All hands on deck!

Alltsedan ungdomen är jag en flitig läsare av brittiska sjöromaner. Foresters Hornblower, förvisso, men min favorit är Parkinsons serie om Richard Delancey. Japp, den Parkinson. C Northcote Parkinson, mannen bakom Parkinsons lag. Men det är inte det jag tänkte prata om idag, även om inkompetent byråkrati lite flimrar bak på hjärnbarken i sammanhanget.

Häromdagen tittade jag, för första gången på länge, på en direktsänd partiledardebatt. Att mina senaste minnen är av när Fälldin och Palme stångades, och när en ung och näbbig Carl Bildt satte densamme Palme på plats, kanske ger en fingervisning om hur länge jag varit borta från debatterna.

Först lite snabba recensioner:

• Stefan Löfven imponerade stort! De omdömen jag hört om Löfven, och de tal jag sett citeras, har gett mig intrycket av att Löfvens talekonst och intellekt motsvarar Baldricks. Men här mötte jag en man som direkt tog kommandot, och engagerat men lågmält talade för sin sak. Visst, det kom ett "käbbel", och några meningar försvann ut i intet - men han överträffade mina förväntningar rejält!
• Anna Kinberg-Batra var också en överraskning. Jag har hört mycket om den stela, mekaniska huboten som inte kan visa ett uns känsla. Här var det en helt annan Anna. Med samma engagemang som Löfven, men med mer nerv och förmåga att fånga bollar på volley. Sen hörde jag ett antal "soundbites" (klyschor, kallar vanligt folk det) som upprepades, men så skall det visst vara i politiken nuförtiden. Att det för mig låter lika spontant och vackert som en kvintparallell, det bryr sig nog inte talskrivarna om.
• Min egen partiledare, Ebba Busch-Thor, var givetvis på hugget. Hon lyckades fint få in att hon, till skillnad från de världsfrånvända vänsterledarna, hade kommunalpolitisk erfarenhet och därmed vet hur stämningen är ute i kommunerna idag.
• Sjöstedt är en go' och hederlig gubbe, som jag gärna skulle köpa en begagnad bil av. Bara jag slipper hans politik.
• Fridolin: jag passar.
• Han centerpartisten: smälte ihop med bakgrunden.
• Björklund och Åkesson såg ut som om de hade suttit och kolkat hojt ihop med G W Persson en helg. Sympatiskt. Båda körde också med "verklighetens folk"-retorik och sunt förnuft. Vilket går hem hos mig. Jag hoppas att Åkessons påpekanden om att man bör försöka ändra på det man gnäller på gick hem.

En intressant punkt som kom fram under debatten är att Alliansen nu vill ta ansvar genom att inte göra Sverige regeringslöst i det akuta läge vi har idag. Jag tror det är ett misstag. Varför? Dags att plocka fram lite sjöromans-liknelser.

När ens fartyg är på väg att segla genom Öresund, med stäven fast riktat emot Ven, så är det för det mesta inte läge att börja en omröstning om vem som ska få vara kapten. Kapten skall snabbt som attan upp på bryggan, ge sin sovande styrman en spark i röven och lägga kursen rätt.

Men nu är läget inte sådant.

Sverige är regeringslöst. Skutan saknar styrsel. Ingen är hemma. Löfven sade under debatten tydligt att:

• Det är polisen (!) som bestämmer om gränsen skall hållas. Tänk tanken att Fälldin hade sagt så när ryssen stävade emot U-137. Så fullkomligt galna kan väl inte svenska lagarna vara så att det är polisen som enväldigt bestämmer om landet mäktar ta emot en invandringsvåg eller ej?
• Det är migrationsverket som bestämmer om PUT eller TUT ska användas.

Alltså sitter kapten nere i mässen och slevar i sig ärtsoppa, och säger att det är rorsman som själv får bestämma kursen.

För helvete, Löfven!!!


I det här läget förväntar jag mig akut och omedelbar handling från Alliansen. Jag förväntar mig att Anna Kinberg-Batra visar samma statsmannaskap och stake som en gång Ingvar Carlsson, och stegar upp till statsministerkontoret idag och säger:

"Käre Stefan!

Eftersom du inte tänker handla, så måste jag göra det. Innan veckan är slut förväntar jag mig att du har förmått polisen att hålla gränsen och registrera eller avvisa alla ankomna, och att du har förmått Migrationsverket att börja införa TUT. Du bör även ha infört ett sluss-system efter finsk förebild.

Om du inte gör detta kommer jag att fälla din regering tillsammans med SD, och be talmannen om förtroende för att bilda en ny regering. Läget är så akut att du inte, meddelst inaktivitet och passivitet, kan tillåtas köra landet och välfärdsstaten på grund.

Om du gör detta, kommer jag att ta rygg. Oavsett hur mycket hat Aftonbladets kultursida, Arnstadt och landets alla kändisar vräker över dig, kommer en samlad Allians säga att de till fullo står bakom Sveriges regering i dessa för landet nödvändiga åtgärder."

Om inte Alliansen visar handlingskraft i regeringens frånvaro av densamma, och använder de konstitutionella möjligheter som finns att nu i orostider omgående styra upp skutan, så återstår en enkel fråga:

Varför skulle vi väljare någonsin ge er makten igen?