Några tankar om Trollhättan

Intro

Jag växte upp i Trollhättan.

Nej, inte Kronogården. På andra sidan stan, nära det idylliska slussområdet (där bortanför de nyuppförda vita rikemanshöghusen gick jag en gång i tiden och pryade på Nohab Diesel):




Aj då, där missade jag visst slussarna. Så här såg de ut förr i tiden:



Och längst ned den stilla flytande älven:




Men nog med bilder på hur vi rikemanssöner levde i Trollhättan. Så här såg det ut i Kronogården:

 

Helt vanliga miljonprogramshus, alltså. Väl underhållna, vad jag minns.

 

I min ungdom var jag ofta i Kronogården. På den tiden hade vi inte uppfunnit begreppet "No Go-zoner". Jag var inte mer rädd för att råka ut för ligister i höghusområdena än jag var att råka ut för dem i de egna villakvarteren (jodå, det fanns böss där också). Det som drog i Kronogården var detta:

 

 

När andra bensinstationer byggde om till livsmedelshallar, så höll OK-macken stånd. Gör det själv-hall, verktyg och reservdelar i mängd. Så det blev många turer med cykel, moped, lätt MC och till sist bil.

 

 

Nu är det, vad jag förstått, lite mer kaotiskt. När jag flyttade ifrån Trollhättan hade invandringen börjat öka. Äh, invandringen hade alltid varit hög, förresten. Innan jag började skolan var det finnarna som flyttade in, sen italienare och jugoslaver. De fick jobb direkt på SAAB, och lägenhet i Sylte eller Kronogården. Men sen kom människor som inte såg ut som oss andra. En moské byggdes, och jag satt på fester bland mina gamla skolkamrater som fått lägenhet i Sylte och hörde dem tala om att någon borde tända på. Vilket även hände. En del gamla bekanta skaffade kängor, rakade huvudet och marscherade under hakkorset. Svårt att tänka sig att människor man lekt i sandlådan med blir nazister. Även svårt att tänka sig dem som monster.

 

Letar man efter Kronogårds-bilder hittar man även sådant här nuförtiden: 



Något jag, som inflyttad skåning med Ramels väg som del av rutten till jobbet, är rätt van vid.

Vad dagens inlägg ska handla om

Men, till saken. Det har hänt saker i Kronogården. En ung man som heter Anton har gått bärsärkagång och mördat människor. I samma ögonblick jag såg nyheten, såg jag även hur folk kastade sig över nyheten för att få sina käpphästar bekräftade. Högertroll sa att det nog måste vara en invandrare. Vänstertroll sa att det nog måste vara en rasist. Bägge var rörande eniga i att skulden för dådet fick delas av de som inte tyckte som en själv.

Jag har inte sett in i Antons huvud, och vet därför inte varför han gjorde som han gjorde. Det verkar fastslaget att han gillade nazismen, och ogillade invandrare till den grad att han ville ta med sig så många som möjligt i döden. Jag vet av egen erfarenhet att det finns organiserad nazism i Trollhättan. Om Anton var en del av detta, vet jag däremot inte. Inte heller nazi-experterna. Varför han själv ville dö vet jag inte heller.

Eftersom jag inte vet så mycket om Anton, ska jag lämna honom därhän. Istället vill jag gå in på de som använder honom som slagträ i debatten.

Några teser att smula sönder

Det är massinvandringens fel

En och annan på högerflanken har fört fram tesen att dåd som Antons, och alla dessa asylboenden som tänds på, är den förda politikens fel. Att de som tillåter tusentals människor att dagligen, okontrollerat, välla in över Öresundsbron har sått fröna till det våld som nu blossar upp.

Trams!

Som vi i batonghögern säger: land skall med lag byggas. Ni kanske har märkt, i några tidigare inlägg, att jag inte är särskilt förtjust i den hittills förda flyktingpolitiken, eller bristen därav? Att jag till och med tycker att vår välfärdsstat är på väg rakt ned i soptunnan, då den aldrig kommer att kunna bära tyngden av de som aldrig kommer kunna få ett jobb i de överutbildades rike? Förvisso, men det är ingen ursäkt för mig att ge mig ut med svärd på gatorna. I en demokrati så bemöter man en vansinnig politik med att agitera för en bättre politik, inte med ett vansinnesdåd. Inte med mord.

Anton är helt och hållet ansvarig för sina egna idiotier. De som applåderar hans dåd är nästan lika vansinniga de.

Det är Sverigedemokraternas fel

En och annan till vänster om Sverigedemokraterna hävdar nu att detta är Sverigedemokraternas fel. Att de genom att hetsa gentemot den generösa invandringspolitiken har gjort Anton så upphetsad att han därigenom hetsats att ta på sig StarWars-mask och svärd.

Trams!

Det Sverigedemokraterna gör när de agiterar för sin politik är inom demokratins ram. De ser en politik som de tycker är vansinnig, och pekar på ett alternativ. Helt enligt demokratins spelregler.

Det är högerns fel

En och annan till vänster om alliansen hävdar nu att detta är borgerliga debattörers och ledarsidors fel. Genom att inte unisont jubla över den rådande politiken, genom att påpeka problem (förlåt, utmaningar heter det), genom att föreslå alternativa vägar, så har de öppnat för hatet. Ayman Osman pekar till och med ut, med namn, följande borgerliga debattörer som mördare: Ivar Arpi, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch Thor (min partiledare!) och Rebecca Uvell.

Varpå Uvell flyger i taket och publicerar namn på varenda en som gillat Osmans inlägg. Vilket får vänstern att gå i taket.

(Jag tror jag vet varför Uvell gör vänstern så förbannad så ofta. Hon beter sig, i debatten, precis som en arg vänstermupp. Förutom att hon har lite bättre koll på fakta än de postmoderna identitetsvurmarna; jag har för mig att hon oftare har rätt än fel. Hon "outar" gladeligen svinaktigt beteende på Twitter och Facebook, hon anklagar friskt andra för omoral och dubbelmoral. Hon tar debatten, och tar ingen skit.

Jag tror vänstern helt enkelt är rätt ovan vid någon som inte pudlar vid första ögonkastet.)

Ursäkta den lilla utvikningen. Tillbaks till temat.

Trams!

Återigen: självklart skall den som anser att den förda politiken är fel kunna påpeka detta, och även föreslå vad som ska göras istället. Om vi ständigt, innan vi öppnar munnen, måste tänka på hur den kan påverka alla möjliga galningar, så kan till slut ingen säga någonting.

Några åtgärdsförslag att smula sönder

Närhelst det kommer förslag om att sätta stopp för det ena eller det andra, antingen genom regelrätta förbud i lagboken eller genom någon slags twitterdrev eller självcensur, så brukar jag fundera på vad som skulle hända om förslaget riktades gentemot andra grupper med liknande idéer. Eller om hur förbudet skulle funka den dag statsministern heter Jimmie Åkesson eller Jonas Sjöstedt. Och det förra verkar inte helt osannolikt så som invandringspolitiken missköts idag.

 Ideologisk fostran av undersåtarna

Att lägga på skolan diverse kringuppgifter som att servera frukost, lära barn hyfs och hut, hålla körkortsutbildning osv är populärt nuförtiden. Så fort våra ungdomar saknar något, så ska skolan fixa det. Det enda skolan inte ska göra är att hålla ordning i klassrummet, eller lära barnen läsa, räkna och skriva.
Det senaste påhittet är den däringa värdegrunden. Att alla barn skall fostras till goda, lydiga samhällsmedborgare med samma åsikter.

Jag tror det är helt fel väg att gå. Jag vill ha en nattväktarskola, där barnen lär sig det absolut nödvändigaste. Först när skolan lyckas med det uppdraget, kan skolan få ta på sig mer.

Tänk dessutom, ni som tycker en värdegrundsbildande skola är en bra idé: vilken utbildning tror ni era barn får när Jomshof tagit över skolministerposten?

Staten skall vara vår tjänare, inte vår herre. Det är vi enskilda människor som bestämmer vilka åsikter vi och våra barn ska ha, och som i allmänna val låter dessa få genomslag i staten. Inte tvärtom.

Förbjud den kritik som triggar våldet

Att förbjuda ledarsidorna på SvD, Expressen och GP att kritisera regeringens politik hoppas jag ni redan håller med om är heltokigt. Men visst, låt oss gå ett steg i den riktningen. Minns ni när hela vänstern malde på om att "något har gått sönder" inför valet? Ska vi förbjuda borgerliga ledarsidor att varna för vänsterregeringens politik, så får vi även förbjuda Aftonbladet att varna för högerregeringens politik. Aj då.

Förbjud hyllningar av mördare

 Men att förbjuda hathögerna att på nätet hylla mördaren Anton, då? Eller i alla fall hänga ut de som gör det på Twitter?

Först får vänstern rensa i eget bo. De är nämligen själva väldigt förtjusta i att hylla mördaren Anton - bara en annan Anton. Kolla in grabbarna nedan:

Bägge grabbarna ovanför hette också Anton. Anton Nilson. Gubben till höger är Amalthea-mannen, han som i ett politiskt terrordåd sprängde en båt och därmed mördade en av de som låg och sov i båten. Gubben till vänster är min morfar. Efter Amalthea-dådet bytte min morfar efternamn till Frendel, efter sin uppväxtort, Frenninge i södra Skåne, eftersom han inte ville ens tänka tanken att han skulle förväxlas med en "satans mördare". Min morfar växte sedan upp till att bli rektor i Askersund och läroboksförfattare.

Vem av dessa två tror ni att vänstern väljer att hedra? Jo, givetvis mördaren. Enligt Wikipedia hänger ett porträtt av Anton Nilson inne på LO. Nej, inte som nidbild, utan som hyllningsbild.

Så gå ni först, vänstern. Rensa ut alla som hyllar Anton, eller Che, eller Lenin. Håll rågången emot avgrundsvänstern.

Avrundning

Den som vill gräva en grop för extremister på andra sidan, faller lätt själv däri. Jag föreslår alla som vill lagstifta bort obekväma tankar och yttranden att läsa Kenan Maliks senaste sammanfattning. Ett litet citat:

"The government, in other words, is proposing to lock people up, not because they have committed a crime, or incited violence, but because they hold values the government abhors. And it insists that in order to defend democracy, free speech and tolerance, the government must restrict democracy, free speech and tolerance."

Låt oss inte falla i den fällan.