eller som ett tunt och högst tillfälligt skyddsnät? Är det viktigast att skapa nya jobb, eller att underhålla de gamla?
Nog kan väl höger och vänster vara mer konstruktiva än att stå och ropa "bidragslinjen" på ena sidan, och "hårt och kallt" på den andra?
Själv tror jag på att få snurr på arbetsmarknaden. Bort med hämmande skattekilar i servicesektorn. Tillåt privata initiativ. Sänkta ungdomslöner, varför inte - det innebär relativt sett högre vuxenlöner. Och ja, S-förslagen om utbildning tål att fundera på. Jag ger hellre tummen upp för ett förslag från motståndarlägret än låter människor stanna kvar i utanförskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar