Åter till Bordurien?

Jag har svårt att lämna Tintin därhän. Inte bara för att jag sitter och läser i mina gamla album och minns, men även för att jag ännu inte fått min kvällswhisky. Tyvärr har jag inte Loch Lomond till hands, men andra märken går väl bra de också.

Är faran över, nu när den borduriske bibliotekarien backat från att rensa ut gamla Hergé-album? Knappast. Några gamla böckers vara eller inte vara är egentligen inte så allvarligt, även om det hugger i nostalginerverna på oss gamla gubbar. Nej, det riktigt allvarliga är framtiden. Betänk att det är de här kulturbyråkraterna som styr vad som kommer köpas in framöver. Tror ni att det blir en bred flora av böcker, som skildrar radikalfeminism, konservatism, marxism och nyliberalism?

Nej, det lär bli ett mycket smal åsiktsnålsöga som framtida böcker skall pressas in igenom. Dags för nästa frihetliga reform: att konkurrensutsätta biblioteken! Varje svensk får en boklånarpeng som de kan ta med till valfritt stadsbibliotek eller boklåda. Själv skulle jag gärna leta upp ett bibliotek som samlar på sig gamla deckare och science fiction från 1900-talets första hälft. Så kan Reinfeldt få ha sina Läckberg-brevpressar i fred. Och givetvis skall "mitt" bibliotek digna av rasistiskt och kolonialt stereotypa seriealbum, likväl som av mer progressiva saker som Fantomen och Johan Vilde. Bamse däremot, med sina elaka asiatiska (gulhyad, snedögd) nidbilder av de entreprenörer (Krösus Sork, alltså) som nu till och med Löfven hyllar, lär väl hamna i skamvrån och får lånas under disk.

Anfäkta och anamma!

Nej, nu går det för långt. Nu har en kulturpolitruk fått för sig att rensa ut Tintin ur barnavdelningens lådor. Samma Tintin som jag läser för mina barn, och de skrattar högt över persongalleriet: Dupontarna, Castafiore, Kalkyl, Haddock (mitt alter ego, en skäggig sjöbjörn som kolkar whisky) osv.

Den bästa kommentaren till (det nu ångrade) tilltaget kommer från Hergé själv. I albumet "Tintin och gerillan" förekommer en suverän politisk kommentar. I öppningsbilderna ser man hur ett par skäggiga uniformerade beväpnade vakter patrullerar de fattiga slumområdena i den elake diktatorn Tapiocas land. Sedan, i slutscenerna, ser man återigen hur ett par skäggiga uniformerade beväpnade vakter patrullerar de fattiga slumområdena, den här gången i det av den godartade general Alcazar befriade landet. Gårdagens befriare är dagens förtryckare.

Likadant verkar det vara med vår kulturbyråkrati. På 60-talet stod de upp för större frihet, för att fler perspektiv än överhetens skulle få komma med. Nu, när de själva är betalda av staten och därmed är representanter för överheten, så gör de sitt bästa för att se till att endast överhetens perspektiv kommer till tals.

Jag skulle vilja skicka Abdallah på dem!

När som kompassen den snurrar runt

Det kan inte vara lätt att vara ideologiskt sinnad socialdemokrat idag. De senaste turerna påminner mig om de där gamla äventyrsfilmerna där ett fartyg åkte in i Bermudastriangeln och kompassen plötsligt bara snurrade runt, runt och man inte visste var man befann sig eller vart man skulle åka.

Först kom Juholt, och tog ut kursen vänsterut. Nej till det privata, nej till medborgarens valfrihet, nej till vinster, ja till mer skatter. Sen kom Löfven och sade just ingenting, förutom att det där med vinster, valfrihet och skattesänkningar kan vi väl inte förbjuda. Sen beslutar S i Malmö just att förbjuda vinster. Och till sist hoppar Ylva Johansson fram och föreslår resultatlön inom arbetsförmedling, samtidigt som Paggan talar sig varm för RUT och jobbskatteavdrag. Just de där hemskheterna som man under Juholt lärt sig var ett satans påfund av den kalla, hårda alliansen.

Det är härligt att vara höger nu. Vi går framlänges in i framtiden, och vänstern backar. När vi hittar på en reform, så tvingas sossarna acceptera den. Tappar vi valet 2014 så kommer sossarna anstränga livet ur sig för att visa att de minsann är goda borgare, kan fixa statsfinanserna, och inte är ute efter att skatta folk från hus, hem och platt-TV. Sen fyra år senare är vi på plats igen för att dra systemskiftet ett steg till åt höger.

Var det så här det kändes att vara sosse på 70-talet?

Ja till vinstförbud!

Nu har socialdemokraterna i Malmö kommit ut som trotskister, och trotsigt satt upp ett finger emot högerflygeln i partiet genom att besluta sig för att arbeta för ett förbud emot vinster i välfärdsrelaterade företag.

Alldeles ypperligt. Äntligen en mustig, ideologisk kamp istället för den enahanda trianguleringen och tysta leken. Det här är ju ta mig sjutton bättre än löntagarfonderna! Alla de svenskar som idag har sina barn i privata dagis och skolor, som listat sig på privata vårdcentraler, som satt föräldrarna på privata hem, alla som jobbar i dessa företag - hur kommer de rösta nu? Kommer de raskt rösta för att återigen endast ha det gråkommunala alternativet kvar, ett alternativ som dessutom lugnt kan luta sig tillbaka i förvissning om att någon konkurrens inte kommer störa verksamheten? Att frammana vänsterspöket kommer inte bli svårt. Upp till kamp, frihetsvänner!

Så driv gärna det här, malmösossar. Det ni lär åstadkomma är nog närmast ett förbud för vänstern att vinna valet 2014.

Pussy Riot 2.0

Minns ni Pussy Riot? Tre unga damer som med en hejdundrande provokationsvideo gav Putin en käftsmäll, varpå han reste sig från golvet och gav en knockout tillbaks i form av ett flerårigt fängelsestraff.

Nu har de slagit till igen. Ännu en provokativ video, den ryska Putin-trogna befolkningen bränner de butiker som säljer gruppens skivor, och svenska kultureliten står enade i fördömandet av Putin och i stödet till provokatörerna. Eller?

Nej, den här gången är rollerna omvända. För den här gången är det en amerikansk stolle som tagit fram den provokativa videon, och Muhammed-trogna muslimer som gör sitt bästa för att ha ihjäl alla som symboliserar Amerika.

Varför behandlas provokationer så olika? Är det rätt med "fina" provokationer, men fult med "fina"? Är det avsändaren som spelar roll, eller mottagaren, eller båda? Är det bara rätt när provokationen drabbar de vi tycker illa om?

Jag har två teorier:
Dels att det är USA som är med i spelet. Här gäller, för svensken, att fiendens fiende är ens vän. Och USA är fienden. Precis som en amerikansk redneck anser att muslimer är korkade, analfabetiska skäggmuppar så anser svensken i gemen att amerikaner är korkade, analfabetiska fetton. Fördomarna består, föremålen växlar, liksom.
Dels att vi svenskar älskar att dela upp konflikter i goda/onda, precis som barnen på dagis. Eller, som det heter, att man skall sparka uppåt, men aldrig nedåt. Problemet med det är att det är svårt att avgöra vad som är upp och ned, så det blir ett trubbigt vapen som lätt kan riktas mot en själv. Det har ju visat sig att upphovsmannen till den amerikanska videon är en kristen etiopisk invandrare, lite småkriminell dessutom. Den som kan motivera hur denne man får ett överläge gentemot Muhammeds mest extremistiska anhängare, till vilka hör Saudiarabien, Iran och de muslimska egypter som med glatt humör slår ihjäl kristna egypter, kan gärna höra av sig. Mot det gänget tänker nog till och med Hells Angels till en extra gång innan de sätter igång och jävlas.

Min åsikt? Själv tyckte jag två saker om Pussy Riot:

1. Det var tämligen onödigt att provocera genom att spela in en video i en kyrka utan lov. Det är lite respektlöst.
2. Det var fullständigt oacceptabelt av det ryska rättssystemet att reagera som det gjorde.

Av dessa två frågor är det rätt uppenbart att det är fråga 2) som är den väsentliga i sammanhanget.

Skall jag sedan ha någon som helst konsekvens så får jag ju tycka sammalunda om den amerikanska videon, trots sitt ursprung från det land som enligt kulturvänstern skapat allt elände i världen, samt Iphone:

1. Det var tämligen onödigt att provocera på det där viset. Kritik mot Muhammeds efterföljare går att utforma betydligt mer resonabelt.
2. Det var fullständigt oacceptabelt av en minoritet av muslimer att reagera som de gjorde.

Och återigen, det är fråga 2) som är av vikt. Det är där som människoliv går åt.

Men i Sverige verkar det viktigaste vara att man skall vara artig, inte att man skall låta bli att döda.

En god skatt förlänger livet

Ja, i alla fall för stats-TV. Det har kommit förslag om att TV-avgiften skall övergå till en skatt. Dock inte som med alla andra skatter, att de går in i Borgs penningpung för att sedan delas ut till diverse behjärtansvärda insatser som polis, rättsväsende och bjudsprit till statligt anställda.

TV-folket själva är inte överlyckliga, de oroar sig för att TV-huset kunde börja utsättas för politiska påtryckningar. Börja!?

TV-pejlare och anställda på den instans i Kiruna som tar emot nuvarande avgift är inte heller överlyckliga; utan någon avgift att ta in kommer de ju inte ha några jobb kvar. Mitt förslag är att de tar med sig sitt kundregister till sina nya jobb: "Hej, jag ringer från Elgiganten. Jag ser att du hävdat att du inte har någon TV. Skulle vi kunna intressera dig för vår nya kampanj?"


Själv tycker jag vi borde lägga ned hela sk-ten. Vi behöver ingen DDR-TV som ger oss Robinson och Melodifestival. Språka på Serbokroatiska då, inte tar väl den hemska reklamTVn fram sådana program? Behövs inte, idag kan serbokroaterna bara rikta parabolen mot en satellit som har deras hemlands kanaler.

Låt staten sköta det staten är bra på: att portionera ut det begränsade frekvensutrymmet för marksända kanaler, samt motverka monopolsituationer där ett fåtal leverantörer kan komma överens om att pracka på konsumenterna jättelika paket med kanaler de inte vill ha.

Jag ser fram emot en värld med helt kommersiell TV. En värld där jag kan välja att betala för de kanaler jag tycker om:  Kulturen i Axess, någon barnkanal, någon filmkanal, och science fictionkanalen så jag kan se på Star Trek. För de 2500:- per år som "fri TV" verkar komma kosta mig så har jag råd att fixa ett utbud som passar mig. Och sporten


Sen kommer jag förstås som snål skåning fortsätta gratisglutta på de danska kanalerna. Dirch Passer klarar jag mig inte utan.

Lite om Forserum

Nej, egentligen tänkte jag inte tala om Forserum. För nog är väl alla vi vettiga människor överens om att när det flyttar in ett gäng människor som ser annorlunda ut och beter sig lite annorlunda, så tar man emot dem med nyfiken vänlighet? Och inte med misstänksamhet, avoghet och stenkastning. Man bjuder in dem på kaffe och kaka, inte på pungspark.

OK, låt oss vara överens om det. Att så bör alla anständiga människor bete sig, till och med outbildade plattnackar i Småland.

Då blir det förtvivlat svårt för mig att förstå hur gräddan av vår politiska elit, ledamoterna i riksdagen, beter sig. Till riksdagen kom det för ett tag sedan en grupp människor som såg annorlunda ut, och betedde sig annorlunda. De gick emellanåt i folkdräkt, hade nördiga glasögon, talade en underlig sydsvensk dialekt, och hade lite annan kulturell bakgrund som yttrade sig i lite aparta åsikter.

Vad gjorde då ledamoterna? Välkomnade och bjöd in till kaffe och kaka? Knappast. Tvärtom, de gjorde sitt bästa för att som goda fariséer offentligt distansera sig ifrån syndarna. Dela kopiator med de spetälska var helt otänkbart.

Alltså, helt enkelt: den dag vår riksdag beter sig som folk, kan vi begära av vanligt folk att bete sig som folk. Tills dess kommer de bete sig som riksdagsledamoter.

Dags att rösta rött?

Jag håller fortfarande på och försöker svälja Löfvens senaste tal, där han kommer ut som mer marknadstillvänd än Reinfeldt. Och medan denna välsmakande pralin söker sig genom strupen, så vräker alliansen in nya godsaker i munnen på mig. Så fort Löfven nämner infrastruktur, så ger sig alliansen ut på resa och lovar nya tåg från Malmö till Kiruna.

Det verkar som triangulering är det som gäller. Löfven vill för död och pina inte gå till val som Bidragspartiet, och måste därför visa sig ansvarsfull. Socialiseringsivrarna hålls kort. Reinfeldt vill på samma sätt begrava Högerspöket för alltid.

Jag gissar att det är mittenväljarna som partierna nu går på friarstråt till. Om sossarna tappar lite väljare till Sjöstedt, eller moderaterna några procent till Hägglund, det spelar ingen roll. De är pålitlig röstboskap, som gör vad storebror säger till dem. Om däremot några mittenväljare flyttar mellan S och M, ja det är det som avgör regeringsmakten 2014.

Därför lägger sig Löfven lite till höger om Reinfeldt, och Reinfeldt lite till vänster om Löfven. Man har lust till om inte nästans hustru, så i alla fall hans väljarunderlag.

Så om jag kan lita på vad Löfven säger om marknadsekonomi, företagens villkor och vinster i välfärden så känns det som om jag borde rösta på socialdemokraterna för att få en moderat politik 2014!