Några nedslag i svensk journalistik

Malmö har en hel del intressanta utmaningar. En av dessa är alla unga män (ja, jag tar mig friheten att köna dem) i snabba bilar som kör som galningar mitt i stan. Av och till överskattar de sin förmåga till den grad att de kör ihjäl någon oskyldig förbipasserande. Vilket staden har kontrat genom att sätta upp vägbulor var femtionde meter, så att det är olidligt att köra där.

Elinor Strand skriver om en vansinneskörning där föraren körde ihjäl sig själv. En turist från Landskrona hade förirrat sig in i Malmö. Flera trådar i artikeln skaver i mig:

• Genom hela artikeln går tråden: men var det då inte de jagande polisernas fel att föraren körde för fort? Kunde de inte stoppat förföljelsen när de märkte att det började gå för fort?

Nej. Grabben var återfallsförbrytare, körde ofta och gärna fort så in i helvete. Han hade för tillfället inget körkort, och satt i en svindyr men oförsäkrad och obesiktigad sportbil. Han hade som hobby att dra ifrån snuten, och skulle med säkerhet fortsätta med det om han släpptes. Bara en tidsfråga innan han kör ihjäl någon fotgängare. 

• Men - bör man inte avbryta jakten om allmänheten bringas i fara?

Nej. Det är den flyende föraren som är förövaren här. Att backa i det läget ger helt fel signaler - att om man bara är tillräckligt hänsynslös så slipper man åka fast. Tvärtom skall polisens åtgärder trappas upp. Tyvärr, kära dialogpoliser - svaghet ses inte som en styrka.

• Grabben är en duktig och van förare som förtjänar att få körkortet tillbaka.

Visst, det är grabbens pappa som talar. Men för sjutton. Upprepade polisifrånåkningar och fängelsedom för grov vårdslöshet - talar det för att grabben någonsin bör få sätta sig bakom en ratt igen?

• Polisen agerar efter olyckan helt oproportionerligt med att spärra av akutmottagningen, så bara föräldrarna får komma in, ungefär som om det varit terrorbrott.

Som artikeln även nämner är uppslutningen av släkt och vänner stor utanför sjukhuset. Vi har läst förr i tidningen vad som kan hända då. Sjukhuspersonalen har rätt till sin trygghet.



Jag förstår inte varför tidningarna ständigt skall skriva sådana här snyftartiklar, där den polis som ser till att få bort buset från gatorna är bovarna. Den här artikeln hade passat bra i kvällspressen.



I samma tidning skriver Jens Mikkelsen tidigare om en annan vansinneskörning där föraren förstörde livet för en familj. En ypperlig artikel på, vad jag minns, sju helsidor, med några uppföljare dagarna efter. En artikel där journalisten försöker att inte skriva läsaren på näsan. De motstridiga perspektiv som de familjemedlemmar som stridit om att ta hand om den skadade mamman framför blir tydliga, utan någon ensidig dom från artikelförfattaren. Att det är bilföraren som är skyldig till olyckan "problematiseras" dock aldrig, tack och lov.


Min åsikt är rätt fundamentalistisk och rak. Det är polisens uppgift att fånga bovar. Om du försöker köra ifrån polisen, om du försöker frita din kompis, om du försöker ta dig igenom en polislinje, om du försöker få din gatsten att ta kontakt med en polismans tinning: då får du räkna med konsekvenser. Upp till och med att mista livet, emellanåt.

Säger jag härmed att polisen alltid gör rätt? Nejdå, missar och till och med rena rötägg finns överallt. Men när polisen agerar för att fånga en bov, då står jag bakom fullt och fast.