På vinst och förlust

Det skrivs mycket om vinster i välfärden nu. Högberg, Anybody och Westerholm har redan skrivit betydligt redigare än jag klarar av om detta, men jag vill göra ett försök ändå. Jag har hängt runt på en del vänsterbloggar, och försökt förstå argumenten, vad de är rädda för med privata vinster och privata utförare.

Själv är jag svag för konsumentmakt. För att inte ge alla vänsterläsare hjärtstillstånd omedelbart, kan vi kalla det egenmakt istället. Att det är jag som väljer, inte staten. Det är på det viset det funkar överallt annars i samhället. Det är jag som väljer om jag vill springa in med barnen på ett trist hamburgerhak och ha maten överstökad på 10 minuter, eller om jag har tid med en 2-timmarslunch på gourmetkrog. Det är jag som väljer om jag vill köpa Skoda eller Mercedes. Varför funkar inte detta i åldringsvården? Varför får privata företag tjäna pengar på min hunger, men inte på mitt magsår?

Man skall inte kunna tjäna pengar på gamla och sjuka.
Det låter ju sympatiskt, till att börja med. Varför skulle Krösus Sork kunna klå Bamses farmor på pengar? Men då blir det rätt mycket som man inte får tjäna pengar på vad gäller gamla människor: deras mediciner, bostäder, mat, tandreparationer, implantat, osv. Snart är hela samhället socialiserat.

Det är en j-a skillnad på människor och varor.
Det brukar jag få höra när jag påpekade hur många som faktiskt tjänar pengar på gamla och sjuka. Ni moderater fattar ju inte att vi har med människor att göra! Och ja, här finns en poäng. När ett företag paketerar om köttfärsen, så finns ingen större anledning att tycka synd om köttfärsen. När däremot ett företag låter en gammal människa ligga i sin säng utan vare sig tvätt eller blöjbyte, så far människor illa.
Men: här är ju inte rågången mellan det privata och det offentliga, utan mellan bra och dålig vård. Dålig vård har getts både av privata företag och av det allmänna. Så den brännande frågan bör inte vara hur man blir av med de privata företagen, utan hur man blir av med den dåliga vården.
Och vad gäller den dåliga vården, så är mitt recept konsumentmakt. Att sjuka och gamla likt Tiina Rosenberg kan ställa sig framför föreståndaren, skrika "Fuck you", och dra vidare med sin vårdpeng någon annan stans.

Vinst skall återinvesteras i verksamheten.
Här misstänker jag att vänstern inte fattat hur riskkapitalföretag funkar. De har sällan som affärsidé att krama ur snabba vinster ur bolagen. Tvärtom. De investerar i företagen, och återinvesterar vinster, tills dess att företagen är värda en himla massa pengar. Då plockar de ut vinsten genom att sälja företaget, till en betydligt större summa än vad de gav för det. Är det riskkapitalet som vänstern ömmar för?

Vinst bör begränsas.
Visst är det stötande om vårdföretag har gigantiska vinster. Någonstans slösar någon med pengar. Men om vårdföretag kan få jättevinster med samma intäkter som det kommunala, och de inte maler ned åldringarna till köttfärs - vart försvann pengarna under den kommunala tiden? Till konstlat höga hyror av kommunala fastigheter, månne? Till inköp som inte ifrågasattes eller upphandlades, kanske? Det är inte mindre upprörande när kommunen slösar.
Sen tror jag på marknadsekonomin här. Om det är extremt lukrativt att erbjuda sjukvård, så kommer fler aktörer att dras som flugor till en överfull inkontinensblöja. Med ett större utbud, så kommer kunderna att välja den aktör som har det bästa erbjudandet.
Vinstförbud, förresten. Varför hör jag aldrig någon föreslå ett förlustförbud? I stil med våra banker, som kan håva in jättevinster ena året och sen be staten täcka förlusten nästa. Det vore något för vänstern att driva!
Men vad jag skulle vilja se LO föreslå är en lönehöjningsbegränsning. Att löntagarna max kan få 1% per år, men att det däremot inte finns någon botten för lönesänkningar de år företagen går dåligt. Någon i facket som skulle rösta för? Nej, såpass bevandrade i matematik är de väl...

Vinstförbud funkar i Storbritannien
Ja, det finns många skolor i Storbritannien som drivs non-profit. Och eftersom jag både har gått i skola i Storbrittannien och har släktingar som bott där hela livet, så kan jag berätta lite om hur det går till. Öfvre medelklass lägger stora summor pengar på att få in sina knott i de icke profitdrivande (men på inget vis gratis) statusskolorna. Underklassen får hålla tillgodo med vad staten erbjuder. Eftersom de icke profitdrivande skolorna inte kan öka sin icke-existerande vinst genom att expandera, så ser de ingen anledning att erbjuda sin högklassiska utbildning till, som Basil Fawlty skulle formulerat det, "the common riff-raff".
Varmed non-profit-skolorna gör sitt för att stadfästa klassamhället i Storbritannien. Är det dit ni vill komma, vänstern?

Det blir inte konsumenten som väljer, utan vårdjättarna.
Här finns, äntligen, ett bra, redigt och viktigt argument. I en situation där kommunen lägger ut all vård på en eller ett fåtal aktörer i ett anbudsförfarande finns allvarliga risker för att konsumenterna kommer i kläm mellan giriga kommunpolitiker och storföretag, som båda gör sitt bästa för att lugga oss på pengar.
En erfarenhet jag har av att ha jobbat på universitetet är att det är väldigt lätt att få anslag för sexiga projekt: en stor ny maskin, en ny offensiv satsning. Intresset för att lägga pengar på underhåll till den där maskinen som köptes förra året är däremot minimalt. I den kommunala världen motsvaras det av att pengar till simhallar, muralmålningar av kommunalrådet och dylikt alltid finns. Och tas från vård av gamla, som är ungefär så osexigt det kan bli.
Tänk tanken att man kombinerar kommunalpolitikerna i Göteborg med att asfaltbolagen går in i äldrevården. Hu!
Det är därför jag ömmar för direkt konsumentmakt. Att du och jag skall få en vårdpeng som vi väljer att lägga där vi tycker att den passar bäst. Inte att den hamnar hos det företag som mutade bäst.

I glesbygden finns ändå inga val.
Jo, här finns embryot till en poäng. Vad spelar det för roll att det finns hundra friskolor i Malmö, när Katthult och Mariannelund bara har varsin skola? Mitt svar på detta är att det väl måste vara bättre att några får välja än inga? Eller tänker ni inte bota några cancerpatienter förrän 100% av dem kan botas, bara för att det är orättvist att inte alla överlever?
Sen är inte vård och omsorg nödvändigtvis lokal. Visst, det är bra om närmaste vårdcentral hamnar inom pendlingsavstånd. Men låt mig tänka lite fritt om åldringsvård. Vad sägs om att jag startar ett hem i Thailand, dit gamla svenskar kan komma och tillbringa sin sista tid? Antagligen skulle jag bli snuskigt rik, lönekostnaden för ett vårdbiträde är väl en bråkdel av i Sverige, och lokalkostnaden och uppvärmningskostnaden antagligen måttlig. Istället för kålpudding och brunsås från närmsta kommunala storkök serveras thai-mat från en lokal restaurang, givetvis nubbe till maten, och stranden ligger om hörnet.
Gamlingar från landsbygden är välkomna att söka...
Och istället för att anhöriga skall behöva plåga samvetet med om man skall ägna sommaren åt en vecka i Thailand eller ett besök hos gammelmormor uppe i Norrland, så kan de slå två flugor i en smäll.

De gamla kan ändå inte välja.
Återigen, här finns en poäng. Vad gäller om gamla mormor är så sjuk att hon inte vet vem hon är eller var hon befinner sig? Hur skall hon då kunna göra ett informerat val? Hamnar hon inte helt i Caremas ondskefulla klor?
Men återigen: det finns en grupp som kan välja. Skall de inte få göra det? Och en hel del av de som inte kan välja, har anhöriga som klarar av jobbet. Anhöriga som när jag var ung våndades över att det inte fanns något alternativ till det liggsårsskapande offentliga kyffe som mormor hade anvisats. Inte för oss med vanliga inkomster, i alla fall.
Om vi sedan går till den grupp som inte kan tala för sig själv, och inte har någon som gör det: här är det dags för det allmänna att gripa in! Inte som allsmäktig utförare, utan som representant för de vanmäktiga. Låt det allmänna ta jobbet att leta upp och ställa krav påbra åldringsvård. Och för att det skall gå bra, så anser jag att ett krav är att det allmänna är oberoende gentemot utförarna. För att ställa krav på sig själv funkar sällan särskilt bra.