tisdag 1 januari 2013

Gröna politiker

Miljöpartiets språkrör har brutit sin föräldraledighet för att kritisera de andra partierna. I sig inget att uppröras eller förvånas över, men vad är det de säger?
"Genom att skylla arbetslöshet och sjunkande skolresultat på invandring, helt utan stöd i statistiken, så krattar man manegen för partier som vill sätta människa mot människa."
För det första har vi sakfrågan - innebär en stor invandring, en invandring vi vill ha och bejakar, från områden där barn inte har kunnat njuta av den världsbästa svenska skolan en försämring av skolresultaten, jämfört med om denna invandring inte hade skett? Jag har inte svårt att svara ja på den frågan. Sen får vi som vill ha invandring se till att lösa problemet, och förbättra skolundervisningen för nyanlända. Att, som miljöpartisterna, av politiska skäl låtsas som att problemet inte finns, det är ju att göra de stackare som tvingas gå i dagens skola en otjänst. För att anknyta till förra inlägget: ungefär som när ordförande Mao låtsades som att kineserna bodde i den bästa av alla världar, när rapporterna om massvält började strömma in. Och att allt var de klagande högeravvikarnas fel som målade fan på väggen.

Men sen är det det där med att sätta människa mot människa som ger mig myror i huvudet. Har språkrören överhuvudtaget någonsin jobbat som politiker tidigare? För att sätta människa emot människa är ju något som en politiker gör hela tiden. En riktig politiker vill säga, en politiker som har makt och måste fatta beslut. För missnöjespolitiker går det bra att lova allt åt alla hela tiden.

Ta till exempel landstingspolitikerna, med ansvar för sjukvården. De måste prioritera den begränsade penningsäck de har att tillgå; det går inte att höja skatten över 100%. Skall den sista kronan läggas på att förlänga livet för dialyspatienter, eller för hjärtsjuka? De nya svindyra behandlingar som den vinstfixerade industrin forskat fram, och som förlänger livet på ett begränsat antal patienter - har vi råd med dem? Och därmed råd att hålla några patienter vid liv? Eller skall vi låta dem dö? Svåra val.

Politiker måste ständigt välja vilka grupper som skall få tillgång till den gemensamma kassan. Ibland med människoliv i vågskålen. Det är ett hårt jobb, ofta endast med otack och lite traktamente som lön. Alla har det inte som Juholt. Låt oss inte låtsas att det är en dans på rosor.

3 kommentarer:

  1. Det är så klämmigt att MP inte vill att invandrare ska få nämnas i samband med försämrade skolresultat eller höga arbetslöshetstal.

    Det är som om man inte får nämna pensionärer i samband med att allt fler blir äldre och vi har ett försörjningsproblem där.

    Vad ÄR det som gör att invandrare är så totalfredade inom MP? De är ju inte precis en utrotningshotad art ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, judarna i Malmö börjar nog känna sig lite utrotningshotade. Inte för att de är särskilt nyinvandrade, men officiell svensk politik är väl att man ärver invandrarstatusen i många led.

      Jag misstänker att aversionen emot att nämna invandring i samma mening som kostnader grundar sig på anti-SD-strategin. SD skall motas i grind genom att man inte nämner något som möjligen skulle kunna vara problematiskt med invandringen. En strategi som hittills inte verkat funka vad gäller SD, och som är ungefär lika vettig som att inte prata om bilismens problem. Jag älskar bilar, gärna stora och motorstarka, men pratar ändå gärna om problemen med trängsel, avgaser och oljeberoende. För att tala om problemen är först steget till att lösa dem. Sopar man bilismens problem under mattan krattar man manegen för MP, som vill ha totalstopp. Här finns visst ett embryo till en liknelse.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera