Yttrandefriheten, finns den?

Jag blev upprörd redan när Lars Vilks mordhotades och mordbrandsförsöktes för att ha ritat ett par teckningar. Men det här är ju sju resor värre! Här är det inte några enstaka galningar som är i farten, här är det statens våldsmakt som används för att tysta några tecknare.

OK, teckningen är inte särskilt smakfull. Men när var måttet på en satirtecknings kvalitet att den var snäll, oförarglig och inte stötte sig med någon?

Nu är det dags att vara exakt lika tydlig som angående Vilks. Debatten gäller inte huruvida teckningen är bra eller inte. Debatten gäller huruvida man skall få framföra sådant majoriteten inte tycker om. Och där kan jag bara hitta en vettig ståndpunkt: när staten tar sig rätten att bestämma vilka åsikter som får framföras, då har vi tagit ett steg mot diktaturen.

Lugnande är förstås att detta hände i Holland, inte i Sverige. För i Sverige skulle vi aldrig komma på att stämma någon för deras åsikters skull, eller hur? Nja. Tänk om någon på bilden hade varit ett halvnaket barn...

Bodström goes to Hollywood

Nej, jag kan inte släppa Thomas - han är för rolig.

Nu när han följt i Karl-Oskars fotspår och utvandrat till USA, så misstänker jag att där finns en filmkarriär på gång. Och sen blir det (lukrativ) reklamfilm. Tänk till exempel den här, för Apoteket:

Thomas sitter hemma i soffan och mumsar vita piller, sköljer ner dem med lite grogg, och blir glad i hatten. Sen ringer P3 Nyheter på och vill göra drogtest. Thomas går glatt med på det, och inga tunga droger hittas. Sen zoomar kameran ut, medan Thomas och reportrarna sitter och skrattar runt kaffebordet, och annonsören bryter in:
"Apotekets Placebo - när du får oväntat besök"

Bodström gör en insats för valsegern

Thomas Bodström har nu beslutat sig för att fly landet. Men är det verkligen hans upprördhet över den allt mer integritetskränkande regeringen, som kräver inte bara rättskrivningsprov utan även drogprov av skoleleverna, som fått honom att lyfta?

Nej, jag tror det är hans solidaritet med Rörelsen. Minns att socialdemokraterna hade rätt bra opinionssiffror för ett år sedan, och sedan började inflygningen mot riksdagens oppositionsflygel strax efter att Mona presenterade politiken och började synas i media? Bodström har helt enkelt dragit den naturliga slutsatsen att ju mindre han syns och hörs, desto bättre går det för vänstern.

Och med tanke på att medias strålkastare då hamnar på Tant Gredelin, så har han nog rätt.

Sverigedemokraterna på villospår

Nu har SD kommit med en valfilm. Genast ser TV4 till att skapa max med publicitet, genom att vägra visa den.


Många kommentatorer hävdar att filmen ger en stereotyp och felaktig bild av en utsatt folkgrupp. Helt rätt! Filmen visar upp pensionärer som hjälplösa våp som springer så fort de ser en burka. Kära sverigedemokrater, så här ser en pensionär ut.

Kopp på dig, Bodström

Häromdagen lyckades Thomas Bodström skapa rubriker, när han ångrade sig på upploppet och landade pladask i vattengraven, till mångas skadeglada utrop. Men jag tror de flesta har fått det här helt om bakfoten. Bodström var inte rädd att visa upp droger i provet - tvärtom!

Nu när Monas ungdomliga utstrålning börjar bytas mot statskvinnans kavajer, så behöver vänstern ett affischnamn som kan attrahera ungdomen. Vem bättre än socialdemokratins bad boy, en man som tillochmed sagt sig provat hasch en gång i tiden? Eftersom vi äldre anser att alla ungdomar är knarkare, fildelare eller ännu värre, så tror vi de kan attraheras av en (förmodat) partysnortande Bodström.

Vad Bodström nu insåg, när han förberedde sig för att fylla den bittra kalken och hörde sköterskan läsa upp ena partydrogen efter den andra som testet hittade, var att han var ju ren. Och om ungdomarna fick reda på det, så skulle hans street cred rinna ned i toaletten tillsammans med det förödande provmaterialet. Kanske någon tillochmed skulle googla fram att han sitter i kyrkofullmäktige hemmavid!? Då blir han lika spännande och alternativ som Göran Hägglund.

Här finns även en lärdom för alla de skötsamma nördar som går i de skolor som skall införa "frivilliga" drogtester. Se till att vägra kissekoppen så publikt det bara går. Lägg dig och skrik på golvet, spring ut genom dörren utan att öppna den först. Då kommer alla tro att du är en häftig knarkare!

Till sist: inget gott som inte har något mera gott med sig. Nu har vi fått in ett nytt ord i ordlistan.

Och vilka skall vi mer vara solidariska med?

Det här blir nog lite förvirrat...

Efter att i förra inlägget pekat på grandet i vänsterns öga, kan det nu vara dags att granska bjälken i mitt egna. Även högern har nuförtiden en tendens att värna om den egna gruppen, och stänga ute de fattiga.

Återigen är det dags att byta namn på deltagarna i dokusåpan. Den här gången är det inte tullar mot afrikanska bönder, utan hinder för våra egna ungdomar. Moderaterna gillar LAS. Och LAS delar upp arbetsmarknaden i de som är innanför muren, och de som är utanför. Och ungdomar som letar sitt första jobb är sällan innanför. Dock finns ljuspunkter; alla i Alliansen älskar inte LAS.

Spelar det här någon roll, då? Ungar får väl alltid jobb till sist om det är nåe ruter i dem? Mja. Visserligen är jag själv gammal nog att jag på min tid kunde få ett studentrum bara genom att ringa och fråga, till det rimliga priset av 7000 SEK (per år!). Och när jag skulle studera utomlands, så hade universitetet gott om rum vikta för utlandsstudenter. Men ändå så var det himla nervöst innan kontraktet var fixat. Och när jag ögnar igenom tidningarna nuförtiden: i Lund irrar de nyankomna utlandsstudenterna kring som svärmande bin på stan och letar buskar att sova i. Förstahandskontrakt på lägenhet i stan - glöm det. Och om några mandatperioder skall mina egna barn sparkas ut ur boet...

Alla skall med, sa sossarna en gång. Låter bra. Så vad skall vi göra för att ungdomarna skall komma med och kunna skaffa sig bostad och arbete? Min ideologiska utgångspunkt är att staten överlag skall hålla sig ur vägen, och bara göra kraftfulla punktinsatser på de punkter där staten och ingen annan kan agera. Men vad innebär det i praktiken?

Arbetslinjen borde på sikt vara bra även för ungdomar, oavsett LAS. Om utrymmet innanför muren blir större, får det plats fler innanför. Men det lär ta ett tag, så vad gör vi under tiden?
Bort med LAS känns som en bra början. Men samtidigt vill jag som vanlig knegare gärna ha kvar lite anställningstrygghet; jag vill inte att chefen skall kunna sparka ut mig bara för att hon inte gillar mitt ovårdade skägg. Å andra sidan har min fackförening förhandlat bort LAS alla gånger det varit neddragningar på jobbet, så vad är egentligen LAS värt i praktiken? Jag är kluven.

Lärlingsplatser och låga ingångslöner känns också bra i magen. Men om lönerna blir låga, går de då att leva på? Om grabben skall ha svensk bostadsstandard, platt-tv, ipod, iphone, vass speldator och allt annat man bara måste ha, då räcker inte en låg lön långt. Och om vi radikalt sänker bostadskostnaderna genom att sänka standarden, får vi då inte tillbaka gamla tidens slumområden? Återigen är jag kluven.


Jag är kort sagt så kluven att jag snart får bli medlem i folkpartiet.

Nej, detta reder jag inte ut. Jag får gå runt och titta på lite partiprogram och se vilka lösningar som föreslås. Kanhända börjar jag med min favorit, Gudrun. Hos henne har man iallafall aldrig tråkigt.

Vem är solidarisk, egentligen?

Är du höger, och trött på att inte våga komma ut? Trött på att alla på festen koketterar med hur vänster och solidariska de är, medan du själv sitter och längtar efter en dejt med Maud Olofsson?

Då kan du gå in till Fredrik Segerfeldt. Hos honom råder omvända världen. Vänstern är ogin och osolidarisk, och endast den blålila högern värnar om den fattige.

Hur får han till det, utan hjälp av centralstimulantia? Låt mig försöka med en liknelse. Antag att du levde som plantageägare för några hundra år sedan. Du skaffar ett gäng slavar från Afrika, som du sedan låser in i ett skjul. Naturligtvis får de lite svårt att skaffa mat och kläder. I din välvilja ser du då till att 1% av plantagets intäkter går till att skaffa lite brödkanter och höftskynken åt slavarna.

Är du då en god människa? Naturligtvis inte - du är ju slavägare! Är det viktiga för oss som ömmar för slavarna om 0.8% eller 1% av intäkterna går till mat? Naturligtvis inte - det är ju slaveriet som är grundproblemet!

Åter då till nutiden. Vänstern gör sitt bästa för att stänga ute utlänningar, så de inte kan tjäna pengar här eller handla med oss. Om en afrikansk bonde vill sälja i Sverige, blir han hårt och effektivt strafftullad i alla EUs gränsöppningar. Om en indisk ingenjör vill jobba i Sverige, så skall facket kunna säga nej. Och sen skickar vi lite smulor från vårt bord och känner oss så solidariska. Som Marie Antoinette nog skulle sagt idag: "Kan de inte sälja grödorna? Låt dem äta biståndspengar!"

Högern, däremot, vill släppa invandringen fri. Högern vill släppa handeln fri. Högern vill att den afrikanske bonden på sikt skall kunna försörja sig själv. Konkurrerar han ut den svenske bonden så är det den svenske bonden som skall skärpa sig, inte tullarna som skall höjas.

Så, käre vän, framöver, brist ut i ett glatt "It's Right to care!".

Rör inte burkandet!

Nyheten når mig att folkpartiet vill göra det enklare att införa burkaförbud. Detta är oerhört! Hur skall vi sidvagnsentusiaster kunna tävla framöver, om inte burkslaven kan burka längre? Förslaget är korkat, och slår hårt mot gamla goda svenska motorsportstraditioner.

Vad säger du? Inte burkande, utan plagget burka? Nä, nu skämtar du! Ingen kan väl vara så korkad att de vill förbjuda klädesplagg?

Gudrun tar priset!

Eftersom detta lär bli en illblå, konservativ och allmänt bakåtsträvande blog kan det vara läge att börja i andra ändan: med en hyllning till Gudrun Schyman.

Denna blog tilldelar härmed Gudrun Schyman den virtuella (och fiktiva) Unsgaard-pokalen. Den delas ut till den politiker som under året bäst lyckas skapa positiv publicitet kring alliansens arbetslinje.

Motivering: För ett tag sedan blev det känt att Gudrun har anlitat (vit!) städhjälp, och därmed använt sig av RUT-avdraget. För detta har hon sedan fått en hel del kritik högerifrån, bland annat här. Vi anser däremot att Gudrun handlat oförvitligt. Hade det varit så att man kunnat hitta några citat där Gudrun uttalar sig föraktfullt mot städning av privathem, så hade hon kunnat anklagas för dubbelmoral när det gäller själva städjobbet - dock ej gällande RUT-avdraget. Men: Gudrun har tidigare uttalat sig mycket positivt om städning:'"Pigjobb" tycker jag är ett dåligt uttryck. Det är ett hederligt och viktigt arbete och det ska självklart finnas ...' Ett uttalande som klart och tydligt uttalar sitt stöd för alliansens arbetslinje, där inget arbete är så fult att det är att föredra att gå på bidrag istället.

Prissumma: Nja, ett gott arbete är sin egen belöning. Priset består i den publicitet gärningen orsakar. Och, som Gudrun själv säkert skulle säga, all publicitet är bra publicitet. Och gav vi henne några pengar skulle hon säkert bränna dem på något onödigt. Det skulle vi, i alla fall.

Kritik mot utnämningen, och bemötande därav: Men vänta nu, för att få Unsgaard-pokalen måste man väl ha blandat in lite utländska städerskor, fekalier och trapphus? Jo, det är ju meriterande, men vi vet inte riktigt hur det ligger till. Städerskornas nationalitet hade inga tidningar rapporterat om. De skånska måsarna är rätt aggressiva störtbombare, så kanske det fanns lite organiska avlagringar att skrapa bort från fönstrena (fönsterputs ingick enligt rapporterna i städningen). Visserligen är skånegårdarna oftast envånings, men nån vindstrappa bör hon väl ha.

Till sist vill vi välkomna en av FP:s mest publikdragande politiker till den stundande valrörelsen. Va? Inte FP? F!? Oj då. Ja, då passar vi istället på att välkomna hela F! till alliansens varma famn, och arbetet med att sälja in arbetslinjen. Ett samgående mellan Centerns kvinnoförbund och F! skulle kunna stärka en för tillfället svag gren i alliansträdet.