Skall jag vaka över min broder?

Pålitligt konservative Erixon har idag ett inlägg om statslösa palestinier i Danmark och i Israels grannländer. I Danmark, om vars invandringspolitik (eller snarare utvandringspolitik, med tanke på hur många danskar det bor i de små skånska samhällena kring Öresundsbron) man kan tycka mycket, så har en minister fått gå efter att hon lagvidrigt inte gett statslösa palestinier födda i Danmark danskt medborgarskap. Något som ju känns rätt självklart att de skall få; visst skall man bli medborgare där man är född.
Men så samtidigt, i Libanon och Jordanien, så sitter ättlingarna till de som flydde från Israel en gång under förra årtusendet i flyktingläger och får inte bli medborgare i det land de fötts i.

Här finns underlag för en frejdig indignationsartikel, där jag med fast hand rackar ner på hur korkade och elaka folk är söderöver. Men det är alltid lätt att göra när man sitter säker på andra sidan jorden (och ifall du förundras över mina geografikunskaper så gick jag i den nya kravlösa skolan på 70-talet. Jag vet allt om hur man skriver plakat till en USA ut ur Vietnam-demonstration, men vet inte var landet ligger eller varför det vore bättre att släppa lös ett gäng galna kommunister i Vietnam).

Så jag tänkte börja i andra änden: vad kan vi i Sverige göra för att de som suttit i flyktingläger i decennier äntligen skall kunna få en plats att sätta bo på?

• Att flytta alla till Israel är knappast görligt - då upphör Israel att existera. Eller i alla fall de flesta judar som finns där.
• Att låta dem bli medborgare i Libanon och Jordanien är inte heller så lätt. Det är många människor som skall integreras, ges jobb, bostad och Volvo (eller vad man nu kör där nere). Och vilket land vill integrera några miljoner palestinier som sedan födseln lärt sig hata och slåss? Uppenbarligen inte Libanon och Jordanien i alla fall, annars hade det varit gjort för länge sedan.

Återstår för oss att ta oss an dem. Sverige är rikt, och glest befolkat. Visst kan vi ta emot en halvmiljon, så länge vi inte placerar allihop i Malmö? Det borde finnas gott om människor i de libanesiska tältlägren som ser en lägenhet i Korpilombolo som ett steg uppåt. Och sedan får andra rika länder följa exemplet.

Därefter kan vi tala om för Libanon och Jordanien hur de skall lösa problemet.