Krypskytte mot Skyttedal

Krypskytte är kanske inte rätta ordet. Frontalattack, snarare.

Häromdagen skrev KDU-ordföranden Sara Skyttedal en artikel i DN om att vår bostads- och arbetsmarknad inte är avpassad för den flyktingström som nu väntas, och att det därför är dags att kavla upp ärmarna och fixa det. Antingen se till att vi får en låglönemarknad med stora inkomstklyftor, eller dra ned på volymerna. Och vilket liv det blev. Vänstern exploderar på twitter. Inte bara vänstern heller. Även i KD verkar hon få mycket mothugg.

Fnordspotting har en bra sammanfattning av debatten.

Johan Westerholm har insett att det inte räcker med goda föresatser; att ta hand om människor kräver inte bara pengar utan även beslut och genomdrivande av desamma. Hjärta utan hjärna och muskler är rätt meningslöst. Den barmhärtige samariten hyllas inte för att han sa rätt saker på twitter, utan för att han med egna armar lyfte upp den skadade, förde honom till akuten och betalade ur egen ficka.


Dagens första sidospår: i Anybodys kommentarsfält slängde jag ur mig ett halvt genomtänkt förslag på hur en socialistisk invandringspolitik skulle kunna se ut. Men vid närmare eftertanke är det kanske inte så dumt. Så låt mig presentera några tänkbara, genomtänkta varianter på invandringspolitik:

Socialistisk invandringspolitik

Köer. Det är min bild av socialismen. Köerna jag såg när jag reste i Östeuropa före murens fall. Köerna jag såg i svenska landsting; de var långt längre innan vi öppnade upp för privata alternativ. Är det något socialisterna är bra på så är det att skapa köer.

Så låt oss omfamna kösamhället. I socialismen har alla rätt till allt, och tillgången regleras genom köer. Alla människor i hela världen får rätt att söka asyl, direkt hos den lokala svenska ambassaden. Asyl och asyl, det kan ju diskuteras. Det de får är en kölapp, och en förhoppning om att Sverige hör av sig när det blir en plats ledig hos en svensk asylutredare.

Hemma i Sverige organiserar vi ett Migrationsverk som kan hantera en genomströmning av 2000 flyktingar per år. Förutsatt att de som är på väg ut ur hanteringen får bostad och jobb förstås, före det släpper vi inte dem och därmed släpps ingen annan in i systemet. Överbeläggning är omänskligt, förstår ni väl?

Vad säger ni - kommer det 100 000 flyktingar nästa år? Ingen fara. Vi har tillsatt en utredning som skall utreda ifall vi har behov av mer kapacitet. Kommer utredningen fram till att så är fallet så tillsätter vi en ny utredning för att utreda hur kapaciteten skall ökas. I och för sig kanske det blir regimskifte, varpå den nya regeringen vill tillsätta en ny utredning, men lugn. Inom sisådär tio år har vi nog utredningarna på plats. Varpå vi i god demokratisk ordning kan börja diskutera vilka av förslagen som skall drivas i nästa valrörelse.

Den socialistiska invandringspolitiken är mumma för utförarna - politikerna och tjänstemännen. Den är däremot en total katastrof för kunderna - invandrarna. Om man nu får kalla någon för kund i ett socialistiskt samhälle, undersåte låter så mycket bättre.

Liberal invandringspolitik

Laissez Faire. I det nyliberala samhället sköter alla sitt och skiter i andra. Alltså låter vi vem som helst invandra utan att bry oss. Så länge de betalar för sig själva, utan att ligga oss till last.

Vi öppnar alltså gränserna, och lägger ned all flyktingmottagning. Den som idag lägger 150 tusen på flyktingsmugglaren kan i stället lägga dessa pengar på ett startkapital i Sverige. Köpa sin egen bostad. Köpa en liten affär.

I stället för en ordnad entré genom Migrationsverkets nålsöga får vi istället ett marknadens kaos, där den som tror sig få det bättre i Sverige än någon annan stans är välkommen att välla in över gränsen. De ansvarar själva för att fixa jobb och bostad. På det här viset finns ingen direkt gräns för hur många som kan tas emot, alla som vill får komma. Däremot kan det bli rätt rejäla sociala problem när massor av människor som trodde sig kunna få jobb inte får det och börjar dra runt och tigga eller stjäla för att överleva. Som USA på Utvandrarnas tid, ungefär.

Tycker du detta känns hårt och kallt? Lugn, kära vänstermänniska. Du kan göra en insats. Du, inte staten. Tillsammans med likasinnade kan du starta Vänsterns Invandrar-Program (VIP). En ideell organisation (givetvis inte vinstindrivande) som samlar in pengar från likasinnade generösa vänsterhjärtan och finansierar de invandrare som inte har råd till sitt eget uppehälle. Faktiskt en strålande idé, när jag tänker efter. Plötsligt får vi in de invandrare som inte hade råd med smugglaren, men som nu kan ta sig hit med en sketen tågbiljett. Godhjärtade vänstermänniskor får glädjen att finansiera denna invandring, och vi i högern kan köpa cigarrer och punsch för våra stålar. Om ni nu upprört hävdar att nationella och viktiga åtgärder endast bör och kan åstadkommas av staten, så kastar jag folkrörelsekortet tillbaka mellan ögonen på er.

"Generös" invandringspolitik

Förbjud först människor från krishärdar att ta sig in i Sverige. Bygg upp gränshinder runt EU. Kontraktera även typer som Khaddafi att hålla migrationsströmmarna borta från EUs gränser. Belöna sedan de (rika!) som ändå, illegalt, tar sig in i landet med PUT. Skit fullständigt i de fattiga och orkeslösa som samlas i läger i närområdet eller dör på marken.

Det måste ta mig tusan vara den mest korkade politik någon kunnat drömma ihop.

Nej, denna politik måste vi bara bort ifrån.

Åter till Skyttedal

Så vad är det hon säger som är så hemskt? Som jag tolkar artikeln så vill hon angripa problemet i alla ändar. Vilket är klokt när man har ett svårt problem. Dels vill hon att vi breddar vår pipeline in i vårt svenska välfärdssamhället: bygger fler (och billigare) bostäder, reformerar arbetsmarknaden så att även lågutbildade kan få (lågbetalande, antar jag) jobb. Men dels vill hon också hitta sätt att begränsa inflödet. Och det är väl här vänstern och även många i högern får skrämselhicka. De ser framför sig hur Skyttedal och andra KDU-are står vid gränsen och mejar ned flyktingar med kulspruta. Men varför anta att det är det Skyttedal menar? Jag kan se en hel del andra sätt att minska inflödet av flyktingar:

• Anhöriginvandringen. Den kan vi dra ned på utan att det påverkar möjligheten för flyktingar att få asyl i Sverige.
• Bomba IS tillbaks till stenåldern, så folk kan flytta tillbaka till sina hus. Problem solved. Dessvärre tror jag inte det är möjligt. Men en aktiv svensk militär strategi för att bekämpa terrorism i Mellanöstern skulle kunna minska flyktingströmmarna eftersom det minskar behovet att fly. Om vi nu hade en svensk militär strategi. Eller en svensk militär.
• Stödja flyktingläger och integration i närområdet. Den miljard vi lägger på hus och jobb i Sverige lär räcka till betydligt fler flyktingar om den investeras i Turkiet.
• Strama upp Migrationsverkets asylutredningar. Det man läser på Merith Wagers blogg gör en mörkrädd; hur å ena sidan rena asylbedragare släpps igenom systemet på grund av tidsbrist, medan å andra sidan andra asylsökande skickas tillbaka på tveksamma grunder.
• Stopp för papperslöshet. Den som utretts och fått avslag ska hem. På direkten. Den som gömmer sig ska jagas av polisen lika skoningslöst som andra förbrytare. Givetvis skall polis underrättas av offentlig vård eller skola. Själv skulle jag förvisso föredra den liberala principen att vem som helst släpps in och får försörja sig själv bäst de vill, men det är inte den ordning vi har idag. Och de lagar vi har skall följas.

Det av Skyttedals förslag som jag inte tror ett ögonblick på är att få övriga länder i Europa att ta en större del av flyktingarna. Tyvärr, flyktingarna är vår tids Svarte Petter. Enda sättet att bli av med dem är att göra som grekerna: göra det så outhärdligt för flyktingarna att de hellre åker någon annan stans. Och det vill vi väl inte?

Så, ni partikollegor till Skyttedal som blev så upprörda över att hon vill dra ned på flyktingvolymerna. Vad blev ni så upprörda över? Är det inte bra om färre människor behöver fly? Är det något som är ondskefullt med de förslag jag gav ovan? Hör gärna av er.

Det där med invandringens kostnader

Reinfeldts senaste besked om invandringen, att det behövs skakas fram 48 miljarder under fyra år, och att annat därför får stryka på foten, har rönt en del kommentarer. Man undrar lite till mans varför han säger så här en månad innan valet. Vill han kratta manegen för att ge SD egen majoritet?

Vilket för mig in på dagens första sidospår: Margot Wallström. En kvinna som under sin frånvaro från svensk politik har hyllats för sina politiska insatser. Vilka insatser, undrar jag? Vad har hon gjort? Hon har haft något slags kommissionärsjobb i EU, visst, men kan någon peka på något konkret hon åstadkommit i det jobbet? Jag har länge misstänkt att hennes hjältegloria kommer sig av att i kontrast till de stolpskott som S befolkas av så ser en pappdocka rätt handlingskraftig och kompetent ut.

Och så kommer nu hennes första chans att göra något i svensk politik på många år. Vad gör hon? Jo, hon kör den tämligen utslitna klyschan "ni spelar SD i händerna". Magplask på första försöket. Snälla S, kör fram henne som vallokomotiv. Snälla.

Men åter till Reinfeldt och invandringen. Man kan ju undra vad moderaterna håller på med. Gamla högerpartiet, ska de sätta invandringen i första rummet och pengar till försvar och rättsväsende i andra? Ja, jag tror han har en plan, Reinfeldt. Lika listig och slug som någon av Sickans planer (fast som skåning föredrar jag givetvis originalet, Olsen-banden, Ove Sprogöe slår han Ekman lätt).

Minns ni när Nya Moderaterna kom till? Vi moderater hade börjat inse att vi var på sniskan med tidsandan. Alla svenskar hade blivit indoktrinerade sossar och välfärdsstatskramare. När vi pratade om skattesänkningars dynamiska effekter på samhällsekonomin, att lägre skatter skulle få ekonomin att blomstra, så skrattade alla åt oss. Eller kallade oss ondsinta, hårda och kalla. Så vi tog en titt på hur sossarna hade omdanat Sverige. Om sossarna på 50-talet hade sagt "i år höjer vi skatten 30%", så hade de fått lika många röster som Kalle Anka-partiet. Istället så höjde de skatten en procent om året, för välfärdens skull. Och folk vande sig, likt grodor i en långsamt upphettad kastrull.

Varpå vi moderater beslöt oss för att göra samma sak. Vi rebootade oss som sossar, med exakt samma program utåt - fast inåt tyckte vi förstås samma sak som innan. Sen plockade vi fram en sak som vi ville fixa - arbetslinjen. Att få svenska folket att bli ett skattebetalande, arbetande folk istället för ett bidragstagande, sjukskrivet, skattefuskande folk. Och det gick. Ett jobbskatteavdrag i taget så vande sig folk vid att få mer pengar i lönekuvertet och fortfarande, via högre skattemoral och -förmåga, få in samma mängd skattekronor till pappa staten.

I alla övriga frågor har moderaterna hukat i skyttegravarna. Varför det? Jo, på grund av den smala åsiktskorridoren och hur alla journalister säger att de gillar olika, men egentligen gillar lika. Så fort någon avviker från konsensus så är det som att ställa sig upp i skyttegraven med en måltavla målad på ansiktet. All eld koncentreras emot en, tills man är nedkämpad. Det är denna massmediala massaker som alliansen hittills lyckats undvika.

Så vad är det Reinfeldt nu gör? Jo, han uppmanar oppositionen att ställa sig upp i skyttegraven. Han deklarerar klart och tydligt att kejsaren är naken: invandring kostar, och det kommer kosta saftigt mycket de närmsta åren. Alla de reformer man lockar med i valrörelsen är rent valfläsk och nonsens, om man menar allvar med att möta invandringens utmaningar. Och då har vi inte ens börjat tala om kostnader för skola, sjukvård osv. Så vad kan då oppositionen göra? Om de vill genomföra några reformer, så får de lägga fram förslag till hur vi minskar på invandringens kostnader, kanske något i stil med Luciabeslutet. Varpå hela medias samlade raseri kommer regna ned på dem.

Lycka till, oppositionen.

Vad skulle jag själv göra i detta läget? Det är ju lätt att bara klaga på att andra inte har några bra förslag. Så jag får väl hitta på något.

En idé är att syna SDs hand. Dags att normalisera dem. Vill de hjälpa på plats? Nåväl, fixa raskt till en överenskommelse med SD att Sverige blir en aktiv part i kampen emot IS. Ett par Herculesplan med filtar och genuspsykologer? Bah! Lägg de pengar vi skulle lagt på att ta emot flyktingarna i Sverige på ett svenskt försvar som piskar skiten ur IS på plats istället. JAS-plan, helikoptrar, tanks, trupper. Låt oss skapa en säker zon i närområdet. Är du med, Jimmie?

Feminism utan socialism

Jag har tidigare varit starkt negativ till Folkpartiets variant på feminism, det de själva kallar "feminism utan socialism". Jag har helt enkelt inte sett frånvaron av socialism, de har enligt mig haft precis samma marxismfeminism som F! sedan Sabuni försvann: pappamånader, kvotering, könsmaktsordning, patriarkat.

Men nu kommer ett intressant förslag: att jämställa pensioner efter skilsmässa. Den som varit hemma och tagit hand om barnen får helt enkelt ta del av den mer högavlönades pensionspoäng.

Något som kanske skulle dämpa jämställdhetsminister Arnholms förtjusning över förslaget, i det identitetspolitikens och åsiktskorridorernas tidevarv där det är viktigare vem som säger något än vad som sägs, är att liknande idéer tidigare har framförts av mansrättskämpen Pelle Billing, ett rött skynke för svenska feminister.

Hur skulle det här funka, då? Det säger de inget om. På klassiskt politikermanér slår de näven i bordet och kräver en rejäl utredning. Vilket gör det lite svårt att bedöma deras förslag; det finns helt enkelt inget förslag än. Låt mig dock fundera lite löst kring ett exempel. Låt oss följa Eva. Hon gifter sig först med Erik. Eva jobbar häcken av sig i 15 år och har bra inkomst. Erik, som är händig, bygger egenhändigt deras hus och tar hand om trädgård, reparationer osv. Emellanåt jobbar han lite svart åt andra, men hans inkomst är minimal och pensionen noll. Därefter skiljer de sig, och Eva gifter om sig med Rutger. Nu får Eva i rask takt några barn, och väljer att vara hemma på heltid. Efter att barnen vuxit upp tar hon ett låglönejobb fram till pensionen. Rutger arbetar heltid hela tiden, men till en betydligt lägre lön än den Eva hade när hon jobbade heltid.

Hur bör Evas pension delas upp mellan hennes två giftermål? Och hur hade vi gjort om hon hade varit gift fyra gånger? Pensionens storlek beror på ens livsinkomst. Hur mycket har Erik rätt till att få? Hur mycket skall Rutger ge till Eva? Spelar det någon roll hur mycket Erik själv tjänar efter skilsmässan?


Jag har ett förslag. Ett väldigt enkelt förslag. Chansen att det faller feministerna i FP, socialister eller ej, på läppen är dock minimal. Jag föreslår nämligen att vi återinför sambeskattningen.

Familjen är en ekonomisk enhet. Det de tjänar tillsammans, spenderar de tillsammans. Så varför inte beskatta dem tillsammans? Makarnas löner summeras och delas lika. Liksom pensionspoängen. Erik och Eva får dela de intjänade pensionspoängen under den tid de är gifta. Liksom Eva och Rutger får göra när de är gifta.

Dags rensa ut rasbegreppet?

Jag såg en riktigt intressant debatt på Al-Jazeera häromdagen. Kanalen hade uppmärksammat att Sverige var på väg att plocka bort rasbegreppet ur lagboken, och hade därför, förutom Erik Ullenhag, bjudit in fyra svenska experter att (på engelska) diskutera frågan: Ivar Arpi, David Lindén, Kitimbwa Sabuni och Tobias Hübinette. De som känner till debattörerna från tidigare drabbningar kan väl gissa hur det gick.

Och jo, visst gick det. Grabbarna började genast gnabba på vad de andra hade sagt på twitter eller i tidigare artiklar, vilka dolda agendor de andra hade, osv. Sånt där som lär vara tämligen ointressant för Al-Jazeeras lyssnare.

Varpå något oväntat och spännande hände. Den journalist som modererade diskussionen grep in. Sa till grabbarna att ge fan i att prata om gammal ointressant skåpmat, hålla sig till ämnet, låta bli att avbryta varandra osv. Jag fick se en utbildad yrkesintervjuare i arbete - och det var jag inte van vid. Tänk er motsvarande debatt på SVT: Alexandra Pascalidou som intervjuare, och en av Arpi/Lindén utbytt mot en "neutral" miljöpartist. Det hade blivit rena dårhuset. Istället fick vi faktiskt en rätt städad tillställning som för det mesta höll sig till sakfrågor. Snälla SVT, hyr in lite utländska journalister som intervjuare/mentorer. Det verkar som om de lär sig de rätta yrkesknepen istället för den rätta värdegrunden på sina utbildningar.

En annan som utmärkte sig positivt var Sabuni. Jag har aldrig sett honom live förut. Efter Afrosvenskarnas tidigare pseudoinsatser emot Nogger Black osv så hade jag räknat med att höra en tungomålstalande revolutionär, men mötte istället en lugn, vältalig man. Intressant.

Något jag lite saknade var en initial genomgång av sakfrågan innan debatten släpptes igång: att journalisterna plockade fram några av de lagtexter som idag innehåller rasbegreppet, tittade på hur de skulle se ut efteråt, och pratade med en jurist om vad den praktiska skillnaden, om någon, skulle bli. För det var banne mig inte lätt att utläsa av de fyra pratglada herrarnas ordfäktningar.


Sakfrågan, då?

Vad gäller rasbegreppet håller jag faktiskt med Sabuni och Hübinette. Liksom alla fyra debattörerna så anser jag att det finns rasism i Sverige idag: vissa muslimer hatar judar, vissa vita hatar svarta, vissa svarta hatar vita, osv. Jag är även såpass bakåtsträvande att jag fortfarande anser att det finns människoraser. Förvisso finns det akademiker som hävdar att de bevisat att inga raser finnes, men det är omstritt. Mitt argument är att vilken idiot som helst här i landet kan identifiera vem som tillhör en "etnisk grupp hemmahörande i Södra Afrika" med ett ögonkast. Och det är det vi i decennier kallat ras. Varför byta ut inarbetade begrepp?

Varför ska vi då hålla på och kategorisera utefter ras, som Sabuni vill? Som ingenjör och mättekniker lever jag efter devisen "att mäta är att veta". För att veta hur det står till med rasismen i landet så måste vi mäta den - ett ypperligt uppdrag för SCB. Vi bör ha statistik. Statistik på i vilken utsträckning afrikaner förbigås i jobb- och krogköerna. Statistik på i vilken utsträckning judar spottas på. Japp, även statistik på i vilken utsträckning invandrare begår brott eller ej. För utan statistik, utan kännedom om var problemen finns och hur stora de är, hur kan vi veta vilka åtgärder som ska sättas in? Och hur kan vi samla in statistik för hur olika raser behandlas om vi inte längre får använda begreppet ras?


Vad gäller åtgärderna är jag däremot inte ense med Sabuni och Hübinette. De vill ha särlagar, kvoteringar, mer hets mot folkgrupp-lagar. Det vill inte jag. Jag vill så lång möjligt ha en färgblind lagbok, där alla har samma rättigheter och skyldigheter, oavsett vilka grupper de råkar ingå i.

Varför då samla in en massa mätdata, om de ändå inte ska leda till några tunga åtgärder i lagboken? Det är dumt att ställa upp en massa åtgärder innan vi samlat in och analyserat data. Då har vi ju bara förutfattade meningar. I politiken må det vara hänt att syftet med statistik är att underbygga den i förväg fattade ideologiska slutsatsen, men bättre än så kan vi väl? Det kan ju till exempel visa sig, som Arpi var inne på, att mätningar visar att det inte är rasistiska plattnackar som är orsaken till att somalier inte får jobb, utan en rigid arbetsmarknad med höga trösklar för nyanlända.

Dags återupprätta nattväktarstaten

Japp, nu är det dags för lite kall och hård nyliberalism. Jag vill återinföra nattväktarstaten, den stat som åtager sig att sköta grundläggande samhällsfunktioner som domstolar, polis och försvar. Återinföra? Har vi inte redan den, inbakad i vår rejäla välfärdsstat? Nej, nu verkar det som vi inte har kvar de grundläggande funktionerna hos statsmakten. I vår strävan att låta allt skötas av staten, så har vi glömt bort att sköta kärnverksamheten. Några exempel:

• Tullen vid Öresundsbron klarar inte längre av att stoppa misstänkta bilister. Smugglarna får köra förbi.
• Försvaret klarar inte av att stå emot den lede fi (dvs Putin).
• Polisen vågar inte ingripa emot busar.
• Försvaret, det militära och civila, är så nedrustat att vi får låna in flygplan från Italien när det brinner. Jag antar att Stefan Löfven åkte upp till brandområdet för att på plats tillsammans med brandfackets representanter kolla upp att inga utländska brandmän fick jobba medan det gick svensk brandpersonal och letade jobb?
• Vi har en svensk modell där mycket bygger på fasta evighetsanställningar, men allt fler har en annan verklighet, och kommer då i kläm i modellen.
• Tågen står för det mesta stilla. Spåren är slitna och vagnparken föråldrad. Jag växte upp med toppmoderna svenska ellok från ASEA att vara stolt över.
• Folk dör fortfarande i vårdköer. Även om många köer minskats, så är det mycket kvar att göra.
• Judar skräms bort från Sverige. Vi är på väg att importera en ökad antisemitism.
• En svensk som vill ta in sin fru i landet får stångas med en Kafka-liknande byråkrati.

Som ni kanske märker av exemplen ovan så har jag en rätt vid definition av nattväktarstaten, där jag även tar med mycket av välfärdsstaten: sjukvård, arbetsmarknad, osv. Ja, jag tror att en stor majoritet av svenskarna ser dessa saker som oundgängliga. Om min definition stör dig, se det istället som att jag vill införa "välfärdsstat light".

Vad göra? Ja, klarar man inte av kärnverksamheten ska man inte göra det andra heller. Så låt oss skära bort en massa dödkött:

• Presstöd? Bort. Så slipper vi diskutera om nazistiska eller kommunistiska tidningar är värda samhällets stöd.
• Föreningsstöd? Bort. Så slipper vi diskutera om föreningar som inte delar någon värdegrund inte ska ha bidrag. Vill Sveriges Unga Muslimer bjuda in föredragshållare som får Åke Green att likna en svensk ärkebiskop? Visst, kör på. Men för era egna pengar.
• Nya arenor? Bort. Om någon idrottsförening tror sig kunna dra tillräckligt med publik får de bygga - för egna pengar.
• Fler pappamånader? Sluta diskutera sånt trams. Istället för att uppfostra sina medborgare i den rätta läran, så skall staten garantera rättsäkerheten.
• Bistånd? Bort. Börja sedan fundera på var pengar kan göra nytta.
• Asylinvandring? Bort. Varför ska vi ta emot de med pengar nog att betala en smugglare, och låta smugglaren ta förtjänsten? Låt oss istället öppna våra ambassader invid oroshärdarna. För 150 kSEK får du bekväm passage till Sverige, en bostadsrätt i Kiruna eller motsvarande och en pizzaugn. Sen är det bara att börja knåda (och tjäna) deg. Vinstaffär för bägge parter. De riktigt behövande, de som inte har råd att betala för sig, hjälps på plats. De får platser i säkra regioner i närområdet, säkrade av svenska pansarvagnar, helikoptrar och JAS-plan. Vågar sig IS in på vårt område får de en Bamse i röven.

Med de enorma summor som här frigörs i statsbudgeten så kan vi satsa på kärnverksamheten. Få en tull som kan tulla på den illegala importen. Få en polis som är så manstark och välorganiserad att det inte finns några kvarter i Sverige den inte vågar gå in i. Få ett försvar som både kan försvara Gotland tills Nato anländer (glömde jag säga att vi ska gå med i Nato?). Få ett försvar som kan hjälpa våra kristna bröder i Mellanöstern. Få ett försvar som kan hjälpa till vid civila kriser hemmavid.

Nu invänder säkert någon att de punkter jag tog upp ovan är småsummor i vår stadsbudget, som inte räcker till något. Visst, jag erkänner. Jag har väl lagt ungefär lika mycket tid åt att tänka ut finansieringen som F! och MP tillsammens. Orkar jag tänka till lite till innan valet så hittar jag säkert mer som kan skäras bort.