A Grand day out

Nog har ni väl sett filmen?


Wallace och Gromit beslutar sig för att åka till månen på semester, eftersom de råkar sakna ost till sina kex. Och månen är ju gjord av ost...

Men nu var det inte det dagens inlägg skulle handla om. Ni minns väl hur Grand Hotel kunde se sig i månen efter goodwill, genom att först ta emot SD & Co, sedan säga att de står för yttrandefrihet, för att till sist ge efter för vänstermobben och hävda att de inte bort hyra ut åt de som inte delar Grands värdegrund. Till skillnad från Saudier och andra diktatorer, alltså. Sverigedemokrater och deras belackare förenades i gemensam strävan att sänka Grands online-betyg.

Men de som är allra gladast nu är en annan grupp:

Japp. Roy, Roger och resten av Sveriges bensinstationsföreståndare. Det blev ett rejält liv för några år sedan då det visade sig att många mackar vägrade hyra ut bilar till zigenare. Rasistiskt så det förslår. Mackägarnas ursäkt var att zigenare oftare än andra inte skötte sig, något den som läst Chang Fricks berättelser kan ha viss förståelse för. Att en från majoritetssamhället avskiljd subkultur beter sig lite normkritiskt är inte så förvånande.

Men: nu har vänstern, i Grand-fallet, kommit ut som äganderättens och den fria företagsamhetens främsta försvarare. Självfallet skall den som inte delar vår värdegrund kunna visas på porten.

Alltså vädrar mackägarna morgonluft. Eller gröndiesel. Det är ju nämligen så att många zigenare är organiserade i klaner. Klaner som styrs av en grupp äldre män - klockrent patriarkat, alltså! Så nästa gång en zigenare öppnar dörren till tappen är det bara att vråla:

"Ut, din patriarkala geront! Du delar inte vår svenska värdegrund!"

Grattis, vänstern. Ni har krattat gången.


Sen har det ju hänt mera kul saker. Eller, som det heter på låtsastyska: "Die Kakka hat der Fläkt getroffen". Kakan Hermansson, den kända snut- demokrati- och mans-haterskan, blev galjonsfigur på Audis reklam. Varpå en hel grupp ilskna poliser, demokrater och män gjorde så som vänstern brukar göra: anordnade en ilsken twitter- och facebookstorm där de ilsket, som man kan förvänta sig av ilskna män, förklarade att de tamejfan aldrig mer kommer köpa en Audi. Vilket fick Audi att rätt raskt slopa denna reklamkampanj. That's the way the Cookie crumbles.


Går det att ta någon principiell ställning i dessa frågor? En ställning som är lite djupare än att skratta när någon man tycker illa om drabbas, och "backa" de som är med i gänget?

På det stora hela vill jag att det politiska skall vara privat. Att skolor skall ha fritt fram att anställa både pingstvänner, ateister, kommunister, nazister, HBTQ-aktivister och salafiter. Så länge dessa sköter sina jobb så skall varje mailkampanj till rektor om vad de anställda gör på sin fritid mötas av ett frejdigt "fuck off, asshole".

Jag vill även att affärer skall serva alla. En sverigedemokratisk ICA-föreståndare som portar rumänska tiggare gör samma fel som Grand. Vi kommer få ett eländigt samhälle om alla butiksägare enbart skall serva de som passar in i deras egna snäva åsiktskorridor. För tyvärr har vi rätt många trångsynta människor i landet. Jante och konflikträdslan har stansat ut oss i fyrkantiga mallar.


Folk börjar nu samla sig till Kakans försvar. De tycker det är fel att mobben skall resa sig och sparka omkull människor. För vem kan ha något att invända mot att man tycker illa om gaypoliser?

Jag skulle ha oändligt mycket mer respekt för dessa människor om de varit lika högljudda för ett år sedan. Skribenten Marcus Birro twittrade negativt om Islam, lite före resten av landet förskräcktes av hemvändande IS-resenärer, varpå alla hans uppdrag försvann. Efter Lars Vilks rondellhund har landets gallerister raskt insett att provokation inte är god konst när de provocerade kan ge igen, varpå Vilks inte bjuds in någonstans. Var var ni då, töser?

Jag har på facebook sett hävdas att det är en väldig skillnad på Grands SD-partaj och Audis kampanj - att en motsvarighet till Grand vore om Audi lät Kakan köpa en Audi. Inte helt rätt. SD-galan var en rätt publik tillställning. Jag vill mer likställa det med att Kakan till en radikalfeministisk film med Solanas-hyllningar skulle vilja köpa in en bunt Audibilar, och stött på patrull från Audi. Men de har en poäng i att det snarare var så att Audi hyllade Kakan som en förebild - och vad jag minns fick SD aldrig några hyllningar av Grand. Så viss skillnad var det.


Som jag sade, så vill jag att butiksägare inte skall sovra mellan sina kunder på värdegrundens grund. Däremot har vi kunder all rätt att välja vilka företag vi handlar hos. Liksom med yttrandefriheten tycker jag dock det är vettigt att vi använder viss självbehärskning (och nu är det väl dags att ducka...). Liksom det är asocialt att springa runt och skrika "fitta" för full hals, även om det är legalt, så bidrar det till ett dåligt samhällsklimat att hela tiden förhöra sig om butiksägarens och biträdenas politiska åsikter och sexuella läggningar, och sedan gå ut genom dörren när de inte passar mig. Vi vill väl inte hamna här:

 "Kauft nicht bei Juden" är ingen bra paroll. Inte ens när butiksinnehavaren är en vit kränkt man.

Vi får väl alla var och en känna efter var gränsen går. Själv tänker jag nog göra en viss ansträngning att inte köpa av företag som sponsrar polishat, manshat eller kvinnohat. Företag och organisationer som anlitar socialistförmedlingen, förlåt rättviseförmedlingen, lockar mig inte. "Fair trade" gör jag mitt bästa för att undvika - varför skall jag stödja LO och världssocialismen? Jag köper hellre free trade, liberal som jag är. Men framförallt är jag intresserad av att handla i butiker som har de varor jag vill ha, till lågt pris och hög kvalitet.

Andra, som blir mer upprörda av israeliska varor, kinesiska varor eller multinationella företag får göra sina val.

Det som ger mig en lite orolig känsla i magen är när våra individuella val övergår i sociala medier-kampanjer. Kampanjer som lätt gör att det inte går för företagen att göra rätt. Som när KF i valet att sälja eller inte sälja Sodastream antingen gör israelhatarna förbannade eller israelvännerna förbannade. Vart man än vänder sig har man ett gäng ilskna aktivister i röven.

Jag tror det är dags för företagen att skaffa en ryggrad. Att slänga ut den diffusa "värdegrunden", och skaffa sig väl definierade principer. Att motivera dessa principer, och stå fast vid dem. För, som Grand och KF har upptäckt, den som försöker glädja alla kommer älskas av ingen.

Donald Trump: en god svensk!

Det är ingen hejd på eländet nu. Efter det amerikanska valet, och dess oförutsedda resultat, gråter kändisar ut på Twitter. Tidningar ger terapitips. Jag har dock svårt att förstå upprördheten. Vi i Sverige borde väl jubla över att få en amerikansk president som står oss så nära?

Ta den där muren som Trump vill bygga mot Mexico för att bromsa den illegala invandringen, till exempel. Med republikansk majoritet i bägge kamrarna kan man tycka att han nu kunde genomföra vadhelst han vill. Då får vi minnas att hans republikanska polare verkar ansträngt sig till sitt yttersta att ta avstånd från Trump under valkampanjen. Förvisso lär "president Trump" vara roligare att hänga med än "kommer säkert att förlora-Trump", men en viss spänning mellan Trump och resten av partiet kan hänga kvar.

Då träder Stefan Löfven in som Trumps bäste vän. Trump borde komma hit och sätta sig vid mästerförhandlarens fötter, och höra hur man får ett miljöpartistiskt språkrör att stå och hulka på presskonferens samtidigt som man tillsammans stänger gränsen emot Danmark och Tyskland. Vår Steffe får lära Trump hur man får ett bångstyrigt parlament att stänga gränsen.


Trump vill även skicka hem illegala invandrare, oavsett hur många universitetsungdomar som går på gatorna och skanderar "ingen är illegal". Till svenskars förfäran. Vad vi behändigt glömmer är att Ygeman redan fastslagit att 80000 skall lämna Sverige de närmaste åren - vilket väl omräknat till USAs folkmängd motsvarar några miljoner hispanics. Alltså dags för Trump och Ygeman att gemensamt komma fram till hur man hittar, iförvaratager och förflyttar stora mändger människor som inte är samarbetsvilliga.


Trump har gjort sitt bästa att alienera världens muslimer, men verkar ännu inte ha lyckats. Varför inte ta ett snack med den feministiska diplomatins mästare, Margot Wallström. På nolltid kommer Trump lära sig hur man gör sig till ovän med dignitärer ur alla läger.

Protektionisten Trump vill ha kvar jobben hemmavid, och gör sitt bästa att kasta fram förslag som utestänger konkurrensen från länder med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Där borde Löfven, Ygeman och Wallström leda Trump bort till LO-borgen för lite intima samtal. LO har jobbat med de här frågorna i hundra år. Från kommunal kan han också få lite tips på hur man är hur kvinnoföraktande som helst internt, men med fin fasad utåt.



Jag misstänker att ni nu sitter och skakar på huvudet. Står gubben här och försvarar Trump, som är Putinälskare och bufflig sexist? Nej, jag försvarar inte, jag ger bara lite perspektiv. Putinälskare, förresten - är det så hemskt? Ja, för mig som rysshatare och rabiat antikommunist är det det, men för er som är goda sossar? Här har vi en man som också hyllat slemma diktatorer, men trots (eller på grund av?) detta hyllas av svenska folket som en stor statsman:

Japp, Olof Palme. En fin förebild för Trump. Särskilt om man lägger till att Palme var känd för att vara arrogant och uttrycka sig med ett minst sagt färgrikt språk. Eller vad sägs om att kalla privata dagis "Kentucky Fried Children", är det i Trump-nivå? De som ogillar Trumps kvinnosyn kan även fundera på Palmes intresse för andra kvinnor än den han var gift med.

Jodå, Trump kan nog också prata uppförandekoder när han kommer på besök. Om inte annat så kan ju Löfven visa hur en buffelknuff går till.




Dags att runda av. Står jag här och försvarar Donald Trump? Nej. Det jag gör är att sätta upp en liten spegel framför de som tämligen oreflekterat älskar att avsky allt vad Trump är och gör, samtidigt som de glatt hyllar lokala ledare som uppför sig precis som Trump och redan har implementerat den politik Trump än så länge bara pratar om.

Tycker du det är avskyvärt att hindra den globala migrationen? Då får du även se till att inte rösta på något av våra riksdagspartier. I nuläget är det endast Allt åt Alla som propagerar för öppna gränser - och det bara i ett läge där inte de blir ansvariga för att ta emot de som kommer. Senast det begav sig i Malmö höll de ut ett dygn.

Tycker du det är fel att maktens män har taskig kvinnosyn? Helt förståeligt - men det finns gott om män på nära håll, i ditt eget parti, att ge sig på.

Är protektionism dåligt? Frihandelns fiender finns även på betydligt närmare håll, i LO och vänsterpartiet.


Men det kanske har ett lite högre socialt pris att kritisera det som ens vänner, sekt och potentiella arbetsgivare gillar...

En grammatiknazists bekännelser

Japp, det är bara att erkänna. Jag är en "grammar nazi". En sån där som får ståpäls av böjningsformerna i 1917 års utgåva av Bibeln. En sån där som älskar att påpeka alla fel andra gör, samtidigt som jag envist hävdar att alla mina avsteg från den rätta normen är motiverade och kloka.

Därför borde det vara självklart var jag ställer mig i samtidens mest brinnande fråga: om vi skall sluta med de och dem, och använda dom istället - eller kanske dum? Men nej, det som mest slår mig med den massiva kritik förslaget nu får är ett av det svenska konsensussamhällets typiska drag: att dagens åsikt är så självklar att man inte klarar av att argumentera för den, man inser inte ens att det är en åsikt, eller att andra åsikter skulle kunna eller få finnas.

Så här blir det även i andra frågor. Abortfrågan, till exempel. Det verkar finnas ytterst få svenskar som inte anser att dagens gränser är av Gud givna, och att varje försök till ändring därav är antingen barnamord eller papistiskt bakåtsträveri. Abort får överhuvudtaget inte diskuteras, den som gör ett försök är per automatik en mörkerman. Själv tycker jag tvärtom: ju mer moraliskt brännande en fråga är, desto viktigare att vi verkligen diskuterar igenom och utvärderar de moraliska frågorna, prioriteterna och kollisionerna. Om och om igen, varje generation. En fråga är aldrig "slutligt avgjord" för att den gått igenom ett riksdagsbeslut.

Jämställdhet likaså. Att hävda att det finns gott om människor som är helt ointresserade av att vara jämställda, och att de även skall få leva sina liv som de själva vill utan statlig intervention, är att vara en sellout, onkel tom eller vad det nu heter i det sammanhanget.

I invandringsfrågan ser vi hur konsensus finns och även plötsligt skiftar: ena dagen är det en självklarhet att ingen annan åsikt kan finnas än att alla som vill skall få komma, nästa dag är det en lika stor självklarhet, som vi alltid har trott på, att vi måste ha koll på vilka som kommer och att inte systemen får överlastas.

I diskussionen om privata välfärdsföretags vara eller icke vara verkar det vara vi marknadsivrare som går lite överstyr. Vad gäller privat välfärd är förvisso Sverige inte extremt, däremot vad gäller offentligt finansierad och privat utförd välfärd. Så att jämföra en återgång till vad som är rätt normalt i andra Europeiska länder med fondsocialism är måhända lite i överkant. Vilket inte hindrar mig att tycka att offentligt finansierad och privat utförd välfärd är en ypperlig idé, speciellt i Sverige med dess ofantligt stora offentliga sektor.


Men, åter till de/dem. Jag har viss förståelse för de (japp, jag skriver "de som") som vill förenkla regler. Den här terminen läser jag Kymriska på universitetet - ett keltiskt språk med många kul grammatikregler.  Ett par exempel:

• De keltiska språken använder mutation; att begynnelsebokstaven på ett ord kan ändras beroende på vad som kommer innan. Här har ni en liten lista på vad man skall hålla i huvudet.
• Talsystemet baseras på tjog. Ungefär som danskarnas förbannade halvfems och halvfjärs, men tio gånger värre. Att räkna till tio är lätt, om man bortser från att några av siffrorna har både maskulina och feminina varianter, men sen kommer ungefär följande, översatt: ett och tio, tolv, tre och tio, fyra och tio, femton,  ett och femton, två och femton, två gånger nio (!), fyra och femton, tjugo. För tiotalen har vi sedan "tio och tjugo", "två gånger tjugo", "halv hundra", "tre gånger 20", "tio och tre gånger tjugo", "fyra gånger tjugo", "tio och fyra gånger tjugo". Föga förvånande har infödingarna nuförtiden börjat gå över till en förenklad, mer regelbunden, variant.

Så jag har verkligen full förståelse för de som vill lära sig lite mindre grammatik. Även om jag gillar att lära mig grammatik. Ibland blir det lite för mycket av det goda.


Det jag håller med om i kritiken är att våra lärare och språkvårdare verkar fungera ungefär lika proaktivt och förutseende som våra politiker i invandringsfrågan. Först låter de allt flyta vind för våg, för att sedan hylla det som blir. Ja, jag vill att våra språkvårdare skall styra det svenska språket framåt så att språket framöver blir lättare att förstå, lättare att lära sig, och vackrare att skriva dikter med.

Istället sitter våra språkvårdare och hyllar Rinkebysvenska eller släpper igenom vad skit som helst med motiveringen att "det är så folk talar nuförtiden". Språkvårdare, liksom politiker, skall styra. Inte följa.


Här får jag anledning att ta upp ännu en rolig språkfråga: låneorden. Sverigedemokraterna lyckades återigen få rubriker, genom att föreslå att användandet av (utländska) låneord skulle begränsas. Varpå givetvis nätet exploderade i hån och påpekanden om hur många låneord SD använde sig av redan.

Här undrar jag om alla som här hånar SD även är lika negativt inställda till norrmännen? I Norge gör de sitt bästa att behålla inhemska ord. Varje svensk vet ju att banan heter guleböj där. Även de socialistiska fransmännen vårdar sitt språk ömt. I Wales jobbar de frenetiskt för att kymriskan skall överleva konkurrensen med engelskan; när ett bygge av ett nytt kärnkraftverk i en historiskt kymrisk region nu hotar ett stort inflöde av engelsktalande arbetare är språkfrågan en het potatis.

Här hamnar jag helt ens med SD, visar det sig. Jag tycker staten borde skapa en svensk akademi, som kan få i uppgift att vårda det svenska språket. Att utge en officiell ordlista. Att skapa skrivregler för stat och kommun där byråkratsvenska och managementswenglish bannlyses. Att utreda och ge förslag på hur språket framgent skall utvecklas, förädlas och förskönas.

En akademi som besätts med kompetenta och "besvärliga" ledamoter, inte med lallande fånar vars främsta merit är att de varit med i Farmen. Men det är väl för mycket att hoppas på i en tid där Bob Dylan får nobelpriset. Istället blir nog Bamse och Dogge Doggelito utsedda till språkambassadörer. Fett!

Anhöriginvandring

Det börjar nu mumlas här och var om att den stora puckel på ett hundratusental unga män vi fick ta emot häromåret kommer att orsaka en anhöriginvandring på sisådär trehundratusen de närmaste åren. Eftersom kommunerna just nu börjar inse att det är de som skall ta emot och fixa lägenheter till de som än så länge sitter på Bert Karlssons förläggningar, så stiger oron. En del kommuner har redan börjat vägra ta emot - de har helt enkelt ingen ledig plats. Att då fylla på med tre gånger den "utmaningen" kan få det stadigaste kommunalråd att börja gråta i TV.

Men varför i hela friden bygger vi inte bara fler bostäder? Jag ser flera anledningar till att vi kan se oss i månen efter ett nytt miljonprogram uppfört under våren 2017:

• I Sverige har vi regler. Mark skall planläggas av kommunen, delas ut till de byggbolag som skickat in årets mutor, fan och hans moster skall få överklaga i tre instanser, byggherren skall anse det lönsamt att bygga. Tar någon rådig person beslut idag om att kommunen skall ha hus till 1000 flyktingar lär det ta 5-10 år innan husen står där. Under tiden lär det bli tältläger eller kusinen i Malmö (som redan har tio kusiner i sin tvåa) som gäller.
• Kommunerna vill för död och pina inte ha några lediga lägenheter - har de det så sätter ju staten omgående flyktingar i dem. Och flyktingar vill ingen, trots alla högstämda "refugees welcome"-tal, ha. Inte på min bakgård. Även de mest högstämda försvarsvänner brukar hitta bra ursäkter till varför inte försvarsmakten skall lägga ett nytt skjutfält granne till deras mark. Även de varmaste vänner av handikappades rättigheter brukar kunna prata varmt och långt om varför det är en dålig idé att lägga ett taxeringsvärdessänkande gruppboende just i deras kvarter. Samma sak med invandrare utan utbildning och jobb. Ta Landskrona, till exempel - det exemplet har även andra kommuner läst på om. En gång i tiden stod Landskrona med en massa tomma miljonprogramshus som kostade pengar. De kom då på den humana idén att välkomna flyktingar och andra mindre bemedlade att flytta till Landskrona. Vips så var husen fulla med hyresgäster. Jackpot! Ända tills kommunen insåg att de hade kissat i byxorna - det var nu Landskrona som ansvarade för försörjningen av de som flyttat in. Man betalade alltså människor för att bo i de tidigare tomma husen. Dagens politik är istället kall och hård - nuförtiden har Landskrona till och med avtalat med de privata fastighetsägarna att bara de som är självförsörjande får lägenhetskontrakt i Landskrona.
• Det är dyrt att bygga i Sverige. Det finns ingen chans att få ekonomi i de hus som asylsökande själva har råd med. Antingen får vi bygga enligt rumänsk standard - några lastpallar och presenningar och toalett ute i busken om hörnet - eller så får stat och/eller kommun stå för kostnaden. På 60-talet gick det bra att gå in med massiva subventioner av byggmarknaden, skatten var då så låg att det alltid gick att lägga på någon procent eller två. Den vägen är nu tyvärr stängd. Som alliansen visade under sin första mandatperiod är skatten nu så hög att ökad skatt ger minskade skatteintäkter, när ett folk som under skatter digna ned i ilska och uppgivenhet börjar jobba svart eller stannar hemma och snickrar på huset.

Alltså krävs alternativa lösningar (läs: färre flyktingar i Sverige). De familjefientliga moderaterna börjar mumla om att börja ta bort alla de undantag i reglerna om försörjningsansvar som idag gör reglerna totalt overksamma. Att alltså den som vill ta in familjen till Sverige skall kunna försörja familjen. Jag antar att där också ligger att försörjaren (och inte staten via bostadsbidrag) skall stå för en bostad stor nog för familjen, men kanske jag är naiv.

Vi kristdemokrater tycker givetvis att det är fel. Familjen är helig för oss, inga irrelevanta saker som frånvaro av pengar till mat eller bostad skall stå ivägen för en familjeåterförening.

Det finns dock två falanger inom KD. Dels har vi den goda falangen, som tycker att det är klart att familjen skall få komma till Sverige. Pengar, bostäder? Här förlitar de sig nog på Bibeln, närmare bestämt Matteus 6:25-31:

25. Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?
26. Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?
27. Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?
28. Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
29. och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.
30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?
31. Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

Sen finns den onda falangen, det vill säga jag. Jag är också väldigt familjekär, men ser lite andra möjligheter.

• Ensamkommande barn, som fått kontakt med familjen utomlands? Inga problem, vi sätter dig omedelbart på första plan hem. Det är en kristdemokratisk plikt att se till att barn återförenas med sin familj omedelbums. Att skicka hem barnen kräver inga tidsödande utredningar, inga diskussioner om försörjningsbörda, inga nya bostadsbyggen i Sverige. Barn ska hem till mamma och pappa. Punkt.
• Vuxen, som fått kontakt med familjen utomlands? Nej, vi ska inte skicka hem vuxna (som har PUT) med våld. Det vi gör är att vi erbjuder dig betald hemresa för att du skall återförena dig med familjen hemmavid. Enkelt och snabbt.
• Aha, du vill att familjen skall komma hit istället? Okej, då blir det krångligare. Dags för mig att vara Löfvenskt tydlig: liksom de har problem med skottlossning, halshuggningar och bomber i Syrien, så har vi problem med skottlossningar, hedersvåld och bostadsbrist i våra utanförsområden. Vi kan inte låta dig plocka hit familjen hur som helst till en sådan situation. Lite hycklande, tycker du, att jämföra Syrien med Rosengård? Lite hycklande, tycker du, att hindra någon att komma till Bergsjön från barbariet i Iran? Låt oss ta en parallell med adoption från u-länder. När vi utreder om någon är vettig nog att få adoptera så jämför vi dem med andra svenska föräldrar för att se om de håller måttet. Vi jämför inte med det genomruttna barnhem barnet befinner sig i nu.
  Kraven, för att du skall få ta familjen in hit, är att de får ett gott liv här med svenska mått mätt. För det gäller:
  - Du skall ha en inkomst som räcker till att försörja din familj tills att familjens vuxna medlemmar har egna inkomster. Svenska staten kommer inte ge dem några bidrag till mat eller husrum.
  - Du skall ha en bostad stor nog för att hela familjen skall ha plats, enligt svenska normer. Givetvis betald från din lön.
  - Bostaden får inte ligga i något av de områden som klassats som "no go"-zoner, problemområden, utmaningsområden eller vad nu gängse terminologi är.
  Var det tuffa krav? Lugn, min vän, svenska staten är här för att hjälpa dig. Om du bara ger mat och husrum till de dina så ställer vi upp med gratis skolgång - så fort vi lyckats få skolan på fötterna. Vi ställer upp med polisskydd från alla de IS-ligister som kom över gränsen när den var öppen - den dag vi lyckats få polisen på fötter.
  Fortfarande missnöjd? Lugn. Erbjudandet om en biljett hem gäller fortfarande. Du har makt att återförena familjen. Idag.

Större klyftor i skolan, tack!

Varför har inte Sverige vuxna politiker? Lyssna på den här brittiske politikern, Daniel Hannan, och tänk sedan tillbaka på det senaste talet du hörde av Stefan Löfven. Klyftan dem emellan är oöverbryggbar.


Han tar upp en del intressanta saker. Britterna håller som bäst på och diskuterar sitt ras i PISA-statistiken, och funderar på om det är dags att återuppliva Grammar School. Vad är då detta?

Jo, när jag föddes, under stenåldern, var stora delar av Storbrittanien uppdelat i vad som var tänkt vara ett tredelat system. I 11-årsåldern gjorde alla skolgossar och -flickor ett prov, som var tänkt att dela upp dem i en av tre skoltyper:

1. Grammar school, för strebrar som ville läsa humaniora och lite matematik.
2. Technical school, för läslystna som ville förkovra sig i naturvetenskap och teknik.
3. Modern school, praktiskt inriktad för de som inte var så lässugna eller läskunniga.

Eftersom det där med teknik och naturvetenskap inte var så hippt i det land som startat den industriella revolutionen, så fann sig brittiska barn inför motsvarigheten till vårt högstadium normalt inför två val: grammar school och en framtid som herrskap, eller modern school och ett liv som tjänstefolk. Lite hårddraget.

För att inte utsätta de stackars barnen för en så hård press, och även för att det visade sig att många barn faktiskt blev felsorterade i denna process som tyvärr inte var lika ofelbar som sorteringshatten i Harry Potter, så avskaffades i stor utsträckning dessa uppdelade skolor och ersattes av enhetsskolor av svenskt snitt: comprehensives.


Jag ser en viss parallell till svenska förhållanden: hur vi en gång i tiden avskaffade realskolan, införde enhetsskola, och nu i förfäran över våra lutande PISA-torn letar oss bakåt i tiden efter en lösning. Dock är britterna inte som vi svenskar. När Sverige ändrar åsikt ändrar alla åsikt på en femöring. I England och Nordirland finns än idag en hel del grammar schools kvar - och 11-årsprovet för att kvala in. Fascinerande.


Hannan, om jag fattar honom rätt, är inte för en återgång till grammar school-systemet. Istället vill han ha en vidare flora av skolor, där en del skolor satsar på akademisk excellens, en del på att utveckla elevernas praktiska förmågor, en del på idrott. Att låta tusen blommor blomma.

Jag tycker det låter intressant. Jag vill heller inte se en tidig avskiljning av elever, där vägarna tidigt skiljs för att sedan aldrig mötas. Jag vill hellre se det som en motorväg med flera filer med olika hastighet, där elever har möjlighet att växla fil flera gånger under färden. Nivågruppering och differentiering - absolut! Men med möjlighet att växla om vid behov.

Det kommer förvisso inte alltid att bli lätt att byta spår. Något jag själv märkte när yngste grabben bytte från kommunal skola till IB-skola. Matten var på helt annan nivå - tack och lov gällde det även ljudnivån i klassen.  Häromveckan fick de i uppgift att ta fram ett bevis för "divisibility rule" - något jag anser ligger på universitetsnivå. I sjätte klass.

En anekdot:

När jag doktorerade delade jag rum med en man som gått den långa vägen: först tvåårig teknisk linje på gymnasiet, sedan komvux och till sist civilingenjörsutbildning. Jag tycker det var en bra ordning vi hade i Sverige, där man kunde ta sig ikapp i vuxen ålder. Det är också något vi borde återinföra på bred front nu när en mängd outbildade migranter skall utbildas. De kan försörja sig på städjobb på dagtid, och läsa in kompetens på komvux på kvällstid. Så när sossarna säger att vi skall satsa på vuxenutbildning håller jag med. Frågan är bara hur många - och hur bra - lärare vi kan skaka fram. Förr eller senare får vi börja diskutera vilken kvalitet vi vill ha på fortbildningen, hur många som kan få den utbildningen, och hur många som då dessvärre får se sig om en framtid utanför den svenska arbetsmarknaden.

Dags att bli konkret. Låtom oss tänka oss en måttligt stor svensk kommun med några högstadier. Låt oss ge var skola en profil: konst, matematik, fotboll, hästar, klassisk grekiska eller vad som kan vara intressant. Eller kombinera några profiler per skola. Låt oss sen införa tydlig nivågruppering, i stil med den allmänna/särskilda kurs som fanns när jag var ung. Med extra välutbildad personal (elitism, fy på mig...) i de ambitiösa grupperna. Samt vissa uppsamlingsklasser med fast men bestämd personal där de som tydligt visar att de inte hör hemma i möblerade rum kan placeras, och i bästa fall återbördas ifrån när grundläggande uppfostran givits dem.

Låt oss även börja rucka på den svenska läroplanen. Ajajaj, nu hör jag de ilskna protesterna vina genom luften. Skall de där jämrans islamistskolorna få lära ut utantillinlärning av koranen hela dagarna utan att vi kan slå dem på fingrarna? Nej, det är inte riktigt ditåt jag syftar. Det jag oroar mig för med dagens läroplansslaveri är att statens konservativa skolbyråkrater kommer använda läroplanen till att göra sitt bästa att kväsa all innovation. Om en skola lyckas utbilda elever med lägre lärartäthet, kommer staten kräva en minimilärartäthet. Om en skola lyckas få eleverna att läsa böcker utan att ha ett fullmatat skolbibliotek med en legitimerad bibliotekarie, så komer staten kräva att skolbibliotek finns. Risken är att vi reglerar kvar gamla, ineffektiva rutiner. Bästa sättet att få fram nya, bättre innovationer är att låta skolor försöka själva. Och ibland kommer de misslyckas. Så som svenska skolan gjort de senaste 50 åren, alltså. Men om vi aldrig tillåts misslyckas kommer vi aldrig framåt.

Jag tror, liksom Hannan, att en sådan skola kommer ge mer jämlika resultat än vår enhetsskola. Svaga elever kommer inte sitta år efter år och känna att de inte fattar något, och till slut gå ut skolan utan att kunna läsa. Studiemotiverade elever kommer inte sitta år efter år och pilla sig i naveln halva lektionen när de är klara med dagens uppgift. Alla kommer kunna utvecklas efter sin förmåga.

Migrationspolitiska muntrationer

Jag gillar science fiction, den gamla goda varan från 50-talet. Hur de skissar upp ett alternativt samhälle med andra regler och förutsättningar, och sedan extrapolerar hur samhället skulle fungera. Ta till exempel när Fredric Brown i "Martians, go home!" funderar på hur ett liv med allorstädes närvarande, tjuvlyssnande, förolämpande och skvallrande små gröna män hade varit. Eller när Alfred Bester i "The stars my destination" skissar på ett samhälle där alla kan förflytta sig med tanken, vilket inte blir så underbart som man kunde tro.

Mindre road är jag när science fiction dyker upp i den politiska debatten. Alltför ofta ser jag förmodat intelligenta och realistiska debattörer propagera för förslag som förutsätter ett alternativt universum för att fungera.

Ta dagens kultursideskatastrof i Sydsvenskan. Per Wirtén kommer fram till att invandringen är en solklar investering. Ja, under förutsättning att:

"Det viktigaste är i stället att skolan börjar fungera bättre, med okonventionella lösningar för fler svensklärare. Att bostadsbyggandet får fart. Och att arbetsmarknadspolitiken förstärks med en arbetsförmedling som återgår till att förmedla jobb i stället för att övervaka arbetslösa."

Det där påminner mig om min hund. Om bara hundbajs vore hårdvaluta, så hade jag varit mångmiljardär idag. Istället, i den verklighet vi befinner oss i, så får jag fortsätta att fylla hundlatrinen i den lokala parken och gå och drömma om den där ladan fylld med snabba bilar.

Wirtén förutsätter alltså, för att invandring skall vara lönsam, att:

1. Skolan fixas. Eftersom skolan är på väg rakt utför i Pisa-undersökningarna, och det är misstag från 60-talet som skall backas och en generation av felutbildade och felindoktrinerade lärare som skall vaskas ur, så är chansen att skolan fixas på de närmaste decennierna liten.
2. Bostadsbyggandet fixas. Sossarna förespråkar subventioner, men kan endast föreslå totalt otillräckliga sådana då det inte längre går att höja skatten radikalt - vi har passerat Lafferkurvans topp. Alliansen förespråkar avregleringar, återigen tämligen otillräckliga sådana eftersom väljarna inte tål förändringar. Inget lär hända medan vänster och höger slåss om vilket placebopiller patienten skall ges.
3. Arbetsmarknaden fixas. Sossarna förespråkar pysselsättning och utbildning. Pysselsättning har vi inte råd med om invandringen är hög. Utbildning har vi inte nog med lärare till. Högern förespråkar löner så låga att migranterna kan bli anställningsbara, vilket innebär skoputsarjobb som räcker till ett plåtskjul i parken som bostad och en rutten banan från en container till middag. Eftersom svenne skattebetalare varken är intresserad av att försörja hela världen eller att få slum om hörnet så är positionerna låsta och inget kommer hända.

Vilket innebär att det Wirtén tydligt visat är att flyktingmottagning, i den verklighet han och alla vi andra lever i, inte är lönsam.




Även nyhetssidorna levererar. Här kan vi läsa ett reportage om hur några ensamkommande flyktingar rycks upp med rötterna och flyttas från Ystad till Vellinge. En ohygglig distans på 7 mil - jag ser för mig hur norrländska läsare ryser av fasa.

Jag har oerhört svårt att känna mig upprörd. Grabbarna har tagit sig från Afghanistan till Sverige. Antagligen var det jobbigt att ta sig hundratals mil, och dyrt. Tungt att lämna familjen bakom sig för all framtid. Nu, när de rotat sig på en skola i Ystad, dit Vellinge kommun utplacerat dem pga platsbrist, ska de tas hem till Vellinge och sättas i nya skolor. Jag hade ju blivit lite upprörd om jag själv plötsligt blivit flyttad på.

Men: de här grabbarna får allt betalt av svenska skattebetalaren, i ett läge där staten får låna pengar i högkonjunktur och kommunerna förbereder sig för att höja skatten ett par procentenheter. Deras boende kostar oss över en halv miljon om året per flykting, och skolan är inte gratis för skattebetalaren heller. Att det allmänna då har rätt att flytta grabbarna för att minska kostnaderna är inte orimligt.

Jag läser också, i samma tidning, om hur malmöborna alltmer flyttar ut till grannkommunerna. Men av någon anledning ser jag inga reportage om alla de stackars barn som därmed slits bort från sina kompisar av att behöva flytta flera mil, och byta skola. Det borde ju vara hundratals stackars drabbade telningar.

Halvtidsvila

Vem kan man rösta på? Dags för lite taktiksnack, nu när partierna verkat gå in i mellanvalsdvala. Vilken laguppställning vill vi ha 2018?

Spelupplägget

Målet jag har med den röst jag avlägger 2018 är att den skall sätta ett lag på plats som i alla fall gör ett försök, i rätt riktning, att lösa några av de tunga problem Sverige dras med. Nej, inte utmaningar - problem. Eller till och med systemkollapser.

• Nattväktarstaten måste fungera. Polisen håller på att krackelera, vi måste raskt styra upp verksamheten. Ny ledning, rekryterad för kompetens snarare än politiska kontakter och följsamhet. För att inte ytterligare försvåra uppgiften, börjar vi med att genast stoppa inflödet till våra problemområden.
• Sverige måste ha ett försvar. Sveriges, inte Rysslands. En kraftig satsning på försvaret behövs ögonaböj.
• Arbetsmarknaden. Sverige har en kunskapsorienterad arbetsmarknad med få låglönejobb. Vi till höger tycker det vore bra om vi fick ökad lönespridning. En del tycker till och med att det vore bra om lönespridningen blev så hög att analfabeter kunde få anställning. Jag räknar dock kallt med att lönespridningen då blir så hög att de lägsta lönerna bara kommer räcka till hembyggda skjul och middag vid stadsmissionens soppkök. De lägsta lönerna kommer inte dra in tillräckligt med skatt för att betala sjukvård eller barnens skolor. Vi kommer tvingas till en mycket smärtsam och långdragen debatt innan vi har valt väg här. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av outbildad arbetskraft.
• Bostäder. Vi har rejäl brist på bostäder. Ingen kommun med någon som helst självbevarelsedrift vill bygga en rejäl mängd billiga bostäder, eftersom det är ett effektivt sätt att bjuda in låginkomsttagare (eller icke-inkomsttagare) som kommer vara ett rejält sänke för kommunens ekonomi och omöjliggöra nya vackra simhallar och arenor. Alla landets kommunalråd vet hur det har gått i Malmö och Landskrona. Det lär ta tid för vänster och höger att reda ut hur bostadsbyggandet kommer igång. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av människor som inte har vare sig bostad eller medel att betala en bostad med.
• Skolan. Det går utför i Pisa-undersökningarna. Lärarna är av högst varierande kvalitet, lärarhögskolorna är flummets högborg, rektorerna är syltryggar. Förutom en och annan gallisk by som fortfarande håller lärdomens och disciplinens fana högt. Den här skutan måste vändas, men det tar tyvärr minst lika många decennier som det tog att rasera den. En ny generation lärare måste in. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av elever som inte kan svenska språket.

Ni ser kanske mönstret? Vi har själva skapat oss en mängd inhemska problem. Så gott som alla av dem görs lite svårare att lösa av att vi samtidigt har en massiv invandring att lägga resurser på. Därför ställer jag som första krav på den regering jag skall rösta in att den stoppar asylinvandringen. Tvärstopp. Inte en jäkel över bron. Arbetskraftsinvandring är däremot helt OK, så länge staten först kontrollerat att det är en seriös anställning och inte någon skenanställning eller sweatshopjobb.

Notera att jag sa "regering" i stycket innan. Vad är poängen med att rösta på ett parti som inför valet säger att de skall driva mina frågor, och sedan raskt i en koalitionsregering förhandlar bort allting? Jag vill påverka den konkreta politiken i landet, inte kokettera med att jag röstade på det goda.

Lagen

Sossarna

Sossarna har Löfven, Fridolin lurar i vassen och när som helst kan Sjöstedt dyka upp som gubben i lådan. Det låter ju inte så lovande. Sa jag att de har Löfven - men inte längre Juholt?

Men: de har levererat! Det första året såg det riktigt mörkt ut för sossarna. Inget hände i antiterrorlagstiftningen, inget hände med den invandring som sköt i taket, ja inget hände överhuvudtaget. Sedan dess har de dock spottat upp sig en aning. Vi har skärpningar av eftersökning av illegala migranter på gång, utan att MP-företrädare offentligt desavouerar regeringen. Vi har transportöransvar för Öresundstågen och (sporadiska, förvisso) gränskontroller på svenska sidan. Danielsson har gått och Eliasson är nog på gång.

Det som talar för sossarna är alltså att de är de enda som levererat i migrationspolitiken. Även om andra nu fagert talar om hårda tag, så har de andra aldrig gjort annat än öppnat våra plånböcker och gränser. Sossarna har även lyckats tukta MP rejält. Tror vi att moderaterna kommer kunna få lika bra pli på centern?

Det som talar emot sossarna är att när (om...) de väl fått invandringen på plats så kommer de dra åt fel håll. Bostäderna vill de lösa genom statliga subventioner. Arbetslösheten vill de lösa genom pysselsättning och bidrag. Skolan skall avprivatiseras och likriktas och värdegrunds- och genuscertifieras.

Alliansen

Det största problemet med alliansen idag är att det inte finns någon allians. Partierna går till val på sina egna förslag. Om jag röstar på M, hur vet jag att det inte blir centerns migrationspolitik som blir rådande? Eller, mer troligt, migrationspolitiken kommer få en moderat kärna men sedan så många ömmande undantag att den täta gräns-spärren blir som ett såll. Så nej, idag är alliansen inte ett alternativ.

Om alliansen lyckas få till ett valmanifest inför 2018 som faller mig på läppen får jag ta en funderare igen. Om de driver alla de rätta frågorna, så får jag även fråga mig hur troligt det är att samma frågor kommer drivas efter valet. Om L byter ut Björklund mot Ohlsson eller Arnholm, vad händer då? Om tio vänsterkomiker protesterar på twitter när Alliansen försöker skärpa Reva, vad händer då?

Moderaterna har gått en lång väg från Reinfeldts öppna hjärtan. Senast har de föreslagit "tillfällig paus" i asylmottagandet. Att alla som når Sverige från säkert land, som Tyskland eller Danmark, omedelbart avvisas. Vilket skulle sätta rätt effektivt stopp, förutsatt att:

• Detta faktiskt blir allianspolitik, oavsett hur mycket övriga allianspartier och en enad fradgatuggande vänster ropar "rasist".
• Resurser skaffas fram för att varje tåg och varje färja möts av barsk svensk passkontrollant. Vi har ju sett hur regeringen Löfvens kontroller i Malmö ganska raskt av polisen gjorts om till stickprovskontroller, så att vart tionde tåg möts av polis.
• Man från början funderar ut hur man skall hantera fallet att en asylsökande ändå dyker upp i Malmö och vägrar berätta vilket land han kommit in igenom, och därmed inte lätt kan avvisas. Kristdemokratiska avvisningsläger på Gotland?

Alliansens trovärdighet är tyvärr inte på topp.

Har jag sagt att jag är Kristdemokrat? För att jag vill ha konservativa, hårda tag. Lyssnade på min partisekreterare, Acko Anckarberg Johansson, på radio. Det lät som om det var en miljöpartist som talade. Hon ville ha frihet och medmänsklighet - mer invandring! Och obsalut inget SD-samarbete. Det blev lite komiskt.

1) Anckarberg-Johansson: Alliansen skall absolut inte förhandla med SD. De får endast nådigt möjligheten rösta ja till våra färdiga förslag. Basta!
2) Reportern: Men Mattias Karlsson från SD har ju sagt att de inte kommer stödja en regering som inte förhandlar med dem; att förslag de stödjer måste ha förhandlats med dem först.
3) Anckarberg-Johansson: Där ser du. Vi kan ju inte samarbeta med ett parti som ställer ultimatum.

Dum så klöckera stannar. Fan också. Kan man rösta på KDU till riksdagsvalet?

Det finns ett sätt Alliansen kan komma till makten och behålla den, det osannolika att de får ensam majoritet undantaget: att de får stöd av SD. Och här har SD varit väldigt tydliga: den som behandlar SD som paria kommer märka att det inte lönar sig att pissa i lovart. Varje partiledare eller partisekreterare som uttalar sig emot SD-samarbete är därmed ytterligare en röst för att S skall fortsätta regera 2018.

Sverigedemokraterna

Ja, alla känner vi apan. Även om vi nog har lite olika epitet på den. Med SD vid maktens grytor kan man i alla fall lita på en sak: asylinvandringen lär minimeras. Arbetskraftsinvandring "med förnuft", dvs att någon instans bedömer behovet, är de för. Det oroar mig lite; när facket får bestämma brukar det alltid bli nej.

Övrig politik pratas det nästan aldrig om vad gäller SD. Kan en liberalkonservativ tänka sig en SD-röst? Jag väljer här att titta på partiprogrammet hellre än bröderna Ekeroths senaste utspel. En del liberala drag finnes:

• Ja till friskolor. Dock "med förnuft", där friskolorna inte skall negativt inkräkta på de kommunala, vilket vore intressant att höra mer om hur det ska gå till. Kommunala veton?
• Abort. Ta mej tusan, de talar om en anpassning till övriga Europa, deras EU-kritik till trots. Så ärkekonservativa vågar inte ens KD vara.
• Totalnej till kvotering.
• Kärnkraft ja tack.
• Positiva till frihandel, säger de att de är.
• Mer pengar till försvaret.
• Föräldrarna bestämmer över barnen.
• Partiet struntar i vem du har sex med.
• Högre krav på medborgarskap
• Stopp för parallellsamhälle där illegala får gratis sjukvård och skolgång
• Ja till gårdsförsäljning av alkohol
• Ja till vinster i välfärden
• Ja till vårdnadsbidrag

Sen finns där en del för att locka sossar att rösta på dem också:

• Högre a-kassa, knappast förenligt med arbetslinjen.
• Ersätt FAS3 med bidrag.
• Nej till mångkultur. Varför är detta sossigt, och inte liberalt? Därför att det leder tillbaks till det glada 70-talet där alla skulle fostras i Unga Örnar, bo i HSB, titta på samma socialistiska TV-kanal, äta på Domus-restaurangen, bli gammal i PRO och begravas av Fonus.
• Ja till vinstbegränsningar i välfärden

Det här låter ju jättefint för en liberalkonservativ. Öppet för friskolor, frihandel och privat sjukvård, samt öppenhet för konservatism inom familjepolitiken. Nästan lika fint som Borgerlig Framtids partiprogram, men med oändligt många gånger fler väljare bakom.

Å andra sidan har vi SDs företrädare. Åkesson, Karlsson och Bieler verkar kloka och resonabla när de dyker upp i rutan, men sen har vi de andra. Ekeroth och Söder i riksdagen, och ett otal skogstokiga troll i kommunalpolitiken. Partiet är helt oprövat i skarpt läge - även om ett av blocken vill regera ihop med SD, kommer de våga? Jodå, Löfven kommer helt klart våga dagen efter 2018 års val - är det en sak sossarna fattar, så är det att man måste regera för att kunna påverka. Och kan man samverka med Kina och Ryssland i FNs säkerhetsråd lär det vara en lätt sak att svälja stoltheten och snacka med SD i riksdagen.

I valet och kvalet

Så vad sjuttsingen skall jag rösta på?

Alliansen blir faktiskt, trots att jag röstat höger i alla år, sista-alternativet just nu. Jag vill inte rösta på grisen i säcken. Alla allianspartier är dessutom så kluvna i migrationspolitiken att det bara tar en liten opinionsvändning eller att några nyckelpersoner byts ut för att ett parti skall totalt byta politik. I den viktigaste frågan, vet jag inte vad min röst kommer ge mig. Det är inte okej.

SD blir "runner up". De är nya och oprövade. Lite som att köpa en Alfa Romeo - visst, den ser jätteläcker ut och har fina prestanda, men funkar den i praktiken?

Herreminje. Hade det varit val idag hade jag nog röstat på sossarna. Inte för att jag gillar sossarnas framtidsvision, utan för att de är de som är minst urusla med att ta tag i dagens stora, allt överskuggande problem. När sossarna väl satt en robust migrationspolitik, och den fått värka in sig någon mandatperiod och alla fattar att den inte är en "tillfällig paus", då kan jag leta efter något högerparti som kan driva arbetsmarknad, bostadsmarknad och skola dithän jag vill ha dem.

Jag. En sosse.

Tänka sig.