Sexmonster

Om jag fattat det rätt så ränner nu Pokemon-monstret #mewtwo runt och sextrakasserar landets kvinnor. Fy på sig!

Den aktuella hashtagskampanjen har, förutom att ha fått en del riktigt slemma typer, såsom så gott som hela Aftonbladets ledarsida, att bita i gräset även haft en del andra positiva effekter.

Den har fört fram det viktiga värdegrundsarbetet i förgrunden.


Tidningen Nya Tider har visst avbokat sitt framträdande på den kommande bokmässan. Tidningen har, liksom så många andra "alternativa media", en kraftig övervikt på manliga medlemmar, och är därför orolig för att vistas ihop med den kvinnligt dominerade kultursektor som tydligen är full av sexförbrytare. Chefredaktören med det i sammanhanget illa valda namnet Vávra Suk ser nog framför sig den kö av knäböjande kulturtanter som kommer möta honom i mässans entré.


Jag har fått mer respekt för Jimmie Åkesson. Det har för mig varit obegripligt att ledaren för Sveriges största konservativa parti (nej, jag har svårt att se M som konservativa efter år av öppna hjärtan och förnekelse av förekomsten av svensk kultur) avstår från att komma på Sveriges största ärkekonservativa fest, Nobelfesten. Vilket perfekt tillfälle att komma i frack eller folkdräkt, och visa hela TV-publiken hur riktigt tråkigt en riktig konservativ kan ha. En catfight mellan Bieler och Dinamarca så pappersklänningarna ryker, eller åsynen av herr Ekeroth sänkandes ett järnhelrör och därefter sjungandes Johnny Bode-låtar med Kungen, hade suttit fint. Jag har emellanåt misstänkt att Åkesson är en sån där garderobshipster som på kvällarna sitter i sin mancave och pysslar om sin surdeg och provar tio sorters belgisk suröl; att den där spelberoendehistorien bara var en rökridå.

Men nu förstår jag. Åkesson har helt enkelt sträckt ut de konservativa känselspröten och insett att det fina kulturfolket i Nobelsalen inte delar den värdegrund vi konservativa bekänner oss till. Han har inte velat besudla sig med att beblandas med de kultursvin, ledarskribenter och Expo-nissar som lever efter devisen "grab them by the pussy". Han har helt enkelt inte orkat sitta i timmar och oroa sig för att Bah-Kuhnkes tår plötsligt letar sig upp i skrevet på honom.

Han är förlåten.


Till sist har jag även fått mer förståelse för våra radikala feminister, de där unga arga damerna som anser att män är djur och att alla män förtrycker, alltid. De har hängt med sådana här svärmorsdrömmar, och lärt sig att de är de bästa, goaste feminister som det manliga könet kunnat frambringa:

När de sedan vaknat från partydrogen efter att dessa gossar våldtagit dem i alla möjliga och omöjliga hål, kan jag förstå deras syn på män. När dessa svärmorsdrömmar svikit så, hur ohyggliga borde då inte alla andra män vara, de där ute på landsbygden som rapar öl, åker raggarbil och inte bara säger n-ordet utan även neger utan att ens skämmas?

Jag rekommenderar våra vänsterfeminister ett besök hos verklighetens folk. Kanske en vända på traktor-pulling i Hörby? Jag lovar, tjejer, det är inte ni som kommer bli pullade. Även om en och annan skånepåg kanske fäller en kommentar om fina pullor...

Eller varför inte överge den veganska mansfria festivalen i sommar och gå på hårdrockskonsert istället? Där är det headbanging som gäller.

Välkomna till verkligheten. Vår verklighet.