Dags för ett manifest

En lägesbeskrivning

Alliansen pratar mycket om alla fel regeringen gör, och allt som regeringen inte gör, men verkar inte särskilt intresserade av att ta över. Från partitaktisk synvinkel kan sådant maskningsspel ges viss förståelse. Tro dock inte för ett ögonblick att jag gillar det! Jag har ingen lust att 2018 lägga min röst på en allians som för egen vinnings skull ignorerat landets misär.

Voffor gör di på dette viset, då? Jag misstänker att de helt enkelt saknar en plan. Saknar samsyn. Visst, de kan fälla regeringen, men hur sen själva regera? Är det Birgitta Olssons eller Ebba Busch-Thors familjepolitik som skall gälla? Är det Billström eller Lööf som bestämmer hur öppna gränserna skall vara? Skall hela landet eller bara Stureplan leva?

Mitt förslag är att de istället för att fokusera på det halvtomma glaset definierar om det till halvfullt. Att de fokuserar på några områden där de är överens, eller där de kan få borgerliga väljare att utbrista i ett djupt känt "äntligen", och talar tyst om resten. Låt helt enkelt vart parti få en hjärtefråga som de får driva, utan protester och käbbel från övriga.

Manifestet

Låt oss börja med Moderaterna. Under sin regeringstid har de inte direkt gett något större förtroende vad gäller försvarspolitik eller invandring. Oavsett vad de säger nu, har jag svårt att tro att det blir så mycket verkstad efter valet. Så låt dem hållas till sin paradgren: att sänka skatter. Moderaterna får i uppgift att sätta ramarna för budgeten, och hitta saker som staten skall sluta lägga pengar på. Föreningar får själva klå sina medlemmar på pengar. Genustrumpeter får tutas i på fritiden. Biståndet ändras från ett enprocentsmål där man frenetiskt letar projekt att slänga pengar efter, till ett effektivitetsmål där inga pengar ges till korruption eller slöseri. Arbetslinjen förblir gällande. Icke-medborgare får kvalificera sig till välfärden.

Liberalerna får hand om skolan. Ordning och reda, blir parollen. Långsiktiga målet är klättring i PISA-statistiken. Dessvärre lär det ta mer än 100 dagar, så några kortsiktiga åtgärder får föras fram inför valet. Totalrenovering av lärarutbildningen, där flummet sparkas ut, disciplinen släpps in, och fokus på goda ämneskunskaper ökar. Vill ni förstatliga skolan? Kör på, det är ni som styr på skolans område. Uppstädning i direktiven till skolorna, där värdegrunden blir omodern och disciplin, "ordning och reda" och nivåuppdelning blir dagens melodi. Vinster i skolan är vi för - hur driver man företag utan vinst - men vi för också fram förslag som skall slå emot vinsterna och skolvalens baksidor. Det är lika illa oavsett om det är en snål kommunpolitiker eller en girig kapitalist som försnillar pengar. Att över en natt lägga ned en friskola, skall det vara möjligt?

Vi kådisar får familjepolitiken i knät. Budskapet till familjen skall vara tydligt: vid köksbordet är det ni som bestämmer, inte Ebba. Med en kristdemokratisk politik är det familjen som är grunden i att skaffa och uppfostra barn. Nej, vi kommer inte förbjuda ensamstående föräldraskap - men vi lär inte anstränga oss över hövan för att uppmuntra det. Förvisso kommer staten att solidariskt finansiera barnomsorg för alla som behöver det, men som ensamstående får du, liksom familjer, räkna med att själv langa fram vad det kostar att ha barn. Vidare kommer vi återinföra sambeskattningen - eller ta bort de progressiva skatterna så det inte spelar någon roll vem som betalar vilken skatt. Vi kommer även vilja införa en "barnomsorgspeng", där varje föräldrapar får de pengar i handen som staten finansierar barnomsorgen med, med full frihet att välja hur omsorgen skall skötas - inklusive att mamma stannar hemma och fyller hemmet med doften av fruns bak. Eller pappa. Kvinnofälla? Nej, en liberal regering anser inte att det är att gillra en fälla att låta människor göra fria val.
Självklart kommer vi även vilja få in rätten till samvetsfrihet i lagen. Om vi tar med en passus om att det är en mänsklig rättighet att slippa dela kopiator med en sverigedemokrat kan vi nog till och med få Dinamarcan att rösta ja.

Centern får invandringspolitiken. Nej - där skämtade jag, den regeringen skulle inte överleva valnatten. Istället får centern en gammal profilfråga: hela landet skall leva. Det är inte bara Limhamn och Östermalm som ska ha fungerande service och poliskår. Även i Rosengård och Korpilombolo skall man kunna ringa polisen när det är inbrott, eller när grannen spottar på en för att man inte är rätt klädd för skoteråkning. Westerholm hade häromdagen en idé om att glesbygdens intäkter skulle stanna i glesbygden. Intressant, men kanske en lite väl radikal omvälvning av statens pengainflöde. Låt oss börja med att återinföra nattväktarstaten i glesbygden: poliser i varje kommun, postkontor, tingsrätter, skattekontor, och så vidare. Gärna några regementen. Statliga verk som bara producerar trams kan lika gärna producera det i Mellerud som i Stockholm. Turismen ges en injektion i armen genom att lokala producenter tillåts sälja alkohol. Kanske Stureplanscentern även vill driva legal cannabisodling?

Å sen då?

Tror ni att alliansen får egen majoritet på detta manifest? Det tror inte jag. I bästa fall blir alliansen det största blocket, men med tanke på den rasande kampanj och hatstorm som kommer slå emot alliansen från kulturliv och vänster får de nog vara glada om de blir det största blocket av de tre. Ni minns väl stormen när sossarna ville ta bort anslagen från några Medelhavsinstitut? Tänk då tanken att vi plockar bort bidragen från hela föreningslivet...

Nej, fler röster måste till någonstans ifrån. Vi har redan prövat hur bra det går när man lutar sig emot Miljöpartiet. Jonas Sjöstedt är inte ett mer troligt alternativ. Det är dags att ta tjuren vid hornen. Ja, hurpass mycket tjur Åkesson är får väl hans kvinna svara på, men ni fattar poängen: det är dags att kontakta SD.

2014 hade alliansen med visst hopp om framgång kunnat gå till Åkesson och säga "om du får igenom ett par av dina rasistiska, nazistiska invandringsfientliga propåer så röstar du ja och amen till allt annat vi hittar på". Nu när denna rasistiska, nazistiska och invandringsfientliga politik med råge överträffats av S, M, L och KD så är det lite sent påtänkt. Den som föreslår SD att lägga sig platt i utbyte mot invandringspolitiska gentjänster lär mötas av ett gapflabb.

Jag föreslår att vi istället erbjuder SD en plats i regeringen. Jajamän, ministerposter! Enligt den kända principen "bättre att de är i båten och pissar ut, än tvärtom". I och för sig finns det ju sådana som vissa miljöpartistiska statsråd, som inte verkar ha några problem med att både pissa i båten och de egna brallorna genom att kalla den politik man nyss kom överens om som "skit", men en gräns för hur korkade SD-rikspolitiker är finns väl ändå?

Två saker kan hända när SD släpps in i regeringen. De kan växa med uppgiften, och visa att de klarar att ta ansvar för Sverige och med kraft driva sina departement. Då har Sverige en dådkraftig regering som styr åt rätt håll - vad är fel med det? Att man därigenom "normaliserat" SD, dvs behandlat dem som folk, har jag svårt att se problemet med. Som Bamse säger, så är det bättre att plocka med Vargen i gänget än att mobba ut honom. Han kan visa sig vara en rätt trevlig prick. SD kan också trampa i klaveret på samma sätt som MP: ministrar med kopplingar till Putin och högerextrema insatsstyrkor, offentliga uppror mot den egna politiken, selfies med nazister på riksdagsrummet, två år utan någon som helst aktivitet på departementet. Då lär SDs väljarstöd gå samma vägen som MPs, och alliansen har chans på egen majoritet nästa val.

Jag föreslår att SD får posten som bostadsminister. Va, en Sverigedemokrat på en av landets viktigaste poster!? Lugn, lugn. Vi vet ju redan alla att inte ett skvatt kommer hända på bostadsfronten. Att marknadshyror införs, eller att planmonopolet avskaffas, kan vi glömma. Det enda som kan hända är en oändlig räcka otillräckliga utspel som inget ändrar. Det här är en kamikazepost, som vi ger till SD enbart för att jävlas med dem. Och för att ingen annan vill ha posten.

På den post som har hand om landets gränser vill jag också se SD. Deras talesperson i frågan är Kent Ekeroth, en man vi väl alla känner till? Jag ser fram emot uttalanden om kulsprutetorn på Öresundsbrons pyloner. Lite kul får vi väl ha? Gränsen lär i vilket fall förbli solitt stängd; så stängd den kan bli utan en mur mitt i Öresund.

Det vore också kul om vi kunde klämma in Richard Jomshof någonstans på utbildningssidan, trots att det är Liberalernas domän. Dels för att se kroppsspråket när Birgitta Ohlsson och Jomshof sitter sida vid sida på presskonferenser, dels för att se minen på de skolledare som tidigare blockerat honom från jobb för hans åsikter skull när minister Jomshof kommer på inspektion. Att sparka någon för deras åsikters skull är något varje liberal borde protestera högljutt emot. Dessvärre har ju S och MP tydligt visat på hur dåligt delade departement kan fungera; bägge sidor blockerar de andras förslag och inget blir gjort. Sen finns också vissa praktiska problem. Tänk hur desperata departementets fastighetsskötare kommer bli: här har de just lyckats få in nya toaletter för alla de juridiska kön MP:arna kan hitta på, så skall de plötsligt bygga ett nytt gäng "SD only"-toaletter enligt känd sydafrikansk modell så inte liberalerna blir besmittade. Men kanske att "it's complicated"-toaletterna bara kan ometiketteras. Liberalerna verkar ju, deras logga att döma, rätt så hemma i sin könstillhörighet.

Jag har ett litet hopp om en humoristisk valrörelse. Med en tyvärr tämligen lång transportsträcka dit.