Dags för en ny samordnare

Som vanligt är jag sist på bollen. Mona Sahlin har skjutit ut sig i katapultstol strax innan hon var på väg att krascha sig själv in i väggen. När nu privatpersonen Sahlin tagit sin Mats ur skolan, återstår den offentliga och offentliganställda personen Sahlin, och lite frågor:

• Anställde hon en polare (sin gamle livvakt) på sekretariatet? Sådant kallas nepotism eller korruption med lite fina ord. Det är fula saker, som borde ge höga böter eller fängelse. Alliansen lovade innan de kom till makten att ta itu med sossarnas korrupta utnämningspolitik, men glömde raskt bort löftet när det var de som hade makten - ynkligt! I vart fall: jag hoppas innerligt att media ligger på här. Är resten av sekretariatet också gamla sossepolare?
• Det osanna intyget låter också rent olagligt. Utred tack, polisen!
• Den däringa livvakten som kör omkring i miljonbil och köper tiomiljonerslägenhet på en lön av 40k i månaden - vad är det för en typ? Låter som kriminella pengar. Att ha en sådan i närheten av Sahlin, en förvisso före detta men dock en gång partiledare och politisk spindel i nätet är betydligt allvarligare än om en skum nattklubbsdirektör polar med Konungen. Dags för både media och Säpo att luska vidare?

Men nog om Sahlin. Hon lämnar nu en plats ledig som samordnare. Vem vill vi ha?

Nej, först åter till Sahlin. För att fulcitera Thomas Gür: berätta för mig om Mona Sahlins strategiska snille. Och det verkar det finnas många som vill göra, alla i offentligheten hyllar nu Sahlins insatser emot extremismen. Själv tycker jag hon varit en ren tomhylsa. Ungefär som Sanna Rayman skrev 2014: Sahlin är ständigt sist på bollen, vare sig det rör sig om hedersvåld eller handskakningar. Om Henrik Arnstadt om några månader inser att islamismen bör bekämpas tänker jag inte hylla honom för den senkomna insikten. Varför hyllas då Sahlin idag? Ren artighet emot den som ligger ned? Kaplan-syndromet? Eller har hon åstadkommit en massa nyttiga saker i det tysta? Det räcker tyvärr inte riktigt. Den nationella samordnaren måste både synas, verka och synas verka. Folket måste vara trygga i vissheten att våra makthavare ser vår nöd och avhjälper den. Där är vi långt ifrån idag.

Så vad krävs av en ny samordnare?

• Social, utåtriktad, publikfriande. Det där som Sahlin var en gång i tiden. Någon som kan åka land och rike runt och elda upp massorna, samtidigt som han får kommunalpamparna med sig.
• Idérik och innovativ. Den där heta linjen räckte inte riktigt till, vi behöver fler förslag.
• Förankrad i "rörelsen". Vi behöver ta alla sossarnas gamla muskler i anspråk: unga örnar, folksam, riksbyggen, HSB, ABF - ja till och med Fonus. För att få alla på banan krävs karisma och "street cred".

Ja, nog förstår ni vartåt jag lutar:

Japp. Håkan Juholt. Mannen, myten, mustaschen. Mannen som på partikongressen gav kvinnliga deltagare autoorgasm och fick männen att kyssa hans fötter. Bättre kan det inte bli. Dessutom har han just sagt att han skall lämna riksdagen eftersom han inga uppdrag får. Löfven, ta ditt ansvar!

Det räcker dock inte med Juholt. Vi känner alla vår Håkans svaga sidor. Han är lite av en Sahlin, faktiskt - men mer gemytlig och mindre kriminell. Han har en tendens att leva upp till epitetet "popcornmaskin". Han har en tendens att fylla i bidragsansökningar en aning för nära gränsen. Juholt behöver helt klart ett gäng omkring sig, som kan viska till honom att han är dödlig.



Extremistjagandet får inte bli en intern sosseangelägenhet - Juholt behöver en pålitlig (eller opålitlig) konservativ vid sin sida. Minns ni Örebrobloggaren Kent Persson som fick bli partisekreterare hos moderaterna? Det gick inget vidare, tyvärr. Trots det tänker jag nu upprepa detta misstag och föreslå en bloggare som slav på Juholts triumfvagn:

Fredrik Antonsson, en gång i tiden Tokmoderat, sedan förgrömmad över partiets försvars- och invandringspolitik, eller brist därpå, ett tag Sjätte mannen, och nuförtiden I Otakt. Som vi ser av bilden är han dock inte i otakt med Juholt.

Jag tror att en före detta partiledare i otakt med sitt parti väl kan servas av en bloggare så i otakt med sitt parti att han inte längre är med i partiet. Eller om det är partiet som gått ifrån honom. I vart fall tror jag Antonsson kan bli en bra presskontakt och pubkamrat åt Juholt. Antonsson har skapat tillräckligt många skarpa drev för att veta hur man hanterar dem.


Till sist behövs även en torped. En elak jävel, som ingen trampar på tårna. En pragmatiker som talar kommunpolitikernas språk.

 

Ilmar Reepalu. Malmös starke man, en gång i tiden. Honom sätter sig ingen på. Inte mer än en gång. Skickar Juholt ut Reepalu för att få kommunerna att skriva handlingsplaner, så kommer det nog tusan att skrivas handlingsplaner. De vill inte få uppföljningsbesök av Reepalu, hellre då ett hästhuvud i sängen. Det kan till och med finnas hopp att handlingsplanerna leder till konkret handling, något som annars aldrig händer i offentlig verksamhet. Där är planen kung, och handling efter planens uppställande i arkivet ointressant.

 

Reepalu borde även kunna få i uppgift att resa runt bland moskéerna och tala med imamerna. De borde om inte annat kunna få lite samsyn i sin syn på Malmös judar. Om vi inte kan få Omar Mustafa eller den där Khan istället.

 

Med detta triumvirat borde den militanta islamismen vara borta från Sverige innan nästa 1 april.