Ord och handling

Så här strax efter nya terrordåd är det brukligt att inte försöka använda attentatet till att slå på sina politiska motståndare, utan istället ta tillfället i akt att säga några välmenande ord om hur fel det är att ha ihjäl oskyldiga människor. Dags att bryta emot den normen.

Jag ser de som uttalar sig väldigt vackert, men sedan gör väldigt lite. Några exempel:

Stefan Löfven

På en presskonferens går han ut hårt emot terrorn.

"Vi kommer att gör allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här."

Jag hoppas verkligen inte att han menar det. I "allt som krävs" ryms polisstaten. Nej, jag tror inte Löfven kommer avskaffa demokratin för att förhindra nya terrordåd (för ni minns väl att detta redan har hänt här?). Jag tror Löfven kommer göra väldigt lite. Den som varit inne hos Westerholm minns nog att Löfven hittills har gjort väldigt lite: passlagarna har fördröjts, gränsen lämnats öppen, kriminalisering av IS-resenärer ser vi oss fortfarande i himlen efter. Detta samtidigt som ministrar fixar selfies med islamister:

Löfven lovar även konkret action framöver:

"Om Belgien begär hjälp kommer vi självklart att bistå på lämpligt sätt"

Visst. Tror han vi går på den lätte? När Frankrike begärde hjälp senast, vad fick de då? En bunt jägarsoldater? Ett tiotal JAS-plan för att jämna IS-fästena med marken? Nej, ett Herkules-plan till Mali. Vad kommer belgarna att få - ett lager av kronans kalsonger?

Nej, skall jag tro på vad Löfven säger så vill jag se handling. Och med Miljöpartiet i regeringen lär det inte bli lätt.

För att jag nu inte skall bli anklagad för att ta lätta partipolitiska poäng: nej, alliansens agerande, eller snarare brist på agerande, när de var i regeringsställning, var också under all kritik. Inget hände, utom möjligen lite löst prat om lila kuvert.

Svenska tidningar

I min lokaltidning läste jag en flammande appell gentemot terrorismen. Om hur vi bara kan vinna om vi står upp för öppenheten och lever vidare som vanligt:

"Människor måste fortsätta att leva sina liv som vanligt – jobba, resa, träffas och debattera. Det är friheten att uttrycka sina åsikter, friheten att välja hur livet ska levas – själva kärnan i den västerländska liberala demokratin – som terroristerna tycks hata och vilja förgöra."

Låter vackert, kunde skrivit det självt. Men hur agerar då tidningen själv? Man lägger sig platt för islamismen och terrorismen. När såg ni senast en Muhammed-teckning i Sydsvenskan? En sån här går nog bra:

 

Men knappast en sån här:

Jag har full förståelse för den tidning som väljer att inte publicera Muhammed-bilder. Det var inte länge sedan en terrorgrupp stoppades strax innan den skulle in på Jyllands-posten och skära huvudet av otrogna bildpublicerare. Terrorn är skräckinjagande, och insikten att man för all framtid kommer få sitta inspärrad bakom larmbågar och beväpnade vakter tämligen avskräckande. Men i det läget kanske man inte ska komma med pekpinnar om hur resten av befolkningen bör fortsätta som vanligt? Istället för "keep calm and carry on" är det "keep calm and do what the terrorists want".

Jag vill se tidningar som står upp emot terrorismen. Tidningar som sida vid sida med sina Dawit Isaac-publiceringar även visar en bild på hur många dagar Lars Vilks varit en flykting i sitt eget land. Tidningar som tar in "Jesus and Mo" på seriesidan:

 

Men jag tvivlar på att jag blir bönhörd.