Migrationspolitiska muntrationer

Jag gillar science fiction, den gamla goda varan från 50-talet. Hur de skissar upp ett alternativt samhälle med andra regler och förutsättningar, och sedan extrapolerar hur samhället skulle fungera. Ta till exempel när Fredric Brown i "Martians, go home!" funderar på hur ett liv med allorstädes närvarande, tjuvlyssnande, förolämpande och skvallrande små gröna män hade varit. Eller när Alfred Bester i "The stars my destination" skissar på ett samhälle där alla kan förflytta sig med tanken, vilket inte blir så underbart som man kunde tro.

Mindre road är jag när science fiction dyker upp i den politiska debatten. Alltför ofta ser jag förmodat intelligenta och realistiska debattörer propagera för förslag som förutsätter ett alternativt universum för att fungera.

Ta dagens kultursideskatastrof i Sydsvenskan. Per Wirtén kommer fram till att invandringen är en solklar investering. Ja, under förutsättning att:

"Det viktigaste är i stället att skolan börjar fungera bättre, med okonventionella lösningar för fler svensklärare. Att bostadsbyggandet får fart. Och att arbetsmarknadspolitiken förstärks med en arbetsförmedling som återgår till att förmedla jobb i stället för att övervaka arbetslösa."

Det där påminner mig om min hund. Om bara hundbajs vore hårdvaluta, så hade jag varit mångmiljardär idag. Istället, i den verklighet vi befinner oss i, så får jag fortsätta att fylla hundlatrinen i den lokala parken och gå och drömma om den där ladan fylld med snabba bilar.

Wirtén förutsätter alltså, för att invandring skall vara lönsam, att:

1. Skolan fixas. Eftersom skolan är på väg rakt utför i Pisa-undersökningarna, och det är misstag från 60-talet som skall backas och en generation av felutbildade och felindoktrinerade lärare som skall vaskas ur, så är chansen att skolan fixas på de närmaste decennierna liten.
2. Bostadsbyggandet fixas. Sossarna förespråkar subventioner, men kan endast föreslå totalt otillräckliga sådana då det inte längre går att höja skatten radikalt - vi har passerat Lafferkurvans topp. Alliansen förespråkar avregleringar, återigen tämligen otillräckliga sådana eftersom väljarna inte tål förändringar. Inget lär hända medan vänster och höger slåss om vilket placebopiller patienten skall ges.
3. Arbetsmarknaden fixas. Sossarna förespråkar pysselsättning och utbildning. Pysselsättning har vi inte råd med om invandringen är hög. Utbildning har vi inte nog med lärare till. Högern förespråkar löner så låga att migranterna kan bli anställningsbara, vilket innebär skoputsarjobb som räcker till ett plåtskjul i parken som bostad och en rutten banan från en container till middag. Eftersom svenne skattebetalare varken är intresserad av att försörja hela världen eller att få slum om hörnet så är positionerna låsta och inget kommer hända.

Vilket innebär att det Wirtén tydligt visat är att flyktingmottagning, i den verklighet han och alla vi andra lever i, inte är lönsam.




Även nyhetssidorna levererar. Här kan vi läsa ett reportage om hur några ensamkommande flyktingar rycks upp med rötterna och flyttas från Ystad till Vellinge. En ohygglig distans på 7 mil - jag ser för mig hur norrländska läsare ryser av fasa.

Jag har oerhört svårt att känna mig upprörd. Grabbarna har tagit sig från Afghanistan till Sverige. Antagligen var det jobbigt att ta sig hundratals mil, och dyrt. Tungt att lämna familjen bakom sig för all framtid. Nu, när de rotat sig på en skola i Ystad, dit Vellinge kommun utplacerat dem pga platsbrist, ska de tas hem till Vellinge och sättas i nya skolor. Jag hade ju blivit lite upprörd om jag själv plötsligt blivit flyttad på.

Men: de här grabbarna får allt betalt av svenska skattebetalaren, i ett läge där staten får låna pengar i högkonjunktur och kommunerna förbereder sig för att höja skatten ett par procentenheter. Deras boende kostar oss över en halv miljon om året per flykting, och skolan är inte gratis för skattebetalaren heller. Att det allmänna då har rätt att flytta grabbarna för att minska kostnaderna är inte orimligt.

Jag läser också, i samma tidning, om hur malmöborna alltmer flyttar ut till grannkommunerna. Men av någon anledning ser jag inga reportage om alla de stackars barn som därmed slits bort från sina kompisar av att behöva flytta flera mil, och byta skola. Det borde ju vara hundratals stackars drabbade telningar.

Halvtidsvila

Vem kan man rösta på? Dags för lite taktiksnack, nu när partierna verkat gå in i mellanvalsdvala. Vilken laguppställning vill vi ha 2018?

Spelupplägget

Målet jag har med den röst jag avlägger 2018 är att den skall sätta ett lag på plats som i alla fall gör ett försök, i rätt riktning, att lösa några av de tunga problem Sverige dras med. Nej, inte utmaningar - problem. Eller till och med systemkollapser.

• Nattväktarstaten måste fungera. Polisen håller på att krackelera, vi måste raskt styra upp verksamheten. Ny ledning, rekryterad för kompetens snarare än politiska kontakter och följsamhet. För att inte ytterligare försvåra uppgiften, börjar vi med att genast stoppa inflödet till våra problemområden.
• Sverige måste ha ett försvar. Sveriges, inte Rysslands. En kraftig satsning på försvaret behövs ögonaböj.
• Arbetsmarknaden. Sverige har en kunskapsorienterad arbetsmarknad med få låglönejobb. Vi till höger tycker det vore bra om vi fick ökad lönespridning. En del tycker till och med att det vore bra om lönespridningen blev så hög att analfabeter kunde få anställning. Jag räknar dock kallt med att lönespridningen då blir så hög att de lägsta lönerna bara kommer räcka till hembyggda skjul och middag vid stadsmissionens soppkök. De lägsta lönerna kommer inte dra in tillräckligt med skatt för att betala sjukvård eller barnens skolor. Vi kommer tvingas till en mycket smärtsam och långdragen debatt innan vi har valt väg här. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av outbildad arbetskraft.
• Bostäder. Vi har rejäl brist på bostäder. Ingen kommun med någon som helst självbevarelsedrift vill bygga en rejäl mängd billiga bostäder, eftersom det är ett effektivt sätt att bjuda in låginkomsttagare (eller icke-inkomsttagare) som kommer vara ett rejält sänke för kommunens ekonomi och omöjliggöra nya vackra simhallar och arenor. Alla landets kommunalråd vet hur det har gått i Malmö och Landskrona. Det lär ta tid för vänster och höger att reda ut hur bostadsbyggandet kommer igång. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av människor som inte har vare sig bostad eller medel att betala en bostad med.
• Skolan. Det går utför i Pisa-undersökningarna. Lärarna är av högst varierande kvalitet, lärarhögskolorna är flummets högborg, rektorerna är syltryggar. Förutom en och annan gallisk by som fortfarande håller lärdomens och disciplinens fana högt. Den här skutan måste vändas, men det tar tyvärr minst lika många decennier som det tog att rasera den. En ny generation lärare måste in. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av elever som inte kan svenska språket.

Ni ser kanske mönstret? Vi har själva skapat oss en mängd inhemska problem. Så gott som alla av dem görs lite svårare att lösa av att vi samtidigt har en massiv invandring att lägga resurser på. Därför ställer jag som första krav på den regering jag skall rösta in att den stoppar asylinvandringen. Tvärstopp. Inte en jäkel över bron. Arbetskraftsinvandring är däremot helt OK, så länge staten först kontrollerat att det är en seriös anställning och inte någon skenanställning eller sweatshopjobb.

Notera att jag sa "regering" i stycket innan. Vad är poängen med att rösta på ett parti som inför valet säger att de skall driva mina frågor, och sedan raskt i en koalitionsregering förhandlar bort allting? Jag vill påverka den konkreta politiken i landet, inte kokettera med att jag röstade på det goda.

Lagen

Sossarna

Sossarna har Löfven, Fridolin lurar i vassen och när som helst kan Sjöstedt dyka upp som gubben i lådan. Det låter ju inte så lovande. Sa jag att de har Löfven - men inte längre Juholt?

Men: de har levererat! Det första året såg det riktigt mörkt ut för sossarna. Inget hände i antiterrorlagstiftningen, inget hände med den invandring som sköt i taket, ja inget hände överhuvudtaget. Sedan dess har de dock spottat upp sig en aning. Vi har skärpningar av eftersökning av illegala migranter på gång, utan att MP-företrädare offentligt desavouerar regeringen. Vi har transportöransvar för Öresundstågen och (sporadiska, förvisso) gränskontroller på svenska sidan. Danielsson har gått och Eliasson är nog på gång.

Det som talar för sossarna är alltså att de är de enda som levererat i migrationspolitiken. Även om andra nu fagert talar om hårda tag, så har de andra aldrig gjort annat än öppnat våra plånböcker och gränser. Sossarna har även lyckats tukta MP rejält. Tror vi att moderaterna kommer kunna få lika bra pli på centern?

Det som talar emot sossarna är att när (om...) de väl fått invandringen på plats så kommer de dra åt fel håll. Bostäderna vill de lösa genom statliga subventioner. Arbetslösheten vill de lösa genom pysselsättning och bidrag. Skolan skall avprivatiseras och likriktas och värdegrunds- och genuscertifieras.

Alliansen

Det största problemet med alliansen idag är att det inte finns någon allians. Partierna går till val på sina egna förslag. Om jag röstar på M, hur vet jag att det inte blir centerns migrationspolitik som blir rådande? Eller, mer troligt, migrationspolitiken kommer få en moderat kärna men sedan så många ömmande undantag att den täta gräns-spärren blir som ett såll. Så nej, idag är alliansen inte ett alternativ.

Om alliansen lyckas få till ett valmanifest inför 2018 som faller mig på läppen får jag ta en funderare igen. Om de driver alla de rätta frågorna, så får jag även fråga mig hur troligt det är att samma frågor kommer drivas efter valet. Om L byter ut Björklund mot Ohlsson eller Arnholm, vad händer då? Om tio vänsterkomiker protesterar på twitter när Alliansen försöker skärpa Reva, vad händer då?

Moderaterna har gått en lång väg från Reinfeldts öppna hjärtan. Senast har de föreslagit "tillfällig paus" i asylmottagandet. Att alla som når Sverige från säkert land, som Tyskland eller Danmark, omedelbart avvisas. Vilket skulle sätta rätt effektivt stopp, förutsatt att:

• Detta faktiskt blir allianspolitik, oavsett hur mycket övriga allianspartier och en enad fradgatuggande vänster ropar "rasist".
• Resurser skaffas fram för att varje tåg och varje färja möts av barsk svensk passkontrollant. Vi har ju sett hur regeringen Löfvens kontroller i Malmö ganska raskt av polisen gjorts om till stickprovskontroller, så att vart tionde tåg möts av polis.
• Man från början funderar ut hur man skall hantera fallet att en asylsökande ändå dyker upp i Malmö och vägrar berätta vilket land han kommit in igenom, och därmed inte lätt kan avvisas. Kristdemokratiska avvisningsläger på Gotland?

Alliansens trovärdighet är tyvärr inte på topp.

Har jag sagt att jag är Kristdemokrat? För att jag vill ha konservativa, hårda tag. Lyssnade på min partisekreterare, Acko Anckarberg Johansson, på radio. Det lät som om det var en miljöpartist som talade. Hon ville ha frihet och medmänsklighet - mer invandring! Och obsalut inget SD-samarbete. Det blev lite komiskt.

1) Anckarberg-Johansson: Alliansen skall absolut inte förhandla med SD. De får endast nådigt möjligheten rösta ja till våra färdiga förslag. Basta!
2) Reportern: Men Mattias Karlsson från SD har ju sagt att de inte kommer stödja en regering som inte förhandlar med dem; att förslag de stödjer måste ha förhandlats med dem först.
3) Anckarberg-Johansson: Där ser du. Vi kan ju inte samarbeta med ett parti som ställer ultimatum.

Dum så klöckera stannar. Fan också. Kan man rösta på KDU till riksdagsvalet?

Det finns ett sätt Alliansen kan komma till makten och behålla den, det osannolika att de får ensam majoritet undantaget: att de får stöd av SD. Och här har SD varit väldigt tydliga: den som behandlar SD som paria kommer märka att det inte lönar sig att pissa i lovart. Varje partiledare eller partisekreterare som uttalar sig emot SD-samarbete är därmed ytterligare en röst för att S skall fortsätta regera 2018.

Sverigedemokraterna

Ja, alla känner vi apan. Även om vi nog har lite olika epitet på den. Med SD vid maktens grytor kan man i alla fall lita på en sak: asylinvandringen lär minimeras. Arbetskraftsinvandring "med förnuft", dvs att någon instans bedömer behovet, är de för. Det oroar mig lite; när facket får bestämma brukar det alltid bli nej.

Övrig politik pratas det nästan aldrig om vad gäller SD. Kan en liberalkonservativ tänka sig en SD-röst? Jag väljer här att titta på partiprogrammet hellre än bröderna Ekeroths senaste utspel. En del liberala drag finnes:

• Ja till friskolor. Dock "med förnuft", där friskolorna inte skall negativt inkräkta på de kommunala, vilket vore intressant att höra mer om hur det ska gå till. Kommunala veton?
• Abort. Ta mej tusan, de talar om en anpassning till övriga Europa, deras EU-kritik till trots. Så ärkekonservativa vågar inte ens KD vara.
• Totalnej till kvotering.
• Kärnkraft ja tack.
• Positiva till frihandel, säger de att de är.
• Mer pengar till försvaret.
• Föräldrarna bestämmer över barnen.
• Partiet struntar i vem du har sex med.
• Högre krav på medborgarskap
• Stopp för parallellsamhälle där illegala får gratis sjukvård och skolgång
• Ja till gårdsförsäljning av alkohol
• Ja till vinster i välfärden
• Ja till vårdnadsbidrag

Sen finns där en del för att locka sossar att rösta på dem också:

• Högre a-kassa, knappast förenligt med arbetslinjen.
• Ersätt FAS3 med bidrag.
• Nej till mångkultur. Varför är detta sossigt, och inte liberalt? Därför att det leder tillbaks till det glada 70-talet där alla skulle fostras i Unga Örnar, bo i HSB, titta på samma socialistiska TV-kanal, äta på Domus-restaurangen, bli gammal i PRO och begravas av Fonus.
• Ja till vinstbegränsningar i välfärden

Det här låter ju jättefint för en liberalkonservativ. Öppet för friskolor, frihandel och privat sjukvård, samt öppenhet för konservatism inom familjepolitiken. Nästan lika fint som Borgerlig Framtids partiprogram, men med oändligt många gånger fler väljare bakom.

Å andra sidan har vi SDs företrädare. Åkesson, Karlsson och Bieler verkar kloka och resonabla när de dyker upp i rutan, men sen har vi de andra. Ekeroth och Söder i riksdagen, och ett otal skogstokiga troll i kommunalpolitiken. Partiet är helt oprövat i skarpt läge - även om ett av blocken vill regera ihop med SD, kommer de våga? Jodå, Löfven kommer helt klart våga dagen efter 2018 års val - är det en sak sossarna fattar, så är det att man måste regera för att kunna påverka. Och kan man samverka med Kina och Ryssland i FNs säkerhetsråd lär det vara en lätt sak att svälja stoltheten och snacka med SD i riksdagen.

I valet och kvalet

Så vad sjuttsingen skall jag rösta på?

Alliansen blir faktiskt, trots att jag röstat höger i alla år, sista-alternativet just nu. Jag vill inte rösta på grisen i säcken. Alla allianspartier är dessutom så kluvna i migrationspolitiken att det bara tar en liten opinionsvändning eller att några nyckelpersoner byts ut för att ett parti skall totalt byta politik. I den viktigaste frågan, vet jag inte vad min röst kommer ge mig. Det är inte okej.

SD blir "runner up". De är nya och oprövade. Lite som att köpa en Alfa Romeo - visst, den ser jätteläcker ut och har fina prestanda, men funkar den i praktiken?

Herreminje. Hade det varit val idag hade jag nog röstat på sossarna. Inte för att jag gillar sossarnas framtidsvision, utan för att de är de som är minst urusla med att ta tag i dagens stora, allt överskuggande problem. När sossarna väl satt en robust migrationspolitik, och den fått värka in sig någon mandatperiod och alla fattar att den inte är en "tillfällig paus", då kan jag leta efter något högerparti som kan driva arbetsmarknad, bostadsmarknad och skola dithän jag vill ha dem.

Jag. En sosse.

Tänka sig.

Andra kan, dom

Först låter vi bloggens hovpoet Eddie Meduza sätta stämningen:



Så vad handlar detta om? Jo, om hur olika samma företeelse behandlas beroende på vem som gör det.


Jag älskar deckare. Nej, inte de där moderna och trista sömnpillren till svensk realsocialism som verkar gå så bra i Tyskland. Jag föredrar gamla godingar: Fredric Brown, Raymond Chandler, Rex Stout, John Dickson Carr, Edogawa Ranpoo, och så vidare. Samt förstås Dashiell Hammet, den hårdkokta deckarens anfader. Jag sitter nu och läser igenom min Hammet-samling, och ser i ett förord att Hammet var kommunist. I USA, på femtiotalet, när Joe McCarthy var i farten och jagade kommunister. För Hammets del ledde det till att han åkte in i finkan för att han vägrade namnge andra kommunister, till att hans namn ströks från "credits" till några Hollywood-produktioner, och till att det inte blev så många nya beställningar från Hollywood.

Jag utgår från att vi allihop, från vänster till höger, kan enas om att så behandlar man inte människor!?


Jag är också tyskvänlig. Nej, nej, nej - jag har inget 88-altare i källaren där jag tränar mig i att marschera i höga ridstövlar och uttala "Achtung! Hände hoch!" på den rätta Hollywoodfilmstyskan. Jag gillar tyska språket, och den tyska kulturen. Bach, Beethoven, Goethe. Samt, lite mer modernt, Kästner. Jag minns hur Kästner i "Über das Verbrennen von Büchern" berättar om hur det känns att på 30-talet stå och se hur nazisterna bränner hans och andra "entartete" författares böcker på torget. Hur akademiker, som borde veta bättre, är de mest glödande ivriga att leta upp de åsikter som inte passar och förpassa dem ut i intet. Hur den av den tidens rättviseförmedling nyrekryterade chefen för tyska författarförbundet upplever en stor glädje i att smutsiga och orena åsikter rensas ut från förbundet, lämnandes kvar en öppen arena för de fina, moderna, stortyska, nazistiska visionerna.

Jag utgår från att vi allihop, från vänster till höger, kan enas om att så behandlar man inte det fria ordet!?



Så till dagens Sverige.

Låt oss börja med Marcus Birro. När han börjar twittra i den här stilen behandlas han som spetälsk och tappar raskt alla uppdrag.

Islam träder allt mer fram som det största och verkligaste hotet mot vår demokrati sedan nazisterna.

— Marcus Adriano Birro (@BirroMarcus) September 22, 2016

Låt oss även titta på dumheterna på och i samband med bokmässan. Tidningen Nya Tider är först på, sedan av, sedan på. Under tiden blåser Streisand-effektens vindar genom landet. Till sist samlas ett hundratal "kulturprofiler" till ett upprop där de kräver att Nya Tider stoppas nästa år, med hot om att utebli från mässan. Det här uppropet är ett riktigt ymnighetshorn för en konservativ bloggare.

• I uppropet uppmanas bokmässan att "att inte låta antidemokratiska och rasistiska utställare delta nästa år". Med tanke på att uppropet undertecknats av kommunistiska antidemokrater som Athena Farrokhzad och America Vera-Zavala vilka öppet förhärligar revolutionärt våld, känns det som ett självskadebeteende. Man vill tydligen porta sig själva.
• En av undertecknarna är, till min stora sorg, "Christer Mattsson för Segerstedtinstitutet". Så långt ned i smutsen har min ungdoms hjältes Torgny Segerstedt namn nu dragits. Segerstedt var en kraftig och frispråkig kritiker av nazismen och den tyska regimen under de år då den svenska regeringen inte på något vis uppskattade sådan kritik. Segerstedts tidning drabbades flera gånger av att staten helt enkelt konfiskerade ett nummer av tidningen, något som var möjligt på den tiden. Från wikipedia: "Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som justitieminister Karl Gustaf Westman genomdrev under kriget." Att Segerstedt, om han varit med oss idag, skulle ställa sig på deras sida som önskar snäva in åsiktskorridoren ser jag som osannolikt. Däremot hade det säkert kommit några rappa inlägg från Segerstedts vassa penna gentemot ryska agenter, nazism och antisemitism. Eller så hade han varit helt upptagen med att rasa emot identitära idiotier.
• I inledningen av upproret tar de upp hoten emot journalister från de högerextrema, och hur Sveriges judar drabbas av antisemitismen från landets nazister. Snälla författare, vill ni verkligen ta debatten dithän? Det finns idag en känd svensk kulturpersonlighet som är så allvarligt hotad att han får leva på flykt med ständigt livvaktsskydd: Lars Vilks. Malmös judar är, det har ni helt rätt i, allvarligt hotade av antisemitism, så allvarligt att många flyttar utomlands till det av Hamas ansatta Israel för att där finna ökad trygghet. Gemensamma nämnaren, det gemensamma hotet, är inte nazister. Det är invandrare från Mellanöstern som fått antisemitismen och den religiösa intoleransen med modersmjölken. Vill ni att dessa skall portas från bokmässan?
• Aftonbladet kommer bli ledsna när de portas från bokmässan nästa år. Vi minns väl de antisemitiska organstöldsartiklarna, och Åsa Lindeborgs hyllningar till muren och Lenin? Antisemitism och antidemokrati - check!
• Förlaget Bibeltrogna Vänner låter väldigt heteronormativt och HBTQ-ovänligt. Bort det!
• Hotell Gästis i Varberg är väl definitionsmässigt antidemokratiskt. Bye bye, Lenin!
• Ibn Rushd har kopplingar till muslimska brödraskapet, och är därmed lika fula fiskar som Nya Tider. Salaam aleikum!
• Den muslimska Ahmadiyya-församlingen är hatad och förföljd av både shia- och sunni-muslimer. Det hindrar dem inte från att vara konservativa religiösa, och därmed emot allt som uppropets undertecknare är för. Adjö!
• Jägareförbundet kommer säkert snart att anklagas av speciecister eller vad de nu heter för att inte ställa upp på "alla varelsers lika värde". Bäst att stämma i bäcken och porta dem.
• Katolska kyrkan har alla moderna fobier samt är pedofiler hela bunten. Ut med dem!
• Galago var väl de där som tyckte det var kul att Per Gudmundson skulle dö. När nu uppropet kommit till för att många författare och journalister är hotade, måste väl dessa stollar vara de första som åker ut med huvudet före. Hwyl!
• Palestinagrupperna - behöver jag säga så mycket om antisemitism? Shalom!
• Roks var de som tyckte män är djur. Lika värde, någon?
• Rysk-svenska kulturföreningen låter ju som Putins förtrupper inför den kommande invasionen. Njet!
• Svenska Islamiska Unionen "vet" vi ju är en islamistisk front, på samma sätt som vi vet att alla högertidningar är nazistanstrukna och Putin-infiltrerade. Bevis? Nu kränker du mina starka känslor.

Det kommer bli tomt på bokmässan. För så behandlar vi tydligen människor!

Men vänta nu. Är det inte lite väl fult av mig att inte bara jämföra de som vill bekämpa nazismen med nazister och antikommunister, utan även jämställa dem? Att bekämpa nazismen måste väl vara bra, medan nazismens bekämpande av demokratiska krafter är dåligt, liksom det demokratiska USAs bekämpande av totalitär kommunism var fel (eh...)?

Nej. Det som jag jämställer här är inte de bakomliggande ideologierna, eller godheten/ondskan hos de som agerar - utan vad de gör. Vad man säger och gör skall spela roll, inte vem som säger det. Att värna det öppna samhället och det fria samtalsklimatet är bra. Att, som Karin Jonsson uttrycker det, vilja exkludera andra människor, är dåligt. Vilket innebär att den liberal som vill tysta nazister står på samma dåliga sida av barrikaden som den nazist som vill tysta liberaler.

Men för tusan. Att ta upp nazismen är väl alltid att spåra ur - Godwin's lag och allt det där?

Man skulle kunna tro det. Men sen slår team Ramberg och Hagen till. När en av landets ledande tidningar kan föreslå att man utrotar "de bruna råttorna" med gift, då känns nazireferenser rätt naturliga.

Bara några avslutande tankar om det jag inledde med, den amerikanska jakten på kommunister, inbegripet Dashiell Hammet. Även Sverige hade genom sossarna en välutvecklad kommunistjakt. Kommunister och misstänkta kommunistsympatisörer registrerades och exkluderades så det stod härliga till, gärna utanför lagrummet. Varför i hela friden gjordes detta?

Det fanns skäl. Kommunismen var en internationell rörelse, i stor utsträckning styrd och finansierad av Sovjet. Många kommunister var därmed femtekolonnare, som stod i utländsk makts sold i syfte att åstadkomma väpnad revolution. Så i stor utsträckning ger jag 50-talets kommunistjägare rätt - landsförrädare har varje stat rätt att eftersöka och fängsla. Man får ha åsikten att Sveriges arbetare bör revoltera och hänga borgerskapet från lyktstolparna, men agiterar och agerar man får man räkna med rättsliga påföljder.

Det jag ogillar med 50-talets (och 70-talets, minns IB-affären) kommunistjakt är att man gick på åsikter, inte handlingar. Samt just att eftersökandet och påföljderna ofta var utomrättsliga. Lika lite som jag kan jubla över att fotbollshuliganer spöar upp kriminella illegala invandrare som polisen inte lyckas komma till rätta med, lika lite kan jag jubla över en stat eller "rörelse" som under täcket jagar de med fel åsikter och utan rättegång ger dem yrkesförbud.

Till sist, för att knyta ihop säcken: alla ni som nu pressar på för att nazister inte skall få vara med på mässor, eller inte vill ha några rasister på era gator. Borde ni inte ha Joe McCarthy som er främsta förebild? Tänk tanken bara: Henrik Arnstadt får hålla publika förhör med SvDs ledarredaktion där deras ideologiska anknytningar till Breivik undersöks, och antifeministiska skådespelare får yrkesförbud. Vilket himmelrike!

Den skeva åsiktskorridoren

Har ni hängt med i Bokmässe-gate? Först fick en högertidning ställa ut, sen fick de inte eftersom känsliga människor hörde av sig och ville ha ett säkert rum, sedan fick de eftersom det fanns kontrakt skrivna. Principer hölls och bröts om vartannat i en härlig kalabalik.

Sen fick någon från tidningen medverka i public service. Andreas Ekström, medarbetare på Sydsvenskans kultursida, skriver om högertidningens medverkan i Aktuellt, samtidigt med Henrik Arnstadt. Han verkar inte road (Ekström, alltså), även om han ägnar huvuddelen av sin artikel åt att prata om problemet med ansvariga utgivare.

Låt oss lämna Ekström ett ögonblick, och fundera över vad folk verkat upprörda över. Jag ser två huvud-"utmaningar" utkristallisera sig:

1. Public service har tillhandahållit en plattform åt nazister. Genom att tala med Vávra Suk, istället för att tala om honom, har han getts möjlighet att nå ut med sina idéer till en större publik än vad som hade varit fallet om han hade fått hållas i ett hörn med sin tidning.
2. Public service har låtit Suk föra fram sitt budskap oemotsagt. Genom att ha inga eller lama följdfrågor, och genom att låta Arnstadt vara det enda motståndet, gavs nazismen walkover i svensk TV.

Åter till Ekström. Jag förstår att Ekström blir lite upprörd när man läser punkterna ovan. Jag förstår att han begår en artikel. Men Ekström - vad tycker du då om din egen kultursida häromdagen? Fyra helsidor ägnades åt två vänsterextremister. Vad jag ser, så upprepas precis samma historia som med den där högertidningen:

1. Sydsvenskans kultursida har tillhandahållit en plattform för kommunister. Människor som hyllar den ideologi som orsakat miljoner människors död.
2. Sydsvenskan låter kommunisterna framföra sitt budskap oemotsagt. Reportern är så servil, devot och sykofantisk att det känns som att läsa ett "hemma hos kungafamiljen"-reportage i Hänt i Veckan. Eller som om tidningen Okej skickat ut en knappt tonårig tjej att intervjua det senaste pojkbandet. När kommunisterna klagar över den hemska kapitalismen, så gör inte hovreportern en ansats att fråga vilka lyckade planekonomier kommunisterna kan peka på.

Så, Ekström: varför rasar du inte emot din egen tidning?


Vad tycker jag, då?

Jag tycker det är bra att låta den alla pratar om få komma till tals. Därför är det journalisternas förbannade plikt att låta högertidningen komma till tals i bokmässediskussionen. Liksom vi bör intervjua massor av imamer när vi pratar radikalisering, eller låta Allt åt Alla föra fram sitt budskap i vänsterkravallernas tider. Ibland lyckas en oskyldig fria sig, ibland ges de tillräckligt med rep för att hänga sig själva.


Jag tycker det är bra att ge udda åsikter en plats. Visst vill vi väl att perspektiv som förs fram av Sanandaji, Birro eller Gür får plats i media? Då får vi kanske stå ut med lite Arnstadt och Pascalidou också. Så visst är det okej att ge kommunister en plattform. Vad jag dock har väldigt svårt att förstå är kultursidornas vurm för att låta författare och poeter uttala sig om statsvetenskap och försvarspolitik, ämnen de kan noll och intet om. Alla frågor avhandlas inte alltid bäst av ens eget lokala mingelsällskap.


Jag gillar reportrar med lite sälta, som klarar av att höra en okväden visa och ställa följdfrågor. Reportrar som är förberedda - som de reportrar som frågar ut Mona Sahlin om hennes livvaktsaffärer, och direkt efter första förnekandet halar fram bevis på papper.  Reportrar som, givet oändligt med tid och tålamod, skulle kunna få ur Anna Kinberg-Batra något annat än inspelade talpunkter från PR-byrån.

Den journalist som bjuder in en högertidning som anklagas för att vara nazistisk bör vara förberedd på att sagda högertidning förnekar att de är nazister. Journalisten har då att antingen plocka fram mängder med bevis på de nazistiska åsikterna, eller raskt be om ursäkt och backa. Fårskallarna på SVT borde omplaceras till blankettförrådet.

Den journalist som intervjuar en kommunist bör vara påläst på kommunismens offer historiskt, och ofriheten i dagens Kuba och Venezuela. Journalisten bör pressa kommunisten på vad alternativet till kapitalismen är, och inte nöja sig med ett vagt "något annat". Som parallell kan jag ju hävda att på grund av luftföroreningar bör vi alla genast sluta andas. Men ger jag inget bättre alternativ, tar jag död på oss allihop. Samma sak med kapitalismen. Den har gett västvärlden en välfärd för massorna som är unik. Driften att kunna göra vinst - och behålla den! - har gett ett rationaliseringstryck som inga andra modeller. Samtidigt är det inte roligt att Bert Karlsson tjänar mer pengar än Krösus Sork. Men alla andra alternativ som prövats har varit katastrofalt mycket värre.


Som nyligen avlidne Kjell Abrahamsson hävdar jag att det är en självklarhet för var empatisk och/eller logiskt tänkande människa att vara antikommunist.

Låt Anders vara annorstädes

Hurra!

Äntligen kom nyheten att Migrationsverkets chef, Anders med hela befolkningen, fått ett nytt jobb. På Röda Korset, den plats som Veronica Palm inte lyckades fylla.

När asylaktivisten Anders nu försvinner, så hoppas jag innerligt att posten ersätts med någon med hårdföra nypor. Löfven borde ju spinna vidare på den goodwill som utnämningen av Anna Ekström till utbildningsdepartementet gett.

• Någon som kan införa ålderskontroller omedelbart, med den lilla twisten att alla asylsökande som hamnat i målbrottet automatiskt anses som vuxna tills en undersökning bevisat motsatsen.
• 
  
• Någon som kan ändra migrationsverkets öknamn från "blunda och bevilja" till ett föredöme för andra statliga verk, ett verk där opolitiska tjänstemän följer och implementerar de lagar som riksdagen stiftar.
• 
  
• Någon som kan ta i med hårdhandskarna med upphandlingar av baracker från Bert och gänget, och få ned priserna till rimliga nivåer. Kanske även introducera rejäla läger som passar till det inflöde och den budget vi har.

Det skulle dock inte förvåna om Åsa Romson blir vår nya migrationsverkschef. Eller Veronica Palm.


Hos Röda Korset passar nog vår asylaktivist bättre; de behöver en ledare som gillar att synas. Själv kommer jag givetvis inte skänka en spänn till Röda Korset så länge Anders är chef - som om jag skulle kommit på tanken att göra det sedan Westerberg berikade sig på de insamlade pengarna.

Dessvärre spelar det ingen större roll om du och jag slutar ge pengar till Röda Korset. De finansieras idag huvudsakligen via statens kassa. Vi kan alltså inte välja att sluta ge våra pengar dit. Det enda vi kan göra är att rösta på ett parti som lovar sluta slänga statens pengar över föreningslivet. Undrar just om det finns något sådant parti?

Likriktarna

Det är få som är så intoleranta som de toleranta. Det är få som är så glada över att styra andra individers livsval som de som vill frigöra individen från kollektivets och familjens ok. Den religiösa iver med vilken vissa ateister försöker få de troende att överge sin tro överträffar de flesta prelaters.

Vad pratar jag om? Ja, ta till exempel den gamla inhemska frågan om "individualisering" av föräldraförsäkringen. Vi familjevurmare i KD anser att familjen, mamma och pappa, är den naturliga enhet inom vilken vem som tar ut vilka månader av barnledigheten bör diskuteras och beslutas. Vrider ni om armen på oss riktigt hårt kan vi nog även acceptera att det är mamma och mamma, eller pappa och pappa, som bestämmer, men polygamin är vi än så länge, tills RFSL har satt ned foten, hårdnackat emot. Socialister och socialliberaler anser däremot att det är bättre att staten bestämmer att det skall delas lika.

Får likriktarna hållas, så lär Sverige återigen hamna i den konformitetens tröstlösa träsk vi befann oss i under efterkrigstiden. Så här, ungefär:

Kampen mellan mångkulturen och likriktarna accelererar nu i och med invandringen. Varför detta? Jo, titta på det här gamla diagrammet över värderingar:

Sverige ligger toklångt uppe till höger. Bara att integrera en stackars dansk blir en kulturkrock, och idag rekryterar vi nya invånare från länderna nere till vänster. Tacka fan för att vi inte alla längre beter oss på samma sätt, klär oss på samma sätt eller tycker samma saker är viktiga här i livet.

Låt oss titta närmare på några aktuella tvistefrågor.

Skolorna

Liberalerna har redan drivit igenom ett förbud mot hemskolning, vilket fått en del familjer att emigrera till Åland.

Liberalerna vill nu stoppa alla religiösa skolor. Smart. Att möta svenska judars oro över tilltagande invandrad antisemitism genom att stänga de judiska skolorna är verkligen ett snilledrag. Men visst, inte kan vi väl ha skolor där barn kallas hora och fitta, barn filmas på toaletten,  och studieresultaten är katastrofalt dåliga? Nej, det kan vi inte. Men eftersom det är i de icke-religiösa skolorna sådant sker, och knappast på lilla katolska St Thomas i en idyllisk parkmiljö i Lunds utkanter, så kanske vi borde börja med att åtgärda de värsta katastroferna först, istället för att föra en politik som för tankarna till att förbjuda flygplan att sprida Chemtrails i syfte att åtgärda Östersjöns övergödning.

Men vänta nu. Visst kan vi väl inte låta skolorna lära ut en massa trams om tomtar och troll? Att låta skolans undervisning baseras på beprövad vetenskap är väl rimligt? Jodå. Så låt oss börja där, och ge oss på de kommunala skolornas stollerier:

• Mina barn kommer hem från skolan som hjärntvättade miljöpartister. Jag får jobba hårt med att pränta in vetenskap och källkritik i dem.
• Skolan har i uppdrag att motverka könsroller. WTF!? Skolan skall lära barnen läsa, räkna och skriva; värderingar kan vi föräldrar ta hand om. Liksom staten i övrigt behöver skolan fokusera på den kärnverksamhet den så illa försummat.
• Ovetenskaplig genus"vetenskap" genomsyrar skolan. Efter att muren föll skrattades marxistisk "vetenskap" ut ur akademia, varpå de där verksamma verkar ha gömt sig på genusinstitutionerna istället. Dags att lägga upp ett nytt flatskratt!
• Mina barn lär sig att nationalismen är djävulen, och Jimmie Åkesson dess profet. Att "refugees welcome" är fint, och stängda gränser är fult - i alla fall fram tills att S+MP stängde gränsen. Självfallet lär sig även barnen att Trump är en djävul, och Clinton en ängel. En sekulär skola som så tydligt trycker in politiska värderingar i barnen skall nog inte oroa sig för att barnen i den religiösa skolan blir utsatta för morgonbön.
• Självfallet lär sig barnen de senaste rönen kring rasism. Jag blev lite chockad häromdagen. Yngste grabben har nyligen börjat läsa spanska i skolan. Vid läggdags plockade jag fram ett av hans svarta marsvin ur buren, och räckte fram det med orden "un cobayo negro". "Men pappa, det är ju rasistiskt!", utbrast gossen skrämt. Varpå jag fick ha ett lugnande samtal om rasism med honom. Lite förberedd bör han vara inför besök hos farföräldrarna, som fortfarande använder ordet neger med total självklarhet som en neutral benämning på människor med tämligen mörk hudfärg. Senast i somras talade farmor uppskattande om den sjuksköterske-neger som kunde tala med henne på flytande franska när hon var inlagd på sjukhus. Kulturkrockar, jajamen.
• Barnen lär sig att man absolut inte får ha fördomar om några grupper. Ja, förutom sverigedemokrater och feta amerikaner, förstås. Fast de är ju dumma.
• När jag var ung hyllade skolböckerna Stalin. Jag vet inte om det fortfarande är lika tokigt, men Maos folkmord brukar inte gås igenom särskilt noga. Men med kinesiska liv är det väl inte så noga.
• I sexualundervisningen får ofta RFSU komma in och föreläsa - utan lärares närvaro - om hur bra det är att leva ut sin sexualitet, så ofta som möjligt och med så många som möjligt och gärna samkönat. Jag misstänker ni fattar hur religiösa föräldrar, eller bara aningens konservativa föräldrar, reagerar på det.

Så visst, låt oss kräva vetenskaplighet i skolan. Men låt då kraven vara lika för alla skolor.

Men - inte tusan kan vi väl ha religiösa huvudmän för skolan i ett sekulärt samhälle? Tyvärr, pojkar och flickor, samhället är inte sekulärt. Staten är sekulär. I Sverige låter vi inte staten sköta alla delar av samhället. Barns uppfostran är i första hand familjens ansvar. Ett långtgående ansvar, som staten i det längsta bör dra sig för att ta över. Föräldrar har rätt att fostra sina barn till sossar, liberaler, sportfånar, pingstvänner, ja till och med nazister. Statens uppdrag är att, via skolan, lära barnen grunderna i läsa/räkna/skriva. Problemet är att staten allt mer genom dagis, fritids och intensiv värdegrundsundervisning alltmer verkar ta över fostrandet. Då kommer följdfrågan: vilken fostran? Svaret idag verkar vara att alla, i enhetsskolan, skall bli någon mix på sossar/socialliberaler/miljöpartister.

Mitt förslag är att skolan återgår till sitt kärnuppdrag, och lär barnen grunderna, på vetenskaplig grund. Jajamen, det innebär att biologin inte lär ut att jorden är sex tusen år gammal. Någon gräns får vi väl ha? Övrig tid - fritids, dagis osv - får föräldrarna prägla samvaron. Fritt fram för socialistiska kooperativ att starta en skola som sjunger kibbutzens och kollektivboendets lov. Fritt fram för näringslivet att starta skolor som fostrar barnen till entreprenörer och girigbukar. Fritt fram för religiösa föreningar att starta skolor som lär barnen rabbla verser från heliga texter som inte är värdegrundscertifierade.

Men, men, men - inte tusan kan vi väl låta föräldrar indoktrinera barn i villfarelser? Gäller inte frihet från religion, tills dess barnen är myndiga? Nix. Som några skrev om på DN, så är det utanför extrema Sverige rätt självklart att det är föräldrarna, inte staten, som fostrar barnen. Som europakonventionen skriver:

"In the exercise of any functions which it assumes in relation to education and to teaching, the State shall respect the right of parents to ensure such education and teaching in conformity with their own religious and philosophical convictions."

Alltså: det är föräldrarna som fostrar barnen. Vi väljer att staten skall tillhandahålla en allmän skola för att det är praktiskt, men det är fortfarande föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser som skall styra.

Att staten skall ideologiskt styra föräldrarnas barn till att bli goda samhällsmedborgare är en totalitär idé, värdig DDR eller Kina. Inte Sverige.


Sista funderingen om skolan: nog fattar vi väl allihop att det inte är religiösa friskolor Björklund egentligen är ute efter. Det han vill åt är några muslimska skolor, men så specifik vågar han inte vara. Fegt, tycker jag. I stället för att svamla om att "religion är ett farligt gift, som omger hela Visby stift", så får Björklund ange exakt vad han vill ingripa emot. Är det fel med könsuppdelad undervisning? Ok, lägg då fram ett förslag om att förbjuda det - i alla skolor. Är det fel att föräldrar styr barnens klädsel och sätter på dem obekväma och lekovänliga plagg? Visst, lägg fram ett förslag att förbjuda det, som även förbjuder lekovänliga prinsessklänningar och höga klackar. Är det fel om skolor lär ut att judar är svin som skall buntas ihop och slås ihjäl? Jag misstänker vi redan har lagstiftning för det, ifall det förekommit.

Övrigt

Jo, det finns mycket annat som likriktarna vill tvinga på oss. Föräldraförsäkring, kvotering av styrelseplatser, hur man skakar hand, flickskolor, baddräkter, och så vidare. Det blev så långt och knökigt om skolan att jag skippar det denna gång. Bara ett par avslutande funderingar.

Är jag en kulturrelativist, en sån där som tycker att alla kulturer är lika bra och lika mycket värda? Nej, bort det! Läs till exempel gammelmoderaten Hökmarks lista på fula regimer och kulturer världen över. Inte för ett ögonblick hävdar jag att det som sker i dessa länder är önskvärt att införa i Sverige. När jag hör argumentet "Saudiarabien tillåter inte kyrkor, så varför ska vi tillåta moskéer?", så är min reaktion: nej, Sverige är inte Saudiarabien och skall banne mig inte bli det heller. Jag gillar lättklädda kvinnor, kvinnor bakom ratten, kvinnor i näringslivet. Jag avskyr halshuggningar av apostater. Jag avskyr tölpar som omringar kvinnor och sliter kläderna av dem.

Däremot ser jag ingen anledning att förbjuda hemmafruar, homosexualitet, de som inte aktivt hyllar homosexualitet, gruppsex, kyskhet till giftermålet, tungomålstalande, hyllande av profeten eller karikatyrer av densamma. Eller för staten att via någon värdegrund utmatad i skolan och i de pengar staten ger föreningar visa vilka av dessa företeelser som, för att uttrycka sig statsmannamäsigt, inte är okej.

Det jag vill, är att vuxna människor får fortsätta göra (vad andra ser som) hårresande dåliga val. Att föräldrar får bestämma över sina barns uppfostran. Inte staten.

Stackars Stockholmare

Jag inser att det måste kännas väldigt surt att bo i systemkollapsens Stockholm. En stad där biltrafiken står still morgon och kväll, och pendlingstiderna till jobbet kan bli betungande.

Själv minns jag med avsky hur det kunde bli några hundra meters kö på vägen in till Malmös inre ringväg - något som raskt byggdes bort med en yttre ringväg som fortsätter hela vägen till Köpenhamn. Än idag kan jag drabbas av att det står flera bilar före mig in i rondellen vid infarten till norra Lund.

Ännu en påminnelse om hur bra vi har det i Skåne får jag när jag läser om att Malmö konsthögskola eventuellt skall flytta till Lund. Elever och lärare rasar, nästan lika mycket som när en bunte läkare skall flyttas från Lunds till Malmös universitetssjukhus, och lokaltidningarna fylldes med artiklar där patientsäkerheten var hotad för att läkarna därmed inte kunde cykla till jobbet från villan i Professorsstaden.

Inte nog med att konstnärerna skall behöva åka till Lund, 20 km bort och förbundet med landets första motorväg samt massor med bussar och tåg, de skall även hamna i utkanterna av Lund. På Kemicentrum, mitt i sydsveriges högteknologiska nav, där tekniska högskolan, Sony, Ericsson och Axis finns. Där European Spallation Source bygger upp en fantastisk miljö för forskare från hela världen. En utkant som, tack vare att Lund är en liten stad, ligger ca 5 minuter från centrum med buss längs stadens största pendelstråk.

För stockholmarna vore det ett pendelläge att stilla bedja om. Vi är nog lite bortskämda, vi på Sveriges framsida.