söndag 31 december 2017

Gott nytt år!

Eftersom jag inte har något vettigt eller upplyftande att säga om året som varit, följer här en kort hälsning från min hund.


"Snälla. Släng inte bort era surt förvärvade slantar på fyrverkerier i år. Gör som matte, investera i torr champagne. Hör jag att det pangar hos er kommer jag bort och BITER er!"
Jag kan intyga att hotet är allvarligt. Förvisso ser han ut som en kramgo knähund, men försöker man sno hans köttben blir det andra köttbullar:

Eller som här, hemma hos Lindström:

fredag 29 december 2017

Nät och nötter

Går det utför med det politiska livet i Sverige? Ibland ser jag mest dysterkvistar på nätet. Sveriges Radio är belägrat av barbariska horder, och #jagärhär härjar på nätet redo att slå ned på varje åsiktskorridorsursvävning likt den spanska inkvisitionen. Men hav mod! Vi borgerliga har det faktiskt rätt bra. Se på tidskriftsfronten: medan vänstern har Politism och Edit, så har vi Axess, Kvartal och Timbro. Se på debattörerna: medan vänstern samlas kring Atladottir och Dickner har vi Rayman, Neuding, Teodorescou, Madon och Heberlein.

Från Rayman går mina tankar till herren i hennes hus, Peter Santesson, som skrivit om eliter och populister i Kvartal. Han funderar kring hur det kan komma sig att de som förr var noga med att stå upp för den lilla människan gentemot makten nu gjort en tvärvändning och istället företräder eliten gentemot den okunniga populistiska massan. Min tes är att det nog är så enkelt som att intresset aldrig ljuger. Förr i tiden var dessa människor i opposition, och i full färd med att erövra makten. Nu har de erövrat makten, och vill inte släppa den. När vanligt folk nu kan göra sig hörda på sociala medier, utan att behöva kanalisera sina röster via sexförbrytande kräk, är det dags att börja spärra kanalerna. Det är husbondens röst som ska höras!

Lars Anders Johansson är inne på ett liknande spår på Smedjan. Hur inte bara aktivister på sociala media, utan även de stora ägarna av de stora plattformarna, såsom Facebook och Twitter, jobbar hårt för åsiktskorridorer och censur.

App, app, gubbjävel! Censur heter det bara när det är staten som lägger sig i, så det så!
Nix. Svenska Wikipedia är ett j-a skit, som du bör hålla dig ifrån, min vän. Så här står det, förvisso:
"Censur [] är en av offentlig myndighet utövad förhandsgranskning..." 
Men redan andra meningen "problematiserar" begreppet - dock är det nog lite väl optimistiskt att kräva läsning av mer än en mening:
"...ofta syftar ordet censur på statlig censur, som i regel är lagstadgad."
Notera användningen av orden "ofta" och "i regel".

Går man sedan till tyska Wikipedia blir sanningen lite annorlunda:
"Zensur (lateinisch censura) ist der Versuch der Kontrolle der Information. Durch restriktive Verfahren – in der Regel durch staatliche Stellen – sollen Massenmedien oder persönlicher Informationsverkehr kontrolliert werden..."  
På engelska Wikipedia är artikeln riktigt innehållsrik. Där finns flera exempel på vad censur kan vara, och inledningen är intressant:
"Censorship is the suppression of speech, public communication, or other information, on the basis that such material is considered objectionable, harmful, sensitive, politically incorrect or "inconvenient" as determined by government authorities or by community consensus. 
Governments and private organizations may engage in censorship."
Alltså: Den kontroll över det förmedlade innehållet som Facebook och Twitter ägnar sig åt, men som de ansvariga på Postnord eller Bring skulle få skaka galler om de försökte utöva, faller alltså väl inom ramen för begreppet censur. Sen kan vi förvisso diskutera om viss censur är bra eller dålig censur. Bör Ann Heberlein filtreras bort pga sjukdom? Bör den som hävdar att Heberlein eller paret Richert/Engström fylle- eller toktwittrar filtreras bort? Skall man få säga neger? Skall man få säga rasist? Är #jagärhär en räddande ängel eller ett gäng vigilante-stollar? Som Johansson säger:
"Facebook är inte en tjänst vilken som helst, utan en infrastruktur för offentligheten. Att bli avstängd från Facebook är att bli utesluten från en stor del av offentligheten."
Våra sociala medie-appar börjar bli betydligt viktigare än den postgång som skyddas av tydliga statliga regler. Det är dags att vi får liknande regler för den digitala infrastrukturen som för den övriga infrastrukturen. Eftersom den digitala världen är global, lär dock dessa regler inte kunna värkas fram i Sverige. Vi har redan sett med vilken framgång vi kunnat diktera migrationspolitiken för resten av EU, eller exportera feminism till Saudi-Arabien. Vi får sätta vårt hopp till en mediedompterande globetrotter med gult, bångstyrigt hår. En av dessa:

Ni som inte tror att ovanstående dynamiska duo kan åstadkomma något får gärna vänta på att Löfven skall finna situationen oacceptabel. Då jäklar händer det saker!


söndag 24 december 2017

Vad är vetenskap?

Ivar Arpi har en serie inlägg på SvDs ledarsida om genus, om vetenskap, och om kombinationen av de två. Idag har han kommit till den norska TV-serien Hjernevask, där balansen mellan arv och miljö tas upp:



Som Arpi skriver blir det lite problematiskt att programledaren är en av Norges mest kända komiker. Norrmän som intervjuas på gatan tror inte att det är ett seriöst program, utan väntar bara på att dolda kameran eller spanska inkvisitionen skall hoppa fram bakom ett hörn. Förståeligt, tänk hur vi hade reagerat om Jonas Gardell, Henrik Schyffert eller Malena Ernman hade försökt sig på att lägga sig i politiken.

Nuförtiden skall dock inte en seriös finmediakrönika handla om ämnet, utan mest om krönikören. Så låt mig prata lite om mig själv först.

Vad är genus?

Enkelt, tänker ni. Det tänkte även jag när jag började hänga på feministiska bloggar för att "skaffa mig en analys". Låt oss anta att det finns en mängd med manliga och kvinnliga beteenden. Låt oss även anta att en delmängd av dessa beteenden orsakas av skillnader i vår biologi, snopp versus snippa alltså, medan resten orsakas av kulturell upplärning under uppväxten - utan att därför ta ställning till fördelningen däremellan, eller om en av mängderna till och med är identisk med nollmängden. Då är:
  • genus beteckningen på det kulturellt orsakade
  • kön beteckningen på det biologiskt orsakade 
Svenska wikipedias enkla förklaring verkar stödja den tesen.

Denna förklaring räckte dock inte särskilt långt när jag emellanåt försökte ge mig in i diskussionerna. Jag märkte snabbt att förvirringen om vad genus är var total. Vilket visas av den något spretiga teoribildning som återges på engelska wikipedia. Varenda akademiker verkar ha sin personliga definition av begreppet, vilket leder till att den som vill ge sig in i en diskussion får börja med att ange om det är genus enligt professor Kalkyl eller genus enligt professor Moriarty som avses. När vi sedan tar med transaktivisterna i kalkylen, de som introducerar begrepp som fitt- och kukbärare och anser att könets essens sitter i hjärnan och inte mellan benen, och att den som inte i alla delar håller med är en -fob, så börjar det bli kortslutning i den feministiska begreppsapparaten.


Vad är vetenskap?

Åter till Arpis artikel. I Hjernevask intervjuas först norska forskare. Inte bara genusforskare, utan även andra humanistiska discipliner. Alla är de rörande överens: det finns inga biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Därpå intervjuas utländska forskare, som pekar på de forskningsresultat som enligt dem tydligt pekar på att det finns skillnader. Inte så att vi är från olika planeter (Mars och Venus, om ni minns...), men dock mätbara skillnader. De norska forskarna var dock totalt ointresserade av att erkänna dessa forskningsresultat. Intrycket gavs att de hade satt upp ett axiom som banaliteter som verkligheten inte kunde rucka på.

Vad kännetecknar då god vetenskap? Låt mig besvara det med religion som exempel. 

Förutsättningslös. Som jag nog nämnt tidigare gick jag en universitetskurs i Islam häromåret. En mycket bra kurs, som jag kan rekommendera. I kursen var föreläsarna mycket tydliga: vi är här inte intresserade av vad som är "rätt" tolkning av Allahs ord. Vi förutsätter inte ens att Allah finns/funnits, tvärtom. Kursen är en kurs på vetenskaplig grund. Vill man ha en annan inriktning, så finns det i närmaste moské. Även teologiska studier på svenska universitet bedrivs på strikt vetenskaplig grund, sedan Ingemar Hedenius gjorde kaffeved av våra biskopars tal om "alternativa verkligheter". Gammelreligiösa präster brukar säga att den tro som överlever teologistudierna är en stark tro.

Att utgå från att inga skillnader finns är alltså inte vetenskapligt, utan hör snarare till den religiösa trons domäner. Förvisso får man göra en djärv ansats ifrån vilken man bedriver sitt arbete, precis som Einstein när han postulerade att ljushastigheten var densamma i alla referensramar, men man bör inte bara vara beredd att överge sin teori när andra presenterar motbevis, utan även själv arbeta för att hitta sätt att falsifiera den. Advokatyr och vetenskap hör inte ihop.

Kräsen. Många vetenskapliga fält har plågats av charlataner, fiffel och båg. På Tycho Brahes tid var astronomi till lika delar astrologi. Alkemin är kemins moder. Tänk för ett ögonblick tanken att moderna kemikongresser till del upptogs av tomtar som föreläste om de senaste rönen om de vises sten, eller att astronomitidskrifter skulle ha artiklar om veckans horoskop. Eller att läkarkonferenser har föredrag om homeopati och åderlåtning. Sådant träck arbetar seriösa vetenskapsgrenar med att distansera sig ifrån, eftersom de vet att deras namn dras i smutsen annars. Hjärnskrynklarna hade länge dåligt anseende, eftersom Freud, Jung och andra tunga namn som de stöttade sig på ägnade sig mer åt tyckande än empiri - efter utrensning av denna gamla vidskepelse har de nu lättare att uppfattas som seriösa.

Feminismen idag lider svårt av att man - kanske i systerskapets namn? - tillåter lite vad tusan som helst. Rena manshatare som Zara Larsson och Lady Dahmer är välkomna in i värmen, och deras hatfulla utsagor tas allvarligt. Det finns ingen som helst spärr mot extremismen.

Genusvetenskapen lider av samma problem, sammanflätad med feminismen som den är. Den klassiska genustrumpeten är ett exempel på forskningsuppslag som i ett tidigt stadium borde rensas bort. Något som seriösa genusforskare får se till att rensa bort, om de vill att deras forskningsfält skall tas på större allvar än Riksorganisationen UFO-Sverige. Så länge genustrumpeten får ljuda ostört blir forskningsresultaten mest en skrällande cymbal.

Men vänta nu - vi har väl alla läst om den där Maccaroni, Macchiarini eller vad han hette? En läkare på Karolinska som hade ihjäl flera patienter med rena fuskprojekt. Har inte alla vetenskapsgrenar samma problem? Varför hacka just på genusfältet? Jo, Macchiarini blev en rejäl skandal. Folk fick sparken. Vi kan ge KI rejält med kritik för att de vara sena med att fånga upp varningssignalerna. Utifall insyltade personer fortsätter sitta inne i värmen och behålla sina fina jobb bör vi vara fortsatt kritiska; jag har inte följt med tillräckligt noga för att veta om så är fallet. Här kan vi samtidigt nämna att genusvetarna faktiskt emellanåt drar en gräns. När FI-toppen Victoria Kawesa plankade en annan doktorands material anmäldes hon, avgick "frivilligt", och fälldes nyligen. "Fusk i luftgitarr", som Thomas Gür uttrycker det.

(Inom parentes: jag har en hypotes om många av dessa uppenbart idiotiska genusprojekt. De är feletiketterade, helt enkelt. Ta trumpeten som exempel. En musikforskare vill ha pengar för att forska på trumpeter, älskar trumpeter, men märker att det finns inte en jäkel som vill ge forskningsanslag därtill. På genusområdet, däremot, vräks pengarna ut med en frenesi och brist på uppföljning som för tankarna till SIDA. Så vad är enklare än att klistra på lite genus på sin ansökan, ungefär som när Sveriges Unga Muslimer klistrar demokrati och integration på sina ansökningar? Vips trillar pengarna in, och efter ett par år med forskning på det man egentligen ville göra kan man göra en liten genusrapport specialskriven för anslagsgivaren. Eller så struntar man i det; ingen i staten kollar väl ändå vad miljonerna ger för resultat? Som Margaret Thatcher sa: "The problem with socialism is that you eventually run out of other people's money" - men innan det sker kan forskarna ha himla mycket roligt för slantarna.)


Begriplig och förklarande. Vetenskap skall reda ut hur verkligheten förhåller sig, inte krångla till den. Som min käre farfar sa en gång i tiden: ett geni är den som kort och redigt kan förklara ett svårt ämne för envar. Vad han tyckte om den som i oändliga utläggningar fyllda med obegripliga ord förvirrade sin omvärld sade han inte explicit, men jag kan tänka mig ett och annat uttryck från hans ungdoms Dalsland.

Här lider genusvetenskapen svårt av sitt postmoderna arv. Forskarna tenderar hylla, referera till och använda sig av franska filosofer som Focault och Derrida, män (döda och vita, dessutom...) som satte en ära i att vara obegripliga. När de inte kunde krångla till det tillräckligt på egen hand plockade de terminologi från riktiga vetenskaper, utan att ha koll på hur formlerna skulle användas. Det blev inte hej matematik, utan hej pseudovetenskap!

I deras efterföljd verkar många genuspapper idag kunna sammanfattas så här: "Jag har inget nytt att komma med utöver vad jag läst mig till i kursboken, och för att dölja detta faktum kommer jag här använda en onödig mängd förbaskat långa och krångliga ord". Jag får erkänna att även jag fallit i den fällan emellanåt. Jag har använt obskyra grekiska tecken i mina formler, istället för A, B och C. Vete sjutton om jag inte till och med har skrivit "utilize" när "use" hade räckt. Fy på mig.

Men det är inte bara småspiggarna i stimmet som frestas uttrycka sig obegripligt. Vinnaren av 1998 års Bad Writing Contest var Judith Butler, en av genusvetenskapens portalfigurer. Hon vann tack vare denna text:
"The move from a structuralist account in which capital is understood to structure social relations in relatively homologous ways to a view of hegemony in which power relations are subject to repetition, convergence, and rearticulation brought the question of temporality into the thinking of structure, and marked a shift from a form of Althusserian theory that takes structural totalities as theoretical objects to one in which the insights into the contingent possibility of structure inaugurate a renewed conception of hegemony as bound up with the contingent sites and strategies of the rearticulation of power."
Jag säger som Manuel i Fawlty Towers: QUE?

Hur bör man göra istället? Här är ett vackert exempel klippt från wikipedia:
Maxwells ekvationer, en superkompakt beskrivning av hela elektromagnetismen. Något av den vackraste poesi en elingenjör kan tänka sig, väl i nivå med både Shakespeare och Eddie Meduza. Förvisso grekiska för den oinvigde, men det räcker med några matematikkurser på universitetet för att uppskatta skönheten och förstå innehållet. Liksom det behövs några kurser utöver "Affärsengelska I" för att hänga med i Shakespeare.

Gjorde jag det lätt för mig nu, som ställde ett matematiskt problem gentemot ett humanistiskt ämne som lär kräva hyfsat stora textsjok för att framföra budskapet. Förvisso. Men tänk er då istället en debatt mellan Hans Rosling och Derrida. Vem bör man ha som förebild när man skriver sin avhandling?


Summering

Det går säkert att få riktig vetenskap av genusvetenskapen. Det har ju gått med både medicin, astronomi och kemi. Dock krävs att de som verkar inom fältet tar tag i:

  • Ut med månglarna från templet! Håll gränsen gentemot lycksökare som vill sno stålar från er.
  • Tala så vi förstår! Och om det är så att ni inget har att säga, säg inget.
  • Ut med religionen! Vetenskap och religion är ingen bra blandning, vare sig det är Den Helige Ande eller Patriarkatet man tror på.
  • In med empirismen! Förvisso kan man sitta rätt länge och skriva papper om "ifall världen vore beskaffad så här, vad skulle vi då göra?", men förr eller senare är det dags att intressera sig för hur världen faktiskt är beskaffad. I alla fall om man inte är Science Fiction-författare.

fredag 22 december 2017

Dags att lära av feministerna!

Häromdagen, efter ännu en brutal gruppvåldtäkt i Malmö, gick polisen ut och varnade kvinnor för att vara ute ensamma mitt i natten. Efter vilda protester från feministiskt håll om att detta var victim-blaming, lyfte polisens informationsavdelning upp ett vått finger i luften och ändrade beskedet. Idag är återigen Malmö lika säkert som i Astrid Lindgrens Bullerby-berättelser. Ingen Katla i bergen här.

Som jag har varit inne på tidigare, har jag lite svårt för det där med att det är fult att varna sina medmänniskor för riskabla beteenden. Som motorcyklist får jag själv begränsa mig kraftigt. Jag kan inte glida runt barhuvad i shorts, som grabbarna i Easy Rider, utan känner mig nödgad att ha en heltäckande hjälm, ryggskena, jacka med axel- och armbågsskydd, handskar och stövlar. Detta inte för att jag tycker det är så kul att vara klädd så på sommaren, utan på grund av bilisterna. Inte alla bilister. Vissa bilister, som inte följer reglerna eller är halvsovande på väg till jobbet. Verkligheten kan tyvärr inte önskas bort. Hamnar jag i fronten på en söndagsbilist är det en klen tröst att jag kom från höger.

Låt oss dock inte döma ut feministerna fullständigt. Kan de ha en del poänger?

De anser att fokus, när man ber kvinnor iaktta försiktighet, är fel. Att det istället är män som bör bes uppföra sig. Där har de en poäng. För sisådär en tio år sedan började Vägverket designa om olycksdrabbade vägar, och sätta mitträcken mellan körbanorna. Eftersom frontalkrockar vid omkörning därmed omöjliggjordes, föll olyckstalen. Utmärkt? Tja, inte för oss motorcyklister, så som räckena var konstruerade fungerade de som utmärkta osthyvlar för de knuttar som hade oturen att åka omkull och dunsa i räckena. Vägverket tyckte vi skulle köra försiktigare; vi tyckte Vägverket skulle bygga bort dödsfällorna.

Så jag ger feministerna en halv poäng där. Att anpassa sig till verkligheten tycker jag fortfarande inte är fel - men vi måste också lägga energi på att förändra verkligheten. Räck upp handen nu, alla som ser samhällets olika grenar hårdsatsa på att få bort våldtäktsmännen från gatorna!


Vi verkar vara överens. Det är dags att sätta stopp för busarna. Men hur? En del intressanta idéer har förts fram:

  • Fler fritidsgårdar. Fritidsgårdar? Låt oss barmhärtigt hoppa över den punkten utan vidare kritik.
  • Utdelning av "våldta inte"-armband till riskgrupper. Nej, nu skämtar jag, riktigt så på tvärsan med tidsandan är inte herr rikspolischefen.
  • Begränsa mäns rörelsefrihet istället för kvinnors. Istället för att kvinnor efter eget huvud skall kunna bedöma risker och agera därefter, skall staten tvinga män att inte röra sig utomhus. Jo, det skulle man ju kunna göra. Det finns redan exempel på stater som inte tillåter ena könet att röra sig ute på egen hand. Saudiarabien, till exempel. Ett gott feministiskt föredöme.
Men det där med att låsa in männen, är det så dumt? Att låsa in alla män, enligt den radikalfeministiska tesen att alla män våldtar, alltid, blir svårt. Hur ska samhället funka om bussförare, snöröjare, bärgare, sophämtare osv inte får vistas ute? Eller ska de ledsagas av en diplomerad genusvetare? Dock finns det ju en kategori män som kan låsas in utan någon som helst negativ konsekvens, eftersom de redan idag enligt lag inte får befinna sig på Sveriges gator: illegala invandrare.

Låt oss lyssna på feministerna, och samla ihop de där 80 000 som Ygeman sade behövde deporteras. Alla marockaner som springer runt kring Nordstan och Uppsala C och finansierar rökheroinberoendet med brott. Alla som befunnits inte ha asylskäl, men stannat i alla fall och nu göder den svarta marknaden och den organiserade brottsligheten.

Det lär inte lösa problemet, men det är ett steg på vägen. Resten, då? Tja, nu när värnplikten är återinförd kan vi sätta in det grova artilleriet:


söndag 17 december 2017

Man kippar efter andan

Judehatarna börjar återigen marschera på svenska gator.
Nej, fel bild. Det var inte Mediamarkt-försäljarnas fackförbund som var ute och marscherade, utan dessa gossar:
(Gammal bild; bara en illustration, som reklamarna brukar säga)

Genast slår svenska samhället till med all kraft. Löfven säger att det inte är okej (eller är det "oacceptabelt" som är dagens glosa?). Det ordnas även kippa-vandring i solidaritet med Malmös judar, på säkert avstånd ifrån judehatets centrala domäner. Trots att jag bor i närheten är jag inte med i vandringen, av flera skäl. Dels är jag inte den demonstrerande, plakatviftande typen, dels skulle jag då få dela promenaden med dessa:


Jajamän, de som tidigare genom åren jobbat hårdast med att välkomna judehatare till Sverige går nu kippavandringar. Som Gaston brukar säga: jösses!


Som varm Israelvän och judehatarhatare vill även jag komma till rätta med judehatet i Sverige. Hur göra? Låt mig börja med en liknelse. En gång för många år sedan fick jag in vatten i huset, via en läcka i taket. Åtgärderna blev då, i tur och ordning:
  1. Upp på taket och täta läckan, fort som tusan. Så länge det läcker in vatten finns inte mycket som hjälper.
  2. Överallt inuti där det ligger vatten: åtgärda. Är materialet bortom räddning, släng ut det. Går det att rädda, exponera det och sätt på en byggfläkt som torkar ur.
  3. Återställ. Nya tapeter istället för de smutsvattenfärgade. Nytt isoleringsmaterial vid behov.

Låt oss börja med att täta läckan. Idag importerar vi judehat från Mellanöstern. Stoppa invandringen från Mellanöstern. Totalstopp. Inte en påbörjad asylutredning till, förrän vi har ett samhälle som tål att absorbera sådan invandring och hantera judehatet. På samma gång får vi en lättnad i många andra system som nu ansträngs av stor invandring: skola, bostadsmarknad, arbetsmarknad, socialbidrag, pensioner, rättsväsende.

Men vad f-n säger du, gubbe? Skyller du allt det där på invandring? Fattar du inte att sjukvården hade socialistiska köer redan när du föddes, att skolan varit på väg utför sedan -68, att bostadsmarknaden lidit av planekonomi sedan andra världskriget osv? Rasistjävel!
- Du har helt rätt, kära samvete. Våra kriser är självuppfunna. Dags för ännu en liknelse. Om jag tagit på mig att gå en jättejobbig vandring uppför Kebnekajse (eller, mer troligt i mitt fall, en vandring från Höje Å till vattentornet i nordöstra Lund) och känner att det börjar bli motigt. Är det då en god idé att stanna och lägga i en sexpack öl vid varje närbutik jag passerar? Invandring är inte skälet till att det går utför för Sverige, men den hjälper till att göra utförsbacken brantare.


Släng ut det som inte kan räddas. Eller, för den delen, det man inte behöver ha kvar. Varför ägna pengar på att fuktsanera de fullständigt ointressanta julklappar från gammelmoster som lagrats på vinden för att man inte ids slänga dem? Vi har en hel del potentiella judehatare i landet som inte skall vara här: marockanska gatubarn och avvikare från avvisningar. Dags att kavla upp ärmarna och skicka hem dem. Om inte mottagarländerna tar emot dem, då? Då är det dags för staten att arrangera interneringsläger i de oändliga skogar som vi enligt högflygande jetsetters har så gott om. Läger som är såpass obekväma att internerna själva inser att det är bättre att omlokalisera sig till Danmark - så får vi också ge igen för det dåliga Öresundspendlar-avtalet! Grundregeln skall vara: har du inte rätt att vistas i Sverige, skall du inte kunna gå fri. Inga illegala på våra gator!

Sen får vi exponera och torka ut antisemitismen. Både på landets feministiska ledarsidor och i förorterna. Det är här det börjar bli krångligt. Jag är en sådan där yttrandefrihetsfundamentalist. Ja, jag tycker det skall vara lagligt att uttrycka både missaktning och hat emot andra: judar, kommunister, kapitalister, kristna, muslimer, homosexuella, moderater och så vidare. Så hur i hela friden komma åt det som skall vara tillåtet?

Regeringen vill sätta in stöten i skolan. Skolan skall betona värdegrunden. Jag undrar just hur det ska gå till. Vilka maktmedel har lärare idag att ta till, när halva klassen framhärdar i att judar är penningkåta intriganter som styr Trump och utsätter stackars oskyldiga palestinier för folkmord? Hur skall den skola där idag judiska lärare får smyga med sin bakgrund komma någonvart?

Jag är rädd för två saker i skolan: att skolan skall misslyckas nå målet, och att den på vägen kommer lägga så mycket resurser på värdegrunden att den än mer misslyckas med vad som borde vara dess mål: att banka in fakta, läsning, skrivning och räkning i de små battingarnas huvuden.


Mitt förslag är att vi återupprättar den gamla, hederliga skolan (märks det att jag är konservativ?). En skola som lär in massor av fakta, utan socialism. En skola där disciplin råder, och där den som uttrycker missaktning gentemot andra på ett tillräckligt otrevligt sätt raskt kan finna sig omplacerad långt bort från den beundrande klicken man spelat Allan för. Men vänta nu - sa jag inte att yttrandefrihet skall råda i samhället? Jodå, men skolan är inte samhället, skolan är en plats dit våra barn tvingas att gå, går de inte dit frivilligt hämtas de av polis. Då kan vi föräldrar som motprestation kräva visst skydd emot kränkningar.

Ett annat förslag jag sett för att torka ut antisemitismen är att staten skall sluta finansiera separatistiska och/eller rasistiska organisationer. Bra tänkt, men inte helt rätt. Staten bör helt enkelt sluta finansiera organisationer överhuvudtaget. Så slipper vi gränsdragningarna mellan vilka organisationer som är inom eller utom värdegrundens röda linje. Gränsdragningar som antagligen kommer skötas av trädgårdsmästeriets värsta bockar.


Min lösning på hur vi ska komma tillrätta med den antisemitism i förorten som uppstått genom invandring, vad är den då? Jo: Invandring!

Rätt sorts invandring, alltså. Arbetskraftsinvandring. Det är dags att leta upp ett nytt gäng valloner. Människor vars expertis Sverige hett eftertraktar. Människor som vet precis hur antisemiter skall tas, eller till och med tas av daga:

Japp, IDF. Israeli Defense Force. De har spöat skiten ur antisemiter sedan 40-talet. Och de här damerna kan väl inte ens SDs manligt dominerade väljarkår ha något emot? Låt oss ta de miljarder vi ger till Hamas och Abbas, och ge dem till Israel istället. Som motprestation önskar vi oss några hundra judar med tillhörande kravallutrustning som håller ordning i våra svenska förorter.

Vi kan även ge Nalin Pekgul i uppdrag att plocka hit några kurdiska amazoner, för att fortsätta kampen emot IS på svensk mark. Som Margaret Thatcher en gång sa:


Med de här damerna patrullerandes våra svenska förorter, kan jag tänka mig att även problemet "white flight" åtgärdas. Åtminstone bland våra unga män.

torsdag 14 december 2017

Sexmonster


Om jag fattat det rätt så ränner nu Pokemon-monstret #mewtwo runt och sextrakasserar landets kvinnor. Fy på sig!

Pokemon Go Mewtwo Images | Pokemon Images



Den aktuella hashtagskampanjen har, förutom att ha fått en del riktigt slemma typer, såsom så gott som hela Aftonbladets ledarsida, att bita i gräset även haft en del andra positiva effekter.

Den har fört fram det viktiga värdegrundsarbetet i förgrunden.


Tidningen Nya Tider har visst avbokat sitt framträdande på den kommande bokmässan. Tidningen har, liksom så många andra "alternativa media", en kraftig övervikt på manliga medlemmar, och är därför orolig för att vistas ihop med den kvinnligt dominerade kultursektor som tydligen är full av sexförbrytare. Chefredaktören med det i sammanhanget illa valda namnet Vávra Suk ser nog framför sig den kö av knäböjande kulturtanter som kommer möta honom i mässans entré.


Jag har fått mer respekt för Jimmie Åkesson. Det har för mig varit obegripligt att ledaren för Sveriges största konservativa parti (nej, jag har svårt att se M som konservativa efter år av öppna hjärtan och förnekelse av förekomsten av svensk kultur) avstår från att komma på Sveriges största ärkekonservativa fest, Nobelfesten. Vilket perfekt tillfälle att komma i frack eller folkdräkt, och visa hela TV-publiken hur riktigt tråkigt en riktig konservativ kan ha. En catfight mellan Bieler och Dinamarca så pappersklänningarna ryker, eller åsynen av herr Ekeroth sänkandes ett järnhelrör och därefter sjungandes Johnny Bode-låtar med Kungen, hade suttit fint. Jag har emellanåt misstänkt att Åkesson är en sån där garderobshipster som på kvällarna sitter i sin mancave och pysslar om sin surdeg och provar tio sorters belgisk suröl; att den där spelberoendehistorien bara var en rökridå.

Men nu förstår jag. Åkesson har helt enkelt sträckt ut de konservativa känselspröten och insett att det fina kulturfolket i Nobelsalen inte delar den värdegrund vi konservativa bekänner oss till. Han har inte velat besudla sig med att beblandas med de kultursvin, ledarskribenter och Expo-nissar som lever efter devisen "grab them by the pussy". Han har helt enkelt inte orkat sitta i timmar och oroa sig för att Bah-Kuhnkes tår plötsligt letar sig upp i skrevet på honom.

Han är förlåten.


Till sist har jag även fått mer förståelse för våra radikala feminister, de där unga arga damerna som anser att män är djur och att alla män förtrycker, alltid. De har hängt med sådana här svärmorsdrömmar, och lärt sig att de är de bästa, goaste feminister som det manliga könet kunnat frambringa:


När de sedan vaknat från partydrogen efter att dessa gossar våldtagit dem i alla möjliga och omöjliga hål, kan jag förstå deras syn på män. När dessa svärmorsdrömmar svikit så, hur ohyggliga borde då inte alla andra män vara, de där ute på landsbygden som rapar öl, åker raggarbil och inte bara säger n-ordet utan även neger utan att ens skämmas?

Jag rekommenderar våra vänsterfeminister ett besök hos verklighetens folk. Kanske en vända på traktor-pulling i Hörby? Jag lovar, tjejer, det är inte ni som kommer bli pullade. Även om en och annan skånepåg kanske fäller en kommentar om fina pullor...

Eller varför inte överge den veganska mansfria festivalen i sommar och gå på hårdrockskonsert istället? Där är det headbanging som gäller.

Välkomna till verkligheten. Vår verklighet.

tisdag 12 december 2017

Di rälia rasisterna

Den onda rasismen i min lilla skånska by har nu blivit förstasidesnyhet. Vadan, har någon heilat? Har någon försökt bränna ned en synagoga? Har någon bytt ut rondellhunden i rondellen utanför byn mot en judesugga? Har det flyttat in några sossar från Malmö?

Nej, någon stackars bybo råkade, vid ett infomöte om kommande flyktingbostäder, offentligt lufta sin oro inför de så småningom anländande flyktingarna:
"- Jag vill inte ha någon på min dörr, då åker de ut! Finns det någon säkerhet? Vågar man släppa iväg flickorna utan att de utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp?"
Detta citat får Sydsvenskans pappersupplaga att inleda med ingressen:
"Efter ett rasistiskt utspel från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."

Till nätupplagan verkar dock dagpersonalen ha tagit ett litet snack med sina jurister och insett att det kanske inte är så klokt att kalla någon rasist, strax intill ett fotografi, förvisso bakifrån, av den utpekade. Då heter det istället:
"Efter ett starkt ifrågasättande från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."
Rektor invänder att skolan har full koll på läget och kan garantera barnens trygghet, liksom Behrang Kianzad kan hon det här. Tillåt min oro att inte vara stillad - detta är samma rektor och samma skola vi var tvungna att flytta vår grabb ifrån då det höll på att gå åt häcklefjäll. Blir det problem lär de nog lösa det på samma sätt som Stefan Löfven löser problem, genom att kraftfullt uttrycka att det inte är okej.


Förvisso finns det slemma rasister i byn. För några år sedan bodde här en mörkhyad barnfamilj. Efter att ungdomliga ligister kastat ägg på huset och haft sig flyttade barnfamiljen. Nog är vi väl överens om att dessa ligister borde fått sig en tids trevlig semestervistelse på ett ungdomshem i inre Norrland som belöning?

Förvisso kommer rasisterna att med emfas motsätta sig byggen av flyktingboenden i byn. Antagligen kommer flera av dem vara såpass smarta att de inte går ut under vajande hakkorsbaner och skanderar "Inga negrer på våra gator", utan hittar mer insmickrande invändningar, som att det blir synd om de stackars flyktingarna som ska behöva bo så långt från Malmös caféer.

Men, innebär det att alla protester emot flyktingbostäder därmed är rasism? Nej. Kommunister kommer alltid att vara emot privat ägande. Det innebär inte att alla som har något emot en friskola eller en privatisering är kommunister.


Låt oss börja med sakfrågan. Vår lilla by är som en viss liten by i Gallien, en fridens oas omgiven av ockuperat territorium. Malmös no go-zoner och Landskrona ligger inte långt bort. Den danska synden lockar våra ungdomar i Köpenhamn. Hemmavid är vi förvisso lite fattigare och lite mer korkade än de fina familjerna i Lund, och har vår beskärda del av missbrukare och slynglar som hänger i centrum och ställer till med bus, men det är "våra" busar. Vi har dessutom lokalpolis som kan hålla dem under tummen om de blir för besvärliga. (Här misstänker jag att eventuella läsare från Norrland gnuggar sig i ögonen, en liten by som har en polisstation - det har väl knappt ens residensstäderna i Norrland nuförtiden?). Vi har, likt Obelix, kunnat sitta i lugn och ro på vår skånska ljugarbänk, knacka oss med ett finger i huvudet och säga "de är tokiga, araberna". Jag har i lugn och ro kunnat gå ut med hunden i mörka parker utan att behöva oroa mig för mer än att stöta på en bjäbbig tax.


Nu skall hundratalet nya bostäder byggas, strax intill det område i byn där det byggts som mest de senaste åren, ett område där de som inte har råd med fantasipriserna i Lund fått lägga sin framtid i pant på att köpa en liten sockerbit till lägenhet eller radhus. Femtio av dessa bostäder har vikts till de flyktingar som Lund fått sig tilldelade.


Finns det några rimliga farhågor för detta scenario? Låt oss fundera på några möjliga framtidsvyer:


Vi får femtio unga ensamstående män. Då skulle jag bli rejält orolig. Orolig för att dessa män saknar fritidsgård och börjar dra runt på byn i gäng. Orolig för att byns unga flickor hamnar i kläm mellan sexuella frustrationer och kulturkrockar - Mellanösterns kvinnosyn är, som Mona Sahlin nog skulle uttryckt det, härligt osvensk. Jag skulle också bli smått orolig för att gå ut med hunden på kvällen, eller gå ned till centrum för att hämta en kvällspizza. Om sen de unga männen får kontakt med de tungt kriminella element som finns i Malmös förorter en halvtimmes bussresa bort blir det riktigt spännande. Dock är nog inte detta scenario så troligt; jag tvivlar på att alla femtio bostäderna är dimensionerade för ensamhushåll.

Vi får femtio barnfamiljer. Massor med barn i skolan; barn som behöver massor med resurser för att komma in i den svenska skolan. Barn som inte skolats i genusdagis, barn som har antisemitismen med sig, om inte i blodet, så väl i kulturen. När mitt barn behövde extra resurser fanns de inte - vad är oddsen för att de här barnen kommer ges det stöd och den hjälp som behövs för att de skall komma ifatt? Jag ser framför mig hur köerna till friskolorna runtom i trakten kommer öka rejält, när "white flight"-mekanismerna kommer igång.


Är jag för negativ nu? Måhända. Mycket gott kan säkert komma av detta. Lunds kommun hjälps beta av sin flyktingplaceringskvot. Invandrartanter kan ställa upp stånd i vårt urtrista 70-talscentrum och sälja afrikanskt konsthantverk och mustiga grytor. Kanske de konservativa invandrarna visar  oss urballade svennar hur riktig konservativ barnuppfostran ska gå till, så deras ungar sitter som tysta små lamm i skolan. Företagsamma afghaner startar butiker och hantverkerier i de tomma centrumlokalerna. Ni har säkert en del idéer också, förutom kamelcentrum och getvallning.

Men jag är inte frikyrkopastor eller politiker, en sån som måste se möjligheter i allt innan, utmaningar i allt efteråt, och möjligen erkänna viss naivitet när kraschen är fullkomlig. Jag är ingenjör. Tränad i att alltid leta upp risker i projekt, och sedan finna vägar att i förväg ha en plan utifall det skiter sig - vilket det alltid kommer göra, på något sätt. Jag är helt enkelt en sån där som skaffar försäkring innan det brinner. Som bygger en brandstation utifall att.


Det som oroar mig med detta flyktingboende är att de som bestämmer häromkring inte är ingenjörer. Att de inte funderar igenom risker och problem, och ser till att avsätta de resurser som krävs för att mota Olle i grind.

  • Om det visar sig bli en massa bråk mellan svenska och invandrade skolelever, kommer skolan då resolut att kvarsätta eller hemskicka bråkiga elever, och snabbt sätta in ett par biffiga vuxna som kan ge de som inte följer muntliga tillsägelser ett par rapp på knogarna? Eller räknar man glatt med att skolans digra värdegrundsdokument vaccinerar oss mot allt sånt?
  • Om det visar sig att vi råkat få hit ett antal skolbarn som inte kan svenska, kommer man då omedelbums sätta dem i en svenskundervisningsklass, eller kommer de få gå bredvid i klasserna och inte fatta något tills de blivit så stora att de flyttar till gymnasiet och skolan blir av med dem? Låt mig gissa...
  • Om det blir problem med trakasserier av vuxna - beslöjade kvinnor eller bikiniklädda kvinnor eller både och - har polisen förberett med resurser?

Det är detta som oroar mig. Inte att det kommer en klump utlänningar till min lilla by, utan att det svenska samhällets funktioner och funktionärer totalt saknar förmåga att styra in de nyanlända till en bra integration. Varpå det blir som i Rosengård, Skäggetorp, Kronogården, Vivalla och så vidare: Flugornas herre.