tisdag 2 oktober 2012

Krig och fred

Ibland blir det oavsiktligt kul.

I dagens Sydsvenskan skriver ordföranden i Föreningen Afghanistansolidaritet ett inlägg. Han vill inte ha svenska trupper utomlands. Inget fel i det, det ville inte varken tysken, rysken, dansken eller Bellman förr i tiden. Men han får till en riktig logisk pärla:

"I de områden i Afghanistan där USA och NATO sätter in de största truppstyrkorna, för att enligt egen utsago skapa säkerhet, drabbas sådant som sjukvård, skolor och näringslivet som mest och där är andelen civila offer störst. Närmast enstämmiga uppgifter från hjälporganisationer i Afghanistan rapporterar att de områden som klarar sig bäst är de där de utländska styrkorna har minst antal soldater."
Trots att jag gått i den moderna enhetsskolan, så fick även jag mig till livs lite av Kellgrens Salig Dumbom:
På sina resor han förnam, hur väl försynens nåd reglerat, som floder över allt placerat där stora städer stryka fram.
Utifall grabben tänkte till lite, skulle han kanske inse vad som är orsak och vad som är verkan. Nog skulle i alla fall jag, brist på militärt snille till trots, sätta ut mina trupper i de regioner där talibanerna ställer till med mest elände. Regioner där allt är lugnt och stilla finns ingen större anledning släppa ned en massa stridskåta NATO-soldater i. Och även om jag så gjorde, så skulle väl talibanerna strömma till för att nedkämpa de nytillkomna militära målen?

Sen har han lite otur med publiceringsdatum. Samma dag han får in sin artikel, så briserar IKEA-skandalen. Och tidningen fylls av berättelser om hur elaka Saudierna är: kvinnofientliga, diktatoriska, rent medeltida bakåtsträvande. Precis så där som de talibaner som USA, NATO och Sverige gör sitt bästa att hindra från att ta över Afghanistan.

Men, han har nog en poäng. Drar vi oss ur Afghanistan blir det fred så småningom. Precis som det hade blivit fred snabbt och lätt om vi inte besvärat Hitler, om vi väntat tills sista massgraven fyllts igen med att gå in i Balkan, om vi låtit Khadaffi sitta kvar idag. Peace in our time!

2 kommentarer:

  1. Ah .. jag älskar dina blogginlägg som vrider tanken ytterligare ett välbehövligt varv. Men med tanke på hur illa jag själv tänker, så är jag inte riktigt säker på om du ska uppfatta det som en komplimang?? ;-)

    SvaraRadera
  2. Att någon överhuvudtaget är intresserad nog för att läsa vad jag skriver är en komplimang. Så jag bugar och tackar.

    SvaraRadera