Cykloperna

Jag är lite rädd för dem. Cykloperna. De som endast ser ett perspektiv, och raskt klassar de som ser ett annat perspektiv som onda människor. De som får en religiös extremist som jag att se riktigt liberal ut, ja närmast folkpartistiskt kluven.

Jag ser dem i bostadspolitiken, där de antingen kräver fri hyressättning idag utan en tanke på hur illa bostadsmarknaden skulle fungera efter decennier av planhushållning, eller kräver ett subventionerat byggande utan en tanke på vem som skulle gödas av dessa subventioner eller vem som skulle betala dem.

Jag ser dem i arbetsmarknadspolitiken, där de kräver låglönemarknad utan en tanke på att det är arbetsmarknadens parter som sätter lönerna, eller hur låga lönerna faktiskt skulle behöva vara för att det skulle hjälpa.

Jag ser dem i invandringspolitiken, där de kräver fri invandring utan en tanke på att välfärdsstaten då havererar, vilket skulle drabba de som är beroende av välfärden; de skulle då få det som de migranter som flyr till Sverige.

Dagens cyklop är Per Svensson. Han skriver om de murar som stänger in oss.

Vad hetsar jag då upp mig över?

För det första är det murarna. Svensson har lite otur när han radar upp de murar han ondgör sig över.

• Hadrianus mur. En försvarsmur, för att skydda sig från anfall av barbarer norrifrån. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
• Kinesiska muren. Även detta en försvarsmur, för att skydda sig från anfall av barbarer norrifrån. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
• Medeltida stadsmurar. Återigen, dessa var till för försvar, för att inte bli plundrad av invaderande horder. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
• Berlinmuren. Och här börjar jag koka invärtes, och mitt lugna resonerande sinne byts emot en ilsken terriers gläfsande utbrott.

Berlinmuren. Inte nog med det, Svensson tar även upp den östtyska tågstationen Friedrichstrasse, i en moralisk jämförelse med de ID-kontroller, och stängselbyggen som görs för att möjliggöra dessa kontroller, som nu är på gång på Kastrup.

För helvete, Svensson. Liksom du är jag gammal nog att vara med på den tiden "Deutsche Demokratische Republik" hade en lång mur, bemannad med vakter som sköt flyende östtyskar i ryggen när de försökte ta sig över till friheten i väst. Jag satt som ung man ett par decimeter över vattenytan på floden Spree i en liten bräcklig kanot; såg polisbåtarna, undervattenshindren och kulsprutetornen på nära håll. En ypperlig vaccination emot diktaturkramandets lockelser på 70-talet. Att inte bara jämföra, utan faktiskt jämställa, DDR-muren med svensk passkontroll, är en förolämpning. Om man inte är cyklop.


Världen är full av murar. Äganderätten, att jag har rätt till det som är mitt, innebär samtidigt att andra inte har rätt att bara komma och ta det som är mitt. Så som världen och människorna är beskaffade innebär det ofta att andra människor måste hindras från att ta det som är mitt. Till exempel genom murar. En mur är alltså inte i sig ondskefull och illegitim.

• Banker har ofta murar. De pengar som finns i banken skyddas av starka kassavalv, just eftersom det inte skall gå att fritt ta för sig av pengarna.
• Jag har häck runt tomten, låsta fönster och dörrar. Just eftersom en öststatare som traktar efter mina ägodelar inte skall kunna knycka dem. Om jag inte låste, skulle mitt försäkringsbolag ha ett och annat att säga mig.
• Många företag har stängsel och passagekontroller för att förhindra spionage och stölder. Här kan det vara värt att notera att det är en tydlig moralisk skillnad på ett staket som håller tjuvar ute, och ett staket som håller de anställda inne. Det senare hade polisen nog haft en del synpunkter på; slaveriet är sedan länge avskaffat. I Sverige, i alla fall.
• När en ondskefull galning gick in på en skola i Trollhättan och mördade oskyldiga, så var det helt plötsligt många från oväntat håll som ville ha murar: det skulle inte vara möjligt för vem som helst att ta sig in på en skola. Just där tycker jag de har fel; det är bra om samhället är så tryggt att skolorna kan vara öppna, de däringa amerikanska skolorna med säkerhetsvakter och metalldetektorer vid ingångarna vill jag inte ha i Sverige. Bättre att sätta upp en mur runt Sverige som gör att samhället kan förbli tryggt istället. Samt jobba vidare med polis och domstolar.

Sen går Svensson vidare till att beskriva situationen vid gränsen till den spanska enklaven Ceuta i Marocko. En förvisso hjärtskärande situation, där migranter från hela Afrika gör förtvivlade försök att komma över eller vid sidan av de höga murarna, och emellanåt dör i försöken.

Här är det dock dags att komplettera patos med förnuft. Låt oss även lyssna på vad en man med inte bra två ögon, utan antagligen även ett par i nacken också, säger. Westerholm har varit i Marocko, och beskriver situationen där. Den låglönemarknad som efterfrågas av de som driver fri invandring finns redan där - det är den låglönemarknaden migranterna flyr ifrån! Socialbidrag finns inte, har du ont om pengar så är det bara att välja mellan att putsa skor för en spottstyver - och ha köpkraft för mat och bostad därefter - eller att sitta och säga "hej hej" (eller vad det nu heter på marockanska) utanför den lokala matbutiken. Tacka sjutton för att drivkraften att ta sig över muren och få jobb till europeiska löner är stor.


Varför envisas jag nu med att skälla Svensson för cyklop? Jo, därför att han tydligt i sin artikel driver tesen att murarna skall ned. Vilket innebär fri invandring - finns inte murarna kommer drivkraften innebära att migrationen väller in med full kraft. Man kanske till och med skulle våga kalla det massinvandring? Så långt allt väl - det är alla förunnat att förespråka fri invandring.

Vad Svensson däremot inte med en stavelse går in på är konsekvenserna av det han förespråkar. Hur skall vi hantera en situation där hela världen får komma till Sverige? Vad kommer hända med socialtjänsten, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, statens intäkts- och utgiftsbalans?


Låt oss öppna Svenssons andra öga. Låt oss riva alla murar, och öppna alla kanaler rätt in i Sverige. Var hamnar vi? Vilka åtgärder får vi ta till istället?

1. Vi kan införa det marockanska låglönesamhället. Visst, du får komma in, men du får inga pengar. Vill du äta, får du putsa skor. Jag tror inte på denna väg. Vi svenskar vill hellre putsa skorna själva, eller köpa nya skor när de gamla är smutsiga. Vi vill hellre ha dammsugarrobotar än pigor. Marockanska ungdomar kommer, liksom idag, bli hänvisade till att stjäla eller suga av gubbar i parken. De kommer bara bli fler.
2. Vi kan ge alla svensk utbildning och välfärd. Visst, men hur många lärare har vi att tillgå? Och hur mycket välfärd blir det per person när skattebetalarna inte blir fler?

Nej, jag ser inte hur Svenssons väg leder till något attraktivt. Men kanske Svensson själv någon gång skulle kunna ägna ett par ord i en artikel till att skissa hur vi hanterar en fri invandring?


Även om vi håller murarna uppe, så finns det en del vi kan göra om vi vill värna om afrikanska migranter hellre än att meja ned dem från kulsprutetorn på Öresundsbron:

1. Arbetskraftsinvandring, där den som har jobberbjudande i Sverige är välkommen in. Jomenvisst, så är det ju idag, även om LO gör sitt bästa för att stänga den dörren. Jag vill bara komplettera det erbjudandet med inspektioner och kontroller som förhindrar fejkkontrakt och sweatshops.
2. Gästarbetare. Det är ett system som funnits länge söderöver, och som vi moraliska svenskar sällan försuttit en chans att utpeka som omoraliskt och utnyttjande. Marockaner skulle kunna komma hit och jobba som bärplockare och alltiallon till skitlöner, inlogerade i lokaler som får de trängsta asylboendena att verka luxuösa. När de jobbat ett tag, skickas de hem. Blir de sjuka, åker de hem och belastar sjukvården i Marocko.
   Tuffa villkor, men antagligen bättre betalt än att gå hemma i Marocko och putsa skor. En vinst för bägge parter. Men är svensken beredd att få klyftorna uppvisade på hemmaplan?
3. Bistånd. Nej, för tusan. Bistånd är enbart bra för de som tillverkar lyxbilar, och de diktatorer och mutkolvar som beställer bilarna för våra skattepengar. Lite katastrofbistånd för tältläger i Jordanien kan vi behålla, men resten läggs förslagsvis på att piffa upp Sveriges försvar.

Men jag är som sagt rätt nyfiken på vad Svensson själv har för förslag.

Död åt asylrätten?

Av och till i debatten möts vi som inte förespråkar fri invandring av motargumentet "men du vill väl inte avskaffa asylrätten?", med förhoppningen att vi då omedelbart skamsna skall slå till reträtt. För hur kan man vilja hindra människor från att söka asyl?

Joakim Ruist skriver här om avskaffande av asylrätt. Han har en del intressanta poänger. Dagens asylsystem fungerar, i Europa, som ett moment 22:

1. Alla har rätt att söka asyl varsomhelst i Europa. Förutsatt att de befinner sig i landet.
2. Alla Europas stater (ja, numera även Sverige) letar desperat efter åtgärder för att hindra människor från att kunna ta sig hit för att kunna utnyttja rättigheterna i punkt 1.

Det är alltså det långtgående moraliska åtagandet i punkt 1 ovan som orsakar de pinsamma offentliga skämsstunder där våra politiker försöker hävda att det är med omtanke om de asylsökande, och för att säkra rätten till asyl, som de stänger till gränserna och gör det svårare att söka asyl. Så att bara de rika, de som struntar i lagarna, och de som är starka ska kunna får asyl. Sådana tillställningar är mer illamåendeskapande än en maratonsittning med alla Göta Kanal-filmerna.


Jag vill ha en ny asylrätt. En asylrätt som bygger på principer:

1. Den skall bygga på en öppen analys av de moraliska frågorna, istället för rena lögner. Jag skall rakryggat kunna stå upp för den. Nej, det behöver inte betyda allt åt alla. Jämför till exempel med abortfrågan. Å ena sidan kvinnans rätt till sin kropp, å andra sidan barnamord - varpå vi landar i kompromissen med fri abort fram till en viss vecka. På samma sätt ska asylrätten balansera rätten för människor att fly för sina liv, och rätten för svenskarna att disponera sitt territorium och sina skattepengar.
2. Den skall fungera i praktiken, när det går åt helvete. Dagens asylrätt låter vacker från talarstolarna i FN, men i praktiken trampas den i smutsen så fort kriget kommer. Att bjuda in hela stan till föräldrafritt, och sedan raskt låsa dörren när lägenheten är full och gästerna börjat riva tapeterna, är måhända förlåtligt en naiv tonåring - inte en regering.

Vilka är då vägarna framåt?

Fri invandring skulle ge en radikal omvandling av Sverige. Enligt termodynamikens andra huvudsats kommer Sverige så småningom bli som de fattiga stater i Afrika och Asien vars invånare flyttar till Sverige. Jag misstänker att det politiska stödet för en sådan politik, utanför Centerpartiets partistyrelse, är obefintligt.

Nollinvandring då? Även där är stödet måttligt; jag tror det går utöver vad till och med SD driver idag, då de vill te emot en del kvotflyktingar.

Så, vi hamnar i någon slags kompromiss. Hur bör en sådan se ut?

Ruist hävdar att vi, i god demokratisk ordning, bör komma fram till en för oss önskvärd volym. Det låter bra - för oss. Då kan vi i lugn och ro fundera över hur integration skall gå till, och vilken volym denna integration kan stödja. Moderaterna och vi kristdemokrater lär vilja villkora en hög volym till en låglönemarknad och lägre bidrag; S lär vilja ställa massiva fortbildningsinsatser som villkor.


Men flyktingarna då? De ekonomiska migranterna lämnar jag därhän idag, jag tycker det är fullt rimligt att vi begränsar deras migration till vad vi har ork och lust med. Men de som flyr för sina liv då? Låt oss för ett ögonblick fundera på resultatet om Europas nya, begränsade asylrätt får fäste i världen. Låt oss till exempel fundera på vad som händer om länder som Turkiet, Libanon och Jordanien anammar samma regler - det där närområdet i vilket vi vill att hjälpen skall ske.

Ni minns väl tidningsreportagen från när barbarerna i IS drev kristna flyktingar framför sig, upp i bergen och ut på slätterna, och de (flyktingarna) stod till gränsen till Turkiet, fångade mellan en galen hord och en byråkrati som inte öppnade gränsen? I ett sådant skarpt läge känns en förutbestämd volym orimlig. Alltså bör en rimlig, realistisk asylrätt innehålla någon form av nödlägesparagraf: den som har bajonetter i ryggen skall inte hindras. Jag tror inte ens tvillingarna Ekeroth vill se kristna assyrier slaktade vid gränsen medan turkarna står på andra sidan och tittar på.

Ytterligare ett problem, ur flyktingarnas synpunkt, är det jag läser på Facebook: att vår sympati raskt avtar med avståndet. Tiggare utanför ICA-butiken är hjärtskärande; tiggare utanför en port i Tchad bryr sig ingen svensk om. Viljan till en generös invandringspolitik är alltså starkt beroende av att flyktingarna finns på vår tröskel.


Har problemen vid turkiska gränsen något med oss att göra? Är det inte bara att vända bort blicken? Nej, då är vi tillbaka till att en seriös asylrätt skall funka även när det går åt helvete. Tänk tanken att Ryssland invaderar Finland. En asylrätt värd namnet skall i första hand tydligt peka på att Sveriges gräns skall stå öppen för var finne. Detta helt oavsett om de talar ett obegripligt språk, dricker sig redlöst berusade på vodka och tar till kniv vid minsta provokation. Till rikets östhalva har vi gamla  och förpliktigande band.

När finnarna väl tagits emot, vilket lär tänja såväl gymnastiksalar, tältläger och privata hem till bristningsgränsen, tar nästa fas vid. Vad säger den nya asylrätten om den långsiktiga integrationen av finnarna? Skall alla finnar få del av den svenska välfärden? Skall finnar omfördelas inom EU, eller resten av världen, i något slags kvotsystem?


Mitt förslag till asylrätt är:

• Asyl har man rätt att söka i "närområdet". Man har skyldighet att klargöra sin identitet; missar man den skyldigheten lär man få räkna med att bli tillbakaskickad.
• Landet som tar emot asylanter har skyldighet att uppehålla asylantens liv, tills dess att asylanten kan återvända. Vilket innebär mat och tältrum. Utbildning kan erbjudas efter förmåga.
• Om asylanterna inte kan återvända, då, som ifall Ryssland annekterar Finland? Någon form av integration i asyllandet, eller kvoterad omflyttning, blir då aktuellt. Där har jag inget bra svar som funkar både för Sverige och Jordanien.
• Någon form av flyktingstöd via FN lär behövas; det är svårt för "närområdet" att ensamt stödja stora flyktingströmmar. Det har vi tack och lov redan, i UNHCR. När Finland faller hoppas jag de är på plats på våra öppna, fria vidder och slår upp läger fort som tusan.

Förslaget är inte på långa vägar komplett. Jag har på intet vis löst hur EU solidariskt skall hålla sina gränser eller fördela flyktingar mellan länder. Jag har också varit lite vag om "närområdet". Vad är närområdet?

• Stater med landgräns emot krisområdet? Visst, det är ett närområde.
• Stater med havsgräns emot krisområdet? Jo, det kan också vara närområde. Jag anser till exempel att EU är närområde till norra Afrika. Däremot känns det lite mer tveksamt att Sydamerika skall vara närområde till västra Afrika.
• Stater med flygtrafik med krisområdet? Det kan diskuteras. Jag misstänker att det för många finnar är mer naturligt att ta planet till New York än att sätta sig på en eka över Bottenhavet. Samtidigt kan konsekvenserna, när alla söker sig till samma destination, bli olustiga för mottagaren - varpå vi hamnar i den gamla soppan med stängda gränser.

Vad vi har, med detta förslag, är en grund att diskutera ifrån. Att diskutera vad våra moraliska utgångspunkter är, vad våra resurser är, och vilka praktiska vägar vi har att jämka de två. Det är hög tid att börja prata om det.


När vi väl har allt detta på plats, kan vi sluta med ID-kontrollerna på Öresundsbron? Nej, tyvärr. Jag är väldigt ledsen att vi nu ska få kontroller och krångla till pendeltrafiken över sundet. Det är ett elände för sydvästskåne - jag bor själv så pass nära att jag ser bron med egna ögon om jag står och kisar ifrån taknocken, och gråter lite smått över att det blir krångligare att tura till Tivoli med familjen - men alternativet är ett större elände för Sverige som helhet. Även om vi får precis den asylvolym vi önskar, så återstår den illegala invandringen. Vi vill inte bli västvärldens semesterdestination för trötta IS-krigare. Vi vill inte ha in kriminella. Vi vill inte ha in svartjobbare. Vi måste, helt enkelt, ha koll på vår gräns. Och sköter inte EUs randstater detta, så får vi sköta det själva. Tyvärr.

Jul, jul

Det är visst tradition att man skall skriva ett juligt inlägg denna dagen. Nu är jag inte särskilt road av traditioner, men här kommer i alla fall en stämningsfull julvisa:



God Jul!

Det gör gott när fördomar spricker

Jag har gnällt en del på senaste tiden över den stolliga identitetsvänstern. Hur de ständigt hittar nya ord som man inte får säga för att det kränker någon, i hopp om att ett namnbyte får verkligheten att försvinna. Hur studenter vid mitt gamla universitet vill tysta inbjudna talare.

Sen, när jag fullständigt förtvivlat över dagens vänster, så hittar jag detta: http://eustonmanifesto.org/the-euston-manifesto/. Ett vänster-manifest som tydligt står upp för demokrati och mänskliga rättigheter, och emot diktatur och förtryck. Oavsett hur väl det går förtryckaren i identitets-bingo. Ett vänster-manifest som tydligt står upp för Israels rätt att existera. Ett vänster-manifest som slår ner på den slappa antiamerikanismen. Ett vänster-manifest som går på tvärs med Olof Palmes gamla doktrin om att förtryck är (socialist-)staters inre angelägenhet. Ett manifest som tydligt framhåller kommunismens förtryck som en förbrytelse, och delar av vänsterns förringande och medlöperi för detta som en förolämpning.

Jag är själv en blålila konservativ, men känner mig frestad att lägga till mig själv längst ned på papperet, på listan av undertecknare.


Men det där var britterna. Sverige, då? Är vi övertagna av F! och Grön Ungdom? Nej då, klokvänstern finns även här. Läs till exempel Arbetaren. Även Flamman är läsvärd, även när man inte håller med. (Dock kan man här fundera lite över det där med den skuld över tidigare försyndelser som så ofta kommer upp i samband med riksdagspartiet-som-inte-får-nämnas. Flamman var tidigare partiorgan för AKP, ett på alla sätt vidrigt parti som glatt stött massmord i socialismens namn. Men vi fokuserar väl på åsikten, inte avsändaren?). Till och med Lenin-vurmaren Lindeborg börjar tröttna på att den nya revolutionen äter sina barn.

Det jag hoppas på är att vi alla börjar tröttna på de som skriker högst och kastar sand i sandlådan. Att Miljöpartiets nya identitetspolitiskt färgade kulturmanifest nu verkar bli ett 3%-partis program är glädjande (och ja, jag vet att mitt parti ligger på ännu lägre nivåer än MP idag...). Att åsiktskorridoren har breddats så pass att den som säger ett ord om icke fri invandring inte längre hamnar i samma bås som Hitler är positivt.

Då jag sitter nära Danmark, får jag till avslutning gräva lite i barndomens alkoholförhärligande reklamkampanjer, och fråga:

När smakar fri opinionsbildning och fakatabaserad argumentation bäst?

Dags för fri invandring?

Jag har funderat lite på de två polerna i invandringsdebatten.

I ena ringhörnan sitter vi välfärdsstatskramare och hävdar att fri invandring inte går att kombinera med en välfärdsstat som ger generösa bidrag till de som inte är anställningsbara. I andra ringhörnan sitter de som säger att det inte är invandringen som är problemet, utan den usla integrationen. Om bara integrationen funkade, så kunde vi glatt ta emot hur många som helst - landet är på det stora hela öde och tomt.

Jag börjar undra om inte de andra har rätt. Om alla som trädde över landets gränser tämligen omgående omfattade svenska värderingar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, arbetsgivarna slogs om deras tjänster, tomma skolsalar med välutbildade lärare stod och väntade,  och våra privatvärdar längtade efter fler hyresgäster att stoppa in i sina outhyrda höghus - ja då hade en invandring av tidigare ej skådade proportioner inte varit något som helst problem. Inte ens en utmaning. Snarare en tillgång.

Så jo, de har rätt. Fixar vi bara integrationen, så är de volymer som kommer över Öresundsbron inte längre något problem. Vi är överens!


Problemet är bara att vi inte har fixat integrationen. Tvärtom har vi Europas i särklass uslaste integration: en överreglerad dysfunktionell bostads-"marknad" som inte klarar av att bygga nytt, en arbetsmarknad med höga trösklar och ingen plats för outbildade, överfulla skolor som raskt dalar i PISA-undersökningarna, en polis som börjar lämna över rättskipningen till gängen i utanförskapsområdena.

Återigen gäller det som vi just kom överens med den fria invandringens vänner om: fixar vi bara integrationen, så kan invandringen vara fri. Eller omvänt: tills vi fixat integrationen, så får vi vänta med invandringen. En enkel logisk slutsats.

Att fixa integrationen tar lång tid. Bostads- och arbetsmarknad är bundna av lagar, avtal och traditioner som tar decennier att fixa till. Skolan tar generationer att vända; vi måste pensionera alla Pastor Jansson-typer och få in en generation av Caligula-lärare. Och skolledare av morbror Antons kaliber.

Under tiden vi fixar integrationen så gäller den politik som SD, M (och KD?) står bakom: inte en jävel över bron. Den politiken kommer inte att bli vacker. Vi har sett i Melilla och vid tunneln vid Calais hur det går till:

När desperata människor vill in i ett land så stoppas de inte av att ett par dialogpoliser vänligt ber dem vända om. Det krävs kanske inte de kulsprutetorn som en SD-tok föreslog, men rejäla mängder taggtråd, betong och batong lär krävas. Rakt framför TV-kamerorna här hemma. Även om färdriktningen är klar, så kommer det av många krävas en verklighetsanpassning av Romsonska mått när bilderna når den egna TV-apparaten.


Så, är vi överens?

Första steget i arbetet för bättre integration blir förslagsvis att peka ut vilka metoder som skall användas, och vad de beräknas åstadkomma.

• Vänstern vill satsa på utbildning. Ok. Ange gärna hur många lärare som ska fram, var de ska tas ifrån, vem som ska utbilda lärarna, och hur snabbt det sedan ska gå att utbilda de som inte talar svenska och inte har fullgjort 9-årig grundskola. Visa hur fler fritidsgårdar kommer få julefriden att sänka sig över Rosengård. Floskler som "vi har målet att få ned introduktionstiden till 2 år" undanbedes.
• Högern vill satsa på lägre löner och förmåner. Ok. Ange gärna hur låga löner, och hur låga förmåner. Skall en sjuk invandrare lämnas utan sjukvård att dö på gatan? Om inte, vem betalar för sjukvården, och vad kostar det medelklassen? Var ska vi få alla de poliser ifrån som krävs för att hålla ordningen i hela landet? När invandrare idag inte får jobb trots att staten går in och betalar lejonparten av lönen - hur låga löner talar vi om? När Morgan Johansson angriper centern för att invandrare ska jobba för en tia i timmen och bo i en källare, tycker jag faktiskt att han i Bah-Kuhnksk tradition ställer en väldigt viktig fråga. Är det sådana villkor vi pratar om? 

Jag misstänker att integrationsarbetet kommer köra fast i leran redan här; att vi inte kan enas om hur integrationen bör gå till. Med gränsen stängd tills vidare. Om nu inte danskarna räddar vårt skinn genom att i sin tur införa gränskontroller. Eller om turkarna, med Löfvens goda minne, ser till att halvt spöa ihjäl varje flykting som vågar närma sig EUs gräns. Tänk vad fint om vi kunde återfå vår moraliska svansföring.

Neo är död. Länge leve Axess!

Som prenumerant på den insomnade, borgerliga tidskriften Neo fick jag som avskedspresent en prenumeration på tidskriften Axess istället. En trevlig bekantskap, med massor av intresseväckande artiklar:

• Magnus Norell sågar Mona Sahlins arbete med (mot?) våldsbejakande extremism under fotknölarna: "Det vänligaste man kan säga om dokumentet är att det förhoppningsvis inte kommer att göra någon större skada." Han tar upp hur Sahlin i sin rädsla att inte stöta sig med några inflytelse- eller väljarrika grupper så till den milda grad tunnar ut sig att det inte blir ens en spik kvar i soppan.
• Josefin Holmström pucklar på Miljöpartiet efter noter: "Lättkränktheten är direkt kulturfientlig. Det har alltid varit konstens roll att provocera och väcka anstöt."
• Erik Helmerson backar och kör över Miljöpartiet en gång till: "Kulturen blir alltmer ett bonsaiträd för politiker med nypiga fingrar och ideologiskt skärpta saxblad. Snipp snipp, en felaktig formulering här, en skev genusfördelning där, här var det fel hudfärgsnyanser, här var det kanske lite väl heteronomrativt. Snipp snipp."
• Sen träder miljöpartisten (!) Josefin Utas fram och skriver om hur våra makthavare gått över från att lyssna till att informera; hur ytan börjar bli viktigare än innehållet.

En härlig blandning, alltså. Allt sammanvävt med en massa artiklar om kultur: målare, författare och andra konstiga människor och deras konstiga verk. Saker jag får läsa om när jag får lite tid över. Saker jag gärna hade velat läsa på dagstidningarnas kultursidor, i stället för de identitetspolitiska litanior som trycks för att informera oss undersåtar.

Sån tur att jag tagit ordentligt med ledigt i jul - då får jag tid att läsa ordentligt.