Samtiden, Sverigedemokraternas mediepolitiska organ, publicerade en film häromdagen. På YouTube. Ni kan aldrig gissa vad som hände sen - jo, det vet ni ju redan. YouTube klippte sladden, gissningsvis på grund av anmälningar från nätkrigare, den officiella förklaringen väljer jag att ge den trovärdighet officiella förklaringar från trängda företag förtjänar. Varpå filmen kom upp dagen efter, efter att en storm redan börjat formas på sociala media.
Egentligen finns ingen anledning för mig att skriva om detta, andra har redan gjort det bättre, så det blir lite #metoo av detta.
Henrik Jönsson hävdar, helt rätt, att det är viktigare och bättre att argumentera än att tysta åsikter.
Ni känner väl till Streisand-effekten? Den som säger att
Barbara Streisand, när hon får en diamant i näven, förvandlas till "Mecha-Streisand"? Nej, det var visst ett South Park-avsnitt. Den
riktiga Streisand-effekten är när man försöker tysta någon/något, vilket bara ökar publiciteten. Detta har de lyckats bra med, SDs lydiga stödtrupper och nyttiga idioter till vänster.
Några punkter i den här röran tycker jag är värda att stanna till vid ett ögonblick:
Det historiska ansvaret. Filmen pekar på hur sossarna haft makten, navigationsansvaret och drivet i samhällsutvecklingen de senaste hundra åren, och därmed är ansvariga för allt dåligt som hänt de senaste hundra åren. Vilket möts med massor av protester: alla andra partier har minsann varit med på båten utan protester, tidsandan var en annan, och så vidare. Många avslöjar därmed att deras tidigare ståndpunkter har varit värdegrunds-ståndpunkter, grunda och värdelösa. Låt mig förklara genom att ställa upp två postmoderna "narrativ":
1: Sossarna har ansvarat för att bygga folkhemmet, och skapat allt gott: ATP, semestrar, 40-timmars-vecka, demokrati, rösträtt, A-kassa, allmän sjukvård. Borgarpacket har hela tiden stretat emot, vilket visas väl av den affisch som listar alla förslag moderaterna varit emot.
2: Tidsandan var en annan förr i tiden. Alla partier var överens om steriliseringar, eftergifter gentemot Hitler, att inte låta norska kungen få en fristad i Sverige, att utföra kariesexperiment på tvångsintagna patienter på Vipeholmsanstalten så deras tänder ruttnade bort. Det där som vi ogillar så mycket nu gjordes i samförstånd.
Tyvärr går det inte att ha kakan och äta den. Ett av narrativen gäller, både när det gäller bra saker och dåliga saker som skedde. De till höger som nu vill hävda att det var sossarna ensamma som bestämde att allt det dåliga skulle ske, får acceptera att det var sossarna ensamma som bestämde att allt det bra skulle ske. Den sosse som vill slå sig för bröstet att det är S ensamma som skapat det moderna Sverige, får också ensam ta på sig skulden för steriliseringar och Vipeholm.
Tidsandan, återigen. Nuförtiden är det väldigt populärt hos vänstern att gå tillbaka i tiden och döma historiska personer efter dagens moral. Hade de som byggde pyramiderna kollektivavtal? Var Muhammed transfobisk? I Sydafrika drog de igång kampanjen "
Rhodes Must Fall", för att få bort en staty av en av den afrikanska kolonialtidens stora namn. I
Manchester har studenter klottrat över en känd dikt av Kipling, en av deras stora författare, då han ansågs rasistisk. Även där får man bestämma sig för vilken kaka som ska behållas, och vilken som ska ätas. Är det rätt att kritisera högermän för att de inte är "
woke", så får även Per-Albin Hansson och Olof Palme mätas med samma mått och befinnas vara lika otillräckliga.
Kommunisterna brukar säga att kapitalisterna kommer sälja det rep som de hängs i. Här har sossarna själva bundit det ris som nu appliceras på deras bara rumpor.
Se framåt, vetja! Många pekar på det onödiga och ointressanta i att titta på gammal historia, det är ju inte samma människor som är aktiva nu som då. Visst, det finns en poäng i det. Om en föregångare till S var för människooffer på asagudarnas tid är rätt irrelevant. Vad som är i högsta grad relevant, däremot, inför årets val, är vad partierna gjort i närtid. Och vad de inte mäktat med att göra, eller ens velat göra. Där kan vi ju lyssna på vad
Anybody skriver om Partiets nutidshistoria. Samtidigt som vi minns att Alliansen inte skötte det där med Fas 2 helt smärtfritt heller, och funderar över hur realistiskt SDs löfte att ta bort alla tidsgränser i sjukförsäkringen är. Våra politiker har en tendens att aldrig i förväg se några problem, och sedan när problemen blivit uppenbara för var och en dra så kraftigt i nödbromsen att det givetvis blir de sjukaste och röstsvagaste som drabbas hårdast.
Det offentliga samtalets kollaps. När ett riksdagspartis enögda kritik av regeringen (när var ett partis syn på ett annat parti annat än enögt, i ärlighetens namn?) kan dras bort från en tung mediaplattform en månad före valet, vad har vi att se fram emot? Jag misstänker att massanmälningarna kommer användas av alla läger nu, och göra det svårt för partierna att föra en vettig valrörelse. Minns ni hur nyckelskramlande och vuvuzelor störde ut sverigedemokratiska valmöten förra valet? Nu har vi det i nacken, i full skala. Det finns ingen anledning att oroa sig över rysk inblandning i valet, det här fixar #jaghärjarhär helt på egen hand.
Det var inte länge sedan som regeringen offentligt hotade med lagstiftning om inte mediabolagen blev bättre på att plocka bort misshagligt material ("hat" och "hot" har vida definitionsramar nuförtiden), och hade möten med bland annat YouTube. Vi måste rösta in en annan regering, en regering som pressar mediabolagen att
inte ta bort material som är anstötligt för moraltöntar. En regering som pressar på för nätneutralitet och tillåtande regler. En regering som bötfäller den som på orätta grunder stänger av användare.
Som avslutning ger jag er
Helena Edlunds analys, eller rättare sagt min grovkorniga tolkning av densamma. SD har kastat in en brandfackla i debatten. S gör nu sitt bästa att trycka upp denna fackla, osläckt, på ett obekvämt ställe. Lycka till.
EDIT: fixade länken (hoppas jag...) till Helena Edlunds inlägg.
