Kamikazepiloterna

Som ni ser här ovan fick förre KDU-ordföranden och KDs framtidshopp, Sara Skyttedal, pröva på att åka med på bönpallen på ett Gripen-plan. Detta verkar ha inspirerat min partiordförande. Konservativ och bakåtblickande som hon är, fick hon kontakt med en vänlig japan som bjöd in henne att följa med på en tur att i ett Zero-plan ta en mycket nära titt på ett amerikanskt hangarfartyg.


Eller hur skall man annars tolka denna artikel, där Ebba Busch-Thor argumenterar för att fler flyktingar bör få stanna. Flyktingar som inte har skäl att stanna, men som skall få stanna ändå, därför att. Ett effektivt sätt att driva ut oss konservativa ur partiet.


KD missar här sina kärnvärden. KD vill ha ett starkt civilsamhälle och en liten stat (fast det där sista verkar det vara si och så med i en viss falang, de vill visst både ha kakan och äta den). Staten bör då ta hand om rikets, dvs svenskarnas, gemensamma kaka och lämna resten åt folket. Vill du att en afghan skall få skolgång och bidrag? No problem - du har full förfoganderätt över ditt eget bankkonto. Skicka pengarna till lämplig biståndsorganisation så är det klart.


Förvisso tror jag att jag förstår vad Busch-Thor gör. Liksom Jan Björklund har hon en stark världsförbättrarfalang som hon måste ta hänsyn till, till exempel genom att skriva sådana här artiklar. En artikel är inte ett skarpt förslag. Det är dock en tydlig signal, och signalpolitiken måste idag, när de kriminella utanförskapsområdenas och IS-mördarnas antal växer, vara den exakt motsatta.


Jag fick nu i helgen ett inbetalningskort till KD-medlemsskap. Nej, tyvärr. Hade jag velat ha en velig å ena sidan/å andra sidan-politik hade jag blivit folkpartist. Jag och KD får gå skilda vägar nu. Om inte Ebba lyckas drämma till med ett "verklighetens folk"-tal i Almedalen och sedan omsätta detta i ett skarpt valmanifest.




Samtidigt läser jag hos Anybody om hur SD går framåt och de andra partierna inte får tummen ur. Det här citatet känns bara alltför sannolikt:

"Det vill säga .. oavsett vilket val jag än gör riskerar jag att förlora och få Stefan Löfven som statsminister i fyra år till."

Det verkar bara bli svårare att hitta ett val 2018 som leder landet åt rätt håll. När inte ens riksdagens mest konservativa parti kan formulera en tydlig strategi, vem skall man då lita på?




Min pre-Almedalen-profetia om 2018 är att KD och MP kommer åka ur riksdagen, och L med ett nödrop hänga sig kvar. S och SD karvar upp Alliansen mellan sig och hamnar på sisådär 25% var, och får alltså majoritet tillsammans. M fortsätter nedåt i allmän otydlighet till 15%, och blir ungefär lika stora som C.


Talmannen kommer ge Stefan Löfven i uppdrag att bilda regering. Lövfen satsar på en ren S-regering. Löfven förhandlar givetvis inte med SD, öppet vill säga, men på något vis dyker det ändå upp en S-märkt invandringspolitik som är såpass mycket bättre än alliansens alternativ att Jimmie väljer att stödja Steffe. Jimmie inser det lönlösa i att försöka stödja en allians där Annie och Jan (eller, Gud förbjude, Birgitta!) stretar för ökad invandring, samtidigt som Anna är emot. Regeringsmakten är fixad. Vad Alliansen hittar på bryr sig ingen om.


I det dagliga regerandet växlar sedan S mellan att låta SD "passivt" stödja S-förslag, och att förhandla med andra partier. Jag avundas inte Löfven dessa förhandlingar. Dock borde det bli bättre än när V och MP är motparterna.




Vad skall då jag rösta på, för att vrida läget åt rätt håll? Jag ser ett par akuta problem med landet idag, som har med för stora utgifter och för små intäkter att göra:

• Invandringen, förstås. Invandringen fyller på med outbildade och reaktionära (alltså för konservativa för mig till och med) människor i våra katastrofområden. Lösning: tvärstopp för invandringen tills dess att vi har fått bukt med kriminalitet, bostadsbrist och arbetslöshet.
• Statens lyxrenoveringar. Staten ser inte om sitt hus. Istället för att dränera grunden och täta taket läggs pengarna på snygga Teppanyaki-hällar, trädgårdsgrillar och robotgräsklippare. Lösning: lägg pengarna på nattväktarstaten, och låt övriga sektorer få pengar ifall det blir något över.

Sen finns lite annat smått och gott:

• Skolan är en katastrof. Kunskap och disciplin måste återigen bli honnörsord. Flumpedagogiken ska bort. Uppdraget att fostra goda ungsocialister ska bort.
• Bostadssektorn måste bli friare och mer konkurrensutsatt.
• De aktivistiska ämbetsmännen måste bort. Rensa friskt på chefs- och ämbetsmannanivå. Lägg ned verk som är alltför kontaminerade. Återinför tjänsteansvaret.

Var hittar jag politiker som står för detta? Gösta Bohmans moderater är borta; dagens generation verkar bestå av värdegrundsmarinerade entrister från F!. Sossarna är skadade av identitetspolitik, ja vad sjutton, de skadades redan av 68-vågen. SD vet man var man har i invandringsfrågan, men är de ett skvatt intresserade av att trimma fettkanterna från välfärdsstaten?


Jag får plocka fram ficklampa och förstoringsglas och ge mig ut och leta.