måndag 14 augusti 2017

Dags att avsluta den israeliska ockupationen?

Nu när diplomatins gossen Ruda, Margot Wallström, fått upp spåret på en ny olöslig konflikt att medla i, mellan The Donald och Kim, finns hopp om nya tag i Israel-Palestina-frågan.


Jag börjar landa i att en förhandlingslösning är utesluten. Så här ser palestinerna på hur det gått med deras land:

Den enstatslösning Palestinierna efterfrågar ser vi här uppvisad av en sosse-bimbo från Skåne (nu var jag snäll, när jag utgick från att hon inte medvetet gör reklam för folkmord):




Judarnas bild av sig själva, å andra sidan, är nog mer åt detta hållet:


Utsikterna till en bra förhandlingslösning är inte goda, inte bara för att parterna står långt ifrån varandra. Jag har svårt att se vem eller vad Israel skall förhandla med. Palestinierna har inga demokratiskt valda representanter. Hamas är galna terrorister som vill driva judarna ut i havet. Abbas styre är svårt korrupt. Sen är palestinierna så indoktrinerade av judehat att jag tvivlar på att den ledare som faktiskt går med på en rimlig kompromiss kommer få folket med sig.




Vad göra, då, om man inte vill att Israel för all framtid skall ockupera Västbanken och ta emot raketer från Gaza? En lösning som jag sett föras fram lite här och där är att Israel ger tusan i förhandlingar, och istället ensidigt sätter ned foten och bestämmer var skåpet ska stå. Låt oss fundera på det lite.


Bakgrunden till ockupationen är Sexdagarskriget 1967, där arabstaterna fick rejält med pisk. Israel tog både Sinaihalvön och Gaza från Egypten, den förra senare återlämnad, och Västbanken från Jordanien. Ett "normalt" tillvägagångssätt här hade varit att Israel vid en fredsförhandling inlemmat hela eller delar av dessa territorier med Israel, och att de araber som bodde där hade fått flytta till de länder som förlorade territorierna. Se till exempel på hur det efter andra världskriget gick med Finland, som tappade Karelen, och Tyskland, som fick ta emot många tyskar från omgivande länder. Men konflikter mellan Israel och arabländerna är inte normala. Eftersom de senare inte kunde erkänna Israels existens, kunde de heller inte fredsförhandla. Så kriget fortsatte, under stillestånd, och så även ockupationen. Jordanien frånsade sig även sina anspråk på Västbanken - så till vilket land skulle Israel kunna sparka ut palestinierna, om de fick för sig att göra det?


Det Israel kan göra är att ge palestinierna en egen stat på Västbanken. Eller, för att vara mer precis: delar av Västbanken. Andra delar behåller Israel för sig själva, och fortsätter bygga bosättningar i. Med segrarens rätt att bestämma gränserna. Och en saftig mur däremellan. Sedan drar sig Israel tillbaka på sin sida av muren, och överlämnar den militära och civila kontrollen av Palestina till FN. Lämpligen till svensk FN-trupp, eftersom vi ju alltid vet precis hur alla Mellanösterns problem skall lösas.


Men - Palestina kan inte klara sig utan israeliska vatten- och matleveranser?! Inga problem - dessa kan säkert upprätthållas så länge marknadsmässig betalning erläggs. Kanske lite pengar kan slussas om från avlöning av terrorister?


Men - alla de palestinier som sedan förra årtusendet suttit i flyktingläger, och under tiden bildat familj och blivit många gånger fler, och väntat på att få återvända till Israel? Ja, dessa palestinier är välkomna att återvända till Palestina närhelst staten Palestina anser sig redo att ta emot dem. Palestinier är Palestinas problem, inte Israels. Liksom tyskar var Tysklands problem, inte Polens. Finns inte plats i Palestina? Då är det dags att be andra arabländer om hjälp. Dock misstänker jag att hjälpen kommer låta vänta på sig - palestinier är inte direkt populära i arabvärlden, förutom som schackpjäser emot Israel.


Men - det kommer ju bli totalt kaos?! Jo, där ligger nog det stora problemet. Den stora anledningen till varför detta aldrig kommer komma till stånd. Israelerna vet att en palestinsk stat skulle implodera minuten efter att den bildats, med Hamas, PLO, ISIS och alla andra goa gubbar i full kamp om makten. Med svenska dialogsoldater som enda skydd. Och så ondskefulla är inte israelerna att de medvetet sätter igång ett sådant folkmördande inbördeskrig.




Jaha, så nu har jag kommit fram till att inget kommer hända. Dags för Margot Wallström att spotta i händerna och försöka igen! Jag har ett förslag. Ni vet väl hur Sverige ser ut?



Just det, oändligt med öppna fält och skogar. Hur mycket plats som helst. Så här kommer förslaget:


Vi skänker Jämtland, 50 000 kvadratkilometer av skog och sjö, till det palestinska folket. Ungefär tio gånger så stort som Västbanken, så här får alla palestinier plats. Här kan de, i sann nybyggaranda, svedja sig fält och bygga timmerkojor. Blir det riktigt fattigt kan de i värsta fall ta en tur till närmsta ICA-butik i Sverige och sätta sig med en mugg - det verkar ju funka bra för Rumänien. Problem med judar lär de inte få framöver, då vi snart jagat ut de sista judarna ur Malmö.


Som extra lök på laxen låter vi Nya Palestina få förmånen att ta hand om alla flyktingar som kommer till Sverige men inte kan skickas tillbaka. Pionjärstaten kan behöva starka, unga män som inte är rädda att spotta i nävarna och ta i. Det krävs mycket muskelkraft att hugga ned skog och röja sten från fälten. Ifall de unga männen hellre vill stanna i Sverige, tror jag säkert Hamas lärt sig hur man motiverar befolkningen.


Det här kan väl ingen ha någon invändning emot? Att ha fredliga palestinier inpå knuten är ju något vi tycker Israel borde kunna ha, utan murar och raketförsvar. Så låt oss nu dra en lans för världsfreden!

söndag 13 augusti 2017

Dags för val!

Inte riksdagsval riktigt än, men väl kyrkoval. Ett val där de politiska partierna spänner musklerna och övar inför bataljen 2018.


Transportstyrelseskandalen lärde oss att de politiska partierna är på god väg att fullständigt förstöra den svenska ämbetskulturen. En kultur som är en av ryggraderna i den kultur som vissa anser bara innehåller midsommar och såna där töntiga saker. En kultur som går tillbaks till Oxenstiernas reformer på 1600-talet. Istället för kompetenta tjänstemän har sossarna i decennier satt in sina lydiga, havliga medlöpare. När regeringsformen gjordes om 1974 skulle det inte finnas någon gräns för politikernas makt; eftersom sossarna var av Gud satta att regera för evigt vore det trist om stela byråkrater skulle kunna bromsa den politik som är att vilja. Därför har Sverige till exempel ingen författningsdomstol, vilket gör det lite lustigt för oss att kritisera polackerna för att vilja göra deras författningsdomstol mer följsam gentemot den politiska makten.


Och jodå, borgerliga politiker är medansvariga. Under Gösta Bohmans (prisat vare hans namn) tid kämpade moderater för att få en vettig författning, och för att statliga toppjobb skulle tillsättas med kompetens snarare än partibok som grund; under Bildts tid jublade vi när EU-medlemsskapet innebar att vi äntligen kunde överklaga solklara fall av statligt maktmissbruk till EU-domstolen; och under Reinfeldt blev vi också mygelsossar. Ni minns väl skandalen på Riksrevisionen, av alla myndigheter!




Vad har då detta mygel med kyrkovalet att göra? Massor. Politikerna försöker göra samma sak med kyrkan som med myndigheterna (präster brukar hälften sarkastiskt, hälften uppgivet kalla svenska kyrkan för "salighetsverket"): ta över kontrollen genom att sätta sina egna stövelslickare på alla höga poster, och ändra uppdraget från kärnverksamhet till miljö, genus och andra aktuella frågor. Vilket får till effekt att en biskop tackar Stefan Löfven för ett gott arbete i Transportstyrelseskandalen (!!!), en präst anser att Israel ägnar sig åt pinkwashing (man kan då undra vad det Palestina samma präst vurmar för ägnar sig åt i HBTQ-frågor...), och att ärkebiskop och kansli ägnar massor med energi åt miljö, genus och att välkomna Islam, medan Gud och Jesus verkar få klara sig själva.




Det är dags att kasta ut månglarna ur templet. Kyrkoledningen skulle säkert tolka den parollen som en uppmaning att ställa sig bakom Ilmar Reepalus vårdvinstförbudsförslag. Jag tycker istället det är dags att kasta ut politikerna ur kyrkoledningen. Är du medlem? Gå och rösta! Gå och rösta, men inte på något politiskt parti. Partigängare har inte i kyrkan att göra, där skall det sitta religiösa tokar, som jag, och flumma till det om hur många änglar som får plats på ett knappnålshuvud.


Valsedlar som det är dödskallemärke på inför valet: Sossarna, Centerpartiet, Borgerligt alternativ, FiSK (Fria Liberaler i Svenska Kyrkan), Kristdemokrater i Svenska Kyrkan, Miljöpartister i Svenska Kyrkan, Sverigedemokratern, Vänstern i Svenska Kyrkan.


Varför får då dessa grupper Fantomens onda märke? Partier som ställer upp (S, C) är ett otyg. Deras kyrkoprogram fastställs av den sekulära partiledningen.


Partierna som heter något liknande, men är formellt fristående från moderpartiet, då? Jag är rädd för att den där friheten inte är mer än formell. Någon som tror att "Vänstern i Svenska Kyrkan" kommer gå emot Jonas Sjöstedt?


Sverigedemokraterna, då? Vore inte en SD-röst en fet spark i nyllet på de etablerade politikerna? Nej. I riksdagsvalet, måhända, men inte här. Jag har inte sett något i SDs kyrkoprogram som tyder på att de vill ha en fri och religiös kyrka som är en finne i röven på politikerna. De vill ha en fin konservativ konsertsal där man kan ha stämningsfulla bröllop, dop och begravningar. Gud och Jesus bryr de sig inte om.




Kvar finns de religiösa partierna. Jag tänker inte tala om för dig vilken du skall rösta på; du avgör själv vad du vill kyrkans framtid skall vara. Min beskrivning nedan är måhända inte helt ofärgad av att jag själv är medlem i Frimodig Kyrka.


Öppen Kyrka (ÖKA)satsar på:
  • Gud
  • Tolka bibeln för vår tid
  • Mänskligare flyktingpolitik
  • Homoäktenskap
  • Kvinnliga präster och biskopar
  • Kyrkan skall vara en aktiv röst i politiken
  • Dagens direktval är bra
Politiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK) satsar på:
  • Gud och Jesus
  • Församlingarna skall ta emot migranter och flyktingar
  • Kämpa för internationellt bistånd (betalat av staten)
  • Kyrkan skall driva skolor och ålderdomshem
  • Låt den teologiska mångfalden finnas - bredda åsiktskorridoren
  • Ja till homoäktenskap - men även ja till att de som inte vill viga homosexuella är välkomna som präster
  • Kyrkomusik och körsång 
  • Kyrkan ska prata teologi, inte politik
  • Ut med partierna ur Svenska Kyrkan. Direktvalen ska bort.
Frimodig Kyrka (FK) satsar på:
  • Gud och Jesus. Trohet till Bibeln.
  • Församlingarna skall ta emot migranter och flyktingar.
  • Mission
  • Äktenskap är mellan en man och en kvinna. Kyrkan bör avsäga sig vigselrätten, enligt tysk modell.
  • Kyrkan ska ha plats för både kvinnliga präster och motståndare till detta.
  • Kyrkomusik
  • Ut med partierna ur Svenska Kyrkan. Direktvalen ska bort.


Tre finfina program, eller hur? Vad bör man då tänka på i dagens stora frågor?


Flyktingpolitik. Jodå, aktuellt här liksom i riksdagsvalet. Jag misstänker att de flesta läsare liksom jag anser att gränsen bör stängas, repatrieringen ökas, och bidragen minskas. Solklar indikation på en SD-röst? Nej, nu är det dags att skilja på vad som till kejsaren och till Gud hör. Gränser och utvisningar avgörs i riksdagsvalet 2018. En kristen kyrka har krav på sig, från Bibeln, att se till sin nästa. Jag tycker det är helt rätt att göra som FK och POSK föreslår: att i praktiskt församlingsarbete välkomna de som staten släpper in. Öka verkar vilja lägga sig i kejsarens domäner och öppna gränserna. Att propagera för ökat bistånd kan också vara rätt; och vill vi inte alla att hjälpen skall ske på plats? Dock tycker jag att det är dags för kyrkan att bli mer radikal. Till exempel kan alla de som jobbar på kyrkans kansli med biståndspolitikslobbying avskedas och deras löner skänkas till UNHCR. Som en liten början. Put your money where your mouth is.


Tolerans och åsiktskorridor. Även i kyrkliga katedraler är det emellanåt så lågt i tak att man får huka sig. Alla partier har vackra högtidsord om hur viktigt de tycker det är att få tycka olika. Praktiken varierar däremot. Till exempel var det många som gick från POSK till FK när POSK inte längre tillät kvinnoprästmotståndare att vara med i POSK. Men är det då inte rätt att slänga ut mörkermännen? Nej. För det första är de inte bara män, det finns även kvinnliga kvinnoprästmotståndawre. Men framför allt så skall olika teologiska åsikter kunna rymmas samtidigt i kyrkan. Fortsätter utrensningarna blir det bara en sekt kvar. Det skall vara okej att tycka olika. Det som inte är okej är att mobba de som tycker annorlunda. Den som följt den inte helt med kyrkans ledning medhållande prästen Helena Edlunds öden och äventyr inser att det idag är de "toleranta" och vidsynta som står för den värsta trångsyntheten och mobbingen i kyrkan idag.


Politik och religion. Att islams sammanblandning av religion och politik inte är en lyckad idé kan vi väl hålla med om? Dags då att rensa ut politikerna ur kristendomen. Kvar för dig att fundera på är om det görs genom att införa indirekta val, såsom i fackföreningarna, eller genom att snällt be politikerna att hålla tassarna från de pengar och den påverkansplattform som kyrkan utgör.


Hur styra en församling? Kanske inte en fråga en utomstående är så intresserad av. Den är dock av stor vikt för de som arbetar i kyrkan. Idag är det delvis delat styre, ungefär som i Miljöpartiet. Kyrkorådet anställer och avskedar, och tar hand om fastigheter och annat värdsligt. Prästen sköter det teologiska. Så är det tänkt, i alla fall. Ofta är inte kyrkoråd och präst överens om uppdelningen, och fajter som får Grannfejden att verka idyllisk finns lite här och var. Utköpen haglar. Fundera gärna, som överkurs, lite på hur du tycker församlingen bör vara organiserad, hur mycket ansvar som bör ligga centralt på stiftet, jämför med partiernas program och gör ett initierat val. Knegarna i den lokala kyrkan tackar och välsignar dig.




För den som tycker alla dessa partier låter kass föreslår jag en egentillverkad röstsedel på det parti den nu pensionerade prästen Dag Sandahl hittade på: Sado-Masochister i Svenska Kyrkan (SMiSK). Inte helt fel - man måste nog vara lite av någondera för att stå ut med att vara kvar i Svenska Kyrkan.

lördag 5 augusti 2017

Pride and prejudice


Knappt har Pride-veckan börjat så har en kristdemokrat trampat i klaveret, genom att kalla det som försiggår där för perverst. Till viss del får vi väl ge honom rätt - att köra MC utan hjälm är ett saftigt brott emot svensk värdegrund. Jag hoppas gay-polisen var på plats och kunde styra upp det.






Föga förvånande har kristdemokraten fått en del mothugg. Mothugg som jag faktiskt tänker ignorera, för att istället landa i en i ämnet närliggande artikel från Ann Heberlein i Sydsvenskan. Där talar hon sig varm för homosexuellas rätt att slippa smyga i garderoben. En rätt jag helhjärtat står upp för. Ett inledande citat skaver dock i mig:
"Det går inte att tvinga någon att ändra attityd, men det går att fordra av alla som lever i Sverige att de ska följa svensk lag och respektera varandra och varandras val."
Att avkräva andra respekt, det trodde jag var förunnat halvkriminella ungdomsgäng, inte något som kulturskribenter ägnade sig åt. Det verkar dock väldigt vanligt i den vänstervridna HBTQ-rörelsen.


Den sekulära staten bygger inte på respekt. Den bygger på att staten inte skall styra över våra sinnen. Vill du dogga i parken, klä barnen i slöja eller skicka dem till Unga Örnar, leva i kärnfamilj eller tillbe Vishnu så är du fri att göra det. Samtidigt är det fritt fram för övriga samhällsmedborgare att avsky, driva med och förlöjliga dina käpphästar hur mycket de önskar.




Det här är vi religiösa rätt vana vid. Vi kräver sällan att andra skall visa respekt för påvens hattar.






Tur det, eftersom vi också har svårt att hålla oss för skratt ibland. Även muslimerna håller på att lära sig att det är fritt fram att skämta med Muhammed i Sverige:
Eller nej, eftersom alla våra journalister darrar i knäna av rädsla att bli halshuggna och därmed inte vågar publicera några satirteckningar så lär de sig inte det. Men de borde.


Samma sak gäller bögarna. De har full frihet att utöva vad de önskar. Och vi andra har full frihet att hylla eller håna det.


Respekt är något vi som individer själva väljer att ge eller inte ge andra. Inte något som krävs av oss.




Skall bögarna få paradera i Pride-parad, då? Jag säger förstås ja, liksom jag säger ja till Jesus-manifestationer, kommunister och nazister. Däremot säger Ann Heberlein nej. Ann Heberlein??!! Jodå. Titta på den här gamla artikeln: Efter att en islamist haft ihjäl folk i Köpenhamn, lägger Heberlein skulden på Lars Vilks provokationer. Vilks borde alltså hållt käft så att inte de stackars efterblivna muslimerna, som inte kan förväntas bete sig som vuxna människor, blir provocerade och har ihjäl folk.


Kan det sägas tydligare? Bögjävlarna bör alltså ge tusan i provocerande Pride-parader, för annars kan det komma en upphetsad Pingst-pastor och meja ned folk med automatvapen. Enligt Heberlein.


Som religiös extremist tycker jag att bögarna skall gå i Pride-parad. Den som promenerar, syndar icke!


Det är nyttigt att häda. Speciellt mot den rådande värdegrunden. Kanske dags för mig att gå med i paraden, med ett plakat som hyllar kärnfamiljen och sex inom äktenskapet...

lördag 29 juli 2017

Dags för nya kvastar

Det verkar inte som om de som är satta att vakta våra politiker och tjänstemän riktigt räcker till för uppgiften. Vad göra?


Jag tycker det är dags att inrätta ett nytt statligt verk. Jovisst, en ovanligt korkad idé, det är färre verk vi behöver. Detta skall dock inte vara ett verk som sprutar ur sig en massa förslag som kostar pengar att förverkliga. Det skall vara ett verk som granskar andra verk. Som kollar ifall de andra har rent mjöl i påsen. Som larmar direkt till både statschefen och Nyheter Idag.


Hur skall då detta verk byggas upp? Varken Säpo eller dagens riksrevision verkar ju vara särskilt hungriga vakthundar? Jag går till den stora världslitteraturen. Chestertons deckarfilur Fader Brown tar ofta hjälp av den före detta mästerskurken Flambeau. I SF-författaren Harrisons (Harry, inte Dick) böcker om stålråttan består den hemliga organisation som bekämpar ärkeskurkarna av måttligt reformerade bovar.


Det krävs alltså en tjuv för att fånga en tjuv. En inavlad fifflare för att veta vad en inavlad fifflare kan komma på.


Japp. Jag vet precis vem som ska leda detta verk. The bitch is back!



torsdag 27 juli 2017

Vad jag inte fattar

Ja, jag vet. Efter den rubriken borde ett oändligt långt inlägg följa. Jag misstänker dock att ingen orkar läsa historien om alla mina kunskapsbrister, så jag nöjer mig med en sak.


Följ med bakåt i historien, till 2010. Ett gäng islamister sitter i Stockholm och kuckilurar, och kommer fram till att det vore jätteskönt att få skära halsen av några otrogna. Sagt och gjort, de planerar lite, skaffar lite vapen, och sätter sig i en bil söderöver, med avsikt att inta den danska avisen Jyllands-posten och sedan börja dekapitera Muhammedteckningspublicerande journalister. Tack och lov har dessa Allahs änglar avlyssnats av svensk polis, och arresteras av dansk polis innan dådet.


Nu går vi tillbaks till bara ett par år tillbaks i tiden. Säpo får reda på att Transportstyrelsen är på väg att lägga ut statshemligheter till allmän beskådan. Vad gör Säpo? De skriver ett memo där de "avråder" Transportstyrelsen från att sätta sina planer i verket.


Men vad i helvete? Anfäkta och anamma, sötvattenspirater, plattfötter! Har hela säkerhetspolisen bemannats av dialogpoliser och blomsterhattar? När Säpo får reda på en sådan här sak förväntar jag mig att en svart folkabuss skall stanna utanför Transportstyrelsen. Fyra biffiga gubbar traskar in och sätter tyghuvor över Transportstyrelsens GD och styrelse, slänger in dem bak i bilen och kör iväg till ett hemligt bergrum någonstans i Sverige. Där får sedan stackarna sitta och waterboardas, få naglarna utdragna, lyssna på melodifestivalen dygnet runt, batongknullas i röven och vad man nu brukar göra med de som hotar rikets säkerhet, tills de utfärdar kontraorder. Därefter avrättas de raskt, gjuts in i betong och glöms i någon av skärgårdens vikar. Till sist skickas en bandinspelning av förhören till Löfvens säkerhetskommitté, för att i våra politiker inpränta vikten av att upprätthålla rikets säkerhet, ihop med en varning att nästa gång inkompetenta, inavlade brorsöner och -döttrar utses till säkerhetskritiska poster är det kommittén som kommer få besök.


Eller är det jag som sett på för mycket amerikanska thrillers? Jag tycker bara det är helknasigt att polisen, även om det här är säkerhetspolisen, när de får information om solklara och allvarliga lagbrott, bara skickar ett snällt brev. Är det sannolikt att polisen skulle skickat ett SMS till islamisterna: "Tjena grabbar, skulle ni kunna låta bli att ha ihjäl alla på Jyllands-posten? Snälla?". Eller att Säpo förr i tiden hade skickat ett memo till Stig Bergling och undra om han inte skulle kunna lägga tillbaka de där papprena han, förstås av ren glömska, råkat få med sig i portföljen?


Nej, jag förstår inte.

lördag 22 juli 2017

Bröderna Marx





De lyste upp min ungdom, bröderna Marx. Den amorale Groucho, den knipsluge Chico, och den harpspelande tossingen Harpo. Vid sällsynta tillfällen vände svensk TV blicken bort från hur alla är glada och får äta sig mätta på det Maoistiska kollektivjordbruket, eller hur kapitalismens ondska tvingar de stackars östtyskarna att meja ned sina flyende medborgare i ryggen, och sände en Marx-film. Tokroliga upptåg och galna ideer trängdes med olidliga smörsångare och musikaliska muntrationer.


Dagens Marx-bröder är förvisso lika tokiga, men inte lika roliga. Ni har väl sett den senaste filmen, "A day at the Transportstyrelsen"? Jag har inte riktigt fattat vem som är vem i filmen, men Löfven får i alla fall rollen som den stumme Harpo.


Vems är felet? Mycket skuld faller förvisso på vår nuvarande (i alla fall sitter de, tyvärr, kvar när jag skriver detta) regering. Att ha fått reda på att viktiga data är ute på vift, inte göra något under över ett års tid, och nu under galgen tillsätta en ny chef som säger att våra data förhoppningsvis kommer säkras någon gång under hösten - kan man bli mer inkompetent? Det är väl bara att dra ur sladden till datorerna, plocka fram kartoteken från arkiven och ta smällen.


Sjöstedt och andra kommunister vill lägga felet på den onda marknaden och de likaså onda privata företagen. Jag skulle här vilja visa några av hans tweets i frågan, men han har tydligen blockat mig. Trots att jag, mig veterligen, inte står på SIs blocklista. Jag har väl citerat Orwell lite för ofta.


Är det då så att privata företag per definition läcker statshemligheter som såll? Jag har själv jobbat som konsult åt ett svenskt, privat företag i försvarsbranschen. Självfallet gjordes säkerhetsprövning innan jag fick ens sätta lilltån innanför taggtrådsstängslet. Viktiga data låg på datorer som hade ett separat säkert nätverk, utan internetkontakt.


Dock var företaget väldigt vänliga. De såg till att vi fick umgås med gosiga husdjur i hangarerna:



 Där fanns även snälla dialogvakter som såg till att hjälpa demonstranter från svenska freds och polska tavelförsäljare tillrätta.
 OBS: bilderna ovan är endast en illustration, som det brukar stå i reklamen. Av uppenbara skäl tog jag inga bilder när jag var på besök.




För att fördela skuldbördan vill jag börja för länge sedan, i min ungdom. På den tiden som sossarna prenumererade på makten. Då de trodde att de för evigt skulle vara regeringsparti, såg de till att få igenom konstitutioner som avsiktligt inte skulle lägga några trista konstitutionella spärrar ivägen för politikernas makt. De såg också till att, varje gång någon post skulle tillsättas, tillsätta den med en sosse. Det funkade bra, ur statens synvinkel, så länge sossarna var ett stort parti med många vettiga medlemmar som hade bildning och förnuft. Av det tio kompetenta kandidaterna tillsatte man en av sossarna. De enda som gnällde var vi i högern som var intresserade av demokrati och rättvisa. Med tiden blev det dock sämre, när sossarna krympte, och de som var medlemmar mest var ungdomsförbundsbroilers. I ungdomsförbunden lär man sig detta:
  • Fuska med medlemsantalen
  • Smida ränker och hugga varandra i ryggen
  • Spelet är allt, verkligheten är ointressant
Ingen bra plantskola för verkschefer och tjänstemän. Med sådant chefsmaterial, är det konstigt att vi nu har östasiatiska muséer som ser identitetspolitik som kärnverksamheten och slänger de dammiga samlingarna gjorda av döda vita snubbar på tippen? Att Svenska Institutet ser det som sin uppgift att blocka alla till höger om KPML(r)? Att transportstyrelsen skiter i om deras hemliga uppgifter kan ses av hela världen - "ingen spion är illegal"?


Alliansen då - är det deras fel? Det var ju tydligen de som startade den här upphandlingen av outsourcing av IT-data. Ja och nej.

Att outsourca IT-data är inte fel. Nyligen var jag anställd på en amerikansk halvledartillverkare; Intel. De har en del jättehemliga grejor. Data jag aldrig hade en chans att se. Jag fick skriva på ett papper om att jag blev skadeståndsansvarig fullt ut ifall jag skulle röja något - då talar vi inte om sjuttiotusen svenska spänn. Deras teknik är även lite halvmilitär och därför belagd med rejäla exportrestriktioner. Om hemliga data hade läckt till vårt testlabb i Rumänien hade Intels högsta chefer fått besök av ett gäng ilskna, biffiga militära typer som hade eskorterat dem till Guantanamo för lite water boarding-sessioner.


Och vet ni vad? Intel, under tiden jag jobbade där, lade ut sin dokumentation på Google Docs. Nej, vi använde inte våra privata konton. Intel gjorde givetvis en affär med Google, där man noga kom överens om var i världen servrarna stod, vem som hade åtkomst, och hur filer krypterades. Och de där jättehemliga filerna som jag inte fick se lades naturligtvis inte ut där. Så där som Transportstyrelsen självfallet borde gjort.


Så alliansen gjorde inte fel som drog igång en outsourcing. Hur kunde de veta att den chef som S-regeringen senare skulle tillsätta var till den milda grad inkompetent i genomförandet? Vad alliansen däremot har gjort fel är att aldrig på allvar gå till storms mot den socialdemokratiska utnämningskorruptionen. Under min tid som ungmoderat på 70-talet talade vi mycket om hur vi skulle slänga ut alla sossepolitruker och sätta dit riktiga ämbetsmän istället. Och sen kommer Reinfeldt-regeringen, har möjligheten, och fortsätter glatt utnämna stolpskott som Eliasson. Mycket prat, lite verkstad. Makt korrumperar. Eller längtan efter landshövdingeposter.




Vad bör göras, då?


Alliansen bör ta fäste på en sak: läckan måste åtgärdas. Data skall säkras nu, inte i höst. Om inte data säkrats på måndag, skall regeringen fällas på tisdag. Tar inte alliansen tag i detta omedelbums är de medskyldiga.


Horhuset måste rensas. Inkompetenta politruker måste väck. (Japp, det verkar som Kent Ekeroth är en av landets klokaste statsvetare. Vilket inte är en eloge till Kent utan en hurril till våra statsvetare.) Eftersom det verkar vara omöjligt att bli av med inkompetenta chefer i svensk förvaltning, föreslår jag att vi inrättar ett nytt verk: Postmoderna verket, förkortat Postverket. De får i uppgift att problematisera och kontextualisera och kritiskt utvärdera varje åtgärd som de andra verken utför. Notera att de skall granska, inte göra något. Där sätter vi alla oduglingar på ett servicehem där de kan knyppla och sjunga allsång utan att göra någon skada. Under tiden tillsätter vi kompetenta chefer, utan partibok, och ger nya direktiv. Inga genus-satsningar. Inga HBTQ-certifieringar. Inga schamankurser. Bara trist kärnverksamhet. Tre ackord, tre minuter, raka rör. Det funkar alltid.



Vem skall vi tro kan göra denna utrensning?
  • Ghostbusters? Klart bästa alternativet, om det inte vore för den lilla detaljen att de inte existerar i verkligheten.
  • Sossarna? Jag skäms lite över att jag tidigare sagt jag kan fundera på att lägga en röst på S 2018, eftersom de i alla fall har chans att vara statsbärande. Skratta gärna åt mig, det förtjänar jag. De är problemet, inte lösningen.
  • Alliansen? Den som hyllar rättviseförmedlingen, en förening med syfte att sätta sina kommunistpolare på fina poster, är en del av problemet. Alliansen behöver byta företrädare.
  • Voldemort, eller partiet även känt som Sverigedemokraterna? Ett oprövat kort. Vad händer om Åkesson blir statsminister - kommer han börja sätta trogna SD-medlemmar som chefer?
  • Medborgerlig samling? Deras partiprogram är en härlig promenad i nostalgins ljuva lunder, då de verkat kopierat det rakt av från ungmoderaternas program från när jag var ung. Dock har jag ungefär samma invändning här som för Ghostbusters. 
Vad skall jag göra? Jag kör två spår. Dels fortsätter jag gnälla här, i hopp om att det skall göra någon skillnad. Sen är det också dags att ha en bakdörr. Jag uppmanar mina barn att antingen studera utomlands, eller skaffa sig svenska examina med internationell gångbarhet. Att doktorera i Selma Lagerlöfs inställning till transfobi känns inte som en bra framtidsplan. Sedan spanar jag lite slött efter vilka länder som kan erbjuda en god miljö för en surkonservativ pensionär. En tillvaro i en svenskkoloni med golfspelande bankdirektörer har jag redan strukit från listan. Där skall gärna vara kallt, ruggigt och finnas gott om mörk öl och whisky.


Oj då. Här fann jag plötsligt en anledning att avsluta lite positivt. Positivt om EU! EU ger oss domstolar vi kan överklaga till när staten tar våra mänskliga rättigheter ifrån oss. EU ger oss möjlighet att skicka iväg barnen till universitetsstudier varhelst i Europa, emellanåt till och med utan att vi behöver betala en extra omgång studieavgifter. Vi kan även slå oss ned som pensionärer och njuta av värdlandets sjukvård som fullvärdiga EU-migranter. Halleluja! Så som läget är i Sverige är det skönt med lite Fuck Off-kapital.

söndag 16 juli 2017

Vad gör vi med islamisterna, då?

Häromdagen påpekade jag att det inte är någon bra idé att förbjuda åsikter. Går vi längs den vägen kommer det snart vara förbjudet att kritisera feminism. Samtidigt som sossarnas och miljöpartisternas extremistkompisar får undantag i lagen. Vad gör vi då - problemet lär inte lösa sig självt. Så här?




Nej, fromma förhoppningar och böner lär inte hjälpa. Skarpa åtgärder krävs. Implementerade skarpa åtgärder, inte löst prat om dem.


Jag ser det muslima, och därmed islamistiska, inflödet i landet som när man gör majonnäs. Några droppar udda åsikter är bara bra, det utmanar vår trista åsiktskorridor, men öser man på en deciliter på en gång skär det sig. När de första muslimerna anlände till Södertälje fick de redigt med stryk av de kristna som nyss hade flytt från Islam; nu när muslimerna är i majoritet blir det tvärtom. Problemet idag i Sverige är alltså inte att vi har muslimska åsikter i landet, det är att vi har för stor koncentration av muslimer i vissa områden. Detta åtgärdas lämpligen genom att inte släppa in fler förrän oljan blandats in i såsen ordentligt.


Vad som ger denna sås ytterligare en bismak är den allmänna brottsligheten i landet. Vissa områden styrs mer av kriminella och islamister än av polisen. Inte ens genusvetarnas propåer når dit ut. Det gör grogrunden för extremism ännu starkare, och alienationen från samhället ännu lättare.


Både islamism och allmän kriminalitet måste alltså bekämpas.




Första åtgärd: följ Torbjörn Fälldins råd, håll gränsen. Alla som reser in till Sverige skall kontrolleras, förlåt kära Öresundspendlare, och de som inte ska in skickas tillbaka med vändande tåg och ett tips till danska polisen för vidarebefordran söderut. Vi måste ha kontroll på inflödet så den svarta, laglösa sektorn inte växer. Vi får också säga upp våra asylåtaganden. Totalstopp, alltså. För magstarkt för dig? En kompromiss kan vara att Sverige lägger sig på den nivå konventionerna talar om - Sverige har ju ensidigt infört en massa ömmande skäl. Försvinner dessa, försvinner mycket.


Vi till höger får också rannsaka vårt stöd till fri arbetskraftsinvandring. Visst, det var stolligt när restaurangfacket skulle godkänna import av kinesiska kockar till kineskrogar, och vägrade ge tillstånd för att det fanns arbetslösa Domus-kockar i landet - den som beställer en friterad bläckfisk och får en seg och torr fläskfilé black & white har rätt att bli mer än sötsur. Å andra sidan är dagens sweatshops där importerade diskare sover i samvetslösa restaurangägares källarskrubbar också fel. Vi får ta ett steg bakåt, och forma en mer hållbar modell.






Andra åtgärd: återta territoriet. Som vi hört i diskussionerna om vilka stater Sverige skall erkänna så är det första kravet på en stat att den behärskar sitt eget territorium. Det är dags att återta de områden där polisen har svårt för att verka. I ett läge där ingen vågar bygga en polisstation finns en given åtgärd: placera ett jägarförband där, med order att besvara stenkastning med verkanseld och hot mot felklädda kvinnor med en instruktiv omgång kompanistryk. Vi måste visa att i Sverige bestämmer staten.


Va, militär mot befolkningen, Ådalen för fan!!! Jodå. Vi hade inget problem att skicka vår armé till Afghanistan för att skydda civilbefolkningen. Nu när den Afghanska civilbefolkningen flyttat hit, så får vi upprepa behandlingen. Vi bestämmer. Inte lokale imamen eller knarkhandlaren.




Tredje åtgärd: effektiv brottsbekämpning. Idag går minderåriga brottslingar utan straff, och vuxna får straffrabatt. Det vill jag ändra på. För det första skall brottslingar plockas bort från närmiljön. Det skall inte vara möjligt att begå en gruppvåldtäkt, bli befunnen skyldig, och strax därefter gå runt bland kompisarna och skryta om det. Förvisso är det hårt att straffa barn, men det är ännu hårdare för det barn som ser sin gärningsman gå fri. Några snabba förslag:
  • Tvångsförvar (visst, fängelse, men det är inte bara vänstern som kan hitta på förskönande eufemismer) av minderåriga. Samt möjlighet att omlokalisera dem från Rosengård och Kronogården till Arvidsjaur.
  • Straffen skall vara lika progressiva som skatteskalorna. Idag ger tio brott samma straff som ett brott; jag vill att det skall vara mer än 10 ggr hårdare. Yrkeskriminella skall inte släppas ut.
  • Stenhårda straff för personbrott och illegala vapen. Ertappas du med en pistol på stan skall du inte vara hemma förrän nästa decennium. Låt däremot våra älgjägare fortsätta panga på, Helge klarar ju sig i varje avsnitt.
  • Tätt samarbete med polis i före detta IS-områden. Givetvis skall SÄPO skicka ned personakter på våra pursvenska IS-grabbar och -tjejer, och raskt utlämna dem till förhör vid förfrågan. Inte vill vi väl bli som det Argentina som efter andra världskriget blev en tillflykt för nazister? 


Fjärde åtgärd: skapa en väg ut. När vi spärrat karriärvägarna knarkhandlare och moralpolis, får vi ha något annat att erbjuda. Skolorna är idag en katastrof - vem f-n vill anställa någon som gått i en förortsskola? Jag förordar en stenhård segregering, en uppdelning i två skolsystem (något gärna resten av landet kan ta efter...):
  • En elitskola där tystnad, flit och ordning råder. En skola där man lär sig läsa och räkna, och att tala Svenska och Engelska, samt kanske även lite Tyska, Franska, Arabiska, Japanska eller vad som faller de talangfulla eleverna på läppen. En skola där värdegrunden är att man gör som lärarna säger, och i övrigt kan få tro på Jesus, Allah eller Marx, såväl Karl som Groucho, bäst man vill.
  • En skola för de som behöver knyta framtida kontakter, så man har en bruscha som "håller rygg" när man böjer sig fram efter tvålen i fängelseduschen. En skola där de som inte kan föra sig i elitskolan raskt hamnar.




Någon chans att något av detta blir verklighet?


Gränsen tror jag inte dagens politiker fixar. Vi vår hoppas att det kör ihop sig så riktigt ordentligt i Italien och Spanien att EU fixar det åt oss - eller att EU så totalt bryter samman i frågan att italienarna kör sitt eget lopp.


Polis och rättsväsende ser jag som förlorat. Femtio års sossefiering och gärningsmansdaltande försvinner inte över en natt. Jag funderar som bäst på vilken klan jag skall svära trohet.


Skolan, däremot: vi har ju redan ett segregerat skolsystem. Det går utmärkt, redan idag, för den som bor bredvid en skitskola att söka sig in till de fina skolorna i de fina områdena. Ge järnet!