Till imamers försvar

Häromdagen verkade det som om Sveriges imamer, för att anknyta till min barndoms Bellmanhistorier, hade lagt en rejäl laddning i fläkten. Inför dolda kameran ber de hjälpsökande slöjförsedda kvinnor att ha överseende med makens misshandel, acceptera nya fruar, och ha sex med maken fast de inte själva vill.

Kritiken lät inte vänta på sig. Svenska ledarskribenter högg direkt på detta kvinnofientliga budskap. Att några av dessa religiösa samfund dessutom fick statsbidrag var en extra förolämpning, som borde rättas till omedelbart.

Här ser jag en stor portion hyckleri. Samma ledarskribenter som utropat 'Vi gillar olika!' i polemik med de slemma SD-rasisterna, blir nu upprörda över att det finns människor i Sverige som har mage att vara olika. Vad tusan förväntar de sig egentligen? Vi har tagit in en ansenlig mängd människor ifrån muslimska länder. Med rätta, får jag tillägga, innan någon förvisar mig till Avpixlat. Ifrån länder där en ansenlig del av befolkningen har för svenska förhållanden något aparta åsikter: hatar Israel, är avogt inställda emot judar i allmänhet, anser att mannen är kvinnans överhuvud, att de som avfaller från Islam skall dödas, att homosexuella skall dödas, osv. Givetvis får vi in dessa åsikter i Sverige i och med invandringen. Men, som sagt: vi gillar olika. Eller hur? Eller gillar vi olika bara så länge alla tycker som vi och ser ut som vi?

Jag tycker imamerna har handlat helt korrekt, när de står upp för sina församlingars åsikter. Under förutsättning att det var konservativa, patriarkala församlingar. Imamer i jämställdhetspositiva församlingar bör givetvis ge andra svar. Det är lika naturligt att imamerna svarar på detta viset som att lokala partiordförande i Kommunistiska Partiet, ifall Uppdrag Granskning knackar på, glatt berättar att man genom revolution skall införa det klasslösa samhället, förstatliga rubbet och skoningslöst utrota överklasspacket meddelst nackskott och massvält. Det ingår liksom i konceptet. Om Kommunistiska Partiet talade sig varma för marknadsekonomins och demokratins välsignelser hade jag blivit rätt besviken.

Det fel imamerna gör är när de strax därefter gör en pudel. Stå för era åsikter, för tusan! Jag delar inte de traditionella muslimska åsikterna om jämställdhet, men jag kan i alla fall acceptera den som rakryggat står upp och säger vad han tycker. En gång flydde ni muslimer ifrån diktaturer där man var tvungen att hålla tyst eller bli hämtad av sedlighetspolisen. Vakna, grabbar! Ni är i Sverige nu, landet där man får säga vad man vill utan konsekvenser. Ja, i värsta fall uteblivna statsbidrag om ledarskribenterna får som de vill.

Jag skulle vilja se lite mer rakryggade muslimer. Det är dags för en årlig Muslim Pride-parad, där man kan gå med huvudet högt med eller utan slöja, där man kan gå i vida kläder och långt, ovårdat skägg utan att någon kastar ruttna ägg på en (hm, kanske jag skulle gå med...). En parad där muslimer kan ställa krav på nya svenska lagar: månggifte, halalslakt, sharia, you name it. I Sverige får man nämligen göra sådant. Man kan stå upp och ropa "Fredrik Reinfeldt är en get" utan efterräkningar. Tja, möjligen kan man få ett ilsket brev från Kent Persson, men den risken får jag ta.

Om Muslim Pride sammanfaller med vanliga Pride, så borde vissa synergieffekter kunna uppstå. Med sin syn på hustrumisshandel och månggifte är ju imamernas BDSM- och gruppsexpolicy åratal före RFSUs. Ett gemensamt stånd ihop med polyamori-sektionen i Pride borde inte vara omöjligt. Eftersom nye Skara-biskopen Åke Bonnier uttalade sig vagt positivt om polyamori häromåret kan även svenska kyrkan få vara med på ett hörn.