Varför jag inte gillar vänstern...

... kommer jag på när jag läser ett hemma hos-reportage hos Nina Björk.

I och för sig verkar Nina och jag vara tvillingsjälar. Vi är båda totalt ointresserade av att förköpa oss, behåller gamla prylar tills de faller sönder, och springer gärna runt och letar gamla loppisfynd. Vi har säkert sprungit förbi varandra på Erikshjälpen i Lund.

Men när vänsterideologen Nina skall ursäkta sin nya platt-TV börjar det bli läskigt:

"Vi var så nöjda med vår gamla tv, men för något år sedan blev det ändå en ny. Jag kände verkligen så, att det blev en ny. Klart att vi kunde ha sagt nej, men som du ser gjorde vi inte det. Ekonomin och kulturen är en sorts diffusa makter, som inte desto mindre finns och som formar vår längtan och våra drömmar. Just därför kan man inte lägga frågan på individnivå. Det går inte att begära av oss att vi ska klara att stå utanför."

Vad menar du, Nina? Skall någon annan - Staten? - bestämma att du inte fick köpa den där platt-TVn? Och skall staten även bestämma för de bio-tokiga människor vars dröm är en 50-tummare att en 24-tums tjock-TV nog är tillräckligt?

Vilket slags samhäller kommer vi ha, om det allmänna skall bestämma vad allmänheten skall konsumera? Jo, ett samhälle som prövats förut under 1900-talet, med måttligt positiva resultat. Ett samhälle där statliga organ sitter och gör upp planer på vad människor borde behöva för prylar. Jag misstänker att sådana organ knappast hade lagt in mp3-spelare, iphone, internet eller melodifestival året runt i sina planer. OK, det där sista kanske är skäl nog att införa planekonomi...

Verkligheten borde fått även den mest rosafärgade idealist att inse att planekonomi inte ger välstånd. Välstånd som inte bara mäts i storlek och tjocklek på TV-apparaten, utan på om vi har råd att hålla våra gamla och sjuka vid liv. Det känns mer förnuftigt att anse jorden vara platt - den ser ju ut att vara så för blotta ögat - än att fortfarande idag tro på planekonomi.


En sak jag dock inte visste om feministen Nina, och glädjer mig åt, är att hon är öppen motståndare till att i feminismens namn genuspåverka Sveriges barn. För när intervjuaren påpekar dottern rosa täcke, så får hon till svar:

"Mina barn är inte verktyg i mina politiska projekt."

Vilket ju lär innebära att inte heller mina barn är verktyg i Ninas politiska projekt.