Stackars Stockholmare

Jag inser att det måste kännas väldigt surt att bo i systemkollapsens Stockholm. En stad där biltrafiken står still morgon och kväll, och pendlingstiderna till jobbet kan bli betungande.

Själv minns jag med avsky hur det kunde bli några hundra meters kö på vägen in till Malmös inre ringväg - något som raskt byggdes bort med en yttre ringväg som fortsätter hela vägen till Köpenhamn. Än idag kan jag drabbas av att det står flera bilar före mig in i rondellen vid infarten till norra Lund.

Ännu en påminnelse om hur bra vi har det i Skåne får jag när jag läser om att Malmö konsthögskola eventuellt skall flytta till Lund. Elever och lärare rasar, nästan lika mycket som när en bunte läkare skall flyttas från Lunds till Malmös universitetssjukhus, och lokaltidningarna fylldes med artiklar där patientsäkerheten var hotad för att läkarna därmed inte kunde cykla till jobbet från villan i Professorsstaden.

Inte nog med att konstnärerna skall behöva åka till Lund, 20 km bort och förbundet med landets första motorväg samt massor med bussar och tåg, de skall även hamna i utkanterna av Lund. På Kemicentrum, mitt i sydsveriges högteknologiska nav, där tekniska högskolan, Sony, Ericsson och Axis finns. Där European Spallation Source bygger upp en fantastisk miljö för forskare från hela världen. En utkant som, tack vare att Lund är en liten stad, ligger ca 5 minuter från centrum med buss längs stadens största pendelstråk.

För stockholmarna vore det ett pendelläge att stilla bedja om. Vi är nog lite bortskämda, vi på Sveriges framsida.