- Via Högberg får jag reda på att ännu en av de elakingar som vill riva ned välfärden och lägga ned skolor har fått sitt rättmätiga straff, via en misshandel i sitt eget hem. Ja, så hade det väl i alla fall låtit ifrån twitter-vänstern om det hade varit en moderat skolpolitiker som hade fått spö. Nu var det dock en socialdemokrat, varpå intersektionalitetsanalysen blir lite svårare. Är det OK att hata de som drar ned på vår välfärd, även när de är vänster? Själv tycker jag det är mer rimligt att tycka illa om de som begår våldet - men tycker att hat är ett för starkt ord för denna känsla.
- Via Certatio läser jag att det finns feminister som bejakar manshat, som ser det som en självklarhet att hata förtryckarna. Och med förtryckare menas då alla män, inte bara de som bär sig illa åt. Hatet verkar inte bara uttryckas av kommentarsfältsherrar, utan även av en och annan uppburen, offentlig person.
Jag misstänker att jag inte kan nå hatarna med mina argument. Låt mig därför istället luta mig mot ord framspunna av en vänster- och feministikon: Maria Sveland. Så här skriver hon:
"Inför själva hotet om våld påverkas grupper av människor och anpassar sig på olika sätt. Det ligger i hatets natur att det tvingar de hatade att förhålla sig till dess existens. Dessutom sipprar hatet ner och färgar av sig på sådana som befinner sig längre in mot mitten. Vanliga mainstream-krönikörer, författare, journalister som plötsligt skriver och säger saker som återigen får det att fladdra oroligt i min bröstkorg."
Jag kunde inte sagt det bättre själv. När en mainstream-mediapersonlighet som Kakan Hermansson spyr ur sig hat, då har det gått för långt.
Så snälla tokvänstern: lägg ned hatet.
Nu invänder förstås de från tokvänstern/tokfeminismen att deras hat är ofarligt; ingen från deras grupp har ännu på allvar skadat någon. Där har jag några små invändningar:
Så snälla tokvänstern: lägg ned hatet.
Nu invänder förstås de från tokvänstern/tokfeminismen att deras hat är ofarligt; ingen från deras grupp har ännu på allvar skadat någon. Där har jag några små invändningar:
- När Breivik slog till, så hade ingen en tanke på att en blond, blåögd norrman skulle kunna få för sig att plantera bomber och meja ned barn. De flesta gissade initialt, med glädje eller bävan, att det var en islamist i farten. Så varthän vårt hat kan leda vet vi inte i förväg. Den dag någon stolle tar ert hat som förevändning för sin blodtörst är det lite sent att säga "förlåt".
- Som vi såg ovan så har ju faktiskt någon misshandlat en skolpolitiker som drog ned på välfärden. Visserligen vet vi inte om förövaren var höger, vänster eller mittemellan, men enligt Sveland så lär ju det utbredda hatet emot ondskefulla välfärdsnedrivande allianspolitiker sänkt ribban något.
- Valerie Solanas, Kakan. Man kan inte både ha kakan och äta den, ens om man heter Kakan. Att hävda att den egna gruppen aldrig kommer ta till våld, samtidigt som man hyllar ett våldsförhärligande manifest och dess pistolskjutande upphovskvinna, det ger en skärande logisk dissonans.