Intressant nyhetsvärdering

Jag undrar emellanåt vad journalister anser är en nyhet värd att skriva om. Idag skriver Sydsvenskan om SDs nya talesmän. Tydligen har dessa en negativ inställning till Islam. Inget vare sig nytt eller förvånande. Citat från Jimmie:

Det beror på vilket sätt jämförelsen görs. Vi ser i Gaza och andra konflikter där extrema islamister är inblandade att man använder samma symboler som nazismen gjorde.

Och en liten poäng har ju grabben, Hamas har definitivt samma agenda som Hitler: Juden Raus!

Men Hamas är ju inte Islam, så Islam skall lika lite dömas efter Hamas som SD skall dömas efter Nationaldemokraterna. Även om gränsen blir lite suddig emellanåt, när någon SD-topp heilat eller någon svensk moské sålt antisemitiska hatband.


Men långt mer intressant än SDs eventuella förlöpningar finner jag följande lilla fotnot om Richard Jomshof vara:

"Har varit lärare och förlorat jobbet på grund av att han är sverigedemokrat."

Alltså: hur kan en journalist skriva detta på sin gamla skrivmaskin och inte ögonblickligen se Guldspaden hägra framför sig? I det moderna, demokratiska Sverige har en medborgare förlorat jobbet på grund av sitt politiska engagemang! Inte i McCarthys USA, inte i DDR, inte i Brunei, utan i SVERIGE. En sådan praktskandal att gräva i. De som sparkat honom borde sitta i TVs debattprogram och förklara sig för Janne Josefsson och Sverker Olsson. Grabben borde få fett med skadestånd.

Men nej. Det var ju en sverigedemokrat. En av de där andra som vi som gillar olika anser delar upp människor i vi och dem och förespråkar dålig behandling av, och som det därmed är legitimt att behanda illa.

Ett öra vid väggen

Det kan inte vara lätt att vara Sverigedemokrat nu. Just när opinionen verkar vara på väg uppåt, sett ur deras synvinkel, så drämmer media till med en röjarvideo. Eller? Jag börjar undra. Kan ett parti som haft en såpass smart mediestrategi så fullständigt kuka ut helt plötsligt? Eller ligger en pursvensk surströmming begraven någonstans?

För bra länge sedan var jag på besök i Uppsala. Där, vid en viss källarglugg, råkade jag spela in ett samtal på mobilen:

- Lyssna nu, grabbar. Dags att prata allvar. Det går inte så bra för oss som det borde. Alla tycker ju i hemlighet som vi, men ändå glider vi bara upp någon procent i halvåret i opinionsundersökningarna. Något är fel med vår image.
- Illa, sa Kent.
- Gilla, javisst, ja Ted.
- Tystnad! Nu är det jag som talar! Något är fel med vår image, och jag vet vad. Titta här i Expressen, Aftonbladet och DN. Erfarna journalister har kartlagt vår väljarbas, och kommit fram till att den består av plattnackade bonddrängar som älskar tractorpulling, dansband, kröka och fylleslagsmål. Som Nationalteatern en gång så väl uttryckte det:

"Kom igen lilla Svensson
sätta hårt mot hårt
är våran stil!
Hatar du oss
så hatar vi dej
Betong feeling!"

- Men tyvärr är vi inte så folkliga i vårt parti. En himla otur att vi kickade ut Petzäll, den grabben visste hur man fixade ett publikt party. Han hade kunnat supa Lars Werner under bordet om han varit några decennier äldre. Och om kommunisterna vågade vistas i samma rum som oss. Nej, något måste göras. Vi måste visa att vi är som våra väljare. Erik, du får ta första stöten.
- Men för bövelen, hur skall jag kunna vara folklig? Jag är ju Lunda-akademiker!
- Jo, Erik, för den goda sakens skull. Du får lämna monokeln och flugan hemma i helgen, skippa calvadosen och klämma i dig en kvarting renat istället. Ta med Ted och Kent och dela på ett flak Heineken också. Och se till att få det på film!
- Helrör, sa Kent.
- Helkul, fnissade Ted. Men Jimmie, varför tar inte du täten?

- Jag!? Nån skall väl tänka ut idéerna också. Och hur trovärdigt tror du det skulle se ut om en vattenkammad svärmorsdröm i kostym, med en dialekt som inte står Carl Bildts efter, röjer på stan? Journalisterna skulle misstänka fejk med en gång.

- Okej, grabbar, är vi överens nu? Ni får se till att läcka filmen via någon trovärdig källa. Sen, när vi fått en tioprocentskick i nästa SIFO-mätning, så sätter vi in nästa stöt. Rickard, du får tyvärr skicka din operasamling till Frälsningsarmén. Fram till valet är du Elvisälskande raggare.


Där tog tyvärr batterierna slut. Men jag misstänker att Jimmie och grabbarna har många överraskningar kvar åt oss fram till 2014.

Och SD de stiger

Det går bra för Sverigedemokraterna nu. Tredje största parti...

Vad skall vi göra, vi som röstar på andra partier och vill se en annan invandringspolitik än den som är SDs? Ropa "inga rasister på våra gator" ännu högre? Slänga fler ägg och gatstenar?

Jag tror SD får det stöd vi andra har skramlat ihop åt dem.

Invandringen funkar inte optimalt idag. Knappast förvånande, det är endast de mest enögt landstingskramande byråkratiälskarna som kan tro att en verksamhet är optimalt organiserad utan några möjligheter till rationalisering. Vi som vill ha invandring (väl?) borde vara de som är som mest intresserade av att invandringen flyter så bra som möjligt. För det är ju endast då vi kan vrida på skruven och ta in ännu fler! Det finns ingen brist på problem att rota i:

• Bostadsområden där få har jobb, unga män propsar på att få styra sitt 'hood' själva utan snutjävlar, och brandkåren möts av stenkastning.
• Lång tid att lära sig svenska, och höga trösklar till jobb, vilket ger lång tid in på arbetsmarknaden.
• Sunkiga skolor i invandrartäta områden.
• Illegala invandrare som lever utanför rättssamhället.

Men, om man råkar nämna dessa problem, då inte bara tycker man fel utan är fel. Då kan man mobbas hur som helst, på samma ohämmade sätt som när man höll på fel hockeylag i skolan. Om man sen dessutom råkar ha Sverigedemokratiska lösningar på dessa problem, så kan man bli omplacerad på jobbet. Eller inte få ett jobb - en ledarskribent i kyrkans husorgan föreslog åsiktsregistrering och jobbförbud för SD-sympatisörer. Det ger mig vibbar av både McCarthy-tiden och Torsten Leander. Fina förebilder, minsann. Den till kyrkan knutna tankesmedjan Seglora Smedja anser att SD till varje pris inte skall normaliseras, utan marginaliseras. En syn på "den andre" som väl borde resultera i ett livstidsmedlemskap i det parti man hatar så. Här tror jag Bamse har en klokare syn på tillvaron - bättre att bjuda in vargen på middag och få en vän.

Nej, jag ser bara ett sätt att undvika att det blir SDs politik som blir verklighet: att presentera en egen politik. Att ta problemen ovan vid hornen och tala om hur de skall lösas, till gagn för etniska svenskar (aj aj, där försa jag mig), nyinvandrade svenskar och ännu oinvandrade, potentiella svenskar.


Som extremliberal har jag en del extrema lösningar:

• Släpper vi invandringen fri slipper vi de illegala invandrarna, per definition. Nja, en och annan knarkbaron och krigsförbrytare vill vi nog fortfarande hålla utanför. Men resten är välkomna att finna lyckan i Sverige. Oavsett om de luktar vitlök, bär konstiga kläder eller riskerar tunna ut den rena vita rasen.
• Minskar vi trösklarna till arbetsmarknaden blir det lättare att komma in på arbetsmarknaden.
• Satsa hårt på utbildning. Bra individanpassad utbildning, inte bara förvaring.
• Ta SD på orden, anamma deras förslag att hjälpa vid källan. Hjälp USA att störta korrupta härskare. Starta svenska sjukhus, dagis och arbetsplatser i krisområden. Skicka med ett par Jas-plan för att hålla ordningen. Se bara till att pengarna kommer folket tillgodo och inte fyller härskarens garage med Rolls Royce-bilar.

Vilka lösningar har du?

Hello, South Africa

Närhelst man öppnar tidningens Mellan Östern-uppslag, förlåt, utrikesuppslag, så är det mycket om Israel. I en region som är fullsmockad med diktaturer som när de inte ignorerar sina medborgare ser till att ta dem av daga på de mest obehagliga vis, så är det Israel det skrivs om. Ship to Gaza, flygattacker efter raketbeskjutningar, diskriminering av mörkhyade, osv.

På ett vis tror jag att Israel skall bli stolta över all denna uppmärksamhet, och se det som ett tecken på svensk vänskap och frändskap. Ett tecken på att vi svenskar tror att israeler är människor som kan påverkas, människor som även om de inte lyssnar uppmärksamt och ångerfullt när vi berättar hur sleven skall stöpas i alla fall inte drar in oss i en mörk källare för tortyr och avrättning. Vilket vi nog inte tror om grannländerna. Ja, jag inser att det inte är roligt att ständigt kritiseras, men det innebär att vi i alla fall tycker ni är värda kritik. Alltid något.


Från Afrika hörs däremot inte mycket. Dawit Isaak, dagens hungerkatastrof, något upplopp. Ändå händer där mycket. Sydafrika verkar ännu vara en demokrati, kämpandes sig ur historiens mörker. Lite smått oroande signaler når hit i alla fall: polisen ger eld emot demonstranter i något som borde få oss att ropa "Ådalen" i kör, presidenten låter staten bygga fina residenser åt sig själv medan staten och ANC kör bort oppositionen. Upprörande? Tja, ta en titt i Zimbabwe om du verkligen vill bli upprörd.

Här borde vi svenskar ha en uppgift, som gamla vänner till Sydafrika. Sydafrika, likt Israel, går att påverka. Låt oss fylla tidningar och radio med nyheter från Sydafrika. Bli kritiska, opponera oss mot varje antydan till maktmissbruk och rasism. Jubla över de framsteg som sker. Skicka båtar till Kapstaden lastade med symboliska gåvor och journalister.

För som gamla vänner, nog vill vi väl se Sydafrika hålla en stabil plats ibland världens demokratier?