V: Fler jobb via statliga satsningar på offentlig sektor och arbetstidsförkortning. Fler bostäder via offentliga subventioner. Kommunala bostadsförmedlingar.
mp: Miljösatsningar, småföretag och arbetstidsförkortning, bort med deltidsjobb och vikariat. Aktiv bostadspolitik (jag antar det innebär statliga pengar...) och kommunal bostadsförmedling.
S: Mer utbildning och praktik. Ungdomslyft för långtidsarbetslösa. Slopad arbetsgivaravgift för arbetslösa unga. Bidrag till kommuner för att anställa unga. Statligt stöd för nya hyresrätter.
M: Göra det lönsamt att arbeta, lärlingsplatser, yrkesutbildning, halverad arbetsgivaravgift för unga. Bättre konkurrens och enklare regler inom bostadssektorn. Fungerande bruksvärdessystem (vad det nu innebär - dags att skrika "marknadshyra"?).
Fp: Hjälpa småföretag med enklare regler och lägre skatt. Lärlingar, sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar och ungdomslyft för långtidsarbetslösa.
C: Ändra LAS, jobbpeng till arbetssökande och konkurrensutsatt arbetsförmedling, RIT, lärlingar, sänkt moms, företagarlån.Färre regleringar på bostadsmarknaden, nya regler för hyressättning (ej marknadshyror, dock oklart vad).
KD: Lärlingsplatser, längre provanställningstid, introduktionslöner, fler platser på komvux och folkhögskolor. Stimulera andrahandsuthyrning, bosparprogram, ge högskolorna rätt att bygga studentbostäder.
F!: Arbetstidsförkortning. Kommunal bostadsförmedling, nya hyresrättsformer, kooperativa bosparkassor, flerboende, prioriterade upplåtelseformer till ungdomar, flexibel behovsgenererad lägenhetssammansättning, hyresregleringen ses över.
SD: Jag lyckades tyvärr inte hitta något om jobb och bostäder här. Lyckas du bättre?
Mycket detaljer, men vad säger de egentligen? Är inte alla partier till förväxling likadana? Nja. Jag ser en skiljelinje, som luktar ideologi:
- Vänstern tycker att problemet med dagens ungdom är att politikerna inte ägnat sig tillräckligt åt dem. Mer riktade insatser och stödpengar behövs.
- Högern tycker att problemet med dagens ungdom är att politikerna ägnat sig för mycket åt dem - dvs åt att lägga hinder ivägen för dem. Om hindren tas bort, så fixar undomarna det själva.
- SD är inte ens på banan. Om vi inte pratar politik för unga muslimer, förstås.
- F! är dagens dark horse! Där fullkomligt dräller ju av spännande förslag, som ger även en gammal konservativ stöt som mig ståpäls. Flerboende - att tre ungdomar kan sänka hyreskostnaden genom att dela en stor lägenhet, det är ju alldeles utmärkt liberal politik. Staten sätter spelreglerna som gör det möjligt, och håller sig sedan ur vägen. När alliansen vunnit valet får de sätta sig och läsa F!s program och börja fundera på hur förslagen kan realiseras.
- Jag får allvarliga funderingar på att lägga min röst på centerpartiet. Det hade jag aldrig trott, som var kärnkraftsvänlig och blålila på Fälldin-tiden. För att inte tala om Olof Johansson...
Bostadspolitiken känns alltför avgränsad. Det handlar inte bara om det ska byggas hyresrätter eller bostadsrätter. Bostadsrätter medför fler problem än de som man normalt talar om. Att bo i bostadsrätt ger oftast inte mer inflytande (utom för styrelsen) än för dem som bor i hyresrätt. Boendemiljön måste förbättras, och inte minst för dem som bor i bostadsrätt (se: Bostadsmyndighet, valfråga 2010).
SvaraRaderaTanken med ägarlägenheter var god men det är med besvikelse jag kan konstatera att ägarlägenheterna inte innebär någon förbättring utan snarare bara spär på problemen.
Idag brister regelverken på ett sätt som gör det fullt möjligt för varje styrelse i en bostadsrättsförening att dölja i princip vad de vill för medlemmarna. Det finns som regel ingen insyn och inget inflytande för den som bor i bostadsrätt, trots att man är både medlem och delägare i föreningen. Hur rimligt är detta?
Lagar måste förändras så att bostadsrättshavare får något att säga till om i stället för den oligarki som råder i föreningarna!