PISA-raset: bögarnas fel?

En självförhärligande inledning

Det går, som in säkert vet, utför med svenska skolan. Alla har vi våra käpphästar att rycka fram: invandring, sosseriet, rasismen, friskolorna, frimicklarna, ja säkert till och med bögarna.

Häromveckan släpptes en undersökning från Skolverket som visade att invandringen hade en viktig roll i skolans utförsbacke. Är frågan därmed avgjord?

Nej. Invandringen verkar vara en delförklaring, men inte enda orsaken.

För att bredda perspektiven tänkte jag titta lite på debatten utomlands. Jag är expert på det brittiska skolsystemet. Jag har nämligen som ung läst böckerna om den engelske skolpojken Bill:

Inte nog med det, jag följde även de Geers berättelser om en ung svensk gosses äventyr på internatskola:

Till detta kan läggas att jag hade många tillfällen att diskutera med och observera mina brittiska kusiner. Jag var själv på besök hos dem en sommar, och fick då tillfälle att gå på en skola i närheten. Där fick jag lära mig väsentligheter som att spela kricket och äta Marmite. Jag får dock notera att skolan på den tiden inte rankades som landets 11:e bästa skola; på den tiden var det en experimentskola med många invandrare och vad som idag kallas "utmaningar". Men samtidigt en skola där en ung gosse från lilla Trollhättan kunde tycka att disciplinen var föredömlig med svenska mått mätt. Den som spottade ut snus framför en brittisk lärare hade fått sina fiskar varma.

Mina kusiner gick inte på denna skola. Farbror Roger var hög tjänsteman i staten med dithörande hög lön  (jodå, han har jobbat med Margaret Thatcher - gissa om jag är avundsjuk), så de gick i fina privatskolor. Privat som i dyra terminsavgifter, friskolor fanns inte på den tiden. Skoluniformer, könsseparerade skolor, kadaverdisciplin - allt sånt där som är oerhört fult i Sverige är för mig rätt naturligt.

Sen läser jag en hel del brittiska skolbloggare. Jajamen, hatsajterna. De där som är kritiska emot den rådande ordningen och vågar skriva om det.

Så klart gubben är expert.

Men vad är det som är fel med skolan då?

Som sagt, alla har vi våra käpphästar. Jag tänkte gå igenom några av dem.

Enhetsskolan

När jag pratar med människor ur den äldre generationen, drömmer de sig ofta tillbaks till realskolans dagar. En skola där kunskapskrav och disciplin satt i högsätet, och man slapp flummerier och trams. En skola med rejäla resurser för eliten.

Jag tror inte vi kan gå tillbaka till realskolan. Förr i tiden var högre utbildning reserverat för de med pengar. Min farfar, oäkta son till en piga i Dalsland, kunde läsa vidare endast tack vare rika sponsorer från trakten. Till det samhället vill vi väl inte?

Så en skola för alla är bra. Men måste det vara exakt samma skola för alla? Vi är alla olika. En del är kvicktänkta, en del tröga. En del har mycket ork, en del knappt någon alls. Låt oss gilla olika, och acceptera att olika talanger kräva olika bemötande.

Kunskapsföraktet

Jag brukar hävda att den som gått lärarhögskolan bör vara förbjuden att undervisa innan de avprogrammerats. Ungefär som de präster som läst teologi på universitetet. Det lärs ut så mycket nonsens. Källa på det? Min mor, som drog många mustiga anekdoter när hon i vuxen ålder efter decennier av lärarjobb tvingades gå utbildning för att få formell lärarkompetens.

En av de skadliga idéerna är att det där med fakta inte är så viktigt, att det går att googla istället. Att det är viktigare att lära sig kritiskt tänkande och skaffa sig en analys istället. Trams! Är det något jag minns från min forskartid så är det att fakta redan måste finnas i huvudet för att man skall kunna kombinera dem, vrida och vända på dem och komma fram till något intressant.

Det känns emellanåt som om det är fult att vara duktig. Förvisso inte i idrott eller musik, där finns specialgymnasier eller separata linjer i varenda kommun. Men om man är duktig i matematik och vill förkovra sig: fy! Tack och lov har tabut luckrats upp en aning, vår kommun får nu till och med en spetsutbildning i matematik på gymnasiet, men situationen för hugade läshuvuden runtom i landet är ändå rätt dyster.

Uppvärdera kunskapen! Uppmuntra elever att gå utöver läroplanens futtiga mål!

Den disciplinära upplösningen

Här ser jag en stor del av förklaringen till den svenska skolans fall. Läs i denna engelska skolblogg om hur det borde vara i ett klassrum. Tänk er sen in i dagens svenska klassrum, där elever springer omkring hur som helst och inga tillsägningar tillåts.

Barn behöver fasta, förutsägbara vuxna. När läraren säger att en uppgift skall vara inlämnad på fredag, och halva klassen sedan lämnar in uppgiften veckan därpå utan efterräkningar, vad lär sig då de ambitiösa eleverna för läxa? När de som stör lektionerna får fortsätta göra de år in och år ut, finns det någon som lär sig något överhuvudtaget?

DDR-skolan

Ja, ni vet väl att den svenska enhetsskolan hämtade mycket inspiration från DDR? Tyvärr fel sorts inspiration, det hade varit trevligt om den östtyska vurmen för ordning, reda och disciplin hade färgat av sig istället för dess intresse för ideologisk fostran och värdegrund.

Nej, jag tror inte den kommunistiska infiltrationen har haft någon större åverkan. Förvisso gav den en totalt felaktig bild av DDR-diktaturen åt generationer av svenska ungdomar,  men de värsta dårskaperna skedde oberoende av den socialistiska vurmen.

Betygens frånvaro

Betygen är en evig tvistefråga. Jag är för betyg, så ofta och så tidigt som möjligt. Jag är mättekniker, och lever efter devisen "att mäta är att veta". Den som anser att det är nyttigt för elever att inte veta hur de ligger till får gärna förklara varför.

Mängdläran

Jajamen, jag är en av de som fick genomlida "Hej Matematik".

Boken som med unioner och intersektioner skulle revolutionera matematikundervisningen. Nej, liksom Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" har den nog inte gjort särskilt stort intryck, förutom i det kollektiva minnet av generationen som utsattes för den. En fluga som kom och snabbt försvann.

Alla ska med

Jag finner ett inlägg på Bodil's Blog tänkvärt. Att det är viktigare att låta alla elever springa på i den takt de mäktar med, än att se till att alla springer lika fort eller långt. På min tid fanns det allmän och särskild klass i matematik och språk, det är borta nu. Med följd att de begåvade sitter och viker papperssvalor och de obegåvade sliter sitt hår. Eller lever rövare.

Rektorerna

Jodå. Som Gunilla Thorslund skriver på Det Goda Samhället, så är nog rektorerna en stor del av problemet. Jag har sett många svaga rektorer i mina barns skolor, rektorer som verkar tillsatta av kommunen med enda uppgift att hålla budget, rektorer tämligen obevandrade och ointresserade av vare sig ledarskap eller sina lärares utveckling och framtid. Ett tag plockades det in mycket rektorer från barnomsorgen, jag antar att de hade låga löner; uttrycket "blöjrektor" myntades.

Jag rekommenderar även de som gillar att skratta att läsa igenom "The Sh*t Head" (avsiktlig särskrivning) av bloggaren View from the Bottom.

Vi måste få rektorer som är ledare. Rektorer som vågar sätta gränser för elever och lärare. Rektorer som klarar av att stötta och styra upp. Anställ en ekonom för att hålla budget, en sekreterare för att svara på mail, och låt rektor vara rektor. Oavsett om han heter Anders eller ej.

Lärarna

Det är inte så många som vill bli lärare nuförtiden. Inte så svårt att förstå, förvisso: låga löner, usla chefer, inga karriärvägar, oregerliga ungar. När vem som helst kommer in, blir lärarkvaliteten därefter. Det som klagas på i artikeln har även jag märkt hos mina barns lärare. Det är sällan de klarar sig utan särskrivningar i veckobreven.

Utan bra lärare, med både förmågan och viljan att lära ut grunderna, kommer vi ingenstans. Detta är det första och viktigaste vi måste vända på. Dags för ett batteri åtgärder:

• Återinför sommarloven. Dessa har naggats på med planeringsveckor och annat skräp. Låt lärarna ha denna morot kvar.
• Återinför frihet under ansvar. Lärare skall inte tvingas till kontorstid samtidigt som näringslivet går emot flextid.
• Höj lönerna för bra lärare - de som kan väcka elevernas intresse, de som kan hålla tyst i klassen, de som kan banka in fakta och kunskaper. De dåliga lärarna däremot ska inte ha hög lön. Helst skall de ut ur skolan.
• Satsa på fortbildning.

Visst, det kostar pengar. Men hellre en bra skola än en ny simhall i kommunen. Rösta bort de politiker som inte satsar på skolan!

Friskolorna

Har friskolorna och det fria skolvalet orsakat ojämlikhet och förfall? Nej, jag tycker inte det. Jag är inte jämlikhetsfantast, i alla fall inte på det viset där det är bättre att alla får det lika dåligt än att några får det bättre. Visst, det viktigaste är, som vänstern säger, att man inte ska behöva välja skola för att få en vettig utbildning. Men den vettiga utbildningen åstadkommer man inte genom att tvinga alla genom samma mall. Förbättringar åstadkoms genom att några får gå före och pröva olika idéer: behövs skolbibliotek i vår digitala värld, kan annorlunda pedagogik från Italien, USA eller DDR ge bättre resultat, och så vidare. Genom att vi har alternativ, och föräldrar fritt kan välja mellan dessa, har vi möjligheter att lära oss saker som i förlängningen kan komma alla till dels.

Så jag hävdar att utan friskolorna hade det sett ännu jävligare ut i skolan.

Felaktiga näringslivsparalleller

Jag hör emellanåt (vänsterifrån?) att de driftsformer och tankar ifrån näringslivet som introducerats i skolans värld är en orsak till eländet. Att de inte passar i skolan, som ju inte är till för att pressa ut mängder med likformade prylar från ett löpande band (även om jag misstänker att just det är syftet med den moderna, värdegrundsbaserade skolan - alla ska gå ut marinerade i samma ideologi som de som styr).

Jag tror, liksom bloggaren The Quirky Teacher, att de har fel. Vi behöver mer näringslivsinspiration. Privata företag tenderar att skala bort onödiga aktiviteter och de anställda som utför dem, medan offentliga monopol sväller i all oändlighet. Är det något våra friskolor visat, så är det att utbildning kan utföras billigare. Sen krävs regleringar. Det skall inte vara möjligt att ge glädjebetyg.

Invandringen

Jodå, visst har invandringen en negativ inverkan på skolan. Klart att det inte blir mycket till undervisning när nästan ingen i klassen förstår undervisningsspråket, eller när flera i klassen slängs in mitt i grundskolan utan att ha läst något av grunderna - utantillrabbling av Koranen är tyvärr inget som ingår i läroplanen.

Alla "utmaningar" jag tagit upp ovan gäller dock fullt ut i helsvenska skolor , även i Limhamn och Östermalm. Utan invandring hade skolan ändå legat pyrt till. Men visst, låt mig dra en enkel parallell med ett seglingsrace. I ett läge där seglen hänger i trasor, skrovet är fullt av sjötulpaner och konkurrenterna räcker lång näsa medan de raskt passerar så är det inte en god idé att slänga ut ett drivankare för att ytterligare sänka farten. Det är istället dags att gå i depå för att få ordning på materialet.

Jag har en del förslag, faktiskt:

• Håll gränsen. Han hade rätt, han Fälldin. Faktiskt har centerpartiet även rätt idag: det viktiga är inte att få stopp på invandringen, utan att få igång integrationen. Men just nu har vi inte integrationen igång, och inga förslag inom synhåll. Alltså stoppar vi invandringen, tills dess att någon lyckats tjuvstarta integrationsmotorn.
• Separata skolor. Den som invandrar i skolåldern, och saknar förutsättningar att gå i svensk skola (kan ej språket, kan ej läsa/skriva överhuvudtaget, har läst helt andra ämnen än vi svenskar, osv) skall sättas i en helt separat skola med andra barn i samma utvecklingsfas. När/om de sedan kommit upp i fart så kan de flytta över. Ungefär som när man fasar in en generator på elnätet. Jag kan tänka mig att en del undervisning sker på engelska eller arabiska i dessa skolor, för att eleverna skall lära sig matte/SO/värdegrund under tiden de lär sig svenska.
• Disciplin från början. Jag misstänker att många invandrarelever kommer från samhällen där  kadaverdisciplin råder. När de sedan stöter på den vaga, kravlösa svenska skolan blir det som när av alkoholmonopolet fostrade tonåringar åker på semesterresa till Kos. En fast, krävande skola kommer bli till glädje för både svenskar och invandrade. (Fick just en idé. Kan vi stävja arbetslösheten bland invandrare genom att anställa en ilsken afghansk bergskrigare att hålla ordning i varje skola? Han kan få ta med sitt gevär.)

Sammanfattning

Det verkar som om många käpphästar blir till ett helt ryttarkompani av saker som behöver fixas i skolan. Som Björklund påpekade en gång i tiden så är skolan en rejäl atlantångare att vända på. En generation av indoktrinerade lärare skall skickas i pension, en ny skall tillkomma. Ordning och reda och faktakunskaper måste reclaimas. Bara att spotta i nävarna och sätta igång.

Men bögarna, då?

Nej, jag tror inte bögarna har någon större inverkan på skolan. Däremot fick jag en tankeställare häromdagen när jag läste en bok av SF-mästaren Jack Vance, om hur mystiska varelser från en knappt förnimbar dimension satte sig på människors ryggar, invaderade deras hjärnor och styrde deras tankar.

Där har vi svaret. Äntligen vet vi var flummeriets och identitetspolitikens idiotier kommer ifrån.

 

Ord och handling

Så här strax efter nya terrordåd är det brukligt att inte försöka använda attentatet till att slå på sina politiska motståndare, utan istället ta tillfället i akt att säga några välmenande ord om hur fel det är att ha ihjäl oskyldiga människor. Dags att bryta emot den normen.

Jag ser de som uttalar sig väldigt vackert, men sedan gör väldigt lite. Några exempel:

Stefan Löfven

På en presskonferens går han ut hårt emot terrorn.

"Vi kommer att gör allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här."

Jag hoppas verkligen inte att han menar det. I "allt som krävs" ryms polisstaten. Nej, jag tror inte Löfven kommer avskaffa demokratin för att förhindra nya terrordåd (för ni minns väl att detta redan har hänt här?). Jag tror Löfven kommer göra väldigt lite. Den som varit inne hos Westerholm minns nog att Löfven hittills har gjort väldigt lite: passlagarna har fördröjts, gränsen lämnats öppen, kriminalisering av IS-resenärer ser vi oss fortfarande i himlen efter. Detta samtidigt som ministrar fixar selfies med islamister:

Löfven lovar även konkret action framöver:

"Om Belgien begär hjälp kommer vi självklart att bistå på lämpligt sätt"

Visst. Tror han vi går på den lätte? När Frankrike begärde hjälp senast, vad fick de då? En bunt jägarsoldater? Ett tiotal JAS-plan för att jämna IS-fästena med marken? Nej, ett Herkules-plan till Mali. Vad kommer belgarna att få - ett lager av kronans kalsonger?

Nej, skall jag tro på vad Löfven säger så vill jag se handling. Och med Miljöpartiet i regeringen lär det inte bli lätt.

För att jag nu inte skall bli anklagad för att ta lätta partipolitiska poäng: nej, alliansens agerande, eller snarare brist på agerande, när de var i regeringsställning, var också under all kritik. Inget hände, utom möjligen lite löst prat om lila kuvert.

Svenska tidningar

I min lokaltidning läste jag en flammande appell gentemot terrorismen. Om hur vi bara kan vinna om vi står upp för öppenheten och lever vidare som vanligt:

"Människor måste fortsätta att leva sina liv som vanligt – jobba, resa, träffas och debattera. Det är friheten att uttrycka sina åsikter, friheten att välja hur livet ska levas – själva kärnan i den västerländska liberala demokratin – som terroristerna tycks hata och vilja förgöra."

Låter vackert, kunde skrivit det självt. Men hur agerar då tidningen själv? Man lägger sig platt för islamismen och terrorismen. När såg ni senast en Muhammed-teckning i Sydsvenskan? En sån här går nog bra:

 

Men knappast en sån här:

Jag har full förståelse för den tidning som väljer att inte publicera Muhammed-bilder. Det var inte länge sedan en terrorgrupp stoppades strax innan den skulle in på Jyllands-posten och skära huvudet av otrogna bildpublicerare. Terrorn är skräckinjagande, och insikten att man för all framtid kommer få sitta inspärrad bakom larmbågar och beväpnade vakter tämligen avskräckande. Men i det läget kanske man inte ska komma med pekpinnar om hur resten av befolkningen bör fortsätta som vanligt? Istället för "keep calm and carry on" är det "keep calm and do what the terrorists want".

Jag vill se tidningar som står upp emot terrorismen. Tidningar som sida vid sida med sina Dawit Isaac-publiceringar även visar en bild på hur många dagar Lars Vilks varit en flykting i sitt eget land. Tidningar som tar in "Jesus and Mo" på seriesidan:

 

Men jag tvivlar på att jag blir bönhörd.

Realpolitik?

Dags för en kort sväng in i invandringspolitiken igen.

Ni har väl hört att vi i EU kommit överens med Turkiet? En överenskommelse som skall ha börjat gälla redan, sedan i helgen, men kanske utan att tillfråga de grekiska öbor som skall genomdriva det hela.

Optimisterna säger nu att detta kommer stoppa migrationen över Medelhavet. Jag hör inte till optimisterna.

Det låter ju bra, i teorin. Alla som stapplar iland på en grekisk strand skall skickas tillbaks till Turkiet. För varje syrier som gör tur- och retur-resan skall en annan syrier få komma till EU under "ordnade former", vad det nu betyder. Väl skött kan det betyda att:

1. Avskräckningseffekten blir hög. Varför riskera livet och en massa $$, när man ändå skickas tillbaka. Att en annan syrier får åka till EU gör knappast mig mer motiverad att göra resan. Volymerna minskar!
2. EU får syrier skickade till sig på säkra kanaler, och kan i lugn och ro ordna mottagande och vidarebefordrande till hugat EU-land. Mänskligheten och värdigheten i mottagandet ökar!

Men sen när har migrationen till EU varit väl skött?

Den stora stötestenen blir när syrier skall skickas till EU. Vi vet sedan tidigare att de flesta EU-länder är totalt ointresserade av att ta emot migranter. De i öst har nog med flyende ukrainare. De i söder har taskig ekonomi. Vi i norr som har varit generösa känner oss så proppmätta att vi inte vill ha någon efterrätt. Så vem tusan kommer ta emot dessa syrier? En vanlig EU-strategi är att skriva på ett avtal och sedan skita i det; ni minns väl hur många tiotal personer som omflyttats av de hundratusen som avtalades om senast?

När Turkiet märker att de inte kan skicka några syrier, för att ingen tar emot dem, så lär de raskt sluta ta emot flyktingreturer från Grekland. Turkarna är lite mer resoluta och handlingskraftiga än vi blödiga demokratier i EU; det är ju just därför EU är så ivriga att outsourca sitt smutsiga flyktingbyk dit. Out of sight, out of mind, liksom. Varpå vi kommer ha gett ett antal miljarder till Turkiet utan någon som helst effekt.

Även om vi mot förmodan lyckas spärra gränsen till Grekland kommer bara flyktingarna att flytta någon annanstans: Libyen-Italien, Marocko-Spanien, eller via Ryssland in till Finland. Rutterna är många.

Det som funkar är att stoppa pull-faktorerna. Nej, jag vill inte gör Sverige lika våldsamt och fattigt som Afghanistan eller Iran. Men det finns annat att göra:

1. Omdefiniera asylrätten. I stället för att man enbart kan söka asyl på plats, och att vi därför gör det så svårt som möjligt att komma hit, så vänder vi på steken. Nu blir det omöjligt att söka asyl i Sverige; istället måste man söka i hemlandet eller närområdet. Enbart lagliga vägar blir möjliga. Lagliga vägar som vi kan styra och reglera. Vi kan till exempel som Österrike säga att vi bara tar emot 20000 flyktingar som mest, och därmed anpassa Migrationsverkets och Arbetsförmedlingens budgetar till dessa volymer.
2. Repatriering blir en svår puck. Gissningsvis kommer det dyka upp en och annan illegal migrant. Vad gör vi med dessa? Givetvis vill vi skicka tillbaks dem, men ursprungslandet vägrar oftast. En uppenbar åtgärd är att inte ge en spänn i bidrag till de regimer som beter sig så. En annan åtgärd är att se till att illegala migranter inte befinner sig i det svenska samhället, för att undvika den misär och kriminalitet som därav följer. REVA-insatser av svensk polis (förstärkt för ändamålet) samlar upp de som befinner sig här illegalt. Dessa placeras sedan initialt i läger eller trupptransportbåtar. Kan de skickas hem så är allt väl. Om de inte kan skickas hem, så får de förvaras tills de åker hem - livet ut om så vore. Förvaringen skall vara både kostnadseffektiv och human, vi pratar inte svensk fängelsestandard. Mitt förslag är att vi gör ett avtal med UNHCR om att få förflytta illegala migranter till deras läger i Turkiet, Jordanien, osv.
3. Översyn av bidragssystemen. Vi kan göra bidrag till något som enbart medborgare och kvotflyktingar får. Därmed så får du förvisso asyl i Sverige, men du får ifrån första dagen försörja dig själv. Det skulle definitivt minska pull-faktorn, men har också nackdelar. För den som inte kan försörja sig återstår brottets bana - kriminaliteten kommer öka.
4. Bort med rättigheter för illegala migranter. Att illegala migranter idag har rätt till sjukvård, skola till barnen och att kunna skicka in en ny ansökan efter fyra år är för mig obegripligt. Det belönar den som missköter sig. Det borde vara tvärtom. Den som åker hem efter avslag på asylansökan borde kunna skicka in en anmälan hemifrån efter fyra år, medan den som gömmer sig i Sverige är portad på livstid. För illegala migranter borde gälla samma regel som för andra kriminella: visst, du får vård akut, men när du vaknar efter operationen står en vänlig konstapel vid din säng.

Jag tror alltså att avtalet med Turkiet blir ett stort slag i luften. Jag misstänker också att trafiken in till Sverige kommer ta fart nu när vädret är bättre. Förvisso har vi stoppat trafiken över Öresundsbron, men det enda som behövs för att kunna komma in till Sverige är ett mobilsamtal hem till släkten för att finansiera ett halvhyfsat falskt pass. Tror ni smugglarna är omedvetna om det?

Regeringen har förvisso gått från symbolpolitik, via signalpolitik, till realpolitik. Frågan är bara om de har hittat fram till verkligheten än.

Varför dyker vi i PISA?

Alla har vi våra favoritförklaringar: realskolans avskaffande, 68-mupparnas flumpedagogik, friskolorna, betygens vara eller icke vara, invandringen, nyliberalismen.

Sen läser jag denna artikel: Jag fick säga till 22 ganger - på en lektion. En lärare på gymnasiet får alltså inte säga till sina elever från början av lektionen att ha telefonerna avstängda. Herrejävlar!

Efter att ha ögnat igenom denna drapa om isländska versus svenska badhus, så börjar jag fatta hur landet ligger. Hur ska det gå att överhuvudtaget bedriva någon undervisning, när elever får bete sig hur som helst?

Jag hoppas innerligt att det inte står så här illa till överallt. I mina barns skolor har mobiltelefoner inte varit tillåtna på lektionerna. Att alla ungar på rasten suttit böjda över skärmarna har varit illa nog.

Men - är det ett problem? Kan inte barnen multitaska? Jag kan bara dra paralleller med hur det är på mitt jobb. Som ingenjör är jag på ett och annat möte. Många tar med sig datorn in, och sitter och läser e-post eller uppdaterar sina projektplaner. Med följd att när de får en fråga, sitter de som UFOn och har inte hängt med överhuvudtaget, varför man får upprepa diskussionen en gång till. Jag har slutat ta med mig dator, eftersom jag blir så distraherad att det är meningslöst att närvara. Och då har jag inte tjogtals med polare som messar mig hela tiden.

Det spelar ingen roll hur bra läraren är, och hur fina läroböcker vi anskaffar. Om inte eleverna är mentalt närvarande är spelet över innan vi börjat.