Efter att ha stampat på Sjögren med båda fötterna, kan det vara på plats att tipsa om en text av Erik Laakso, den unge vackert beskäggade sossen (före detta?). Han hävdar att vi bör behålla lite vanlig hederlig hyfs, även när vi pratar om (för aldrig pratar vi med dem) våra argaste motståndare.
Något för mig att fundera på till nästa gång.
måndag 29 oktober 2012
söndag 28 oktober 2012
Sjöstedt gör självmål
Såja. Efter att ha gjort ett kort gästspel på den andra planhalvan och gisslat alliansens byfånar, är det dags att återgå till bloggens egentliga syfte: att sparka på vänstern.
Idag drar Jonas Sjöstedt ned brallorna på sig själv, i en artikel där han vill slå ett slag för att man skall få kritisera Israel utan att bli kallad antisemit. Hans huvudtes håller jag med om. Om man för fram kritik emot Israels agerande, utan referenser till giriga kroknästa judar, så är man inte automatiskt antisemit, och skall därmed inte heller beskyllas för det. Lika lite som den som för fram kritik gentemot Sveriges invandringspolitik är rasist eller den som kritiserar kapitalismens avarter är kommunist. Förvisso finns det antisemiter som kritiserar Israel, rasister som kritiserar invandringspolitiken och kommunister som kritiserar kapitalismen, men sambandet gäller inte åt andra hållet. Bara för att en häst har fyra ben är inte alla fyrbenta djur hästar.
Så långt alltså en högst vettig artikel av Sjöstedt. Men sen kommer det:
Idag drar Jonas Sjöstedt ned brallorna på sig själv, i en artikel där han vill slå ett slag för att man skall få kritisera Israel utan att bli kallad antisemit. Hans huvudtes håller jag med om. Om man för fram kritik emot Israels agerande, utan referenser till giriga kroknästa judar, så är man inte automatiskt antisemit, och skall därmed inte heller beskyllas för det. Lika lite som den som för fram kritik gentemot Sveriges invandringspolitik är rasist eller den som kritiserar kapitalismens avarter är kommunist. Förvisso finns det antisemiter som kritiserar Israel, rasister som kritiserar invandringspolitiken och kommunister som kritiserar kapitalismen, men sambandet gäller inte åt andra hållet. Bara för att en häst har fyra ben är inte alla fyrbenta djur hästar.
Så långt alltså en högst vettig artikel av Sjöstedt. Men sen kommer det:
"Det borde vara en tankeställare för den israeliska blockadens försvarare att de allt oftare får sällskap i debatten av rasistiska krafter som drivs av hat mot muslimer, inte omsorg om Israel."Hur var det nu, Sjöstedt? Är det rätt eller fel att bunta ihop vettig kritik med rasism? Eller är det bara rätt när du gör det?
lördag 27 oktober 2012
Dags att rusta upp försvaret?
Det märks tydligt att försvarspolitiken har skötts från finansdepartementet de senaste åren. Nu klarar inte ens Reinfeldt och Enström av att försvara sig själva. Eller lyssna på följande drapa från Fredrik, citerat ur Sydsvenskan:
Jag skäms. Ända sedan jag var ung har jag njutit av att kunna se ned på diktaturkramarna till vänster. De som inte kan förmå sig att stämpla Kuba som en diktatur, eller som ser Nordkorea som demokratins ursprung. Den "verkliga" demokratin. Och nu har jag dem i mitt eget parti.
Pagrotsky vill att Forum för Levande Historia skall sluta prata om kommunismen. En hisnande dålig idé tyckte jag först, med tanke på hur få som har koll på Gulag. Men kanske pengarna behövs bättre till annat. En kurs i elementa om demokrati och diktatur för politiker, till exempel. En kurs där Pierre Schori och Fredrik Reinfeldt kan sitta på samma bänk och lära sig grunderna.
För att felcitera Göran Persson: den som inte får välja sina representanter i fria och öppna val är inte fri!
"Jag uppfattar att såväl Karin Enström som jag har uttryckt att om det bara handlar om att välja mellan demokrati och diktatur så är Saudiarabien att betrakta som en diktatur. Sen kan man lägga till att det är i form av en absolut monarki, därför [att] det finns också grader kring detta när man betraktar hur styrelseskick ser ut i världen."Snälla Fredrik, förklara gärna det där. Vid vilka uppsättningar av val kan man hamna i läget att Saudiarabien inte är att betrakta som en diktatur? Det här får mig att tänka på Bill Clintons intressanta definitioner av sexuellt umgänge.
Jag skäms. Ända sedan jag var ung har jag njutit av att kunna se ned på diktaturkramarna till vänster. De som inte kan förmå sig att stämpla Kuba som en diktatur, eller som ser Nordkorea som demokratins ursprung. Den "verkliga" demokratin. Och nu har jag dem i mitt eget parti.
Pagrotsky vill att Forum för Levande Historia skall sluta prata om kommunismen. En hisnande dålig idé tyckte jag först, med tanke på hur få som har koll på Gulag. Men kanske pengarna behövs bättre till annat. En kurs i elementa om demokrati och diktatur för politiker, till exempel. En kurs där Pierre Schori och Fredrik Reinfeldt kan sitta på samma bänk och lära sig grunderna.
För att felcitera Göran Persson: den som inte får välja sina representanter i fria och öppna val är inte fri!
söndag 21 oktober 2012
På vinst och förlust
Det skrivs mycket om vinster i välfärden nu. Högberg, Anybody och Westerholm har redan skrivit betydligt redigare än jag klarar av om detta, men jag vill göra ett försök ändå. Jag har hängt runt på en del vänsterbloggar, och försökt förstå argumenten, vad de är rädda för med privata vinster och privata utförare.
Själv är jag svag för konsumentmakt. För att inte ge alla vänsterläsare hjärtstillstånd omedelbart, kan vi kalla det egenmakt istället. Att det är jag som väljer, inte staten. Det är på det viset det funkar överallt annars i samhället. Det är jag som väljer om jag vill springa in med barnen på ett trist hamburgerhak och ha maten överstökad på 10 minuter, eller om jag har tid med en 2-timmarslunch på gourmetkrog. Det är jag som väljer om jag vill köpa Skoda eller Mercedes. Varför funkar inte detta i åldringsvården? Varför får privata företag tjäna pengar på min hunger, men inte på mitt magsår?
Man skall inte kunna tjäna pengar på gamla och sjuka.
Det låter ju sympatiskt, till att börja med. Varför skulle Krösus Sork kunna klå Bamses farmor på pengar? Men då blir det rätt mycket som man inte får tjäna pengar på vad gäller gamla människor: deras mediciner, bostäder, mat, tandreparationer, implantat, osv. Snart är hela samhället socialiserat.
Det är en j-a skillnad på människor och varor.
Det brukar jag få höra när jag påpekade hur många som faktiskt tjänar pengar på gamla och sjuka. Ni moderater fattar ju inte att vi har med människor att göra! Och ja, här finns en poäng. När ett företag paketerar om köttfärsen, så finns ingen större anledning att tycka synd om köttfärsen. När däremot ett företag låter en gammal människa ligga i sin säng utan vare sig tvätt eller blöjbyte, så far människor illa.
Men: här är ju inte rågången mellan det privata och det offentliga, utan mellan bra och dålig vård. Dålig vård har getts både av privata företag och av det allmänna. Så den brännande frågan bör inte vara hur man blir av med de privata företagen, utan hur man blir av med den dåliga vården.
Och vad gäller den dåliga vården, så är mitt recept konsumentmakt. Att sjuka och gamla likt Tiina Rosenberg kan ställa sig framför föreståndaren, skrika "Fuck you", och dra vidare med sin vårdpeng någon annan stans.
Vinst skall återinvesteras i verksamheten.
Här misstänker jag att vänstern inte fattat hur riskkapitalföretag funkar. De har sällan som affärsidé att krama ur snabba vinster ur bolagen. Tvärtom. De investerar i företagen, och återinvesterar vinster, tills dess att företagen är värda en himla massa pengar. Då plockar de ut vinsten genom att sälja företaget, till en betydligt större summa än vad de gav för det. Är det riskkapitalet som vänstern ömmar för?
Vinst bör begränsas.
Visst är det stötande om vårdföretag har gigantiska vinster. Någonstans slösar någon med pengar. Men om vårdföretag kan få jättevinster med samma intäkter som det kommunala, och de inte maler ned åldringarna till köttfärs - vart försvann pengarna under den kommunala tiden? Till konstlat höga hyror av kommunala fastigheter, månne? Till inköp som inte ifrågasattes eller upphandlades, kanske? Det är inte mindre upprörande när kommunen slösar.
Sen tror jag på marknadsekonomin här. Om det är extremt lukrativt att erbjuda sjukvård, så kommer fler aktörer att dras som flugor till en överfull inkontinensblöja. Med ett större utbud, så kommer kunderna att välja den aktör som har det bästa erbjudandet.
Vinstförbud, förresten. Varför hör jag aldrig någon föreslå ett förlustförbud? I stil med våra banker, som kan håva in jättevinster ena året och sen be staten täcka förlusten nästa. Det vore något för vänstern att driva!
Men vad jag skulle vilja se LO föreslå är en lönehöjningsbegränsning. Att löntagarna max kan få 1% per år, men att det däremot inte finns någon botten för lönesänkningar de år företagen går dåligt. Någon i facket som skulle rösta för? Nej, såpass bevandrade i matematik är de väl...
Vinstförbud funkar i Storbritannien
Ja, det finns många skolor i Storbritannien som drivs non-profit. Och eftersom jag både har gått i skola i Storbrittannien och har släktingar som bott där hela livet, så kan jag berätta lite om hur det går till. Öfvre medelklass lägger stora summor pengar på att få in sina knott i de icke profitdrivande (men på inget vis gratis) statusskolorna. Underklassen får hålla tillgodo med vad staten erbjuder. Eftersom de icke profitdrivande skolorna inte kan öka sin icke-existerande vinst genom att expandera, så ser de ingen anledning att erbjuda sin högklassiska utbildning till, som Basil Fawlty skulle formulerat det, "the common riff-raff".
Varmed non-profit-skolorna gör sitt för att stadfästa klassamhället i Storbritannien. Är det dit ni vill komma, vänstern?
Det blir inte konsumenten som väljer, utan vårdjättarna.
Här finns, äntligen, ett bra, redigt och viktigt argument. I en situation där kommunen lägger ut all vård på en eller ett fåtal aktörer i ett anbudsförfarande finns allvarliga risker för att konsumenterna kommer i kläm mellan giriga kommunpolitiker och storföretag, som båda gör sitt bästa för att lugga oss på pengar.
En erfarenhet jag har av att ha jobbat på universitetet är att det är väldigt lätt att få anslag för sexiga projekt: en stor ny maskin, en ny offensiv satsning. Intresset för att lägga pengar på underhåll till den där maskinen som köptes förra året är däremot minimalt. I den kommunala världen motsvaras det av att pengar till simhallar, muralmålningar av kommunalrådet och dylikt alltid finns. Och tas från vård av gamla, som är ungefär så osexigt det kan bli.
Tänk tanken att man kombinerar kommunalpolitikerna i Göteborg med att asfaltbolagen går in i äldrevården. Hu!
Det är därför jag ömmar för direkt konsumentmakt. Att du och jag skall få en vårdpeng som vi väljer att lägga där vi tycker att den passar bäst. Inte att den hamnar hos det företag som mutade bäst.
I glesbygden finns ändå inga val.
Jo, här finns embryot till en poäng. Vad spelar det för roll att det finns hundra friskolor i Malmö, när Katthult och Mariannelund bara har varsin skola? Mitt svar på detta är att det väl måste vara bättre att några får välja än inga? Eller tänker ni inte bota några cancerpatienter förrän 100% av dem kan botas, bara för att det är orättvist att inte alla överlever?
Sen är inte vård och omsorg nödvändigtvis lokal. Visst, det är bra om närmaste vårdcentral hamnar inom pendlingsavstånd. Men låt mig tänka lite fritt om åldringsvård. Vad sägs om att jag startar ett hem i Thailand, dit gamla svenskar kan komma och tillbringa sin sista tid? Antagligen skulle jag bli snuskigt rik, lönekostnaden för ett vårdbiträde är väl en bråkdel av i Sverige, och lokalkostnaden och uppvärmningskostnaden antagligen måttlig. Istället för kålpudding och brunsås från närmsta kommunala storkök serveras thai-mat från en lokal restaurang, givetvis nubbe till maten, och stranden ligger om hörnet.
Gamlingar från landsbygden är välkomna att söka...
Och istället för att anhöriga skall behöva plåga samvetet med om man skall ägna sommaren åt en vecka i Thailand eller ett besök hos gammelmormor uppe i Norrland, så kan de slå två flugor i en smäll.
De gamla kan ändå inte välja.
Återigen, här finns en poäng. Vad gäller om gamla mormor är så sjuk att hon inte vet vem hon är eller var hon befinner sig? Hur skall hon då kunna göra ett informerat val? Hamnar hon inte helt i Caremas ondskefulla klor?
Men återigen: det finns en grupp som kan välja. Skall de inte få göra det? Och en hel del av de som inte kan välja, har anhöriga som klarar av jobbet. Anhöriga som när jag var ung våndades över att det inte fanns något alternativ till det liggsårsskapande offentliga kyffe som mormor hade anvisats. Inte för oss med vanliga inkomster, i alla fall.
Om vi sedan går till den grupp som inte kan tala för sig själv, och inte har någon som gör det: här är det dags för det allmänna att gripa in! Inte som allsmäktig utförare, utan som representant för de vanmäktiga. Låt det allmänna ta jobbet att leta upp och ställa krav påbra åldringsvård. Och för att det skall gå bra, så anser jag att ett krav är att det allmänna är oberoende gentemot utförarna. För att ställa krav på sig själv funkar sällan särskilt bra.
Själv är jag svag för konsumentmakt. För att inte ge alla vänsterläsare hjärtstillstånd omedelbart, kan vi kalla det egenmakt istället. Att det är jag som väljer, inte staten. Det är på det viset det funkar överallt annars i samhället. Det är jag som väljer om jag vill springa in med barnen på ett trist hamburgerhak och ha maten överstökad på 10 minuter, eller om jag har tid med en 2-timmarslunch på gourmetkrog. Det är jag som väljer om jag vill köpa Skoda eller Mercedes. Varför funkar inte detta i åldringsvården? Varför får privata företag tjäna pengar på min hunger, men inte på mitt magsår?
Man skall inte kunna tjäna pengar på gamla och sjuka.
Det låter ju sympatiskt, till att börja med. Varför skulle Krösus Sork kunna klå Bamses farmor på pengar? Men då blir det rätt mycket som man inte får tjäna pengar på vad gäller gamla människor: deras mediciner, bostäder, mat, tandreparationer, implantat, osv. Snart är hela samhället socialiserat.
Det är en j-a skillnad på människor och varor.
Det brukar jag få höra när jag påpekade hur många som faktiskt tjänar pengar på gamla och sjuka. Ni moderater fattar ju inte att vi har med människor att göra! Och ja, här finns en poäng. När ett företag paketerar om köttfärsen, så finns ingen större anledning att tycka synd om köttfärsen. När däremot ett företag låter en gammal människa ligga i sin säng utan vare sig tvätt eller blöjbyte, så far människor illa.
Men: här är ju inte rågången mellan det privata och det offentliga, utan mellan bra och dålig vård. Dålig vård har getts både av privata företag och av det allmänna. Så den brännande frågan bör inte vara hur man blir av med de privata företagen, utan hur man blir av med den dåliga vården.
Och vad gäller den dåliga vården, så är mitt recept konsumentmakt. Att sjuka och gamla likt Tiina Rosenberg kan ställa sig framför föreståndaren, skrika "Fuck you", och dra vidare med sin vårdpeng någon annan stans.
Vinst skall återinvesteras i verksamheten.
Här misstänker jag att vänstern inte fattat hur riskkapitalföretag funkar. De har sällan som affärsidé att krama ur snabba vinster ur bolagen. Tvärtom. De investerar i företagen, och återinvesterar vinster, tills dess att företagen är värda en himla massa pengar. Då plockar de ut vinsten genom att sälja företaget, till en betydligt större summa än vad de gav för det. Är det riskkapitalet som vänstern ömmar för?
Vinst bör begränsas.
Visst är det stötande om vårdföretag har gigantiska vinster. Någonstans slösar någon med pengar. Men om vårdföretag kan få jättevinster med samma intäkter som det kommunala, och de inte maler ned åldringarna till köttfärs - vart försvann pengarna under den kommunala tiden? Till konstlat höga hyror av kommunala fastigheter, månne? Till inköp som inte ifrågasattes eller upphandlades, kanske? Det är inte mindre upprörande när kommunen slösar.
Sen tror jag på marknadsekonomin här. Om det är extremt lukrativt att erbjuda sjukvård, så kommer fler aktörer att dras som flugor till en överfull inkontinensblöja. Med ett större utbud, så kommer kunderna att välja den aktör som har det bästa erbjudandet.
Vinstförbud, förresten. Varför hör jag aldrig någon föreslå ett förlustförbud? I stil med våra banker, som kan håva in jättevinster ena året och sen be staten täcka förlusten nästa. Det vore något för vänstern att driva!
Men vad jag skulle vilja se LO föreslå är en lönehöjningsbegränsning. Att löntagarna max kan få 1% per år, men att det däremot inte finns någon botten för lönesänkningar de år företagen går dåligt. Någon i facket som skulle rösta för? Nej, såpass bevandrade i matematik är de väl...
Vinstförbud funkar i Storbritannien
Ja, det finns många skolor i Storbritannien som drivs non-profit. Och eftersom jag både har gått i skola i Storbrittannien och har släktingar som bott där hela livet, så kan jag berätta lite om hur det går till. Öfvre medelklass lägger stora summor pengar på att få in sina knott i de icke profitdrivande (men på inget vis gratis) statusskolorna. Underklassen får hålla tillgodo med vad staten erbjuder. Eftersom de icke profitdrivande skolorna inte kan öka sin icke-existerande vinst genom att expandera, så ser de ingen anledning att erbjuda sin högklassiska utbildning till, som Basil Fawlty skulle formulerat det, "the common riff-raff".
Varmed non-profit-skolorna gör sitt för att stadfästa klassamhället i Storbritannien. Är det dit ni vill komma, vänstern?
Det blir inte konsumenten som väljer, utan vårdjättarna.
Här finns, äntligen, ett bra, redigt och viktigt argument. I en situation där kommunen lägger ut all vård på en eller ett fåtal aktörer i ett anbudsförfarande finns allvarliga risker för att konsumenterna kommer i kläm mellan giriga kommunpolitiker och storföretag, som båda gör sitt bästa för att lugga oss på pengar.
En erfarenhet jag har av att ha jobbat på universitetet är att det är väldigt lätt att få anslag för sexiga projekt: en stor ny maskin, en ny offensiv satsning. Intresset för att lägga pengar på underhåll till den där maskinen som köptes förra året är däremot minimalt. I den kommunala världen motsvaras det av att pengar till simhallar, muralmålningar av kommunalrådet och dylikt alltid finns. Och tas från vård av gamla, som är ungefär så osexigt det kan bli.
Tänk tanken att man kombinerar kommunalpolitikerna i Göteborg med att asfaltbolagen går in i äldrevården. Hu!
Det är därför jag ömmar för direkt konsumentmakt. Att du och jag skall få en vårdpeng som vi väljer att lägga där vi tycker att den passar bäst. Inte att den hamnar hos det företag som mutade bäst.
I glesbygden finns ändå inga val.
Jo, här finns embryot till en poäng. Vad spelar det för roll att det finns hundra friskolor i Malmö, när Katthult och Mariannelund bara har varsin skola? Mitt svar på detta är att det väl måste vara bättre att några får välja än inga? Eller tänker ni inte bota några cancerpatienter förrän 100% av dem kan botas, bara för att det är orättvist att inte alla överlever?
Sen är inte vård och omsorg nödvändigtvis lokal. Visst, det är bra om närmaste vårdcentral hamnar inom pendlingsavstånd. Men låt mig tänka lite fritt om åldringsvård. Vad sägs om att jag startar ett hem i Thailand, dit gamla svenskar kan komma och tillbringa sin sista tid? Antagligen skulle jag bli snuskigt rik, lönekostnaden för ett vårdbiträde är väl en bråkdel av i Sverige, och lokalkostnaden och uppvärmningskostnaden antagligen måttlig. Istället för kålpudding och brunsås från närmsta kommunala storkök serveras thai-mat från en lokal restaurang, givetvis nubbe till maten, och stranden ligger om hörnet.
Gamlingar från landsbygden är välkomna att söka...
Och istället för att anhöriga skall behöva plåga samvetet med om man skall ägna sommaren åt en vecka i Thailand eller ett besök hos gammelmormor uppe i Norrland, så kan de slå två flugor i en smäll.
De gamla kan ändå inte välja.
Återigen, här finns en poäng. Vad gäller om gamla mormor är så sjuk att hon inte vet vem hon är eller var hon befinner sig? Hur skall hon då kunna göra ett informerat val? Hamnar hon inte helt i Caremas ondskefulla klor?
Men återigen: det finns en grupp som kan välja. Skall de inte få göra det? Och en hel del av de som inte kan välja, har anhöriga som klarar av jobbet. Anhöriga som när jag var ung våndades över att det inte fanns något alternativ till det liggsårsskapande offentliga kyffe som mormor hade anvisats. Inte för oss med vanliga inkomster, i alla fall.
Om vi sedan går till den grupp som inte kan tala för sig själv, och inte har någon som gör det: här är det dags för det allmänna att gripa in! Inte som allsmäktig utförare, utan som representant för de vanmäktiga. Låt det allmänna ta jobbet att leta upp och ställa krav påbra åldringsvård. Och för att det skall gå bra, så anser jag att ett krav är att det allmänna är oberoende gentemot utförarna. För att ställa krav på sig själv funkar sällan särskilt bra.
söndag 14 oktober 2012
Några funderingar kring mötesfriheten
Nu när Tintingate blåst förbi, så trodde jag att det var dags för lugnet att lägga sig. Enade i vår kamp mot rasism, och för mångkultur och pluralism, så kan vi enade gå framåt.
Men icke. För några dagar sedan rapporterade liberala bloggare om att ABF, arbetarrörelsens bildningsfront, upplåtit sina lokaler åt några tomtar som hyllar mördaren Che Guevara. Och idag spär DN på med att Armémuseum släppt Nationaldemokrater över tröskeln.Upprörande, eller hur? Dags att markera emot yttrandefrihetens dödgrävare?
Jadå, men kanske inte som ni tror. I skolan fick jag läsa om hur den framväxande arbetarrörelsen förvägrades möteslokaler av majoritetssamhället, och därför fick bygga egna hus, Folkets Hus. Med tanke på vad som avslöjats på senare tid angående vänstervridning av skolböcker vet jag inte hur sann beskrivningen är, men jag minns hur upprörd jag blev och hur fel jag tyckte det var.
I ett liberalt samhälle är det tillåtet att ha aparta åsikter. Inte bara på så vis att man inte åker i fängelse när man yttrar dem. Man skall även kunna behålla - och få - arbete, ha en bostad, kunna handla mat, osv. Samt hyra en lokal för möten. I kalla Sverige funkar torgmöten bra på Almedalsveckan, men mindre bra en decemberdag i Kiruna.
Jag håller inte med de nassar som anser att judarna står bakom all världens elände och vill gasa ihjäl dem allihop. Jag håller inte med de vänsterstollar som anser att kapitalisterna står bakom all världens elände, och vill hänga dem allihop i närmsta lyktstolpe. Men jag tycker gott de kan få göra sina röster hörda. När de samlas för att skandera, stå inte där och rassla med nyckelknippor och kasta rutten frukt på dem. Håll ett eget möte istället! När de vill hyra en lokal för att samlas i hat mot det liberala samhället, hata inte tillbaks och porta dem. Hyr en egen lokal istället!
Att vara tolerant innebär inte att stampa ut allt man tycker är obehagligt. Tvärtom. Den som verkligen är för mångkultur och tolerans lär få finna sig i att tolerera kulturer som känns verkligt främmande och oönskade.
Men icke. För några dagar sedan rapporterade liberala bloggare om att ABF, arbetarrörelsens bildningsfront, upplåtit sina lokaler åt några tomtar som hyllar mördaren Che Guevara. Och idag spär DN på med att Armémuseum släppt Nationaldemokrater över tröskeln.Upprörande, eller hur? Dags att markera emot yttrandefrihetens dödgrävare?
Jadå, men kanske inte som ni tror. I skolan fick jag läsa om hur den framväxande arbetarrörelsen förvägrades möteslokaler av majoritetssamhället, och därför fick bygga egna hus, Folkets Hus. Med tanke på vad som avslöjats på senare tid angående vänstervridning av skolböcker vet jag inte hur sann beskrivningen är, men jag minns hur upprörd jag blev och hur fel jag tyckte det var.
I ett liberalt samhälle är det tillåtet att ha aparta åsikter. Inte bara på så vis att man inte åker i fängelse när man yttrar dem. Man skall även kunna behålla - och få - arbete, ha en bostad, kunna handla mat, osv. Samt hyra en lokal för möten. I kalla Sverige funkar torgmöten bra på Almedalsveckan, men mindre bra en decemberdag i Kiruna.
Jag håller inte med de nassar som anser att judarna står bakom all världens elände och vill gasa ihjäl dem allihop. Jag håller inte med de vänsterstollar som anser att kapitalisterna står bakom all världens elände, och vill hänga dem allihop i närmsta lyktstolpe. Men jag tycker gott de kan få göra sina röster hörda. När de samlas för att skandera, stå inte där och rassla med nyckelknippor och kasta rutten frukt på dem. Håll ett eget möte istället! När de vill hyra en lokal för att samlas i hat mot det liberala samhället, hata inte tillbaks och porta dem. Hyr en egen lokal istället!
Att vara tolerant innebär inte att stampa ut allt man tycker är obehagligt. Tvärtom. Den som verkligen är för mångkultur och tolerans lär få finna sig i att tolerera kulturer som känns verkligt främmande och oönskade.
söndag 7 oktober 2012
Pest eller kolera
Via Herrturken, the politician formerly known as Böhlmark, nås jag av nyheten att vi fått en av de där ohyggliga kanalkrockarna som vi får dras med sedan man gjorde misstaget att införa en andra kanal i statstelevisionen: antingen partiledardebatt eller Solsidan.
Ja, vad göra? Se på ett gäng nollställda överklassbrats som lägger en timma på att bevisa för oss att de inte har en susning hur vanliga människor lever, eller se på Solsidan?
(Ursäkta Fredrik, Stefan & ni andra. Jag kunde inte motstå frestelsen.)
Ja, vad göra? Se på ett gäng nollställda överklassbrats som lägger en timma på att bevisa för oss att de inte har en susning hur vanliga människor lever, eller se på Solsidan?
(Ursäkta Fredrik, Stefan & ni andra. Jag kunde inte motstå frestelsen.)
onsdag 3 oktober 2012
En klyftig tanke
Det gör underverk för politikerföraktets bortträngande när politiker faktiskt lever som de lär. Ta till exempel vi moderater, som älskar lag, ordning och feta batonger. Den moderatpolitiker som medvetet trotsar lagen, till exempel genom att inte betala TV-licensen, lär ha en del att förklara för sin väljarkår. Är det viktigt att visa respekt för domstolar och polis, eller ej?
Men nu är det här en högerblogg, så jag byter raskt till att granska de socialdemokratiska granden istället för den moderata bjälken. Som gammalkonservativ är jag givetvis för ökade klyftor i samhället. Det skall löna sig att arbeta. Vill man ha en ipod, Harley Davidsson och sommarstuga så får man kavla upp armarna och jobba sig till det. Så kall och hård är jag.
Socialdemokrater, däremot, säger att de är för minskade klyftor. Inkomster och förmögenheter skall fördelas jämnt över folket. Visst, det är en hedervärd åsikt, som jag hyser all respekt för. Jag delar den inte, men debatterar den gärna. Pratar gärna om filosofin bakom att låta folk behålla det de tjänat in, jämfört med att låta alla dela jämnt på den kaka vi gemensamt skapar. Pratar gärna om praktiska konsekvenser; brist på incitament att slita ihjäl sig, och skapandet av segregerade gated communities för rika människor och kåkstäder för illegala invandrare.
Men jag är inte road av att sitta och ägna debattenergi åt att prata med någon som överhuvud taget inte menar vad de säger. Och här börjar jag undra vad gäller socialdemokraterna:
Men nu är det här en högerblogg, så jag byter raskt till att granska de socialdemokratiska granden istället för den moderata bjälken. Som gammalkonservativ är jag givetvis för ökade klyftor i samhället. Det skall löna sig att arbeta. Vill man ha en ipod, Harley Davidsson och sommarstuga så får man kavla upp armarna och jobba sig till det. Så kall och hård är jag.
Socialdemokrater, däremot, säger att de är för minskade klyftor. Inkomster och förmögenheter skall fördelas jämnt över folket. Visst, det är en hedervärd åsikt, som jag hyser all respekt för. Jag delar den inte, men debatterar den gärna. Pratar gärna om filosofin bakom att låta folk behålla det de tjänat in, jämfört med att låta alla dela jämnt på den kaka vi gemensamt skapar. Pratar gärna om praktiska konsekvenser; brist på incitament att slita ihjäl sig, och skapandet av segregerade gated communities för rika människor och kåkstäder för illegala invandrare.
Men jag är inte road av att sitta och ägna debattenergi åt att prata med någon som överhuvud taget inte menar vad de säger. Och här börjar jag undra vad gäller socialdemokraterna:
- De fyller på lönen för sin partiordförande, så han tjänar lika mycket som regeringschefen. Eftersom denne tjänar över genomsnittet, så är ju detta en åtgärd som direkt ökar klyftorna i samhället.
- De driver A-lotterierna. Smaka på det här citatet från hemsidan: "...det lotteri i Sverige som erbjuder störst chans att bli miljonär". Och nej, det var inte jag som lade till kursiveringen. Poängen med ett lotteri är just att man tar små slantar från många (fattiga?) människor, och ger rubbet till en som blir en rik knös. Menade sossarna allvar, så skulle de anordna ett lotteri där rika sossar fick ge en miljon var, som sedan delades ut lika till hela LO-kollektivet.
tisdag 2 oktober 2012
Krig och fred
Ibland blir det oavsiktligt kul.
I dagens Sydsvenskan skriver ordföranden i Föreningen Afghanistansolidaritet ett inlägg. Han vill inte ha svenska trupper utomlands. Inget fel i det, det ville inte varken tysken, rysken, dansken eller Bellman förr i tiden. Men han får till en riktig logisk pärla:
Sen har han lite otur med publiceringsdatum. Samma dag han får in sin artikel, så briserar IKEA-skandalen. Och tidningen fylls av berättelser om hur elaka Saudierna är: kvinnofientliga, diktatoriska, rent medeltida bakåtsträvande. Precis så där som de talibaner som USA, NATO och Sverige gör sitt bästa att hindra från att ta över Afghanistan.
Men, han har nog en poäng. Drar vi oss ur Afghanistan blir det fred så småningom. Precis som det hade blivit fred snabbt och lätt om vi inte besvärat Hitler, om vi väntat tills sista massgraven fyllts igen med att gå in i Balkan, om vi låtit Khadaffi sitta kvar idag. Peace in our time!
I dagens Sydsvenskan skriver ordföranden i Föreningen Afghanistansolidaritet ett inlägg. Han vill inte ha svenska trupper utomlands. Inget fel i det, det ville inte varken tysken, rysken, dansken eller Bellman förr i tiden. Men han får till en riktig logisk pärla:
"I de områden i Afghanistan där USA och NATO sätter in de största truppstyrkorna, för att enligt egen utsago skapa säkerhet, drabbas sådant som sjukvård, skolor och näringslivet som mest och där är andelen civila offer störst. Närmast enstämmiga uppgifter från hjälporganisationer i Afghanistan rapporterar att de områden som klarar sig bäst är de där de utländska styrkorna har minst antal soldater."Trots att jag gått i den moderna enhetsskolan, så fick även jag mig till livs lite av Kellgrens Salig Dumbom:
På sina resor han förnam, hur väl försynens nåd reglerat, som floder över allt placerat där stora städer stryka fram.Utifall grabben tänkte till lite, skulle han kanske inse vad som är orsak och vad som är verkan. Nog skulle i alla fall jag, brist på militärt snille till trots, sätta ut mina trupper i de regioner där talibanerna ställer till med mest elände. Regioner där allt är lugnt och stilla finns ingen större anledning släppa ned en massa stridskåta NATO-soldater i. Och även om jag så gjorde, så skulle väl talibanerna strömma till för att nedkämpa de nytillkomna militära målen?
Sen har han lite otur med publiceringsdatum. Samma dag han får in sin artikel, så briserar IKEA-skandalen. Och tidningen fylls av berättelser om hur elaka Saudierna är: kvinnofientliga, diktatoriska, rent medeltida bakåtsträvande. Precis så där som de talibaner som USA, NATO och Sverige gör sitt bästa att hindra från att ta över Afghanistan.
Men, han har nog en poäng. Drar vi oss ur Afghanistan blir det fred så småningom. Precis som det hade blivit fred snabbt och lätt om vi inte besvärat Hitler, om vi väntat tills sista massgraven fyllts igen med att gå in i Balkan, om vi låtit Khadaffi sitta kvar idag. Peace in our time!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)