fredag 30 oktober 2015

Åter till Trollhättan

I år använde jag lite av höstlovet till att besöka mina gamla föräldrar i Trollhättan. Mycket är förändrat: nya rondeller och fartgupp på vägarna, nya motionsstigar i skogen, nya beslöjade ansikten på gatorna. Mycket är samtidigt detsamma: oron för arbetsmarknaden, samma gamla ansikten i hemkvarteren.

De rasistiska vansinnesmorden på skolan i Kronogården, som börjat försvinna från rikstidningarnas förstasida, fyllde fortfarande flera uppslag i lokaltidningen. På TV kunde jag följa hur en mängd Trollhättebor följde hjälten Lavin Eskandar till hans sista vila. Och idag begravs ett annat offer, Ahmed Hassan.

Som konservativ nationalist och Sverigevän är jag glad och stolt över att Lavin var svensk. Lika lite stolt som jag är över att även hans mördare var det.


Våldet sprids även utanför Trollhättan. Folk som motsätter sig dagens nivåer på invandring tar lagen i egna händer och bränner ned flyktingboenden. Inte bara tomma lokaler som planeras bli flyktingboende, utan även lokaler där det ligger människor och sover.

Låt mig nu vara tydlig, som vår statsminister brukar säga.

Den som tänder på en lokal gör sig skyldig till mer flagranta brott emot äganderätten som de rumänska tiggare som ockuperar ödetomter i Malmö. Jag hoppas innerligen att polisen visar mer intresse av att följa lagen än vad de gjort hittills, och inte behöver vänta på ett par års utredning innan de fattar om de får ingripa emot påtändarna eller ej.

Den som tänder på en lokal med människor i är skyldig till mordbrand. Ett fegt och farligt nidingsdåd. Osvenskt, rentutav. Jag hoppas de får känna lagens långa arm på sina axlar omgående.

Är ni inte övertygade? Måhända Jimmie Åkesson kan få er att förstå. Jag tror jag och Jimmie, i denna fråga, är helt överens. Land skall med lag byggas. Svea Rikes lag, inte djungelns lag.


Är någonsin våld acceptabelt? Det finns grupper i landet som verkar tycka att de har rätt att ta till våld, i någon slags variant av nödvärnsrätten:
  • "Landsförrädare", utropar extremhögern när de bränner ned flyktingförläggningar. Eftersom landet och svenskheten är hotat, och vi snart riskerar ha negerkuk i var blond kvinna, så måste nationen resa sig emot invasionen.
  • "Antifascism är självförsvar", utropar extremvänstern när de hotar och pucklar på de med andra politiska åsikter än de själva, från nazister till liberaler. Eftersom högern ondsint använder det demokratiska systemet till att sätta fattiga människor på bar backe, så är förstås våld rättmätigt.
  • "Allahu Akhbar", utropar islamisterna när de försöker bränna upp eller skjuta Lars Vilks. Givetvis är det rätt och heligt att avdagataga de som hädar profeten.

Nej, det ovan är inte acceptabelt. Polisen har våldsmonopolet. Gillar man inte den förda politiken, så är det bara att organisera sig och agitera för en ändring av lagarna.

Dock: när polisen retirerar från sitt våldsmonopol, så kommer något annat att uppfylla detta vakuum. När jag var i Trollhättan i veckan så hörde jag en del mummel, i den välmående villaförorten, om att det var "dags att skaffa vapen". Liknande signaler har jag för mig Westerholm hört ifrån Bergslagen tidigare. Jag misstänker att en del av de i Kronogården i Trollhättan som förlorat familjemedlemmar eller vänner till ett svärdsviftande svin också börjar fundera i de banorna. Oavsett om jag gillar det eller inte, så kommer polisens frånvaro fyllas av någon annans närvaro.

Finns någon situation när "hederlig svensk" har moralisk rätt att åsidosätta polisens våldsmonopol, och själv ta till våld? Förutom nödvärnsrätten, alltså? En nyckelmening här anser jag vara just "polisens våldsmonopol". När ingen polis finns, så måste "hederlig svensk" organisera sig i medborgargarden och gå runt med bränbollsträ, eller till och med pistol. För om inte "hederlig svensk" gör det, så kan vi vara så säkra på att brottslingarna kommer göra det.
  • Flyktingboendena brinner. Är det medborgare som ska gå patrull utanför och spöa upp misstänkta element, eller väktare och polis som ska sköta bevakning och haffande?
  • Privata tomter ockuperas. Är det Hells Angels som skall anlitas för att spöa upp och vräka ockupanterna, eller polisen som snabbt och effektivt skall avhysa?
  • Judehatare från Mellanöstern gör sitt bästa för att se till att Malmö töms på judar. Skall judiska församlingen ta in några hårdföra element från Mossad för att rensa i Malmös förorter, eller skall polisen ta hand om det?

Jag är rädd för medborgarjustis, det blir lätt lynchjustis. Ungefär som i alla de västernfilmer jag älskar. Ja, jag älskar filmer med Randolph Scott, John Wayne och Clint Eastwood - men jag vill inte leva i dem. Polisen måste upp på banan igen. Dags att hänvisa till ett specifikt inlägg från Westerholm: det brinner i knutarna.


Det är dags för polisen att göra en stor "reclaim"-aktion. Att ta tillbaka gatorna, att ta tillbaka våldsmonopolet. Mina modesta förslag är:
  1. En rejäl utrensning av cheferna. Alltför många har satts dit för att de är genusmedvetna och HBTQ-certifierade och låter bli att störa sina chefer med ovidkommande rapporter från verkligheten. Ut med dem, och in med starka nypor som saknar medieträning men har konkret polisiär erfarenhet. Obligatorisk utslagsfråga på anställningsintervjun: "Hur ställer du dig till att faktiskt tillämpa svensk lag?"
  2. Mer pengar till fler poliser. När vi återbefolkat landsbygden med flyktingar, så måste den även återbefolkas med poliser.
  3. Synlig polisnärvaro i förorten. Det ska inte finnas några "no go"-zoner. Kvarterspoliser skall konstant vara placerade i Seved, Rosengård, Kronogården osv. Om situationen blir polisen övermäktig: sätt in militär. Utlys lokalt undantagstillstånd om det behövs. De kriminella ska inte få vinna över de laglydiga medborgarna i dessa områden.
  4. Krav på flyktingboendenas ägare. För en fattig glesbygdskommun är det på ett sätt en vinstlott att få ett nytt flyktingboende. Det är brist på människor i utflyttningens hemtrakter. Det som saknas är pengar och service. Låt oss därför kräva av den som öppnar ett boende att de även skall fixa markservice. Öppnar du ett hem för 100 flyktingar, så skall du även se till att till trakten utifrån rekrytera ett par poliser, läkare, sköterskor och socialarbetare. Tills du lyckats rekrytera dessa: nix flyktingboende. Det gör boendena till riktiga vinstlotter, som ingen vill bränna ned.
Kostar detta pengar? Jodå. Det kostar att ha en generös flyktingpolitik  vidöppna, okontrollerade gränser. Men det kommer kosta oändligt mycket mer att inte upprätthålla polisens våldsmonopol. Anarki och kaos, istället för Löfvens utlovade ordning och reda, är dyrt.

söndag 25 oktober 2015

Några tankar om Trollhättan

Intro

Jag växte upp i Trollhättan.

Nej, inte Kronogården. På andra sidan stan, nära det idylliska slussområdet (där bortanför de nyuppförda vita rikemanshöghusen gick jag en gång i tiden och pryade på Nohab Diesel):

Åkersvass


Aj då, där missade jag visst slussarna. Så här såg de ut förr i tiden:

Old, disused locks by Gamle Dal

Och längst ned den stilla flytande älven:

The river


Men nog med bilder på hur vi rikemanssöner levde i Trollhättan. Så här såg det ut i Kronogården:

 
Helt vanliga miljonprogramshus, alltså. Väl underhållna, vad jag minns.
 
I min ungdom var jag ofta i Kronogården. På den tiden hade vi inte uppfunnit begreppet "No Go-zoner". Jag var inte mer rädd för att råka ut för ligister i höghusområdena än jag var att råka ut för dem i de egna villakvarteren (jodå, det fanns böss där också). Det som drog i Kronogården var detta:

 
 
När andra bensinstationer byggde om till livsmedelshallar, så höll OK-macken stånd. Gör det själv-hall, verktyg och reservdelar i mängd. Så det blev många turer med cykel, moped, lätt MC och till sist bil.
 
 
Nu är det, vad jag förstått, lite mer kaotiskt. När jag flyttade ifrån Trollhättan hade invandringen börjat öka. Äh, invandringen hade alltid varit hög, förresten. Innan jag började skolan var det finnarna som flyttade in, sen italienare och jugoslaver. De fick jobb direkt på SAAB, och lägenhet i Sylte eller Kronogården. Men sen kom människor som inte såg ut som oss andra. En moské byggdes, och jag satt på fester bland mina gamla skolkamrater som fått lägenhet i Sylte och hörde dem tala om att någon borde tända på. Vilket även hände. En del gamla bekanta skaffade kängor, rakade huvudet och marscherade under hakkorset. Svårt att tänka sig att människor man lekt i sandlådan med blir nazister. Även svårt att tänka sig dem som monster.
 
Letar man efter Kronogårds-bilder hittar man även sådant här nuförtiden: 


Något jag, som inflyttad skåning med Ramels väg som del av rutten till jobbet, är rätt van vid.

Vad dagens inlägg ska handla om

Men, till saken. Det har hänt saker i Kronogården. En ung man som heter Anton har gått bärsärkagång och mördat människor. I samma ögonblick jag såg nyheten, såg jag även hur folk kastade sig över nyheten för att få sina käpphästar bekräftade. Högertroll sa att det nog måste vara en invandrare. Vänstertroll sa att det nog måste vara en rasist. Bägge var rörande eniga i att skulden för dådet fick delas av de som inte tyckte som en själv.

Jag har inte sett in i Antons huvud, och vet därför inte varför han gjorde som han gjorde. Det verkar fastslaget att han gillade nazismen, och ogillade invandrare till den grad att han ville ta med sig så många som möjligt i döden. Jag vet av egen erfarenhet att det finns organiserad nazism i Trollhättan. Om Anton var en del av detta, vet jag däremot inte. Inte heller nazi-experterna. Varför han själv ville dö vet jag inte heller.

Eftersom jag inte vet så mycket om Anton, ska jag lämna honom därhän. Istället vill jag gå in på de som använder honom som slagträ i debatten.

Några teser att smula sönder

Det är massinvandringens fel

En och annan på högerflanken har fört fram tesen att dåd som Antons, och alla dessa asylboenden som tänds på, är den förda politikens fel. Att de som tillåter tusentals människor att dagligen, okontrollerat, välla in över Öresundsbron har sått fröna till det våld som nu blossar upp.

Trams!

Som vi i batonghögern säger: land skall med lag byggas. Ni kanske har märkt, i några tidigare inlägg, att jag inte är särskilt förtjust i den hittills förda flyktingpolitiken, eller bristen därav? Att jag till och med tycker att vår välfärdsstat är på väg rakt ned i soptunnan, då den aldrig kommer att kunna bära tyngden av de som aldrig kommer kunna få ett jobb i de överutbildades rike? Förvisso, men det är ingen ursäkt för mig att ge mig ut med svärd på gatorna. I en demokrati så bemöter man en vansinnig politik med att agitera för en bättre politik, inte med ett vansinnesdåd. Inte med mord.

Anton är helt och hållet ansvarig för sina egna idiotier. De som applåderar hans dåd är nästan lika vansinniga de.

Det är Sverigedemokraternas fel

En och annan till vänster om Sverigedemokraterna hävdar nu att detta är Sverigedemokraternas fel. Att de genom att hetsa gentemot den generösa invandringspolitiken har gjort Anton så upphetsad att han därigenom hetsats att ta på sig StarWars-mask och svärd.

Trams!

Det Sverigedemokraterna gör när de agiterar för sin politik är inom demokratins ram. De ser en politik som de tycker är vansinnig, och pekar på ett alternativ. Helt enligt demokratins spelregler.

Det är högerns fel

En och annan till vänster om alliansen hävdar nu att detta är borgerliga debattörers och ledarsidors fel. Genom att inte unisont jubla över den rådande politiken, genom att påpeka problem (förlåt, utmaningar heter det), genom att föreslå alternativa vägar, så har de öppnat för hatet. Ayman Osman pekar till och med ut, med namn, följande borgerliga debattörer som mördare: Ivar Arpi, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch Thor (min partiledare!) och Rebecca Uvell.

Varpå Uvell flyger i taket och publicerar namn på varenda en som gillat Osmans inlägg. Vilket får vänstern att gå i taket.

(Jag tror jag vet varför Uvell gör vänstern så förbannad så ofta. Hon beter sig, i debatten, precis som en arg vänstermupp. Förutom att hon har lite bättre koll på fakta än de postmoderna identitetsvurmarna; jag har för mig att hon oftare har rätt än fel. Hon "outar" gladeligen svinaktigt beteende på Twitter och Facebook, hon anklagar friskt andra för omoral och dubbelmoral. Hon tar debatten, och tar ingen skit.

Jag tror vänstern helt enkelt är rätt ovan vid någon som inte pudlar vid första ögonkastet.)

Ursäkta den lilla utvikningen. Tillbaks till temat.

Trams!

Återigen: självklart skall den som anser att den förda politiken är fel kunna påpeka detta, och även föreslå vad som ska göras istället. Om vi ständigt, innan vi öppnar munnen, måste tänka på hur den kan påverka alla möjliga galningar, så kan till slut ingen säga någonting.

Några åtgärdsförslag att smula sönder

Närhelst det kommer förslag om att sätta stopp för det ena eller det andra, antingen genom regelrätta förbud i lagboken eller genom någon slags twitterdrev eller självcensur, så brukar jag fundera på vad som skulle hända om förslaget riktades gentemot andra grupper med liknande idéer. Eller om hur förbudet skulle funka den dag statsministern heter Jimmie Åkesson eller Jonas Sjöstedt. Och det förra verkar inte helt osannolikt så som invandringspolitiken missköts idag.

 Ideologisk fostran av undersåtarna

Att lägga på skolan diverse kringuppgifter som att servera frukost, lära barn hyfs och hut, hålla körkortsutbildning osv är populärt nuförtiden. Så fort våra ungdomar saknar något, så ska skolan fixa det. Det enda skolan inte ska göra är att hålla ordning i klassrummet, eller lära barnen läsa, räkna och skriva.
Det senaste påhittet är den däringa värdegrunden. Att alla barn skall fostras till goda, lydiga samhällsmedborgare med samma åsikter.

Jag tror det är helt fel väg att gå. Jag vill ha en nattväktarskola, där barnen lär sig det absolut nödvändigaste. Först när skolan lyckas med det uppdraget, kan skolan få ta på sig mer.

Tänk dessutom, ni som tycker en värdegrundsbildande skola är en bra idé: vilken utbildning tror ni era barn får när Jomshof tagit över skolministerposten?

Staten skall vara vår tjänare, inte vår herre. Det är vi enskilda människor som bestämmer vilka åsikter vi och våra barn ska ha, och som i allmänna val låter dessa få genomslag i staten. Inte tvärtom.

Förbjud den kritik som triggar våldet

Att förbjuda ledarsidorna på SvD, Expressen och GP att kritisera regeringens politik hoppas jag ni redan håller med om är heltokigt. Men visst, låt oss gå ett steg i den riktningen. Minns ni när hela vänstern malde på om att "något har gått sönder" inför valet? Ska vi förbjuda borgerliga ledarsidor att varna för vänsterregeringens politik, så får vi även förbjuda Aftonbladet att varna för högerregeringens politik. Aj då.

Förbjud hyllningar av mördare

 Men att förbjuda hathögerna att på nätet hylla mördaren Anton, då? Eller i alla fall hänga ut de som gör det på Twitter?

Först får vänstern rensa i eget bo. De är nämligen själva väldigt förtjusta i att hylla mördaren Anton - bara en annan Anton. Kolla in grabbarna nedan:



Bägge grabbarna ovanför hette också Anton. Anton Nilson. Gubben till höger är Amalthea-mannen, han som i ett politiskt terrordåd sprängde en båt och därmed mördade en av de som låg och sov i båten. Gubben till vänster är min morfar. Efter Amalthea-dådet bytte min morfar efternamn till Frendel, efter sin uppväxtort, Frenninge i södra Skåne, eftersom han inte ville ens tänka tanken att han skulle förväxlas med en "satans mördare". Min morfar växte sedan upp till att bli rektor i Askersund och läroboksförfattare.

Vem av dessa två tror ni att vänstern väljer att hedra? Jo, givetvis mördaren. Enligt Wikipedia hänger ett porträtt av Anton Nilson inne på LO. Nej, inte som nidbild, utan som hyllningsbild.

Så gå ni först, vänstern. Rensa ut alla som hyllar Anton, eller Che, eller Lenin. Håll rågången emot avgrundsvänstern.

Avrundning

Den som vill gräva en grop för extremister på andra sidan, faller lätt själv däri. Jag föreslår alla som vill lagstifta bort obekväma tankar och yttranden att läsa Kenan Maliks senaste sammanfattning. Ett litet citat:
"The government, in other words, is proposing to lock people up, not because they have committed a crime, or incited violence, but because they hold values the government abhors. And it insists that in order to defend democracy, free speech and tolerance, the government must restrict democracy, free speech and tolerance."


Låt oss inte falla i den fällan.

tisdag 20 oktober 2015

Dags för kohandel

Samarbetsregeringen och Alliansen sitter, rapporteras det, i intensiva förhandlingar för att lösa flyktingkrisen - det vill säga minska volymerna, utan att på något vis säga att man medvetet minskar volymerna. Jag har lite tips på vilka åtgärder som kan komma i fråga:
  1. "Asylsökande" byter namn till "asylbehövande". Därmed försvinner genast behovet att hitta bostäder åt de asylsökande.
  2. Harpsundsekan omlokaliseras till Medelhavet, och beräknas därmed rädda tusentals liv per månad. Tyvärr får inte årorna skickas med av säkerhetsskäl, de är långa och med vassa metallskoningar, men så fort man kommit överens med alla andra EU-länder om att årorna ska få skickas ned så kan räddningsaktionerna inledas.
  3. Gränsen stängs. Polisen ges hög prioritet att vakta gränsen. Dock försvinner inte några andra av alla höga prioriteter som polisen getts innan, och inga resurser tillförs. Resultatet blir att polisen sitter i radiobilen utanför Hyllie station och ser tågen gå förbi. Men stäng är gränsen. På papperet.
  4. Alla Sveriges artister samlas till en kraftsamlande gala emot rasism och främlingsfientlighet. Hela Sverige bjuds in, utom Sverigedemokraterna. De som gör skillnad på folk kan inte få vara med oss.
  5. Miljöpartiets nya kulturpolitik införs på prov på alla Sveriges flyktingförläggningar. Det gör susen; Afghaner och Irakier inser att svenskarna är helgalna och flyr till Tyskland.

Fältet är fritt

Nu verkar det som om de som tänkt sätta upp tält intill pansarpatrullerna på Revingehed stött på patrull. Nej, det är inte slemma soldater som hotar använda tälten som övningsmaterial. De har inte fått bygglov.

Krisen är här, och alla skyller på alla för att man inte ska behöva få tummen ur. När det kunde vara så enkelt:

Ge uppdraget att sätta upp landets tältläger till våra vänner EU-migranterna från Rumänien. De har vana vid att till minimal kostnad snabbt bygga upp läger med en standard som de som flytt från ruiner eller tältläger lär känna igen sig i. De visar total brist på respekt för svensk byggnorm när de arrangerar sina vatten- och avloppsrutiner. Och är det något som inte visat sig gälla för EU-migranter de senaste åren så är det petitesser som bygglov och avtal med markägare. De' e' bar' å bygg, som Ingemar Stenmark hade sagt.

För EU-migranterna blir det ett lyft. De slipper tigga, och kan få hyggliga inkomster istället. Vad sägs om en lön motsvarande vad byggjobbare får? I Rumänien, alltså.

För de som flyr krig och våld är det också ett lyft. De slipper krig och våld, och får tak över huvudet. Vad mer kan man önska? Lägren byggs till den standard EU-migranter är vana vid - inte tusan kan väl en flykting som tagit sig in i EU komma på tanken att begära att få högre standard än EUs egna medborgare?

För svenska myndigheter är det ett lyft. Byråkratin kan rundas, lagar ignoreras, och vi vet redan att fogde eller polis inte kommer lyfta ett finger.

fredag 16 oktober 2015

Ännu ett anspråkslöst förslag

Jag har verkligen gjort vad jag kunnat för att lägga det ena stolliga, ansvarslösa och verklighetsfrämmande förslaget efter det andra i invandringspolitiken. Varje gång går verkligheten om mig. Tidigare har jag föreslagit tältläger - nu dyker de upp nära mig.

För att jag återigen skall befinna mig i frontlinjen får jag nu ta i så jag spricker.

Ett stort problem idag är bristen på bostäder. Skall staten, kommunen eller de stora byggherrarna bygga, så tar det tid. Mark ska planläggas och delas ut, byggarna ska fundera på hur och när det är ekonomi i att bygga, och sen ska det spikas och hamras av gossar med kollektivavtal. Det tar år. Billigt blir det inte heller.


Varför, tänker jag i mitt kristdemokratiska sinne, utnyttjar vi inte Familjen? Familjen och marknadsekonomin:

Ge varje villaägare i Sverige hundratusen till att uppföra ett Attefallshus. Husägaren väljer själv om huset skall inredas med vatten och avlopp, eller om utedass och en hink vatten på gården skall gälla. Dela sedan ut en manlig och en kvinnlig invandrare till villaägaren. Invandrarna är villaägarens att disponera utefter behag, till hushållsarbete, barnpassning, snickerier och trädgårdsarbete. Invandrare med agrara förkunskaper kan med fördel delta i de av Löfven aviserade beredskapsarbetena i jord- och skogsbruk. De kan då på väg till jobbet ta med sig torrdasset för spridning på åkrarna, och på väg hem ta med sig lönen till sin villaägare.

Fördelen med förslaget är att det kan gå ruskigt snabbt. Ingen planläggning krävs. El och avlopp kan anslutas till befintlig infrastruktur. En händig villaägare sätter lätt ihop huset själv, från en byggsats. Hundratusen bostäder, för en kostnad av 10 miljoner. Som hittat!

Eftersom vår medelklass, med piga och dräng på gården, inte längre lär vara särskilt intresserade av att skicka iväg sina ungar till dagis, så kommer många kommunala lokaler att börja stå tomma. Utmärkt! Där kan vi inlogera de invandrare som är för unga, gamla eller sjuka för att kunna arbeta för di svenske.

Att för evigt låta ett par invandrare vara livegna hos en villaägare känns lite hårt. Lite slack får det finnas i systemet. Kanske vi skulle låta dem få åka runt under en vecka och leta ny ägare. Sista veckan i oktober, när ungarna har höstlov, låter som en bra tid.

Det här kan bli bra. Varför har ingen tänkt på det här förut?

måndag 12 oktober 2015

All hands on deck!

Alltsedan ungdomen är jag en flitig läsare av brittiska sjöromaner. Foresters Hornblower, förvisso, men min favorit är Parkinsons serie om Richard Delancey. Japp, den Parkinson. C Northcote Parkinson, mannen bakom Parkinsons lag. Men det är inte det jag tänkte prata om idag, även om inkompetent byråkrati lite flimrar bak på hjärnbarken i sammanhanget.

Häromdagen tittade jag, för första gången på länge, på en direktsänd partiledardebatt. Att mina senaste minnen är av när Fälldin och Palme stångades, och när en ung och näbbig Carl Bildt satte densamme Palme på plats, kanske ger en fingervisning om hur länge jag varit borta från debatterna.

Först lite snabba recensioner:
  • Stefan Löfven imponerade stort! De omdömen jag hört om Löfven, och de tal jag sett citeras, har gett mig intrycket av att Löfvens talekonst och intellekt motsvarar Baldricks. Men här mötte jag en man som direkt tog kommandot, och engagerat men lågmält talade för sin sak. Visst, det kom ett "käbbel", och några meningar försvann ut i intet - men han överträffade mina förväntningar rejält!
  • Anna Kinberg-Batra var också en överraskning. Jag har hört mycket om den stela, mekaniska huboten som inte kan visa ett uns känsla. Här var det en helt annan Anna. Med samma engagemang som Löfven, men med mer nerv och förmåga att fånga bollar på volley. Sen hörde jag ett antal "soundbites" (klyschor, kallar vanligt folk det) som upprepades, men så skall det visst vara i politiken nuförtiden. Att det för mig låter lika spontant och vackert som en kvintparallell, det bryr sig nog inte talskrivarna om.
  • Min egen partiledare, Ebba Busch-Thor, var givetvis på hugget. Hon lyckades fint få in att hon, till skillnad från de världsfrånvända vänsterledarna, hade kommunalpolitisk erfarenhet och därmed vet hur stämningen är ute i kommunerna idag.
  • Sjöstedt är en go' och hederlig gubbe, som jag gärna skulle köpa en begagnad bil av. Bara jag slipper hans politik.
  • Fridolin: jag passar.
  • Han centerpartisten: smälte ihop med bakgrunden.
  • Björklund och Åkesson såg ut som om de hade suttit och kolkat hojt ihop med G W Persson en helg. Sympatiskt. Båda körde också med "verklighetens folk"-retorik och sunt förnuft. Vilket går hem hos mig. Jag hoppas att Åkessons påpekanden om att man bör försöka ändra på det man gnäller på gick hem.

En intressant punkt som kom fram under debatten är att Alliansen nu vill ta ansvar genom att inte göra Sverige regeringslöst i det akuta läge vi har idag. Jag tror det är ett misstag. Varför? Dags att plocka fram lite sjöromans-liknelser.

När ens fartyg är på väg att segla genom Öresund, med stäven fast riktat emot Ven, så är det för det mesta inte läge att börja en omröstning om vem som ska få vara kapten. Kapten skall snabbt som attan upp på bryggan, ge sin sovande styrman en spark i röven och lägga kursen rätt.

Men nu är läget inte sådant.

Sverige är regeringslöst. Skutan saknar styrsel. Ingen är hemma. Löfven sade under debatten tydligt att:
  • Det är polisen (!) som bestämmer om gränsen skall hållas. Tänk tanken att Fälldin hade sagt så när ryssen stävade emot U-137. Så fullkomligt galna kan väl inte svenska lagarna vara så att det är polisen som enväldigt bestämmer om landet mäktar ta emot en invandringsvåg eller ej?
  • Det är migrationsverket som bestämmer om PUT eller TUT ska användas.
Alltså sitter kapten nere i mässen och slevar i sig ärtsoppa, och säger att det är rorsman som själv får bestämma kursen.

För helvete, Löfven!!!


I det här läget förväntar jag mig akut och omedelbar handling från Alliansen. Jag förväntar mig att Anna Kinberg-Batra visar samma statsmannaskap och stake som en gång Ingvar Carlsson, och stegar upp till statsministerkontoret idag och säger:
"Käre Stefan!
Eftersom du inte tänker handla, så måste jag göra det. Innan veckan är slut förväntar jag mig att du har förmått polisen att hålla gränsen och registrera eller avvisa alla ankomna, och att du har förmått Migrationsverket att börja införa TUT. Du bör även ha infört ett sluss-system efter finsk förebild.
Om du inte gör detta kommer jag att fälla din regering tillsammans med SD, och be talmannen om förtroende för att bilda en ny regering. Läget är så akut att du inte, meddelst inaktivitet och passivitet, kan tillåtas köra landet och välfärdsstaten på grund.
Om du gör detta, kommer jag att ta rygg. Oavsett hur mycket hat Aftonbladets kultursida, Arnstadt och landets alla kändisar vräker över dig, kommer en samlad Allians säga att de till fullo står bakom Sveriges regering i dessa för landet nödvändiga åtgärder."


Om inte Alliansen visar handlingskraft i regeringens frånvaro av densamma, och använder de konstitutionella möjligheter som finns att nu i orostider omgående styra upp skutan, så återstår en enkel fråga:

Varför skulle vi väljare någonsin ge er makten igen?

lördag 10 oktober 2015

Dags för DÖ att döden dö?


Ibland är det kul att vara kådis. Från rikstinget föll nyheten som en bomb: KD spräcker decemberöverenskommelsen.

När DÖ skapades, var jag lite ambivalent. Nej, jag tycker inte det är ett grundskott emot demokratin att majoriteten kommer överens om hur man vill agera. Däremot tycker jag det är klokt att stadfästa sådana röstningsregler i grundlagarna, så att de gäller alltid och lika för alla. Och nu har vi ju sett hur lätt det är att bryta ingångna avtal.

Ingångna avtal, ja. Löfven är rätt upprörd, och jag ger honom viss rätt till det. Här har man gjort ett avtal för åtta år framåt, och så håller det i ett. Men vad kan man vänta? Betänk att DÖ hade kommit upp på varje MP-kongress åtta år framöver. Kan man lita på en kongress som när andan faller på bestämmer sig för att förbjuda räntor!? Förr eller senare hade något litet småparti vält lasset.

Övriga i alliansen verkar också rätt lättade. Kinberg-Batra och de andra drar en suck av lättnad över att de inte behövde vara först, men hoppar genast över staketet efter KD.


Vad sjutton händer nu då? Möjligheterna verkar många:
  1. Löfven regerar på i lugn och ro. Alliansen lägger, som i år, en budget per parti. Då slipper Löfven ankras till V, och kan leta stöd för sin budget i hela riksdagen: V, Alliansen, SD. Om mästerförhandlare Löfven verkligen hade varit en mästerförhandlare, så hade detta varit ett steg i rätt riktning. Vi hade fått en mindre röd vänsterregering.
  2. Löfven regerar på. Alliansen lägger en enad budget. Här blir det kul. Löfven kan återigen ge sig på att försöka förhandla fram stöd för sin budget. SD vill han inte prata med, så då återstår alliansen. Ja, jag förutsätter att Alliansen, liksom efter valet, förhandlar som en enhet. Jobbigt för Löfven, som gärna vill tillbaks till den gamla goda tiden där S regerade med ett eller ett par stödpartier, men det är nya tider nu. En S-budget där Löfven måst förhandla med Alliansen för att få deras stöd lär bli ännu mindre röd än den ovan.
  3. Löfven regerar, på Alliansens budget. Det här vore så kul att jag nästan önskar det skulle hända.
  4. Löfven avgår frivilligt. Alliansen får chansen bilda regering. Då blir det omvända världen; Annie Lööf får fria till Löfven, som gör sitt bästa att spela svårfångad. Eller till Romson, eller rentav Sjöstedt. Vågar man till och med plocka in Åkesson här? Jomenvisst! Vore jag Allians-förhandlare skulle jag anse det vara direkt tjänstefel att inledningsvis utesluta att regera med SD-stöd; när jag går till Löfven för att förhandla vill jag kunna dra fram hotet att "kommer inte vi överens om något rimligt, så tar jag stöd av SD istället".
  5. Misstroendevotum. SD har redan sagt att de skall försöka peta Löfven. Nu är det ju givetvis ingen i riksdagen som röstar på en SD-motion, men kanske Alliansen kommer på att det vore en himla bra idé, och själva motionerar om detta. Varpå SD kanske är snälla nog att rösta med, varpå Löfven får sparken.
  6. Nyval. Det här borde vara lika sannolikt som att Gudrun Schyman går med i SD. Både S och M har dykt rejält, SD har stigit upp som en raket, och den politiska frågan i var mans mun är just nu en totalt kollapsad asylpolitik. Men, nu är det Löfven som kör. Han försökte med samma hot redan efter valet, när han inte fick dansa med Annie eller Jan.

Så fältet är öppet, med många alternativa utgångar. Vad vill jag ska hända?

Mitt förslag är att Alliansen kickar ut Löfven, utifall han inte avgår frivilligt. Sedan gör de upp med SD: Landet regeras av Alliansen, med Alliansens ekonomiska politik, men med en asylpolitik som är ungefär lika "generös" som resten av Europa. SD kan även få igenom lite ökat försvarsanslag, eller till och med mycket ökat.

Varför detta, då? Jo, asylpolitiken har som sagt totalt kollapsat. De enda som har en färdig asylpolitik som kanske skulle fungera för Sverige är SD. Den fungerar inte så bra för presumtiva invandrare, förvisso, men jag förväntar mig att mina valda politiker skall se till Sveriges bästa i första hand. Mitt eget parti är på väg att forma en bra politik, men är inte ända framme. Och idag har vi inte tid att utreda och kohandla - vi måste handla!

Vad kan gå snett? Ett problem är att Åkesson kanske sätter sig på tvären, av egenintresse. SDs existensberättigande ligger i att det finns en migrationspolitik att klaga på. När väl SD fått sin politik implementerad - varför ska då missnöjda gamla sossar och moderater rösta på dem?

Kan en politiker vara så insnärjd i egenintresse? Tja, titta bara på Alliansen - vi gjorde vårt bästa att driva Löfven i famnen på Sjöstedt, bara för att visa väljarna hur dåligt det blir med Löfven.


Det ska bli kul att höra samarbetsregeringens nästa drag.

fredag 9 oktober 2015

Tält? Varför inte?

Det verkar som om Löfven läser mina inlägg. Jag har flera gånger propagerat för att de ökande volymerna gör att det är dags att inkvartera flyktingar i tältläger. Och nu kopierar han mitt förslag rakt av.

En sak är jag dock besviken på att vår industrierfarne statsminister missat. Svensk industri har sedan länge sett över sitt kostnadsläge, och insett att det är kostnadseffektivt att lägga ut produktionen i låglöneländer. Här finns pengar att tjäna, Löfven!

Jag tipsar därför Löfven än en gång om att det är betydligt billigare att uppföra tältlägren i länder med lägre personalkostnader. Om länderna har varmare klimat än Sverige så ger ju avsaknad av behov av vedeldning en betydande miljövinst som borde glädja MP.

Ryktet går att det nu finns gott om lediga platser i flyktinglägren kring Syrien. Dags att hyra in sig där?

onsdag 7 oktober 2015

Den enda vägens politik?




Nu när invandringspolitiken håller på att falla utför ett brant stup, och alla dess anhängare börjar fundera på om det är så klokt att likt lämlar springa efter, så hör jag mer och mer att det nu bara finns två vägar kvar i flyktingpolitiken: antingen stänga gränserna, eller sänka lönerna. Och den förra är ju otänkbar för en människa med öppet hjärta.

Som konservativ liberal nickar jag givetvis instinktivt gillande åt den riktning lösningen har. Men är det verkligen sant? Det är en vanlig logisk tabbe att bara tänka sig två alternativ. Så låt oss titta på vad de alternativ som finns. Kanske inget funkar?


Högerspöket

Vi i högern vill sänka lönerna, så att företagen därmed får lust att anställa även de som kommit in utifrån. Jag misstänker att det de flesta politiker tänker sig är att sänka ingångslöner med kanske 10%. Räcker det? Nja, för många misstänker jag att det snarare handlar om att sänka lönen med 90%. Under de senaste åren har det gjorts ett fullskaligt experiment i hur mycket arbetsgivarna är redo att betala för outbildad arbetskraft: de rumänska tiggarna. Botten i låglöneligan får väl antas utgöras av de som i gengäld för att sitta utanför Ica och säga "hej, hej" får en hundralapp om dagen. Den som kommer hit och skall jobba medan de lär sig svenska, eller att läsa och skriva från början, lär inte kunna räkna med högre lön än rumäner.

Om vi nu lyckas få facket på att gå med på att radikalt sänka lönerna, låt oss kalla det att införa marknadslön, vad händer?
  • De som tjänar nästan noll kommer ha nästan noll att lägga på bostad. Uppenbarligen kan de inte ha råd med en trea i förorten. Vi kommer att få införa slum i stor skala, eller inkvartera alla i stora sovsalar med soppkök. I vart fall, vi kommer få stora och synliga klyftor i samhället. Går svensken med på det?
  • Låga löner innebär låg skatteinbetalning, och vår välfärdsstat är ett hungrigt monster. Om vårt nya trasproletariat ska ha vård, skola och omsorg, så kommer medelklassen få betala mer. Går de med på det?
Vi i högern vill även slopa LAS. Ärligt talat, jag tror inte det gör någon avgörande skillnad. Lite på marginalen kommer småföretag att vara mer frimodiga och våghalsiga i anställandet, men storföretagen går redan runt LAS.


Vi i högern vill låta marknaden fixa bostäder. Ja, mindre planhushållning är bra. Visst behövs mer marknad. Dock får vi först skapa grundförutsättningarna för en fungerande marknad. Kommuner och byggbolag får sluta sitta i fickan på varandra. Oligopol och karteller ska bort. Sen, när det finns förutsättningar för att en ökad efterfrågan resulterar i större utbud, så kan vi införa marknaden.

Sen misstänker jag att de där billiga bostäderna för folk med låga inkomster aldrig kommer bli av. Ge mig en anledning till att en kommun skall se till att det byggs ett stort antal bostäder dit de som är i behov av försörjningsstöd flyttar in. Nej, det kommer byggas lyxiga bostadsrätter med marmorbänkar och fiskbensparkett för att locka högskattebetalare.

Vänsterutopin

Vänstern vill betala folk för att arbeta, eller i värsta fall för att inte arbeta. Faktiskt inte så dumt som det låter, det ligger sedan gammalt inbyggt i den svenska modellen att icke konkurrenskraftiga företag (och arbetare...) skall bort från marknaden. På ett sätt bra; de som blir kvar får höga löner och kan betala saftigt med skatt till välfärdsstaten. Men de arbetare som inte kommer över kvalgränsen, och som får gå på bidrag, kan inte vara för många. Inte om välfärdsstaten ska överleva.

Vänstern vill utbilda folk så de blir kompetenta att ta de jobb som finns. En strålande idé. Återigen en grundbult i folkhemmet. Men det finns en gräns för hur mycket man kan utbilda vuxna analfabeter. Den spirande vurmen för ekologiskt, närodlat kött kan förvisso erbjuda en nisch för afghanska fåraherdar, men jag misstänker att marknaden är med råge mättad. En och annan läkare och ingenjör kan erbjudas snabbspår vida kortare än den tid det tar att lära upp en svensk skolgrabb - men på det stora hela räknar jag med att en stor invandring kommer att bli en stor kostnad, både för extra utbildning upp till svensk standard, och för livstids försörjning av de som inte klarar nivån.

Vänstern vill låta staten fixa bostadsbyggandet. Det funkade ju bra för miljonprogrammet. Jodå, hur gärna vi än vill skälla på de tröstlösa betongghetton som byggdes då, så står de ju där och fyller sin funktion. Undrar just hur många av de frigolitvillor som byggs idag som kommer stå lika länge. Frågan är dock om succén går att upprepa. På den tiden var det bara att höja skatten nån procent när staten hade ont om pengar; nu går det inte längre. Som Alliansen visade när de sänkte skatten: om man höjer skatten vid det skattetryck vi har idag, så jobbar folk mindre och betalar alltså mindre skatt. Ymnighetshornet har sinat. Staten har ingen kassa att ösa subventionspengar ur. Speciellt inte som invandringen nu tar mer och mer av kakan. De subventioner som blir av, lär bli måttliga: några Kaplanmoduler, några hyreskaserner, men inte många droppar i havet.



Men vad gör vi då?

Det verkar som jag just sågat allt som både vänstern och högern föreslår. Inget räcker som patentmedicin. Är det kört?

Jag tror, att i stället för att hoppa på senaste dieten, att till exempel käka ett kilo ananas om dagen, så är det en näringsriktig och varierad kost som leder framåt. Vi får pröva alltihop av det där ovan, i lagom doser. Låt oss samtidigt sänka lönerna något, och satsa på utbildning. Låt oss samtidigt införa marknadshyror och statlig stimulans av visst boende (council estates...).

Alla metatabletter som ökar trycket i den svenska modellens ångpanna är bra. Dessvärre är jag rädd att de inte räcker till hela vägen, lika lite som barndomens leksaksångpanna räckte särskilt långt till att driva en riktig såg.

Vilket leder oss till:

Det ondsinta, elaka SD-förslaget

Japp, att försöka minska på volymerna. Frågan är dock om man får kalla det SD-politik längre, nu är det ju EU som driver det. Och jag har inte hört några ramaskrin från vår feministiska regering; antagligen är de alldeles för upptagna med att ligga på sina bara knän och be Vår Herre (Göran Persson, alltså) om att planen skall lyckas.

Turkiet ska visst bli vår nya buffertzon, som håller gränsen emot EU. Någon som tror att turkiska gränsvakter och asylutredare är mildare och vänligare än de ungerska? Jag antar att EU kommer börja skicka invandrare till Turkiet, oavsett vilken väg de kommit in - annars vore det inte stor poäng med detta nya avtal, då alla bara skulle ta en liten omväg förbi Turkiet istället.

Oavsett hur det kommer funka med Turkiet, eller ej, så tror jag det är där vi måste sätta in stöten: att med kraftfulla åtgärder se till att invandringen håller sig under volymer som Sverige kan orka med. Så att vi hinner med bra utredningar av härkomst och vandel, så att vi hinner med att utbilda och anställa SFI-lärare, så att vi hinner med att anställa de poliser som ska reclaima våra utanförskapsområden.

De som går utanför denna volym, då? Där ser jag två vägar framåt:
  1. Låt dem strömma in i ett oförberett Sverige, vänta tills ryktet går om hur helvetiskt det är på våra mottagningar, och se dem vända om till Tyskland istället.
  2. Släpp in dem i välordnade flyktingläger, där de får adekvat omsorg tills dess Sverige hinner ta hand om dem.
Dags för en liten liknelse. Här nere i Skåne har vi lagt så mycket asfalt, och dikat ut så mycket våtmarker, att vi får problem när det regnar mycket eller när snön smälter tvärt. Allt vatten har ingenstans att ta vägen, utan rinner nedför tills det samlas i viadukter och källare.

Vad vi behöver i invandringspolitiken är några rejäla våtmarker.

söndag 4 oktober 2015

Dags få tummen ur?

Idag blev jag arg när jag läste min morgontidning.
 


Nej, inte lika arg som Haddock och Castafiore blir när de läser Paris-Flash, men närapå.  Varför i hela friden betalar jag för att få en papperstidning levererad i brevlådan? För att få snabba och korrekta nyheter skrivna av proffs, trodde jag.

Idag hade Sydsvenskan märkt att det är många som söker asyl i Sverige, och att det sätter samhället på svåra prov. Idag. Samma "nyhet" har jag kunnat läsa på bloggar hela veckan. Bloggar jag läser gratis, producerade av amatörer på sin fritid.

Men visst, det är kul att få läsa på nyhetsplats i en socialliberal tidning sådant som tidigare - hälsat med fy och "luktar brunt" från en del andra liberaler - endast förekommit på vissa förtappade konservativa ledarsidor. Om volymer. Om att logistik måste anpassas till verklighetens volymer.


Både journalister, politiker och myndigheter verkar ha vaknat upp tvärt, och insett att vi har en kris. Att de platser vi har att tillgå snart är slut; ja kanske att de redan är slut, och överbokade. Morgan  Johansson är bekymrad, och talar om att använda gymnastiksalar och idrottshallar. Han vill även skicka hem de 6000 som fått avslag på asylansökan men inte åkt hem.



Vad gör vi, då? Jag har några förslag på kort sikt:
Håll gränsen. Om vi inte håller gränsen, är vi inte längre en nation. Vad menas då med att hålla gränsen? Att stänga hamnarna, och sätta kulsprutetorn vid Öresundsbron? Nej, jag ser gärna att vi fortsätter släppa in asylsökande. Men: det skall göras ordnat. Alla som kommer in i landet skall lämna fram papper. Om de inte har rätt att komma in i landet, så ges de möjlighet att söka asyl. Om de inte vill söka asyl skall de omedelbart omhändertas av polis och skickas tillbaka till Danmark eller var de nu kom ifrån. Måhända efter att först ha avtjänat något års straffarbete.
  1. Låt staten ta ansvaret. Liksom EUs randstater inte ensamma kan hålla EUs gräns, så kan inte Trelleborg och Malmö ensamma hålla Sveriges gräns. Låt staten ta ansvaret för gränskontroll, förvar och utredningar. Kopiera den finska flyktingslussen. Målet skall vara att inte en enda oidentifierad människa ska ta sig iland och vidare in i landet.
  2. Tillfälliga uppehållstillstånd. Vi måste föra signalpolitik; alla har inte rätt att skapa sig en framtid i Sverige. I alla fall inte med skattemedel.
  3. REVA! De som ändå tar sig in i landet illegalt, eller försvinner efter avslag på sin ansökan, skall inte gå säkra i Sverige. Polisen skall aktivt jobba för att landets lagar upprätthålls.
  4. Låt oss vara kreativa med att hitta sovplatser till de som kommer. Sjätte Mannen har en god idé: att teatrar och muséer används, istället för våra barns gymnastiksalar. Genialt. Visst skall de med de öppnaste hjärtana ställa upp; de kommer jubla över chansen. Väl?
  5. Vassare utredningar. Självfallet måste vi använda åldersbestämningar för att säkerställa att rätt hjälp ges till rätt person. Samtidigt bör målet för ensamkommande barn vara att återförena barnet med föräldrarna - i hemlandet. Ni minns väl de unga gossarna från Marocko som brottades ned av ordningsvakter? Föräldrarna hemma i Marocko ville inget annat än att barnen kom hem.
  6. Jämka bedömningarna inom EU. På sikt kan det leda till att Sverige inspirerar till ett öppnare Europa; på kort sikt lär vi tvärtom få anpassa oss till dagsläget i Europa.
  7. Tältläger. Och som vanligt så föreslår jag att dessa inte uppförs i Rinkeby, utan outsourcas till billigare länder. Varför inte göra som Thomas Engström, och flytta rubbet till Montenegro? Svenska IT-konsulter har insett att konsultlönen är så dålig i Sverige att man måste lägga ut jobb till Indien. Om vi radikalt sänker ersättningen för flyktingboende, hur lång tid tror ni det tar Bert Karlsson att räkna ut samma sak? Vad jag förstår så lär det finnas mycket ledig mark i Afghanistan just nu, som säkert kan upphandlas till rimlig kostnad.

De här insatserna lär kosta pengar. Ska polisen börja göra skäl för lönen och faktiskt haffa illegala invandrare och utrymma ockuperad privat mark, så lär de behöva bli fler. Eller färre pappersvändare och dialogpoliser. Att hålla gränsen kräver vakter.

Men, som vi hört så många gånger: det måste få kosta.