Jamsa med Jomshof

Det är inte lätt att vara Sverigedemokrat. Efter detta inlägg får han skarp kritik från vänstern och diverse liberaler som anser att han förolämpar islam, och att det är fel och fult att förolämpa islam. För att inte tala om arabvärlden, som går helt agurk:

 

Vissa påstår, på fullt allvar, att jag sprider hat och ”islamofobi” genom att påstå följande två saker:

1. Islam är en antidemokratisk, våldsförespråkande och kvinnofientlig religion/ideologi. Därför är demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter en bristvara i den…

— Richard Jomshof (@RichardJomshof) July 28, 2023

 

Men vad är det han säger som är så upprörande?

• Islam är konservativt, och antifeministiskt
• Muhammed var krigsherre, rövare och tog sexslavinnor från erövrade stammar

 Hur i hela friden kan detta tolkas som en förolämpning? Jag tolkar det tvärtom, som att Jomshof på gamla dagar blivit muslimkramare, och bjuder in världens muslimer att samlas under SD:s nya öppna svenskhet, där den är svensk som beter sig svenskt.

Vad innebär det då att vara kulturellt svensk, av den konservativa och Sverigevänliga varianten? Titta här på alla konservativa svenskars anfader och ideal:

Ingen är mer svensk än vikingen Hagbard Handfaste. Som synes har Hagbard inget emot att ge sig ut på härnad, och röva med sig en sexslavinna. Som god konservativ man är det han som försörjer familjen medan hustrun stannar hemma med barnen. Även om det egentligen är Helga som styr familjen med fast hand (vilket vi väl, mellan skål och vägg, får erkänna är precis så vi har det hemma...).

Sen har vi krigarkungen, Karl XII:

Vi konservativa älskar Karl XII. Vi beundrar hur han hela tiden tar varje tillfälle att med svärdet i hand knipa åt sig lite mer av grannländernas territorier. Vi utstår gärna spott och spe av vänstern för att få tåga genom Lundagård på hjältekonungens dag.

Kort sagt: Muhammed verkar vara en karl med hjärtat på rätta stället.

Den som borde avsky och håna Muhammed är istället våra identitära progressiva kontrahen(t)er. De som älskar att riva statyer av europeiska slavhandlare borde älska att rita, och riva sönder, Muhammed-teckningar. De som blir upprörda så fort en svensk inte delar hemarbetet 50/50 borde bränna varje exemplar de kan hitta av den bok som sätter kvinnan lägre än mannen.

Ur otakt är världen.

En sväng Söderöver

Sen har vi Björn Söder. Grabben som oavsett vad han uttalar sig om får firman som sköter SDs krishantering att korka upp en låda champagne. Grabben som borde veta att han inte bör säga något om judar eller svenskhet. Tydligen har han sagt något om Pride-paraden och pedofili, varpå föga oförväntat alla som hatar Söder går i taket.

Återigen har de fått allt om bakfoten. Söder har här bara försökt skicka över en liten fredsduva till det gäng som visar sin tolerans och vidsynthet genom att vifta med "vi hatar SD"-plakat i tåget. Detta har Söder gjort genom att försöka påtala likheten mellan Pride och SD.

Vad för likhet? Jo, ta det där med pedofili. HBTQ är en rörelse som jobbar hårt med att tänja på de sexuella gränserna och vidga synen på vad som är acceptabelt och önskansvärt. Utanför HBTQ finns det gott om pedofiler som gärna också ser att de själva hamnar innanför gränsen för det acceptabla. HBTQ blir då som en sockerbit för flugorna. Klart att pedofiler gör sitt bästa att komma in under det regnbågsparaply som idag har en sådan status att bara att ifrågasätta det är att bli fredlös. HBTQ har under decennier dragit till sig pedofiler, och fått jobba med att stöta dem ifrån sig. Senast försökte pedofilerna komma in som "minor attracted persons" med en egen regnbågsfärg, men fick se sig utslängda.

SD har samma problem. Nej, inte med pedofili, men med stollar och politiska tokar. SD är det högerparti som har varit hårdast emot invandring, och varit det när alla andra stod och viftade med "refugees welcome"-flaggor. För judehataren finns det gott om alternativ, både SSU och V, men för den som avskydde svartskallar fanns bara ett alternativ. Så SD får, på samma sätt som HBTQ-rörelsen, jobba hårt med att rensa ut rasister, rysstroll och foliehattar som tror att SD är rätt plats att få genomslag för sina idéer.

Trevligt att se Björn Söder visa solidaritet med sina olyckskamrater i RFSL och Pride!

Agent Hamilton på nya äventyr

Jag måste erkänna att jag är imponerad. Att någon ska lyckas trampa i ett ljudligare klaver än Björn Söder vad gäller judar, och detta en folkpartist!

Carl Hamilton, tillfrågad angående Jomshofs Muhammed-uttalanden var han (Hamilton, inte Muhammed) tror att Liberalernas smärtgräns ligger, svarar:

 

"Jag tror att gränsen går om de skulle börja uttala sig på samma sätt om judar, och det är inte omöjligt"

Förvisso är det ett gränslöst korkat uttalande. Att säga till landets muslimer, som i stor utsträckning hatar judar, att det är OK att förolämpa muslimer men inte judar, är verkligen att förolämpa muslimer.

Men, framför allt så har Hamilton fel i sak. Det vore inte förolämpande mot judar att uttala sig kritiskt om deras religiösa förebilder. Detta jobbet gör redan judarna så ordentligt själva. Har ni läst Gamla Testamentet? Där har judarna själva skrivit ned sin historia, i all sin glans men också i all sin skörhet. Om Kung David, en av de största och mest firade judiska gestalterna, kan man till exempel läsa att han skickade sin vän i döden för att kunna sätta på dennes änka.

De är kloka, judarna. Till skillnad från alla pavlovska tangentbordsriddare som springer till matskålen så fort Jomshof och Söder ringer i klockorna.

Tänt var det här

 Efter en lång dvala där jag inte hittat något värt att hetsa upp mig över, har Sverige lyckats piska upp den perfekta stormen: koranbränningar! Bränningarna i sig är inte mycket att hetsa upp sig över, om man inte är muslim uppfostrad i kretasr där det är naturligt att vilja förbjuda det som kränker islam. De svenska reaktionerna är desto roligare, där regering och opposition tävlar om att vara den som hårdast fördömer islamkritik och hittar på bäst sätt att täppa till truten på de hädiska.

Jag har skrivit om det där oskicket att bränna böcker förr: https://bubbavel.blogspot.com/2015/11/diktaturens-kreatur.html. Det som har upprört mig förr har dock varit att man försökt undertrycka eller radera ut obehagliga åsikter.

Om jag ska förstå dagens debatt rätt, så är det väldigt mycket jag lärt mig i skolan som är totalt fel.

• På 1800-talet gjorde Lars Johan Hierta sitt bästa att förarga präster, adel och kungamakt i Aftonbladet. I skolan lärde vi oss att Hierta var hjälten, men nu verkar det som han var skurken. Självfallet ska man inte kränka eller utmana rikets säkerhet.
  
• Norrmannen Agnar Mykle skrev på 50-talet romanen "Sången om den röda rubinen". Då den innehöll sexuella stycken som väl är tamare än vad man hittar i en normal romance-roman idag (givetvis undantaget den romance som publiceras av mormonerna...), så blev den förbjuden. Till min förvåning så verkar det som norrmännen hade rätt - inte kan man väl publicera något som gör någon kränkt?
• Norrmännen, återigen. När jag var en liten gosse kom Monty Python's Life of Brian. I sverige skrattade vi gott åt filmen, och en gång till åt de stolliga norrmännen som blev så kränkta att de förbjöd filmen. Dags att sätta skrattet i halsen - norrmännen hade visst rätt.

Nej, jag är ingen vän av hädelselagar. Det öppna samhället är den religiöses bäste vän. När vi börjar skapa särlagar för kränkta religiösa, så drabbar det även oss religiösa. Tänk tanken att vi skapar en lag som hindrar alla sekulära svenskar att kränka muslimer. Låt oss för ett ögonblick gå förbi problemet att definiera vad som ska förbjudet (misshandla Koranen, felköna Muhammed, lägga griskött på grillen, ta sig en nubbe till sillen, osv) och istället se på vilka andra hädelselagar som vore rimliga att samtidigt införa för att skydda oss svenskar från kränkningar?

Vad, skydda svenskar? Skulle vi bli kränkta? Jajamen. Det finns saker vi håller för heligt, och som därmed borde skyddas:

• HBTQ. I ett land där alla partiledare (utom han som inte får vara med...) står och viftar med regnbågsflaggan, i ett land där polisen och försvarsmakten går med i paraderna, där hånar man inte HBTQ ostraffat. Den moské som säger något ont om homosexualitet blir omedelbart stäng, byggnaden raseras och salt strös över marken. Säger något ont, förresten - det räcker inte. Varje moské måste mangrant gå med i Pride-paraden.
• Jämställdhet. Redan landsfader Löfven sa att i Sverige tar man i hand. Kanske vi till och med kan bli lite kontinentala och kräva kindpussar. Om någon moské skulle komma på tanken att sätta kvinnorna i ett separat rum eller ge dem separat ingång, se "HBTQ" ovan. Självfallet skall alla muslimska organisationer entusiastiskt bejaka och propagera för aktuella svenska jämställdhetsåsikter.'
• Abort. I Sverige går vi agurk redan om en barnmorska inte vill utföra arbetsuppgifter som har med abort att göra. Om någon representant för något parti ens viskar om att de är emot abort, även i KD eller SD, blir de raskt petade från partiet. (Undantag medges för frasen "Jag stödjer dagens abortlagstiftning", som vi alla vet betyder "Jag skulle säga något annat om jag inte visste att jag därmed blir av med jobbet"). Självfallet ska alla Sveriges muslimska organisationer och samfund vara för abort - om de vill vara fortsatt verksamma i Sverige.

Ja, kära muslimer. Efter att vi genomfört ovanstående lagförslag, så kan vi kavla upp ärmarna och ta oss an en lag som hindrar kränkning av muslimer.