Val i sikte!

Till slut har även jag fattat att det är valår i år. Inget av partierna verkar riktigt passa mig. Ja, inte än i alla fall. Vi får väl se vilket valfläsk de försöker triangulera fram framför ögonen på mig. Om nu det lockar, jag är mer ideologiskt lagd. Så jag tänkte faktiskt försöka värka fram mitt eget, ideologiskt färgade valmanifest. Först en snabbskiss i detta inlägg, och sedan lite djupare dykningar allteftersom valtemperaturen stiger.

Till EU-valet har jag tänkt låta min ungdoms idoler styra tankarna:

Jajamen. Ramones. Grabbarna som gav 'Back to Basics' ett nytt ljud. Grabbarna som visade att mer än tre ackord är överkurs. Grabbarna som lärde oss att tre minuter räcker och blir över.

Till EU-valet väljer jag tre raka ackord:

1. Frihet för varor. Vi får redan sälja varor fritt inom EU, vilket varit till gagn för både säljare och köpare. Möjligen har någon protektionistisk grodätare fått kulorna i kläm, men det bryr jag mig inte om. Till nästa mandatperiod skall vi utöka denna frihet till att gälla även länder utanför EU. Fritt blås för bananer ifrån Afrika och Latinamerika.
2. Frihet för tjänster. Minns ni hur Göran Persson varnade för social turism, och hur Byggnads stod och skrek 'Go home' till lettiska byggarbetare? Låt oss hålla gränserna öppna inom EU. Låt oss även öppna upp gränserna in till EU, så afrikanska bananplockare kan komma till EU och jobba.
3. Nato. OK, det har ju faktiskt inte med EU att göra. Dock med Europa, så jag tar upp det här ändå. Sverige är, och har alltid varit, en del av väst. Dags att visa det. Den dag ryssen kommer vill vi ha jänkarna i ryggen. Inte att de vänder ryggen till.

Inrikespolitik är lite snårigare. Tre ackord räcker inte riktigt. Viss politik är så långsiktig att det inte ens räcker att breda ut sig över en hel LP-sida, det kan krävas decennier av rockande och juckande för att komma i mål. Så dags för:

Japp. Pink Floyd. Grabbarna som är så flummiga, obegripliga och långrandiga att de genast får mig att tänka på en riksdagsdebatt. En rätt trevlig riksdagsdebatt, dock. Det mantra som dyker upp framför mina ögon efter att ha avnjutit ett par David Gilmour-solon är: Frihet! Eller, lite mer konkret:

1. En fri skola. Dagens melodi verkar vara att detaljstyra skolan mer: bestämma lärartäthet, vilken sorts skolbibliotek som skall finnas, osv. Helt fel väg. Låt tusen blommor blomma! Låt varje skola bestämma mer lokalt. Låt varje förälder bestämma vilken skola barnen skall gå i.
2. Fri kringvandring. Låt rumänska romer, polska rörmokare, indiska programmerare och somaliska boskapsskötare komma hit bäst de vill. Så länge de står för sitt eget uppehälle. Vill de ha stöd av svenska staten, ja då får vi fundera närmare på i vilken omfattning det skall ske. Men grundregeln är: har du till ditt eget uppehälle, då stör staten dig ej.
3. Fri sprit. Minns ni Förmyndar-Sverige? I min ungdom hade någon byråkrat beslutat att det skulle vara förbjudet att sälja cider i Sverige. Överhuvudtaget. Samtidigt kunde jag gå in i en engelsk närbutik och köpa med mig en PET-flaska med denna gudadryck att äta till min shepherd's pie. Självklart skall Skåne befrias. Absolut.
4.  Fri barnomsorg. Idag tar staten ut skatt från oss, och ger sedan pengarna tillbaka enbart om vi väljer av staten godkänd omsorgsform. Låt istället oss föräldrar välja, fritt. Ge oss våra pengar tillbaka, och låt oss välja om det är svärmor eller det kommunala dagiset som vi vill anlita.

Det här blev ju så nyliberalt att det kan vara värt att avsluta med en tredje ungdomsfavorit:

Några tankar om våldet

Det där med Kärrtorp har fått mig att fundera en del över ämnet våld under helgerna. Ja, ni kanske minns. Ett gäng från SMR angrep en demonstration emot nazism, och möttes av AFA, som tydligen gick med i tåget. Kaos och kalabalik uppstod, och det blev inte bara blåmärken utan även en knivskuren huligan. Lite senare samlades landets politiska och mediala elit till ett nytt tåg emot rasism.

Och jag kände att jag skulle aldrig i världen vilja gå med i det tåget. Hur emot rasism jag än är. Varför inte? Jo, av två anledningar.

1. AFA gick med i tåget. Våldsförhärligande budskap predikades från scenen. Precis det pack som vi försöker protestera mot!
2. Tåget var inte bara emot rasism, det var även emot den regering jag röstat in. Där var gott om tal emot den kalla, hårda allianspolitiken. Tänk er reaktionen om jag fattat micken och börjat hetsa emot sossarnas 40-års folkhemspolitik som orsaken till all rasism i Sverige? Ok, det hade kanske kunnat funka, med tanke på att organisatörerna ligger så långt ut på avgrundsvänsterkanten att de nog ser sossar som folkförrådande sell-outs. Men ni fattar tanken.

Sen börjar jag inse att jag i tidigare inlägg hårt försvarat att bjuda in, och stå sida vid sida med, diverse obehagliga element. Som när till exempel föreningen Unga Muslimer gång på gång lyckas bjuda in förintelseförnekare, judehatare, homofober, kvinnoprästmotståndare - ja allt det där vi inkluderande svenskar vill exkludera.

Hur får jag ihop det? Skall de med obehagliga åsikter få vara med i mitt gäng eller ska de frysas ut?

Så här går mina tankar: vi har en grundläggande, demokratisk samhällsmodell i Sverige. Vårt försvar för det barbari och djungelns lag som, Reinfeldt får ursäkta, inte enbart är ursvenskt. Grundkontraktet är nattväktarstaten, som ger staten våldsmonopol och beskattningsrätt, och oss försvar, rättsväsende, polis och lite andra småsaker. Sen bygger vi på det med välfärdsstaten, som ger grundtryggad inkomst, och överflödsstaten, som ger medelklassen äventyrsbad. I min idealbild av detta kontrakt så är taket högt; man får säga ungefär vad man vill. Nej, det finns ingen garanti för att man blir hyllad för det man säger, men man slipper riskera förlora jobbet, relegeras från skolan, kickas ut ur facket eller slås gul och blå av SÄPO.

När AFA och SMR tar till våld, så bryter de mot detta samhällskontrakt. Då är det inte dags att samtala, då är det dags att spärra in dem. Sen, när de sonat sina straff, så kan de komma in i samtalet igen. AFA och SMR är samma skit. Va? Men har inte AFA goda intentioner, medan SMR är genomonda? Nja. Nog tycker väl alla utopister att de jobbar för en god sak? SMR vill införa ett nytt tusenårigt rike, att några judar får sätta livet till är då en bisak. AFA vill införa ett nytt kommunistiskt paradis, att några kapitalister får sätta livet till är då en bisak. Samma skit, alltså. Politiska våldsverkare är politiska våldsverkare, inget mer. Ungefär som religiösa extremister är religiösa extremister; det spelar ingen roll om det är en muslim som spränger en kyrka eller en kristen som spränger en moské. Samma skit. Extremisterna alltså, inte de som de spränger.

Återigen: taket skall vara högt. Det är OK att förhärliga våld. Det är till och med OK att propagera för våld (med untantag av de lagar som är till för att förhindra upplopp och lynchningar. Minns von Fersen). Gränsen går vid att faktiskt utföra våld. Och har man gått över den gränsen, då vill till och med jag hålla avståndet lite grand. Dels av princip. Dels så de inte lär känna mitt ansikte. Jag är inte bara principfast, jag är feg också.