De fromma förhoppningarna

Häromdagen läste jag om novellen "Three Blind Mice", skriven av den i Sverige ledsamt underskattade SF-författaren Keith Laumer. Handlingen går ut på att tre människor hamnar på en öde is-planet ihop med ett gäng utomjordingar. De två grupperna försöker ha ihjäl varandra. För människorna går det bra, då de kan samarbeta, till skillnad från marsianerna som mest går i vägen för varandra. Då människorna växt upp på olika planeter kompletterar de även varandra väl. Den som växt upp på en höggravitationsplanet klarar av att baxa fram ett tungt vapen, den som växt upp på en ökenplanet kan hantera solgasset på isvidderna, och den som växt upp på en mörk planet kan navigera i de grottor de tar sin tillflykt till. Den röda tråden känns igen från Byggare Bob eller valfritt avsnitt ur tidningen Bamse. Så här långt hade vår artistelit nickat gillande. Mångkultur och kollektivt agerande is da shit!

Det går dock att vända på steken. I Sverige har vi nu fått såpass många och inför varandra obegripliga och inkompatibla kulturer att det är vi som är de icke-samarbetande utomjordingarna. NMR, F!, Sveriges Unga Muslimer och förortens knarklangare förstår inte varandra, och kommer aldrig jobba tillsammans mot samma mål.


Med detta i tankarna läser jag sen ett inlägg från den liberale debattören Andreas Johansson Heinö om invandring och integration. Han ägnar en hel del möda, utan att nämna dem vid namn, åt att övertyga moderaterna om att det är dags att åter plocka fram de dynamiska effekterna. Ett begrepp som moderaterna förr i tiden hånades för, när de ansåg att skattesänkningar skulle sätta fart på ekonomin och därigenom resultera i konstanta eller till och med ökande intäkter för staten. Vilket Reinfeldt I:s jobbskatteavdrag visade stämde.

Heinö håller med om det uppenbara: det är lättare att integrera våra existerande invandrare om vi slutar fylla på med nya. Samtidigt varnar han för att de sätt vi har att minska på invandringen kommer, via dynamiska effekter, försvåra integrationen och därmed motverka sitt syfte:

• Tillfälliga uppehållstillstånd minskar pull-effekten, så färre kommer hit, men de som kommer lär inte bli så intresserade av att bli en del av svenska samhället om de när som helst kan skickas hem igen.
• Slopad anhöriginvandring minskar pull-effekten, men gör också att de som är här inte vill integreras, då de inte vet om de kommer behöva åka hem till familjen eller ej.

Men är det så? Idag har vi gott om invandrare som tar sitt PUT och sina bidrag, och lever i icke-svenska enklaver. Eftersom de kan, utan någon som helst ansträngning. Om vi istället ställer om systemet så att endast den som är välintegrerad får PUT, bidrag och familjeåterförening, så kommer incitamenten att bli välintegrerad öka.

I sista stycket berättar Heinö hur vi skall göra, istället för att föra meningslös invandrings- och integrationspolitik:

"...generella liberala reformer av arbetsmarknad, av välfärden och av skolan."

Jäklar i mig, att det var så enkelt! Det är tydligen så enkelt att Heinö inte med en bokstav behöver antyda vilka dessa reformerna är, eller vilken effekt de kommer att ge. Lite synd. Lite som att jag inför nästa rymdprojekt skulle ge NASA rådet att "det ni behöver göra, grabbar, det är att bygga en raket".

Jag håller med Heinö att det behövs liberala reformer. Inte bara för arbetsmarknad, välfärd och skola, utan även av bostadsmarknaden. Det jag ställer mig väldigt undrande till är i vilken utsträckning det kommer lösa våra invandrings- och integrationsproblem, förlåt, utmaningar?

• Arbetsmarknad: Jag antar att Heinö syftar på lägre löner? Här tornar hindren upp sig. Det finns idag subventionerade anställningsformer, nystartsjobb, instegsjobb, och allt vad de heter, där nästan hela lönen betalas av staten, det vill säga du och jag. De som föreslår lönesänkningar som integrationslösning talar, föga förvånande, aldrig om nivån på invandrarlönen. Erfarenheterna av de subventionerade anställningarna tyder på att det är högst sisådär 10% av en vanlig lön som gäller. En lön det knappast går att leva på. En lön som inte kommer generera den skatt som krävs för att inte resten av kollektivet skall få punga ut för deras sjukvård, skolgång, pensioner osv. Svenska fackföreningar lär inte stillatigande acceptera att staten liberaliserar bort allt vad kollektivavtal heter. Eller har Heinö tänkt att vi skall ha särskilda blatte-löner?
• Välfärd: Här antar jag att lägre bidrag avses. Vilket ju lär krävas om man skall få någon att ta ett jobb till 10% av dagens löner. Hur kommer Svensson ta budskapet om att socialbidragen skärs med 90%? Eller är det tänkt att bidragen skall reserveras för svenska medborgare? Inte en dum idé, faktiskt, om vi slutar dela ut medborgarskap till var och en som efterfrågar det. Dock kan vi ju fundera en stund över de sociala konsekvenserna av att ha en stor, ointegrerad flyktingpopulation som inte har de pengar som behövs för att överleva. Social oro, månne? Stölder, våld, kaoz?
• Skola: Här blir jag riktigt nyfiken: vad innebär det att liberalisera skolan? "Liberalerna" vill, vad jag minns, förstatliga den. Själv vill jag hellre "konservativisera" skolan - ordning och reda, katederundervisning, fakta istället för värdegrund. Dock tycker jag Heinö missar att prata om volymerna. Volymen av de hundratusentals lärare som snart kommer saknas. Hur löses den pucken, liberalt, med ett stort inflöde av elever som inte talar svenska?

Det verkar som om jag och Heinö är på frontalkollision. Dock ser jag en enkel lösning på problemet. En kompromiss, där vi bägge får som vi vill:

1. Först gör vi som jag vill, och totalstoppar asylinvandringen. Arbetskraftsinvandringen får fortsätta med förnuft - det är helt OK för Ericsson att hämta in indiska programmerare, men "Ärlige Ahmeds krog & taxi" får inte importera slavjobbare på fejkkontrakt. Hur vi gör för att avgöra att en kinakrog som vill anställa en kock från hemlandet hellre än en Domuskock är ett ärligt företag eller ej, det har jag inte riktigt tänkt till på, dock.
2. Sen gör vi som Heinö vill, och liberaliserar politiken i lugn och ro. Efter ett tag har vi nått ett läge där skolan har gott om personal och goda resultat, det finns gott om bostäder, vi har en arbetsmarknad som skriker efter arabisktalande människor med halvdussinet års skolgång i bagaget.
3. När vi är överens om att samhället är i stånd att ta emot hundratusentals migranter från fundamentalistiska muslimska länder varje år - ja då öppnar vi kranen tillsammans.

Jag misstänker att vi aldrig kommer komma till punkt 3, utan redigt köra fast i leran i punkt 2. Men Heinö tror väl på sitt eget recept?

Bland tinnar och torn

Nu är religionen på tapeten igen, på flera fronter.

Muslimer i Växjö vill börja med böneutrop. Att Svenska Kyrkan är positiv är väl närmast en automatisk kontraindikation. Själv undrar jag varför den kyrka som är så snabb att välkomna allt utifrån, oavsett hur okristet det är, med sådan frenesi röker ut konservativa kvinnoprästmotståndare, de som förespråkar att även ofödda barn har rätt att leva, de som anser äktenskapet vara heligt, och så vidare. Min förklaring är förstås att det är vänsterns gökungar som nu gör sitt bästa för att putta ut de andra fågelungarna ur boet.

En lärarvikarie ville inte ta en kollega i hand. Skolan blev då väldigt tydlig med sin värdegrund, och vad den säger om att behandla män och kvinnor likadant. Vikarien och skolan gick skilda vägar, och nu vill vikarien ha skadestånd för diskriminering.


Då får vi ställa oss frågan: vad är rätt, och vad är fel? Skall alla som kommer till Sverige anpassa sig till de enhetliga värderingar vi har här (en enhetlighet som i sig kan ifrågasättas), eller bör vi vara öppna och toleranta för nya impulser och beteenden?

Här kommer ett böneutrop, så vi vet vad det är vi vill ta ställning till:


Betydligt mer angenämt att lyssna till än valfri schlagerfestival. Vi får dock fundera på hur ofta vi vill höra det.


Jag vill börja utredandet av detta garnnystan med ett inlägg av Ann Heberlein på Ledarsidorna. Heberlein tar upp en tråd som ofta tas upp av ateister: religionsfrihet innebär inte bara att den religiöse är fri att utöva sin religion, utan även att den icke-religiöse är fri att slippa påtvingas religion. Jag tror till och med att hon går så långt som att den icke-religiöse skall slippa utsättas för religion. Är det så, så går hon för långt.

Låt mig dra paralleller till andra friheter, för att förtydliga vad jag är ute efter.

Yttrandefrihet är friheten för dig och mig att säga vad vi vill. Privat och offentligt. Innebär den också friheten att slippa höra yttranden man finner obehagliga? Skall min rätt att säga neger eller Jehova trumfa din rätt att slippa höra ett förhatligt ord? Identitetsvänstern är inne på just det spåret, med deras "safe spaces" och "no platforming" där de gör sitt bästa för att fula ut och hindra meningsmotståndare att tala. Våra statsbärande partier jobbar just nu för att kväva yttrandefriheten ytterligare - något vi bör tänka på vid nästa val. Själv tycker jag yttrandefrihetens kärna är just att möjliggöra en öppen och offentlig debatt. En yttrandefrihet som bara gäller innanför det egna hemmets väggar är inte mycket värd. Dock finns gränser. Hur mycket skall moskéer, pride-parader, väckelsemöten och fotbollsderbyn få störa oss andra?

Pressfrihet är friheten för vem som helst att ge ut tidningar, utan ingripanden från statsmakten. Än så länge är det ingen som föreslagit att det också bör betyda friheten att slippa se löpsedlar utanför varenda ICA-butik.

Poängen jag försöker komma till med ovanstående är: nej, käre ateist, religionsfrihet innebär inte att du kan slippa att möta religiösa människor och religiösa praktiker utanför hemmets trygga vrå. Du kommer att få stå ut med kyrkobyggnader som mycket tydligt ser ut som kyrkobyggnader, Jehovas vittnen som knackar på din dörr, arbetskamrater som bär kors, slöja eller en liten prick på pannan, en frälst alkis som står på gågatan med mikrofon och försöker vinna människor till Jesus. Vad vi dock måste se till är att vi, och även kvinnor i förorten, slipper att religiösa mörkermän och -kvinnor tvingar oss att följa deras seder och tro. Oavsett om det är Muhammed, Jesus, Marx eller Judith Butler som är deras ledstjärna.


Vad gäller diskussionen, egentligen?

Jag tror en strid gäller vem som skall få ta plats, hur mycket, och på vilket sätt, i den offentliga miljön. Dags för ännu en parallell: reklamen. Vänsterfeminister motionerar emellanåt om att sexistisk reklam ska förbjudas, så att de skall slippa se den. Jag antar att de också har någon teori om hur patriarkala strukturer förmedlas och förevigas via reklamen. Vi till höger är emot, och anser att ägarna till väggar och ljusskyltar har rätt att själva välja hur de används.

Att ta plats via synsinnet verkar inte vara så kontroversiellt. Mediamarkt får med gigantiska skyltar visa att här har de en köplada. Muslimer och kristna får med tydlig arkitektur visa vilken religion som bjuds i deras lokaler. Svenska kommuner får, tyvärr, fylla stadsbilden med fula betonglådor.

Ljud är vi lite mer känsliga för. Dags för en anekdot.

Som fattig, ung student bodde jag en gång i tiden vid den röda cirkeln. Stadens rådhus befann sig vid den blå cirkeln. Rådhuset hade ett klocktorn, som bingade och bångade samma snutt som Big Ben i London häver ur sig. Dag och natt. Det var emellanåt nära att jag följde Guy Fawkes exempel och smög mig ned med en kruttunna i rådhusets källare. Ljud låter förbaskat högt på natten. Bakgårdens marskatter låg också illa till hos mig.

Här är en anledning till motståndet emot böneutrop. Vi vill slippa oväsen. Det går lätt att blunda eller vända bort huvudet för att slippa se obehagliga saker, men öronen är ständigt inkopplade. Parallellen med Hemglassbilen tycker jag är bra och riktig. Är det bara jag och den kände Malmö-profilen Percy Nilsson som vill sätta fyr på de där jämrans ljudmarodörerna från Hemglass?

En annan inte helt ovanlig anledning är att vi inte vill ha något jämrans Islam, eller några jämrans muslimer. Inte helt förvånande, med tanke på hur Islams budskap om kvinnans ställning går totalt på tvärsan med alla värdegrunder som anses så viktiga i Sverige. Själv har jag, som religiös extremist med annan inriktning, inget principiellt emot Islam i Sverige. Jag ser hellre religiösa än ateister runt ikring mig.  Jag har dock en praktisk invändning vad gäller Islam i Sverige: med den grupp muslimer som vi för närvarande importerar, till stora kostnader för oss själva, följer en rejäl nypa islamister. Islamister som de övriga muslimerna är ungefär lika ivriga att ta avstånd ifrån som sossarna var att ta avstånd från Honecker, Castro, Mugabe och så vidare.


Handskakandet, då? Själv skulle jag ge blanka sjutton i om någon valde att inte skaka hand med mig. Jag har stött på såpass många udda och tvära typer i arbetslivet att jag slutat bry mig. De som hävdar att det är kränkande emot kvinnor att inte skaka hand med dem har ett litet problem: de har i decennier skanderat "min kropp, mitt val". Okej, gäller det också muslimer? Själv känner jag såpass stort obehag när någon främmande tant får för sig att krama eller kindpussa mig att jag helt sonika sätter stopp för det. Jag struntar i om hon blir kränkt - min kropp, mitt val. Med frun gäller andra regler för närhet...

Dock skulle jag mycket väl kunna tänka mig att inte anställa någon som vid en intervju vägrar skaka hand. Inte för handskakningen, utan för vad den kan signalera. Det här kan vara en jobbig typ som kommer kräva halalkött på lunchrestaurangen, bönerum, raster för bön, och springer iväg till diskrimineringsombudsmannen stup i kvarten. Inte värt besväret. På samma sätt som jag skulle bli försiktig om personen ifråga börjat tala om patriarkala strukturer och skällt ut mig för sexistiska skämt, hållt ett långt föredrag om kapitalismens orättvisor, påpekat att hans deltagande i nationalsocialistiska marscher kommer kräva mycket ledighet, och så vidare.


Mycket prat och lite ull, ovanför. Leder detta tugg någonstans? Hur skall vi göra?

• Vi ska säga NEJ till böneutrop. Vi skall värna om vår ljudmiljö. Analogt skall vi också vägra lokala matbutiken att sätta upp högtalare som vrålar ut "Kom, kom till ICA nu". Vi ska också förbjuda Hemglassbilens tutande - det är ju redan förbjudet att använda biltutan till annat än att varna för fara. 
• Religionsfriheten är irrelevant här. Alla skall få delta på samma villkor. Inga särlagar. Och när jag är inne på det ämnet: bort med lagen om hets mot särskilda, privilegierade grupper. 
• Eftersom jag är konservativ, vill jag likt Heberlein inte förbjuda kyrkklockor. De ringer inte särskilt ofta, och är en gammal svensk tradition. Och de håller klaffen på natten. Att Eddie Meduza-kulten skall få fortsätta rulla runt våra småstadstorg i bullriga bilar och spela "Mera brännvin" på hög volym till innerstadsbornas förargelse är jag också positiv till.
• Blekfeta 50-åriga gubbar som köper HD och rensar ut ljuddämparen så de väcker hela byn när de drar iväg, bör det vara skottpengar på. Ja, jag kör MC själv. Med originaldämpare. Vill du ha mer ljud, brumma med läpparna som andra femåringar.

Skall vi tillåta Islam, då? Ja, det är med Islam som med invandringen. Så länge invandringen är liten är det inga problem att ha öppna gränser och fri invandring. Det är när hundratusentals kommer som man måste säga stopp. Det är helt OK att ha Islam fritt i Sverige så länge det inte finns för mycket muslimer. Tjugo pakistaniska programmerare är inte ens en utmaning. Två miljoner afghaner innebär kaos.

Dags alltså att stoppa muslimsk asylinvandring. Nej, belägg det. Så som läget ser ut i våra förorter är det dags att stoppa all asylinvandring. Tills Dan Eliasson rett ut läget. Är vi beredda att vänta?

De muslimer som finns här får utöva sin religion - inom vissa gränser. Månggifte bör givetvis totalstoppas. Samtidigt kan man fundera över huruvida den svenska seriella monogamin är en rimlig praxis. Som konservativ anser jag att heliga, eviga löften är just heliga och eviga. Halalslakt får underkastas djurskyddslagarna. Könsstympning är förstås ett otyg, och eftersom vår svenska värdegrund säger att män och kvinnor inte får särbehandlas utgår jag från att en enig riksdag snarast förbjuder avsnoppning av pojkar.

Muslimer är även välkomna att (försöka att) missionera och sprida sin religion. Liksom Jehovas och Mormoner är de välkomna att besöka mig och diskutera religiösa djupsinnigheter. Så länge de står ut med sådana här bilder på väggarna: