Några tankar om flyktingläger

Ni kanske minns att jag några gånger har föreslagit att Sverige, vid stort inflöde av flyktingar, skall skapa och driva flyktingläger. Som en slags bräddavlopp eller uppsamlingsbassänger, så att vi både kan undvika välfärdsstatens sammanbrott och samtidigt flytta människor från krigets helvete till en lugn plats där svensk frid råder. Men är alla problem lösta så fort man sagt "flyktingläger"?

Nej, så magiskt är det tyvärr inte. Flyktingläger är varken enkla att bygga eller driva; de är inte heller alltid särskilt behagliga att leva i.

Första funderingen: hur är det att leva i läger? Vad jag minns var en helg med skolan på kanothajk i Dalsland elände nog. Låt oss lyssna på ett ögonvittne, publicerat i den pålitligt vänstervridna bloggen Left Foot Forward: "What life is like in a Turkish refugee camp".

Lite blandat ur artikeln: det finns idag 1.4 miljoner flyktingar från Syrien i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och 9 miljoner flyktingar i Syrien. Lägren är hem för ett par hundratusen; resten, ca 1.2 miljoner, bor i boende de fixat på egen hand.

I Turkiet verkar det inte finnas något Migrationsverk som hänvisar flyktingar till den turkiska motsvarigheten till Bert Karlsson för logi, eller ställer upp med försörjning. Nej, kommer du till Turkiet så är du hänvisad till att försörja dig själv, med sparade medel eller arbete. Eller checka in på närmaste flyktingläger.

Arbete? Tyvärr, du får inte arbeta om du är flykting i Turkiet. Vilket innebär att du jobbar svart, till skitlöner. Antagligen med arbetsvillkor långt värre än de Sveriges illegala invandrare i krogsvängen får stå ut med. Ett svenskt RUT-jobb måste se ut som rena himmelriket - så länge vänstern nu låter dessa jobb vara kvar.

Lägren som artikelförfattaren besökte verkade vara av hög klass, för att vara läger: alla fick mat, sjukvård fanns, och de syrier som kunde fungerade som lärare åt barn i skolåldern. Inte alla läger är så, vad jag förstått. Ändå verkar flyktingarna inte vilja bo där, utan fixar hellre ett krypin på stan. Vilket man kan förstå - att sitta instängd i ett tält några år känns inte som en framtid jag hade valt, heller.

Även i andra länder verkar läget vara liknande. UNHCR skriver om Jordanien, ett land med 6 miljoner invånare, att av den miljon (!) som kommit dit som flyktingar, så bor ca 20% i lägren. Jordanien ger flyktingarna tillgång till såväl hälsovård som utbildning. UNHCR skriver även att läget börjar bli ansträngt, jordanierna går på knäna. Ökat inflöde kan gynna SD (eller vad motsvarande parti nu heter där nere).


Vart leder nu detta? Jo, flyktingläger. Måhända fler UNHCR-läger inte är svaret, om folk ändå inte vill bo i dem. Dags att modifiera förslagen lite.

Låt oss börja med en massiv upprustning av det svenska försvaret, både vad gäller material och manfolk. Vi matchar ryssen i utgifter per capita. Eftersom ingen för ögonblicket verkar intresserad av att invadera Gotland, så använder vi försvaret till annat. Liksom fotbollslag åker på träningsmatch under lågsäsong, så åker Sveriges krigsmakt ned till närområdet och besätter en försvarlig bit mark på lagom avstånd från IS. Sedan ritar vi en linje i sanden, och närhelst några halshuggningshugade skäggon närmar sig så skickar vi ett par Jas-plan att vräka 500-pundsbomber på dem. Eller jaktrobotar, om nu vapnen utveckats sedan Biggles tid.

Sverige skall även rejält rusta upp det civilförsvar som faktiskt fanns när jag var ung, men som nu verkar ha beamats upp av aliens. Den dag ryssen anfaller, eller halva Finland flyr över havet i ekor utan åror och segelbåtar utan vind, skall Sverige stå redo att ta emot dem. Vi behöver välövade människor, och massor av tält och baracker och lager av konserverad ärtsoppa med fläsk. Och till dess civilförsvaret behövs hemma, så kan de öva nere i det syriska närområdet.

Med piska och morot ser vi till att skapa säkra enklaver. I närområdet. För stora volymer. (Finns det några fler förbjudna ord jag kan använda?)


Naturligtvis gör vi inte detta enbart för att våra hjärtan är vidöppna. Vi vill även gynna svensk industri, så som alla andra länder gör när det skall hjälpas i u-länder. Låt oss gynna ta hjälp av det svenskaste vi har: IKEA.

Tältet Melitta lär bli en storsäljare till de flyktingläger som ändå måste byggas, för de som är så sjuka och svaga att de inte klarar sig på egen hand i enklaven. Tältet är känt för sin förmåga att både släppa igenom regn och hålla inne fukt - det som är en förbannelse en svensk, regnig sommar kan vara en välsignelse i torrt ökenklimat.

Det platt levererade och snabbt uppfällbara minihuset Barack, uppkallat efter vad vi hoppas blir en glad och stolt sponsor, lär komma väl till pass när ruinerna skall jämnas med marken och nytt byggas.


Organisation är svårt. Hur får vi ordning på ett så här stort område? Hur klarar vi att bygga upp de läger som behövs? Här tycker jag vi tar hjälp av en internationell organisation som visat att de vet hur man bygger upp jätteläger: de svenska scouterna! Och vem mer lämpad att leda detta arbete än Hans Majestät Konungen? Själv gammal scout blir han en ypperlig frontfigur att skyttla runt bland potentaterna i de arabiska kungahusen för att samla stöd och välvilja. Jag misstänker att han kan sköta sitt jobb utan besvärande inslag av Wallströmsk feministisk utrikespolitik, lite så där grabbar emellan.


Som ett led i det kulturella utbytet mellan Sverige och Nya Sverige (eller vad det nu heter på arabiska), så utlokaliseras Södertörns högskola dit. Det ger flera nyttiga effekter:

• En högskola som hittills haft måttligt med internationellt utbyte får nya friska perspektiv
• De invånare i Nya Sverige som eventuellt skulle vilja komma till Sverige får tidigt inblick i vår värdegrund, med en fast grund i genusvetenskap
• De poliser som utbildas på Södertörn kommer vara väl lämpade för patrullerande tjänst i svenska förorter

Har vi riktig tur så hittar vi olja i det område vi har ockuperat befriat. In your face, norrmän!


Vad säger ni? Visst kan vi!