Dags att lära av feministerna!

Häromdagen, efter ännu en brutal gruppvåldtäkt i Malmö, gick polisen ut och varnade kvinnor för att vara ute ensamma mitt i natten. Efter vilda protester från feministiskt håll om att detta var victim-blaming, lyfte polisens informationsavdelning upp ett vått finger i luften och ändrade beskedet. Idag är återigen Malmö lika säkert som i Astrid Lindgrens Bullerby-berättelser. Ingen Katla i bergen här.

Som jag har varit inne på tidigare, har jag lite svårt för det där med att det är fult att varna sina medmänniskor för riskabla beteenden. Som motorcyklist får jag själv begränsa mig kraftigt. Jag kan inte glida runt barhuvad i shorts, som grabbarna i Easy Rider, utan känner mig nödgad att ha en heltäckande hjälm, ryggskena, jacka med axel- och armbågsskydd, handskar och stövlar. Detta inte för att jag tycker det är så kul att vara klädd så på sommaren, utan på grund av bilisterna. Inte alla bilister. Vissa bilister, som inte följer reglerna eller är halvsovande på väg till jobbet. Verkligheten kan tyvärr inte önskas bort. Hamnar jag i fronten på en söndagsbilist är det en klen tröst att jag kom från höger.

Låt oss dock inte döma ut feministerna fullständigt. Kan de ha en del poänger?

De anser att fokus, när man ber kvinnor iaktta försiktighet, är fel. Att det istället är män som bör bes uppföra sig. Där har de en poäng. För sisådär en tio år sedan började Vägverket designa om olycksdrabbade vägar, och sätta mitträcken mellan körbanorna. Eftersom frontalkrockar vid omkörning därmed omöjliggjordes, föll olyckstalen. Utmärkt? Tja, inte för oss motorcyklister, så som räckena var konstruerade fungerade de som utmärkta osthyvlar för de knuttar som hade oturen att åka omkull och dunsa i räckena. Vägverket tyckte vi skulle köra försiktigare; vi tyckte Vägverket skulle bygga bort dödsfällorna.

Så jag ger feministerna en halv poäng där. Att anpassa sig till verkligheten tycker jag fortfarande inte är fel - men vi måste också lägga energi på att förändra verkligheten. Räck upp handen nu, alla som ser samhällets olika grenar hårdsatsa på att få bort våldtäktsmännen från gatorna!


Vi verkar vara överens. Det är dags att sätta stopp för busarna. Men hur? En del intressanta idéer har förts fram:

• Fler fritidsgårdar. Fritidsgårdar? Låt oss barmhärtigt hoppa över den punkten utan vidare kritik.
• Utdelning av "våldta inte"-armband till riskgrupper. Nej, nu skämtar jag, riktigt så på tvärsan med tidsandan är inte herr rikspolischefen.
• Begränsa mäns rörelsefrihet istället för kvinnors. Istället för att kvinnor efter eget huvud skall kunna bedöma risker och agera därefter, skall staten tvinga män att inte röra sig utomhus. Jo, det skulle man ju kunna göra. Det finns redan exempel på stater som inte tillåter ena könet att röra sig ute på egen hand. Saudiarabien, till exempel. Ett gott feministiskt föredöme.

Men det där med att låsa in männen, är det så dumt? Att låsa in alla män, enligt den radikalfeministiska tesen att alla män våldtar, alltid, blir svårt. Hur ska samhället funka om bussförare, snöröjare, bärgare, sophämtare osv inte får vistas ute? Eller ska de ledsagas av en diplomerad genusvetare? Dock finns det ju en kategori män som kan låsas in utan någon som helst negativ konsekvens, eftersom de redan idag enligt lag inte får befinna sig på Sveriges gator: illegala invandrare.

Låt oss lyssna på feministerna, och samla ihop de där 80 000 som Ygeman sade behövde deporteras. Alla marockaner som springer runt kring Nordstan och Uppsala C och finansierar rökheroinberoendet med brott. Alla som befunnits inte ha asylskäl, men stannat i alla fall och nu göder den svarta marknaden och den organiserade brottsligheten.

Det lär inte lösa problemet, men det är ett steg på vägen. Resten, då? Tja, nu när värnplikten är återinförd kan vi sätta in det grova artilleriet: