fredag 30 september 2016

Andra kan, dom

Först låter vi bloggens hovpoet Eddie Meduza sätta stämningen:



Så vad handlar detta om? Jo, om hur olika samma företeelse behandlas beroende på vem som gör det.


Jag älskar deckare. Nej, inte de där moderna och trista sömnpillren till svensk realsocialism som verkar gå så bra i Tyskland. Jag föredrar gamla godingar: Fredric Brown, Raymond Chandler, Rex Stout, John Dickson Carr, Edogawa Ranpoo, och så vidare. Samt förstås Dashiell Hammet, den hårdkokta deckarens anfader. Jag sitter nu och läser igenom min Hammet-samling, och ser i ett förord att Hammet var kommunist. I USA, på femtiotalet, när Joe McCarthy var i farten och jagade kommunister. För Hammets del ledde det till att han åkte in i finkan för att han vägrade namnge andra kommunister, till att hans namn ströks från "credits" till några Hollywood-produktioner, och till att det inte blev så många nya beställningar från Hollywood.

Jag utgår från att vi allihop, från vänster till höger, kan enas om att så behandlar man inte människor!?


Jag är också tyskvänlig. Nej, nej, nej - jag har inget 88-altare i källaren där jag tränar mig i att marschera i höga ridstövlar och uttala "Achtung! Hände hoch!" på den rätta Hollywoodfilmstyskan. Jag gillar tyska språket, och den tyska kulturen. Bach, Beethoven, Goethe. Samt, lite mer modernt, Kästner. Jag minns hur Kästner i "Über das Verbrennen von Büchern" berättar om hur det känns att på 30-talet stå och se hur nazisterna bränner hans och andra "entartete" författares böcker på torget. Hur akademiker, som borde veta bättre, är de mest glödande ivriga att leta upp de åsikter som inte passar och förpassa dem ut i intet. Hur den av den tidens rättviseförmedling nyrekryterade chefen för tyska författarförbundet upplever en stor glädje i att smutsiga och orena åsikter rensas ut från förbundet, lämnandes kvar en öppen arena för de fina, moderna, stortyska, nazistiska visionerna.

Jag utgår från att vi allihop, från vänster till höger, kan enas om att så behandlar man inte det fria ordet!?



Så till dagens Sverige.

Låt oss börja med Marcus Birro. När han börjar twittra i den här stilen behandlas han som spetälsk och tappar raskt alla uppdrag.

Låt oss även titta på dumheterna på och i samband med bokmässan. Tidningen Nya Tider är först på, sedan av, sedan på. Under tiden blåser Streisand-effektens vindar genom landet. Till sist samlas ett hundratal "kulturprofiler" till ett upprop där de kräver att Nya Tider stoppas nästa år, med hot om att utebli från mässan. Det här uppropet är ett riktigt ymnighetshorn för en konservativ bloggare.

  • I uppropet uppmanas bokmässan att "att inte låta antidemokratiska och rasistiska utställare delta nästa år". Med tanke på att uppropet undertecknats av kommunistiska antidemokrater som Athena Farrokhzad och America Vera-Zavala vilka öppet förhärligar revolutionärt våld, känns det som ett självskadebeteende. Man vill tydligen porta sig själva.
  • En av undertecknarna är, till min stora sorg, "Christer Mattsson för Segerstedtinstitutet". Så långt ned i smutsen har min ungdoms hjältes Torgny Segerstedt namn nu dragits. Segerstedt var en kraftig och frispråkig kritiker av nazismen och den tyska regimen under de år då den svenska regeringen inte på något vis uppskattade sådan kritik. Segerstedts tidning drabbades flera gånger av att staten helt enkelt konfiskerade ett nummer av tidningen, något som var möjligt på den tiden. Från wikipedia: "Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som justitieminister Karl Gustaf Westman genomdrev under kriget." Att Segerstedt, om han varit med oss idag, skulle ställa sig på deras sida som önskar snäva in åsiktskorridoren ser jag som osannolikt. Däremot hade det säkert kommit några rappa inlägg från Segerstedts vassa penna gentemot ryska agenter, nazism och antisemitism. Eller så hade han varit helt upptagen med att rasa emot identitära idiotier.
  • I inledningen av upproret tar de upp hoten emot journalister från de högerextrema, och hur Sveriges judar drabbas av antisemitismen från landets nazister. Snälla författare, vill ni verkligen ta debatten dithän? Det finns idag en känd svensk kulturpersonlighet som är så allvarligt hotad att han får leva på flykt med ständigt livvaktsskydd: Lars Vilks. Malmös judar är, det har ni helt rätt i, allvarligt hotade av antisemitism, så allvarligt att många flyttar utomlands till det av Hamas ansatta Israel för att där finna ökad trygghet. Gemensamma nämnaren, det gemensamma hotet, är inte nazister. Det är invandrare från Mellanöstern som fått antisemitismen och den religiösa intoleransen med modersmjölken. Vill ni att dessa skall portas från bokmässan?
  • Aftonbladet kommer bli ledsna när de portas från bokmässan nästa år. Vi minns väl de antisemitiska organstöldsartiklarna, och Åsa Lindeborgs hyllningar till muren och Lenin? Antisemitism och antidemokrati - check!
  • Förlaget Bibeltrogna Vänner låter väldigt heteronormativt och HBTQ-ovänligt. Bort det!
  • Hotell Gästis i Varberg är väl definitionsmässigt antidemokratiskt. Bye bye, Lenin!
  • Ibn Rushd har kopplingar till muslimska brödraskapet, och är därmed lika fula fiskar som Nya Tider. Salaam aleikum!
  • Den muslimska Ahmadiyya-församlingen är hatad och förföljd av både shia- och sunni-muslimer. Det hindrar dem inte från att vara konservativa religiösa, och därmed emot allt som uppropets undertecknare är för. Adjö!
  • Jägareförbundet kommer säkert snart att anklagas av speciecister eller vad de nu heter för att inte ställa upp på "alla varelsers lika värde". Bäst att stämma i bäcken och porta dem.
  • Katolska kyrkan har alla moderna fobier samt är pedofiler hela bunten. Ut med dem!
  • Galago var väl de där som tyckte det var kul att Per Gudmundson skulle dö. När nu uppropet kommit till för att många författare och journalister är hotade, måste väl dessa stollar vara de första som åker ut med huvudet före. Hwyl!
  • Palestinagrupperna - behöver jag säga så mycket om antisemitism? Shalom!
  • Roks var de som tyckte män är djur. Lika värde, någon?
  • Rysk-svenska kulturföreningen låter ju som Putins förtrupper inför den kommande invasionen. Njet!
  • Svenska Islamiska Unionen "vet" vi ju är en islamistisk front, på samma sätt som vi vet att alla högertidningar är nazistanstrukna och Putin-infiltrerade. Bevis? Nu kränker du mina starka känslor.
Det kommer bli tomt på bokmässan. För så behandlar vi tydligen människor!


Men vänta nu. Är det inte lite väl fult av mig att inte bara jämföra de som vill bekämpa nazismen med nazister och antikommunister, utan även jämställa dem? Att bekämpa nazismen måste väl vara bra, medan nazismens bekämpande av demokratiska krafter är dåligt, liksom det demokratiska USAs bekämpande av totalitär kommunism var fel (eh...)?

Nej. Det som jag jämställer här är inte de bakomliggande ideologierna, eller godheten/ondskan hos de som agerar - utan vad de gör. Vad man säger och gör skall spela roll, inte vem som säger det. Att värna det öppna samhället och det fria samtalsklimatet är bra. Att, som Karin Jonsson uttrycker det, vilja exkludera andra människor, är dåligt. Vilket innebär att den liberal som vill tysta nazister står på samma dåliga sida av barrikaden som den nazist som vill tysta liberaler.

Men för tusan. Att ta upp nazismen är väl alltid att spåra ur - Godwin's lag och allt det där?

Man skulle kunna tro det. Men sen slår team Ramberg och Hagen till. När en av landets ledande tidningar kan föreslå att man utrotar "de bruna råttorna" med gift, då känns nazireferenser rätt naturliga.


Bara några avslutande tankar om det jag inledde med, den amerikanska jakten på kommunister, inbegripet Dashiell Hammet. Även Sverige hade genom sossarna en välutvecklad kommunistjakt. Kommunister och misstänkta kommunistsympatisörer registrerades och exkluderades så det stod härliga till, gärna utanför lagrummet. Varför i hela friden gjordes detta?

Det fanns skäl. Kommunismen var en internationell rörelse, i stor utsträckning styrd och finansierad av Sovjet. Många kommunister var därmed femtekolonnare, som stod i utländsk makts sold i syfte att åstadkomma väpnad revolution. Så i stor utsträckning ger jag 50-talets kommunistjägare rätt - landsförrädare har varje stat rätt att eftersöka och fängsla. Man får ha åsikten att Sveriges arbetare bör revoltera och hänga borgerskapet från lyktstolparna, men agiterar och agerar man får man räkna med rättsliga påföljder.

Det jag ogillar med 50-talets (och 70-talets, minns IB-affären) kommunistjakt är att man gick på åsikter, inte handlingar. Samt just att eftersökandet och påföljderna ofta var utomrättsliga. Lika lite som jag kan jubla över att fotbollshuliganer spöar upp kriminella illegala invandrare som polisen inte lyckas komma till rätta med, lika lite kan jag jubla över en stat eller "rörelse" som under täcket jagar de med fel åsikter och utan rättegång ger dem yrkesförbud.


Till sist, för att knyta ihop säcken: alla ni som nu pressar på för att nazister inte skall få vara med på mässor, eller inte vill ha några rasister på era gator. Borde ni inte ha Joe McCarthy som er främsta förebild? Tänk tanken bara: Henrik Arnstadt får hålla publika förhör med SvDs ledarredaktion där deras ideologiska anknytningar till Breivik undersöks, och antifeministiska skådespelare får yrkesförbud. Vilket himmelrike!

söndag 25 september 2016

Den skeva åsiktskorridoren


Har ni hängt med i Bokmässe-gate? Först fick en högertidning ställa ut, sen fick de inte eftersom känsliga människor hörde av sig och ville ha ett säkert rum, sedan fick de eftersom det fanns kontrakt skrivna. Principer hölls och bröts om vartannat i en härlig kalabalik.

Sen fick någon från tidningen medverka i public service. Andreas Ekström, medarbetare på Sydsvenskans kultursida, skriver om högertidningens medverkan i Aktuellt, samtidigt med Henrik Arnstadt. Han verkar inte road (Ekström, alltså), även om han ägnar huvuddelen av sin artikel åt att prata om problemet med ansvariga utgivare.

Låt oss lämna Ekström ett ögonblick, och fundera över vad folk verkat upprörda över. Jag ser två huvud-"utmaningar" utkristallisera sig:
  1. Public service har tillhandahållit en plattform åt nazister. Genom att tala med Vávra Suk, istället för att tala om honom, har han getts möjlighet att nå ut med sina idéer till en större publik än vad som hade varit fallet om han hade fått hållas i ett hörn med sin tidning.
  2. Public service har låtit Suk föra fram sitt budskap oemotsagt. Genom att ha inga eller lama följdfrågor, och genom att låta Arnstadt vara det enda motståndet, gavs nazismen walkover i svensk TV.

Åter till Ekström. Jag förstår att Ekström blir lite upprörd när man läser punkterna ovan. Jag förstår att han begår en artikel. Men Ekström - vad tycker du då om din egen kultursida häromdagen? Fyra helsidor ägnades åt två vänsterextremister. Vad jag ser, så upprepas precis samma historia som med den där högertidningen:
  1. Sydsvenskans kultursida har tillhandahållit en plattform för kommunister. Människor som hyllar den ideologi som orsakat miljoner människors död.
  2. Sydsvenskan låter kommunisterna framföra sitt budskap oemotsagt. Reportern är så servil, devot och sykofantisk att det känns som att läsa ett "hemma hos kungafamiljen"-reportage i Hänt i Veckan. Eller som om tidningen Okej skickat ut en knappt tonårig tjej att intervjua det senaste pojkbandet. När kommunisterna klagar över den hemska kapitalismen, så gör inte hovreportern en ansats att fråga vilka lyckade planekonomier kommunisterna kan peka på.
Så, Ekström: varför rasar du inte emot din egen tidning?


Vad tycker jag, då?

Jag tycker det är bra att låta den alla pratar om få komma till tals. Därför är det journalisternas förbannade plikt att låta högertidningen komma till tals i bokmässediskussionen. Liksom vi bör intervjua massor av imamer när vi pratar radikalisering, eller låta Allt åt Alla föra fram sitt budskap i vänsterkravallernas tider. Ibland lyckas en oskyldig fria sig, ibland ges de tillräckligt med rep för att hänga sig själva.


Jag tycker det är bra att ge udda åsikter en plats. Visst vill vi väl att perspektiv som förs fram av Sanandaji, Birro eller Gür får plats i media? Då får vi kanske stå ut med lite Arnstadt och Pascalidou också. Så visst är det okej att ge kommunister en plattform. Vad jag dock har väldigt svårt att förstå är kultursidornas vurm för att låta författare och poeter uttala sig om statsvetenskap och försvarspolitik, ämnen de kan noll och intet om. Alla frågor avhandlas inte alltid bäst av ens eget lokala mingelsällskap.


Jag gillar reportrar med lite sälta, som klarar av att höra en okväden visa och ställa följdfrågor. Reportrar som är förberedda - som de reportrar som frågar ut Mona Sahlin om hennes livvaktsaffärer, och direkt efter första förnekandet halar fram bevis på papper.  Reportrar som, givet oändligt med tid och tålamod, skulle kunna få ur Anna Kinberg-Batra något annat än inspelade talpunkter från PR-byrån.

Den journalist som bjuder in en högertidning som anklagas för att vara nazistisk bör vara förberedd på att sagda högertidning förnekar att de är nazister. Journalisten har då att antingen plocka fram mängder med bevis på de nazistiska åsikterna, eller raskt be om ursäkt och backa. Fårskallarna på SVT borde omplaceras till blankettförrådet.

Den journalist som intervjuar en kommunist bör vara påläst på kommunismens offer historiskt, och ofriheten i dagens Kuba och Venezuela. Journalisten bör pressa kommunisten på vad alternativet till kapitalismen är, och inte nöja sig med ett vagt "något annat". Som parallell kan jag ju hävda att på grund av luftföroreningar bör vi alla genast sluta andas. Men ger jag inget bättre alternativ, tar jag död på oss allihop. Samma sak med kapitalismen. Den har gett västvärlden en välfärd för massorna som är unik. Driften att kunna göra vinst - och behålla den! - har gett ett rationaliseringstryck som inga andra modeller. Samtidigt är det inte roligt att Bert Karlsson tjänar mer pengar än Krösus Sork. Men alla andra alternativ som prövats har varit katastrofalt mycket värre.


Som nyligen avlidne Kjell Abrahamsson hävdar jag att det är en självklarhet för var empatisk och/eller logiskt tänkande människa att vara antikommunist.

fredag 16 september 2016

Låt Anders vara annorstädes


Hurra!

Äntligen kom nyheten att Migrationsverkets chef, Anders med hela befolkningen, fått ett nytt jobb. På Röda Korset, den plats som Veronica Palm inte lyckades fylla.

När asylaktivisten Anders nu försvinner, så hoppas jag innerligt att posten ersätts med någon med hårdföra nypor. Löfven borde ju spinna vidare på den goodwill som utnämningen av Anna Ekström till utbildningsdepartementet gett.
  • Någon som kan införa ålderskontroller omedelbart, med den lilla twisten att alla asylsökande som hamnat i målbrottet automatiskt anses som vuxna tills en undersökning bevisat motsatsen.

  • Någon som kan ändra migrationsverkets öknamn från "blunda och bevilja" till ett föredöme för andra statliga verk, ett verk där opolitiska tjänstemän följer och implementerar de lagar som riksdagen stiftar.

  • Någon som kan ta i med hårdhandskarna med upphandlingar av baracker från Bert och gänget, och få ned priserna till rimliga nivåer. Kanske även introducera rejäla läger som passar till det inflöde och den budget vi har.
Det skulle dock inte förvåna om Åsa Romson blir vår nya migrationsverkschef. Eller Veronica Palm.


Hos Röda Korset passar nog vår asylaktivist bättre; de behöver en ledare som gillar att synas. Själv kommer jag givetvis inte skänka en spänn till Röda Korset så länge Anders är chef - som om jag skulle kommit på tanken att göra det sedan Westerberg berikade sig på de insamlade pengarna.

Dessvärre spelar det ingen större roll om du och jag slutar ge pengar till Röda Korset. De finansieras idag huvudsakligen via statens kassa. Vi kan alltså inte välja att sluta ge våra pengar dit. Det enda vi kan göra är att rösta på ett parti som lovar sluta slänga statens pengar över föreningslivet. Undrar just om det finns något sådant parti?

onsdag 14 september 2016

Likriktarna

Det är få som är så intoleranta som de toleranta. Det är få som är så glada över att styra andra individers livsval som de som vill frigöra individen från kollektivets och familjens ok. Den religiösa iver med vilken vissa ateister försöker få de troende att överge sin tro överträffar de flesta prelaters.

Vad pratar jag om? Ja, ta till exempel den gamla inhemska frågan om "individualisering" av föräldraförsäkringen. Vi familjevurmare i KD anser att familjen, mamma och pappa, är den naturliga enhet inom vilken vem som tar ut vilka månader av barnledigheten bör diskuteras och beslutas. Vrider ni om armen på oss riktigt hårt kan vi nog även acceptera att det är mamma och mamma, eller pappa och pappa, som bestämmer, men polygamin är vi än så länge, tills RFSL har satt ned foten, hårdnackat emot. Socialister och socialliberaler anser däremot att det är bättre att staten bestämmer att det skall delas lika.

Får likriktarna hållas, så lär Sverige återigen hamna i den konformitetens tröstlösa träsk vi befann oss i under efterkrigstiden. Så här, ungefär:


Kampen mellan mångkulturen och likriktarna accelererar nu i och med invandringen. Varför detta? Jo, titta på det här gamla diagrammet över värderingar:

Sverige ligger toklångt uppe till höger. Bara att integrera en stackars dansk blir en kulturkrock, och idag rekryterar vi nya invånare från länderna nere till vänster. Tacka fan för att vi inte alla längre beter oss på samma sätt, klär oss på samma sätt eller tycker samma saker är viktiga här i livet.

Låt oss titta närmare på några aktuella tvistefrågor.

Skolorna

Liberalerna har redan drivit igenom ett förbud mot hemskolning, vilket fått en del familjer att emigrera till Åland.

Liberalerna vill nu stoppa alla religiösa skolor. Smart. Att möta svenska judars oro över tilltagande invandrad antisemitism genom att stänga de judiska skolorna är verkligen ett snilledrag. Men visst, inte kan vi väl ha skolor där barn kallas hora och fitta, barn filmas på toaletten,  och studieresultaten är katastrofalt dåliga? Nej, det kan vi inte. Men eftersom det är i de icke-religiösa skolorna sådant sker, och knappast på lilla katolska St Thomas i en idyllisk parkmiljö i Lunds utkanter, så kanske vi borde börja med att åtgärda de värsta katastroferna först, istället för att föra en politik som för tankarna till att förbjuda flygplan att sprida Chemtrails i syfte att åtgärda Östersjöns övergödning.

Men vänta nu. Visst kan vi väl inte låta skolorna lära ut en massa trams om tomtar och troll? Att låta skolans undervisning baseras på beprövad vetenskap är väl rimligt? Jodå. Så låt oss börja där, och ge oss på de kommunala skolornas stollerier:

  • Mina barn kommer hem från skolan som hjärntvättade miljöpartister. Jag får jobba hårt med att pränta in vetenskap och källkritik i dem.
  • Skolan har i uppdrag att motverka könsroller. WTF!? Skolan skall lära barnen läsa, räkna och skriva; värderingar kan vi föräldrar ta hand om. Liksom staten i övrigt behöver skolan fokusera på den kärnverksamhet den så illa försummat.
  • Ovetenskaplig genus"vetenskap" genomsyrar skolan. Efter att muren föll skrattades marxistisk "vetenskap" ut ur akademia, varpå de där verksamma verkar ha gömt sig på genusinstitutionerna istället. Dags att lägga upp ett nytt flatskratt!
  • Mina barn lär sig att nationalismen är djävulen, och Jimmie Åkesson dess profet. Att "refugees welcome" är fint, och stängda gränser är fult - i alla fall fram tills att S+MP stängde gränsen. Självfallet lär sig även barnen att Trump är en djävul, och Clinton en ängel. En sekulär skola som så tydligt trycker in politiska värderingar i barnen skall nog inte oroa sig för att barnen i den religiösa skolan blir utsatta för morgonbön.
  • Självfallet lär sig barnen de senaste rönen kring rasism. Jag blev lite chockad häromdagen. Yngste grabben har nyligen börjat läsa spanska i skolan. Vid läggdags plockade jag fram ett av hans svarta marsvin ur buren, och räckte fram det med orden "un cobayo negro". "Men pappa, det är ju rasistiskt!", utbrast gossen skrämt. Varpå jag fick ha ett lugnande samtal om rasism med honom. Lite förberedd bör han vara inför besök hos farföräldrarna, som fortfarande använder ordet neger med total självklarhet som en neutral benämning på människor med tämligen mörk hudfärg. Senast i somras talade farmor uppskattande om den sjuksköterske-neger som kunde tala med henne på flytande franska när hon var inlagd på sjukhus. Kulturkrockar, jajamen.
  • Barnen lär sig att man absolut inte får ha fördomar om några grupper. Ja, förutom sverigedemokrater och feta amerikaner, förstås. Fast de är ju dumma.
  • När jag var ung hyllade skolböckerna Stalin. Jag vet inte om det fortfarande är lika tokigt, men Maos folkmord brukar inte gås igenom särskilt noga. Men med kinesiska liv är det väl inte så noga.
  • I sexualundervisningen får ofta RFSU komma in och föreläsa - utan lärares närvaro - om hur bra det är att leva ut sin sexualitet, så ofta som möjligt och med så många som möjligt och gärna samkönat. Jag misstänker ni fattar hur religiösa föräldrar, eller bara aningens konservativa föräldrar, reagerar på det.
Så visst, låt oss kräva vetenskaplighet i skolan. Men låt då kraven vara lika för alla skolor.


Men - inte tusan kan vi väl ha religiösa huvudmän för skolan i ett sekulärt samhälle? Tyvärr, pojkar och flickor, samhället är inte sekulärt. Staten är sekulär. I Sverige låter vi inte staten sköta alla delar av samhället. Barns uppfostran är i första hand familjens ansvar. Ett långtgående ansvar, som staten i det längsta bör dra sig för att ta över. Föräldrar har rätt att fostra sina barn till sossar, liberaler, sportfånar, pingstvänner, ja till och med nazister. Statens uppdrag är att, via skolan, lära barnen grunderna i läsa/räkna/skriva. Problemet är att staten allt mer genom dagis, fritids och intensiv värdegrundsundervisning alltmer verkar ta över fostrandet. Då kommer följdfrågan: vilken fostran? Svaret idag verkar vara att alla, i enhetsskolan, skall bli någon mix på sossar/socialliberaler/miljöpartister.

Mitt förslag är att skolan återgår till sitt kärnuppdrag, och lär barnen grunderna, på vetenskaplig grund. Jajamen, det innebär att biologin inte lär ut att jorden är sex tusen år gammal. Någon gräns får vi väl ha? Övrig tid - fritids, dagis osv - får föräldrarna prägla samvaron. Fritt fram för socialistiska kooperativ att starta en skola som sjunger kibbutzens och kollektivboendets lov. Fritt fram för näringslivet att starta skolor som fostrar barnen till entreprenörer och girigbukar. Fritt fram för religiösa föreningar att starta skolor som lär barnen rabbla verser från heliga texter som inte är värdegrundscertifierade.

Men, men, men - inte tusan kan vi väl låta föräldrar indoktrinera barn i villfarelser? Gäller inte frihet från religion, tills dess barnen är myndiga? Nix. Som några skrev om på DN, så är det utanför extrema Sverige rätt självklart att det är föräldrarna, inte staten, som fostrar barnen. Som europakonventionen skriver:

"In the exercise of any functions which it assumes in relation to education and to teaching, the State shall respect the right of parents to ensure such education and teaching in conformity with their own religious and philosophical convictions."

Alltså: det är föräldrarna som fostrar barnen. Vi väljer att staten skall tillhandahålla en allmän skola för att det är praktiskt, men det är fortfarande föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser som skall styra.

Att staten skall ideologiskt styra föräldrarnas barn till att bli goda samhällsmedborgare är en totalitär idé, värdig DDR eller Kina. Inte Sverige.


Sista funderingen om skolan: nog fattar vi väl allihop att det inte är religiösa friskolor Björklund egentligen är ute efter. Det han vill åt är några muslimska skolor, men så specifik vågar han inte vara. Fegt, tycker jag. I stället för att svamla om att "religion är ett farligt gift, som omger hela Visby stift", så får Björklund ange exakt vad han vill ingripa emot. Är det fel med könsuppdelad undervisning? Ok, lägg då fram ett förslag om att förbjuda det - i alla skolor. Är det fel att föräldrar styr barnens klädsel och sätter på dem obekväma och lekovänliga plagg? Visst, lägg fram ett förslag att förbjuda det, som även förbjuder lekovänliga prinsessklänningar och höga klackar. Är det fel om skolor lär ut att judar är svin som skall buntas ihop och slås ihjäl? Jag misstänker vi redan har lagstiftning för det, ifall det förekommit.

Övrigt

Jo, det finns mycket annat som likriktarna vill tvinga på oss. Föräldraförsäkring, kvotering av styrelseplatser, hur man skakar hand, flickskolor, baddräkter, och så vidare. Det blev så långt och knökigt om skolan att jag skippar det denna gång. Bara ett par avslutande funderingar.

Är jag en kulturrelativist, en sån där som tycker att alla kulturer är lika bra och lika mycket värda? Nej, bort det! Läs till exempel gammelmoderaten Hökmarks lista på fula regimer och kulturer världen över. Inte för ett ögonblick hävdar jag att det som sker i dessa länder är önskvärt att införa i Sverige. När jag hör argumentet "Saudiarabien tillåter inte kyrkor, så varför ska vi tillåta moskéer?", så är min reaktion: nej, Sverige är inte Saudiarabien och skall banne mig inte bli det heller. Jag gillar lättklädda kvinnor, kvinnor bakom ratten, kvinnor i näringslivet. Jag avskyr halshuggningar av apostater. Jag avskyr tölpar som omringar kvinnor och sliter kläderna av dem.

Däremot ser jag ingen anledning att förbjuda hemmafruar, homosexualitet, de som inte aktivt hyllar homosexualitet, gruppsex, kyskhet till giftermålet, tungomålstalande, hyllande av profeten eller karikatyrer av densamma. Eller för staten att via någon värdegrund utmatad i skolan och i de pengar staten ger föreningar visa vilka av dessa företeelser som, för att uttrycka sig statsmannamäsigt, inte är okej.

Det jag vill, är att vuxna människor får fortsätta göra (vad andra ser som) hårresande dåliga val. Att föräldrar får bestämma över sina barns uppfostran. Inte staten.

tisdag 6 september 2016

Stackars Stockholmare


Jag inser att det måste kännas väldigt surt att bo i systemkollapsens Stockholm. En stad där biltrafiken står still morgon och kväll, och pendlingstiderna till jobbet kan bli betungande.

Själv minns jag med avsky hur det kunde bli några hundra meters kö på vägen in till Malmös inre ringväg - något som raskt byggdes bort med en yttre ringväg som fortsätter hela vägen till Köpenhamn. Än idag kan jag drabbas av att det står flera bilar före mig in i rondellen vid infarten till norra Lund.

Ännu en påminnelse om hur bra vi har det i Skåne får jag när jag läser om att Malmö konsthögskola eventuellt skall flytta till Lund. Elever och lärare rasar, nästan lika mycket som när en bunte läkare skall flyttas från Lunds till Malmös universitetssjukhus, och lokaltidningarna fylldes med artiklar där patientsäkerheten var hotad för att läkarna därmed inte kunde cykla till jobbet från villan i Professorsstaden.

Inte nog med att konstnärerna skall behöva åka till Lund, 20 km bort och förbundet med landets första motorväg samt massor med bussar och tåg, de skall även hamna i utkanterna av Lund. På Kemicentrum, mitt i sydsveriges högteknologiska nav, där tekniska högskolan, Sony, Ericsson och Axis finns. Där European Spallation Source bygger upp en fantastisk miljö för forskare från hela världen. En utkant som, tack vare att Lund är en liten stad, ligger ca 5 minuter från centrum med buss längs stadens största pendelstråk.

För stockholmarna vore det ett pendelläge att stilla bedja om. Vi är nog lite bortskämda, vi på Sveriges framsida.