lördag 17 mars 2018

Dags för val

Att valrörelsen har börjat har ni väl inte missat? Det verkar bli en ovanligt ful sådan, med anklagelser om Rysslands-inblandning och fejknyheter till höger och vänster.  Vad skall vi rösta på, då? Ett sätt att avgöra det är att se vem som lovar ge just mig mer pengar i plånboken (givetvis betalt med ett initialt uttag ur just min plånbok, då pengar fortfarande inte växer på träd), eller vem som ser trevligast ut i partiledardebatten på TV. Eller så kan vi titta på de stora ödesfrågor som ligger framför oss.

Grundlagen

Ledarsidorna.se har varnat högt och tydligt för den kommande grundlagsförändringen. Bakgrunden är att Sverige har, sedan långt tillbaka, en långtgående offentlighetsprincip. Du och jag kan gå och hämta ut protokoll från domar. Det våra politiker är oroade av är företag som Lexbase, som samlar på sig dessa protokoll och sedan gör dem lätt sökbara och tillgängliga över nätet. När någonting händer i vår närhet, är vi medborgare inte längre begränsade till vad som skrivs i pressen, utan kan raskt ge oss ut på Flashback eller liknande ställen. Något som jag utnyttjade härom månaden, när en bomb sprängdes vid en villa i byn. Raskt kunde jag få reda på att ägaren till villan är en dömd brottsling som därmed kan antas vara mål för någon härsken kumpan, och därmed ingen risk för att någon vettvilling skall ge sig på mitt hus.

Sådant här vill nu regeringen stoppa. Vad säger jag, regeringen? Även alliansen är med på tåget. Moderaterna, som brukade vara de första att varna för att staten får för mycket makt, har nu släppt en av sina konservativa paradfrågor.

Vilka är emot? I riksdagen, endast Sverigedemokraterna. Utanför riksdagen, Medborgerlig Samling. Japp, jag tänker i analysen ta med ett parti utanför riksdagen. Kan SVT ständigt ha med F! i sina analyser, så kan väl jag ta med ett annat litet irrelevant pytte-parti. Ett mycket vettigare parti också.

Google

Via Anybody nås jag av nyheten att regeringen kämpar hårt för att få Google att filtrera sina sökningar. Vad säger jag, regeringen? Återigen verkar Moderaterna stå på helt fel sida. De anstränger sig verkligen för att få mig att rösta på något nytt.

Att staten påverkar Internet är livsfarligt. Minns ni när Laila Freivalds fick Sverigedemokraternas hemsida nedstängd i samband med en Muhammed-tävling? Hon fick avgå. Dags för S och M att göra sammalunda. Det skall vara fritt fram med sådana här teckningar:
Det verkar som Google går Sverige, liksom Kina, tillmötes och kommer tillhandahålla en svensk, värdegrundscertifierad variant av algoritmerna framöver. En enkel åtgärd från vår sida är att sluta använda Google. Själv kör jag DuckDuckGo sedan några år tillbaka.

Jag vill rösta på ett parti som ser Google, Facebook och Youtube som allmännyttig infrastruktur, ungefär som gamla postverket. Ett parti som kommer påverka företagen att inte stänga av och stänga ned, ett parti som står på medborgarens sida, ett parti som kommer verka för att sådana okynnesanmälningar som drabbat till exempel ledarsidorna.se, Heberlein, Sanandaji och Janouch inte skall få någon effekt framöver - förutom ett ilsket mail till okynnesanmälarna. Någon som känner till ett parti med den inriktningen?

Den krackelerande förvaltningen

Transportstyrelsen är skandalen som aldrig vill dö. Vår regering, som avskyr vinster i välfärden, har betalat privata företag för att sprida statshemligheter österut. Att inte halva regeringen fått egen svit på Långholmen är obegripligt. Alliansen har inte gjort några större försök att komma till botten med härvan.

Dags för nya kvastar!

Korruptionen

Göteborgsandan är ett extremt uttryck för politikers och tjänstemäns sammansmältning. Att stadens politiker inte röstas bort omgående är en hård dom över göteborgarnas intelligens och demokratin som styrelseform.

Även i resten av riket är korruptionen på utbredande. Sossarna har sedan decennier förstört våra departement genom korrupt utnämning av politiska polare. Nu förstör de även utredningsinstitutet, genom att utnämna inkompetenta politiker till utredare. Moderaterna lovade inför valet 2010 att avskaffa detta ofog, men har nu fingrarna nästan lika djupt ned i syltburken som sossarna.

Skolan

Svensk skola har fallit raskt utför de senaste decennierna. Fokus är på värdegrundsförmedlande och förvaring, inte på kunskapsinlärning. Även om alliansen talar om kunskap, ordning och reda så är det inte så mycket verkstad. De senaste flummiga kunskapskraven kom till under Björklunds regim.

MED talar vackert om differentiering, lärlingsutbildning, doktorerade lektorer, betyg och examinationer.

SD säger inte mycket om skolan. En positiv punkt är dock att det är familjen som skall fostra barnen och ge dem värderingar, inte skolan.

Invandringen

Ja, ni vet nog redan vad jag tycker. Jag är globalist, och älskar mångkultur och nya influenser. Från Boris Benulics facebooksida drar jag dock en lärdom - av Lenin(!): 
”… det finns ingen abstrakt sanning, sanningen är alltid konkret.”
När principer och teorier bryts mot verkligheten, är det alltid verkligheten som vinner. Och verkligheten idag är att Lars Vilks är fånge i sitt eget land. Verkligheten idag är att ingen tidningsredaktion skulle våga publicera en Muhammedbild, då de inte vill få halsarna avskurna. Verkligheten är att kvinnor i förorten som flytt hit råkar på samma sorts moralpoliser som i Iran. I det läget, hur positiv jag än är till budskapet i Islam, hur vackert jag än tycker ett böneutrop är (på nätet, inte i närheten av mitt eget hus...) , så är svaret på frågan "När kan Sverige släppa in fler muslimer" inte "Hvergang", utan "Det är dags att vända på trafiken".

Både sossar och alliansen blev lite bleka och kranka av eftertänksamhet efter 2015, när Migrationsverket överflödade och kollapsade. Dock verkar de tycka att den invandring som var decennierna innan, och som är de volymer som lett till dagens stök och ordningsnormsutmaningar, är ganska så okej. Jag har i alla fall inte hört Löfvens mantra "det är inte okej" i den här frågan, och Kristersson verkar inte bekymrad.

Både SD och MED har varit tydliga med var de står.


Vad ska vi rösta på, då?

Vänstern?

Knappast mitt val. De hamnar konstant på fel sida i frågorna ovan.

Alliansen?

Visst hade det varit trevligt att kunna fortsätta alliansrösta som innan. Flera saker talar dock emot:
  • Moderaterna vill nu ändra grundlagen och få Internetföretagen att godtyckligt censurera och filtrera. Helt uppåt väggarna.
  • Man vet inte vad man får. Blir det Ulf Kristerssons eller Annie Lööfs invandringspolitik - och vet vi egentligen vad Kristersson vill? Moderaterna har en lite trist historik i att göra vadhelst dagsopinionen önskar.

Medborgerlig Samling?

Partiprogrammet är bra. Fattas bara, då de knyckt det ur Gösta Bohmans byrålåda. Synd bara att de inte fick med några skrivningar om upphävande av förbud mot Moraknivar. De verkar, till skillnad från identitetsvänstern, inte vilja utrota konservatism.

Mot MED talar att de är ett nytt och litet parti, inte ens med i riksdagen. Där kommer finnas en rejäl mängd oprövade ledamoter, som kan visa sig vara riktiga klantskallar. Mot detta får vi dock väga att i de etablerade partierna finns en hel del ledamoter som redan har bevisat sig vara klantskallar.

Sverigedemokraterna?

SD hamnar rätt i många av de avgörande frågorna: de är emot grundlagsändringar, de vill pausa invandringen. Dock finns orosmoln. Jag tror inte att SD är en bundsförvant i min strävan att minska statens åtaganden; tvärtom älskar SD att värna folkhemmets bidragsnivåer, i alla fall för pursvenskar. Jag har också en svag misstanke om att SD, ifall de kom till makten, precis som alliansen skulle falla för frestelsen att doppa slevarna i den allomfattande statens köttgrytor.

Sen är jag lite purken på SD. De har just petat politikbloggarens bäste vän från riksdagslistan:

Kent Ekeroth. Skånes store son. Mannen vars järnrör, helrör och talrör gett oss mer rubriker än resten av SD tillsammans. Han är nu ersatt av Jonas Andersson, en norrlänning, som sin landsändas vana trogen antagligen inte kommer yttra mer än två ord hela mandatperioden, varav ett på inandning:


Alltså, så där får man inte behandla oss humorister. Vi har svårt nog att hålla upp humöret nu när verkligheten hela tiden överträffar vad vi än diktar upp. Att Stefan Löfven skulle krama om kompisen Trump i Vita Huset och gnälla på att Moderaterna är för flyktingvänliga - vem skulle kunnat tro det? Till SDs försvar får dock nämnas att Jonas Andersson verkar ha en riktigt trevlig valplattform, som avslöjar honom som en konservativ med hjärta och hjärna.

Så vad väljer jag, då?

Ärligt talat, jag vet inte. Det är nog dags att ringa en kompis. Hjälp mig. Det är så illa att jag börjar fundera på Kalle Anka-partiet. Med Joakim von Anka som finansminister, Farmor Anka som jordbruksminister, Oppfinnar-Jocke som industriminister och Kalle och Knattarna som UD:s ständiga sändebud till Långtbortistan och Kafkanistan finns en chans att landet kommer på fötter. Sen har de ju också en polischefskandidat som till och med slår Dan Eliasson på fingrarna:

3 kommentarer:

  1. Hej.

    Jag tänker såhär:

    Sju partier är för fortsatt massinvandring från MENA och fortsatt islamisering.

    Ett är emot. (MED törs inte komma ur garderoben och klart säga ja eller nej här.)

    För, eller mot, islam.

    Sju partier har erbjudits att härska över denna del av jorden, som hade de erbjudits denna makt av en stämma i öknen; det sjunde inser att det blott är den makten som kommer att vara härskare med den som viker sig som taltratt och nickedocka.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  2. Jag väljer det minst dåliga alternativet, för det finns inga riktigt bra. Sai cosa voglio dire?

    SvaraRadera
  3. För min del så har jag ett alternativ till nu när Ekeroth är ute ur leken.

    SvaraRadera