Nu har S haft ett år med Juholt, mannen som inte kan öppna munne utan att det hoppar en groda ur den, och bra mycket längre med Reepalu, mannen som inte kan säga Jude utan att det hoppar en groda ur munnen.
Vänsterpartiet, de gamla kommunisterna, är också som förbytta. Det är lite som en sån där science fiction-historia där nord- och sydpolen plötsligt byter plats, med förvirrande och katastroffilmsliknande följder.
Efter Reepalus senaste fadäs läxar nu vänsterpartisten Hanna Thomé upp Reepalu. Och jag kan mest bara hålla med.
"Samhället måste bekämpa hatbrott. Om så bara en enda person upplever att han eller hon inte kan röra sig i det offentliga rummet på grund av rädsla är det ett hot mot hela det demokratiska samhället."
Instämmer helt och hållet. Även Jimmie Åkesson borde glädjas över detta besked, när nu vänsterpartiet kommer pressa de sig närstående kretsar som skanderar "inga rasister på våra gator" att lämna övermogna tomater och nyckelknippor hemma nästa gång några Sverigedemokrater går gatan fram under blågula flaggor.
Det är bara ett stycke jag inte håller med om:
"Vi måste fördöma morden på palestinier och Israels orättfärdiga krigsockupationspolitik och vi måste fördöma alla hatbrott som drabbar judar i Malmö. Något annat vore djupt orättfärdigt och en risk för att återupprepa historien."
Nej, att vi måste, det är att gå ett steg för långt. Visst, det är många som tycker att Mellanösternkonflikten handlar om svaga palestinier mot ett starkt, elakt Israel. Men vi är även många som anser att den även handlar om svaga Israel gentemot den starka, elaka arabvärlden. En arabvärld som i mer än 50 år jobbat för att driva ut israelerna i medelhavet. Båda åsikterna får finnas, och båda åsikterna får skarpt kritiseras. Men ingen som hyser endera åsikt får trakasseras - där tror jag både jag och Hanna är överens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar