Våldtäkterna och Islam: problemet eller lösningen?

Heberleins öppningsdrag

Låt oss börja med ledarsidorna.se, där Ann Heberlein framställer tesen att gruppvåldtäkter är en fråga om värderingar. Det är med viss tvekan jag länkar till artikeln. Inte för att sidan ifråga är oberörbar hatmedia, tvärtom är det en mycket inspirerande sida, men det verkar som jag länkat lite för mycket till kvinnor på sistone. För att inte få någon av veckans rykande färska fobi-diagnoser på mig måste jag snart balansera upp detta genom att länka till några herrar också. Vad säger ni - ska jag berömmande hylla Anders Lindberg eller Göran Greider nästa vecka?

Heberlein börjar med att fastslå att en gemensam faktor hos gärningsmännen är att de faktiskt är män. Gott så, det är fakta som vi väl alla håller med om? Sen argumenterar Heberlein emot denna förklaring. De flesta män våldtar ju inte, så hur kan detta ha med manlighet att göra? Heberlein väljer istället att lägga fokus på kulturella orsaker: patriarkat och patriarkala strukturer. Orsaken till att män våldtar är inte att de är biologiska män, utan att vi har en patriarkal kultur.

Heberlein beskriver sedan hur patriarkala strukturer ser ut över världen. Här kan vi med fördel även ägna några minuter åt att läsa lite om Helena Edlunds erfarenheter av Afghanistan. Beskrivningarna av hur kvinnor, i många hörn av världen, hanteras sämre än boskap är inte lättsmälta för en känslosam svensk. Effekterna av att vi jobbar hårt på att importera unga arga män från dessa kulturer kan stämma till eftertanke. Heberleins slutkläm kan vi suga på lite grand:

"Vi bör alltså tala mer om manligt kodade värderingar, om patriarkala strukturer, och mindre om män i allmänhet. Alla män är inte våldtäktsmän."

Min analys

Ja, jag håller helt med Heberlein och Edlund att de värderingar som råder i Mellanöstern inte är några goda värderingar. Jag håller med om att resultatet av att importera hundratusentals människor - och övervägande män, dessutom - från dessa regioner, och sedan placera dem koncentrerat i utanförskapsområden med minimala polisresurser antagligen inte är ett smart drag om man vill värna kvinnofriden i samhället.

Jag har bara en invändning emot Heberleins resonemang. Jag tolkar henne som att hon anser att män ursprungligen är godhjärtade, vänliga själar, men att en "patriarkal struktur" på något sätt uppstått och förvrängt deras hjärtan. En variant på Rosseaus ofördärvade, rena ursprungsvilde.

Min åsikt är att det är tvärtom. Hon von Wachenfeldt hade rätt: män är djur! Människans urtillstånd är en fattig och våldsam livsbana. Emellanåt, som idag i västvärlden, lyckas vi med civiliserande och kulturaliserande åtgärder tillfälligt domptera det ursinniga lejon som är manligheten (och kvinnligheten, kvinnor kan, verkligen) inom oss. Ibland lite för väl: om invandrargäng tafsar på kvinnor på ett ryskt diskotek blir det omedelbart kompanistryk, om det händer i Sverige sätter vi oss i ring och funderar över vårt vita privilegium och undrar vad förövarna kan ha varit utsatta för. Är det en slump att det är vi i Sverige som uppfostrats på genuscertifierade dagis?

Ett muslimskt motdrag

Istället för att prata om muslimer, varför inte försöka lyssna på vad de själva säger - och inte säger?
Malmö-imamen Salahuddin Barakat intervjuas i kvartal.se om Islam, för att bemöta de påståenden som kom i en tidigare intervju med islamkritikern Hege Storhaug. Ett par intervjuer väl värda att lyssna till, där intervjuoffren får komma till tals tämligen ostörda - vilket innebär att jag ständigt sitter och irriterar mig på alla de följdfrågor som inte ställs. Istället för den förväntade fatwa-spottande arabisktalande muselmanen med kroksabel möter vi här en man, förvisso med ansenligt skägg, som på lugn och resonerande skånska lägger ut sina teser. Är detta en ulv i fårakläder, eller en bild av Islam värd att ta på allvar?

Eftersom jag har några enstaka högskolepoäng i islamologi tänkte jag ta Barakat vid hornen, lyssna på vad han har att säga och sedan kommentera detta. Lite av David emot Goliat, Lille Skutt vs Godzilla, eller Henrik Arnstadt vs Dick Harrison. Med mig som Henrik Arnstadt. Kul!

Tolkningar

Barakat hävdar själv att han är fundamentalist, att han tror att Koranen är Guds odelade, oförvanskade ord där varje bokstav är rätt, till skillnad från de kristna som har en lite friare inställning till sina heliga skrifter.

Intervjuaren påpekar, som faktum som borde ge anledning till oro, att en undersökning visat att det bara är 4% kristna fundamentalister, men hela 44% muslimska fundamentalister. Detta vänder Barakat på huvudet: som muslim anser man att texten är fullständig, ofelbar och från Gud - det borde vara mer än 44%!

Kan vi sluta här, han har ju erkänt? Nej. Även vi kristna är i stor utsträckning fundamentalister. Det var Lutherska teologer, inte Muhammed, som myntade uttrycket Sola Scriptura, eller "skriften allena" på svenska. Låt oss inte glömma att svenska kyrkan, på världskristenhetens stora träd, är en ungefär lika inflytelserik och mainstream gren som Westboro Baptist Church.
Jag kan också tillägga att det inte är helt fastlagt inom Islam att Koranen är ofelbar. Eller, ja och nej, det finns två koraner: en i himlen, och den är ofelbar. Sen kom vår jordiska koran till genom att ärkeängeln Gabriel berättade för Muhammed, som sedan berättade vidare till andra. Så småningom tecknades verserna ned, på vad för material som nu fanns tillhanda. Så småningom samlades detta material ihop, av olika personer, och diverse strider utbröt om vilken hopsamling som var den rätta och vilka som borde brännas. Att arabiskan på den tiden saknade vokaler och att texten därmed lämnar visst utrymme för tolkning om vilka ord som faktiskt var nedtecknade förenklar inget. Muslimska teologer som vill ha stöd för en viss tolkning har därför visst utrymme att hävda att ett ord är felkonverterat till modern arabiska, eller att en vers råkat ramla ur Koranen och egentligen borde inkluderas, eller att någon smugit in en gökunge som ska bort.

Barakat är också välgörande tydlig i frågan om tolkningar. Ja, all text, även koranen, måste tolkas, och här kommer det felbara in. Även om texten är ofelbar, så är alla tolkningar mänskliga och därmed potentiellt felaktiga.
Men - vi har ju hört att tolkningar inte finns inom Islam, att det endast finns en Islam? Att Koranen inte får tolkas? Nej, det är fel. Vilket enkelt bevisas av den energi muslimer ägnar, än idag, åt att ha ihjäl andra muslimer som inte tolkar koranen på samma sätt. Det som definitivt är Haram, och ger en säker biljett till närmsta offentliga halshuggningsplats, är att göra som vår svenska kyrka: gå in i Koranen med sin egen åsikt, och plocka de russin ur kakan som stödjer ens egen uppfattning.

 Islam och kvinnorna

För en modern svensk är förstås Islams syn, och kulturens syn i muslimska länder, på hur arbets- och ansvarsfördelningen mellan män och kvinnor ska se ut, av yttersta intresse. Jag undrar om muslimerna riktigt förstår detta intresse?

Är muslimska kvinnor mindre fria på grund av Islam, undrade intervjuaren. Barakat anser att det nog kan finnas en konflikt mellan Islams och det sekulära samhällets frihetsbegrepp, men vill problematisera det.  Många religiösa begränsar sig frivilligt - är man då mindre fri? Även i väst begränsar vi oss. Till exempel skulle en amerikan se den stora allomfattande svenska staten, med sitt stora skatteuttag, som stolligt och begränsande. Barakat vill också skilja på kultur och religion - alla sätt att behandla kvinnor i muslimska länder stammar inte från Islam, utan emellanåt från urgamla seder.

Kvinnors rätt att skilja sig, eller rättare sagt mindre rätt att skilja sig, kom även upp under intervjun. Här vill Barakat att reglerna skall ses i en kontext, mannen har till exempel underhållsskyldighet under islamisk lag. Olika tolkningar finns hos muslimer vad som gäller skilsmässa via svensk myndighet, ifall den är giltig eller ej, och om ifall svenska domstolar är religiöst legitima. Barakat vill skilja på religiös och laglig legitimitet.

Slöjan diskuteras förstås också. Barakat medger att det kan vara påtvingat, såsom klädkoder är påtvingande (topless...) överallt. Det är normalt att ha olika klädkoder. Väldigt få tvingas på slöjan. Så länge ingen tvingas till slöja är det inget problem. Skillnaden mellan extremism och normal Islam är tvånget. Svårt att säga vad som är tvång i Afghanistan, säger han. Fördelar och nackdelar med burka kan diskuteras...

På frågan om slöja på barn, och den sexualisering av barnkroppen som vi svenskar ser i det, håller Barakat med om att sexualisering av barn är problematiskt: se bara på bikinis, smink osv. Barn skall inte tvingas bära slöja. Muslimer vill dock att barn ska klä sig anständigt och inte objektifieras.


Jag tycker Barakat gör det lite lätt för sig här i antagandet att såpass lite tvång förekommer i religiösa sammanhang. Stora mängder muslimer har kommit från vad vi ärligt kan kalla "shithole countries", där religiöst tvång är vanligt och den sociala kontrollen är hård. Kommer det sociala trycket att minska vid ankomsten till Sverige? Enligt Storhaug var det tvärtom så att slöjan var vanligare bland muslimer i Norge än i Pakistan - ett muslimskt land där grannarna lynchar dig om du misstänks ha bränt en koran. Även Barakat framhåller att Pakistan inte är ett land han själv skulle vilja ha med att göra.

Jag håller med Barakat att vi bör skilja på religiös och laglig legitimitet vad gäller äktenskap och skilsmässor. Så är det till exempel i Tyskland redan, där mina släktingar får både registrera äktenskap hos staten och sedan ha en religiös ceremoni om de så önskar. Det förtar dock inte en bokstav av västerländsk kritik mot att kvinnor och män har olika skilsmässoregler.

Brott och straff

All brottslighet och utanförskap i våra förorter, är det Islams fel?

Nej, säger Barakat. Varför ser vi muslimska brottslingar i våra förorter, och inte buddhistiska eller kristna kriminella gäng? Därför att det är muslimer som bor i våra förorter! Barakat nämner även standardförklaringen "socioekonomiska effekter".
Han hittar även en annan, för mig mycket intressant, förklaring: kulturen. De som bor i förorten kommer från länder med 30 års krig, dåligt skolväsende, dåliga och korrupta myndigheter - hur förväntar vi oss att de ska bete sig? Sverige förstör även aktivt för våra invandrare med sin snällism. I hemländerna är föräldrars och äldres auktoritet viktig; barn i Mellanöstern skulle inte komma på tanken att käfta upp emot en vuxen. Svenska myndigheters fokus på barns rättigheter, på att inga straff skall finnas, på att det är synd om förövarna, på att föräldrar inte får tillrättavisa sina barn, allt detta undergräver föräldrars auktoritet, utan att ersättas med någon annan auktoritet. Barakat är precis lika negativ till att unga ligister inte får erfara några konsekvenser av sina handlingar som vilken moderat eller sverigedemokrat som helst.
Detta med respekt verifieras även av vad Muhammed Knut Bernström, en diplomat, muslimsk konvertit och koranöversättare, berättade en gång. Han hade pensionerat sig i Nordafrika, och kände där att ungdomen visade en helt annan respekt för en gammal gubbe än i Sverige.


Här tycker jag vi ska lyssna på Barakat, det stämmer väl med vad både Heberlein och Edlund säger. Importerar vi rejält med människor från Afghanistan, så importerar vi även Afghanska värderingar. När vi till detta sedan lägger att vi aktivt instruerar tidigare hårt hållna ungdomar om att i Sverige så gör ungdomar som de vill, och att inga som helst konsekvenser finnes, ja, vad händer? Ungefär samma sak som händer när svenska ungdomar åker på semester till sydligare länder med billig, lättillgänglig alkohol och inga föräldrar i närheten. De beter sig som svin, tills dess någon vuxen tar dem i hampan. Vilket inte händer här.

Låt oss även minnas andra invandringsvågor, före muslimerna. När krigen på Balkan gjorde att flyktingvågen toppade stod det mycket i tidningarna om juggemaffians härjningar. När kristna assyrier flydde till Södertälje blev det en del kuckel där också. Barakat har en poäng. Islam behövs inte som förklaring, det räcker gott med att en invandringstsunami, eller bara en vanlig hederlig svallvåg, möter den svenska snällismens långgrunda sandstrand för att det ska hetta till.

Islams syn på straff, då? Halshuggningar, steningar och sånt? Här blir Barakat väldigt försiktig. Han kritiserar inte med en bokstav vad som händer i Saudiarabien, utan börjar istället undra vad som är moral, och påpeka att moralen är subjektiv. Att vad man uppfattar som moraliskt har med kulturell uppväxt att göra, och att det är svårt att ålägga en annan kultur sin kompass. Till exempel har även USA dödsstraff, så varför bara hacka på muslimska länder?

Jag tror jag inser varför Barakat blir försiktig just här. Saudiarabien har stöd i Koranen för sina straff, och eftersom Barakat uppriktigt anser att varje bokstav i Koranen är sann, så kommer kritiken att drabba inte bara Saudi utan även Koranen, vilket är otänkbart. Lika otänkbart som att höra Jonas Sjöstedt kritisera Das Kapital, eller Annie Lööf såga Ayn Rand. Och även om Barakat trodde att Koranverser om stränga straff var felaktiga eller felaktigt tolkade, vore det klokt att tala tyst. Annars skulle han nog behöva vara rätt orolig för sin fortlevnad nästa gång han reste på teologisk konferens i Mellanöstern. Kätterska uttalanden gentemot Koranen tas inte väl upp.

Islamisering av Sverige

Det är trevligt att träffa på en muslim som läst sin Chesterton (en brittisk skribent och katolik som älskade paradoxer och att vränga perspektiv ut och in). När intervjuaren kommer in på de fundamentalister som organiserar sig och söker makt, förmodligen för att föra in något osvenskt och islamistiskt i samhällskroppen, vänder Barakat ut och in på det. Att organisera sig i föreningar och korporativistiskt söka representation och makt är ju det svenskaste av allt svenskt: arbetarrörelse, nykterhetsrörelse, HBTQ-rörelsen, osv. Det är alltså ett ypperligt tecken på väl fungerande integration att islamisterna skapar föreningar som finansieras av våra skattepengar.

I de församlingar Barakat stött på har man varken pengar eller tid till islamism eller aktivism, utan har fullt upp med att be fem gånger om dagen. Däremot anser han att många församlingar gör sitt för att minska brottsligheten genom att ta emot och omvända kriminella.

Jag blir lite orolig här: en hel del kriminella har ju, efter omvändelse till Islam, åkt ner till IS-land för att leka rövare - bokstavligen.

Barakat får frågan vad han vill se för genomslag för Islam i Sverige. Det delar han upp i två delar. För muslimernas del, vill han att det skall bli mer accepterat med muslimska seder såsom böneutrop och halalmat. Den muslimska påverkan han vill se på samhället anknyter till det han sa tidigare om respekt för vuxna: att vi ska ge äldre mer värdighet, mindre materialism. Att det är viktigare att vi besöker våra gamla föräldrar än att de får en extra tusenlapp i pension. Jag tror svenska seden att sätta in sina gamlingar på hemmet är svårförståelig för invandrare från Mellanöstern. Jag får väl också ge landets muslimer rådet att engagera sig i Kristdemokraterna, partiet som värnar om familjen och gamlingarna. Dock har ju KD ägnat stor energi åt att utesluta sina bokstavstroende kristna medlemmar nyligen...

Hur ska skandinaviska samhällena klara balansen att lyssna på Islam utan att kompromissa med sina egna ideal? Barakat anser att ingen konflikt finns mellan vetenskap och religion i Islam (!!!). Hans recept är intressant: minimera statlig inblandning, ha ett liberalt/fritt samhälle. Ge inte företräde till någon livsåskådning. Ha ett sekulärt samhälle. Kanske borde Barakat organisera sig i Medborgerlig Samling, istället?

Summering

Det här blev långt och rörigt. Går det att knyta ihop säcken på slutet? Rubriken, längst, upp, handlade om våldtäkter (specifikt ökningen därav på senare år) och Islam. Vad är slutsatserna?

Både islamkritikern och imamen tar upp kulturens förklaringskraft. Stor invandring från "shithole countries" kommer ge oss förorter marinerade i "shithole culture". Om det är Islam som orsakar dysfunktionin i Mellanöstern, eller kolonialism och marxism som skapat dysfunktionin och sedan Islam kommit som en motreaktion - det är en rätt ointressant diskussion. Vad som är viktigt är att vi har en begränsad kapacitet för "shithole" i Sverige. Dags alltså att stänga invandringen från dessa länder tills situationen rett ut sig.

Islam finns i Sverige, och är en del av Sverige. Ledsen, Sverigevänner, men så är "facts on the ground" idag. Vi kommer få stå ut med att våra arkitektoniskt fulländade Domuslador emellanåt störs ut av fula moskébyggen:

Vi lär också få stå ut med att muslimer sätter sig på knä och ber lite överallt i parkerna bland bikiniförsedda solbadare, och att Jehovas, Mormonerna och alla de olika muslimska inriktningarna får fixa kösystem för när de ska knacka på hos oss med boken i hand och missionera. Alla får vi även stå ut med att våra profeter förlöjligas:

Till våra fattigpensionärer har jag hälsningen att vi har tagit emot en stor grupp människor som aldrig kommer kunna få ett vanligt vitt jobb som ger ett nettobidrag till pensionskassan, men som ni får dela den med när det är dags för utbetalningar. Tyvärr, så är läget, och det är inte mycket att göra åt det. Det vi får fokusera på är att inte kommande generationer ärver problemen. Där finns att göra; låt mig där inspireras av Barakat.

Vi behöver, till att börja med, en piska. Det är dags att införa respekt för vuxenvärlden och för det svenska samhället. Rättsväsende och polisväsende måste tydligt peka med hela handen: den som står och spelar Allan inför polisen skall omgående befinna sig omhändertagen. Den som attackerar samhället skall omgående befinna sig omplacerad på annan ort, någonstans i de vida skogar man kan se när man flyger över landet. Den som oönskat ger sig på en kvinna ska få glädja sig åt att dela dusch med ett gäng sexuellt utsvultna karlar i ett antal år framöver. Tunga brottslingar skall inkapaciteras genom att sitta inlåsta. Eftersom svenska institutioner är genomsyrade av dialoglängtan och kaffebjudningsreflexer föreslår jag att hjälp sökes utomlands. Finnarna brukar ha ryggrad och Sisu, eller så tar vi en pratstund med myndigheterna i Frankrike eller Israel.

Sen ska vi även ha en morot. Idag är knarkhandel den mest uppenbara vägen till framgång i förorten; skolorna är dysfunktionella förvaringslådor. Det är Sveriges plikt att erbjuda undervisning till de barn som har rätt att vistas i riket. En undervisning där man lär sig ordentlig svenska. En undervisning där man är anställningsbar efter man genomgått den. En undervisning där busarna skiljs ut, och de flitiga och strävsamma uppmuntras. Vilket lär kräva en totalstädning i lärarhögskola, skolinspektion och skolledning.

På sikt, många decennier framöver, hoppas jag detta leder till en hanterbar situation, där vi inte är trångbodda, där vi har jobb, och där vi alla är överens om ett grundläggande samhällskontrakt. Ett Sverige där Islam har en plats, antagligen en Islam avsevärt mer konservativt än RFSL skulle önska, men ett Islam som fungerar i den sekulära staten. I det läget är det åter dags för oss att ställa frågan, öppet och resonerande:

Hur mycket invandring tål Sverige? 

Förhoppningsvis är vi den dagen mogna att föra en vuxen dialog.