Di rälia rasisterna

Den onda rasismen i min lilla skånska by har nu blivit förstasidesnyhet. Vadan, har någon heilat? Har någon försökt bränna ned en synagoga? Har någon bytt ut rondellhunden i rondellen utanför byn mot en judesugga? Har det flyttat in några sossar från Malmö?

Nej, någon stackars bybo råkade, vid ett infomöte om kommande flyktingbostäder, offentligt lufta sin oro inför de så småningom anländande flyktingarna:

"- Jag vill inte ha någon på min dörr, då åker de ut! Finns det någon säkerhet? Vågar man släppa iväg flickorna utan att de utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp?"

Detta citat får Sydsvenskans pappersupplaga att inleda med ingressen:

"Efter ett rasistiskt utspel från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."

Till nätupplagan verkar dock dagpersonalen ha tagit ett litet snack med sina jurister och insett att det kanske inte är så klokt att kalla någon rasist, strax intill ett fotografi, förvisso bakifrån, av den utpekade. Då heter det istället:

"Efter ett starkt ifrågasättande från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."

Rektor invänder att skolan har full koll på läget och kan garantera barnens trygghet, liksom Behrang Kianzad kan hon det här. Tillåt min oro att inte vara stillad - detta är samma rektor och samma skola vi var tvungna att flytta vår grabb ifrån då det höll på att gå åt häcklefjäll. Blir det problem lär de nog lösa det på samma sätt som Stefan Löfven löser problem, genom att kraftfullt uttrycka att det inte är okej.

Förvisso finns det slemma rasister i byn. För några år sedan bodde här en mörkhyad barnfamilj. Efter att ungdomliga ligister kastat ägg på huset och haft sig flyttade barnfamiljen. Nog är vi väl överens om att dessa ligister borde fått sig en tids trevlig semestervistelse på ett ungdomshem i inre Norrland som belöning?

Förvisso kommer rasisterna att med emfas motsätta sig byggen av flyktingboenden i byn. Antagligen kommer flera av dem vara såpass smarta att de inte går ut under vajande hakkorsbaner och skanderar "Inga negrer på våra gator", utan hittar mer insmickrande invändningar, som att det blir synd om de stackars flyktingarna som ska behöva bo så långt från Malmös caféer.

Men, innebär det att alla protester emot flyktingbostäder därmed är rasism? Nej. Kommunister kommer alltid att vara emot privat ägande. Det innebär inte att alla som har något emot en friskola eller en privatisering är kommunister.

Låt oss börja med sakfrågan. Vår lilla by är som en viss liten by i Gallien, en fridens oas omgiven av ockuperat territorium. Malmös no go-zoner och Landskrona ligger inte långt bort. Den danska synden lockar våra ungdomar i Köpenhamn. Hemmavid är vi förvisso lite fattigare och lite mer korkade än de fina familjerna i Lund, och har vår beskärda del av missbrukare och slynglar som hänger i centrum och ställer till med bus, men det är "våra" busar. Vi har dessutom lokalpolis som kan hålla dem under tummen om de blir för besvärliga. (Här misstänker jag att eventuella läsare från Norrland gnuggar sig i ögonen, en liten by som har en polisstation - det har väl knappt ens residensstäderna i Norrland nuförtiden?). Vi har, likt Obelix, kunnat sitta i lugn och ro på vår skånska ljugarbänk, knacka oss med ett finger i huvudet och säga "de är tokiga, araberna". Jag har i lugn och ro kunnat gå ut med hunden i mörka parker utan att behöva oroa mig för mer än att stöta på en bjäbbig tax.

Nu skall hundratalet nya bostäder byggas, strax intill det område i byn där det byggts som mest de senaste åren, ett område där de som inte har råd med fantasipriserna i Lund fått lägga sin framtid i pant på att köpa en liten sockerbit till lägenhet eller radhus. Femtio av dessa bostäder har vikts till de flyktingar som Lund fått sig tilldelade.

Finns det några rimliga farhågor för detta scenario? Låt oss fundera på några möjliga framtidsvyer:


Vi får femtio unga ensamstående män. Då skulle jag bli rejält orolig. Orolig för att dessa män saknar fritidsgård och börjar dra runt på byn i gäng. Orolig för att byns unga flickor hamnar i kläm mellan sexuella frustrationer och kulturkrockar - Mellanösterns kvinnosyn är, som Mona Sahlin nog skulle uttryckt det, härligt osvensk. Jag skulle också bli smått orolig för att gå ut med hunden på kvällen, eller gå ned till centrum för att hämta en kvällspizza. Om sen de unga männen får kontakt med de tungt kriminella element som finns i Malmös förorter en halvtimmes bussresa bort blir det riktigt spännande. Dock är nog inte detta scenario så troligt; jag tvivlar på att alla femtio bostäderna är dimensionerade för ensamhushåll.

Vi får femtio barnfamiljer. Massor med barn i skolan; barn som behöver massor med resurser för att komma in i den svenska skolan. Barn som inte skolats i genusdagis, barn som har antisemitismen med sig, om inte i blodet, så väl i kulturen. När mitt barn behövde extra resurser fanns de inte - vad är oddsen för att de här barnen kommer ges det stöd och den hjälp som behövs för att de skall komma ifatt? Jag ser framför mig hur köerna till friskolorna runtom i trakten kommer öka rejält, när "white flight"-mekanismerna kommer igång.


Är jag för negativ nu? Måhända. Mycket gott kan säkert komma av detta. Lunds kommun hjälps beta av sin flyktingplaceringskvot. Invandrartanter kan ställa upp stånd i vårt urtrista 70-talscentrum och sälja afrikanskt konsthantverk och mustiga grytor. Kanske de konservativa invandrarna visar  oss urballade svennar hur riktig konservativ barnuppfostran ska gå till, så deras ungar sitter som tysta små lamm i skolan. Företagsamma afghaner startar butiker och hantverkerier i de tomma centrumlokalerna. Ni har säkert en del idéer också, förutom kamelcentrum och getvallning.

Men jag är inte frikyrkopastor eller politiker, en sån som måste se möjligheter i allt innan, utmaningar i allt efteråt, och möjligen erkänna viss naivitet när kraschen är fullkomlig. Jag är ingenjör. Tränad i att alltid leta upp risker i projekt, och sedan finna vägar att i förväg ha en plan utifall det skiter sig - vilket det alltid kommer göra, på något sätt. Jag är helt enkelt en sån där som skaffar försäkring innan det brinner. Som bygger en brandstation utifall att.


Det som oroar mig med detta flyktingboende är att de som bestämmer häromkring inte är ingenjörer. Att de inte funderar igenom risker och problem, och ser till att avsätta de resurser som krävs för att mota Olle i grind.

• Om det visar sig bli en massa bråk mellan svenska och invandrade skolelever, kommer skolan då resolut att kvarsätta eller hemskicka bråkiga elever, och snabbt sätta in ett par biffiga vuxna som kan ge de som inte följer muntliga tillsägelser ett par rapp på knogarna? Eller räknar man glatt med att skolans digra värdegrundsdokument vaccinerar oss mot allt sånt?
• Om det visar sig att vi råkat få hit ett antal skolbarn som inte kan svenska, kommer man då omedelbums sätta dem i en svenskundervisningsklass, eller kommer de få gå bredvid i klasserna och inte fatta något tills de blivit så stora att de flyttar till gymnasiet och skolan blir av med dem? Låt mig gissa...
• Om det blir problem med trakasserier av vuxna - beslöjade kvinnor eller bikiniklädda kvinnor eller både och - har polisen förberett med resurser?

Det är detta som oroar mig. Inte att det kommer en klump utlänningar till min lilla by, utan att det svenska samhällets funktioner och funktionärer totalt saknar förmåga att styra in de nyanlända till en bra integration. Varpå det blir som i Rosengård, Skäggetorp, Kronogården, Vivalla och så vidare: Flugornas herre.