Jag har länge tänkt skriva några ord om värdegrund, och hur det verkar funka som ursäkt för de mest stolliga påhitt nuförtiden. Och så kommer Zlatan ivägen, och triggar Mats Skogkär på Sydsvenskan att hinna före mig.
Zlatan? Vad har han nu med något att göra, undrar jag som inte sett fotboll på 20 år. Men tydligen är han lite av mannen som gör vad som faller honom in. Han har vågat hävda att svensk damfotbolls största namn inte är mycket att hänga i gran bredvid Zlatan själv. Och kanske han har rätt? Kanske detsamma även gäller svensk herrfotbolls övriga giganter?
I vilket fall, för att nu återknyta till ämnet - värdegrund - så har Pia Sundhage, damlandslagets förbundskapten, kommenterat att Zlatans yttrande visar på brister i manlig fotbolls värdegrund. Här finns anledning att stanna till och tänka ett ögonblick. Vad bör finnas i en värdegrund? Typiskt svenska saker som allas lika värde, kompisanda, demokrati osv? Med tanke på att Pia Sundhage är kommunist, så misstänker jag att Pia själv skulle vara den första att åka ut om man började kritisera de som bryter mot värdegrunder. Att vilja störta demokratiskt valda regeringar medelst revolution, med våld införa den ideologi som redan har mördat en massa miljoner människor - vilken värdegrund kan det passa med?
Värdegrund används även av facket, som ursäkt för att utesluta medlemmar med sverigedemokratiska åsikter. Borde inte en grundläggande värdegrund för facket vara att värna om sjyssta villkor och löner för knegarna, snarare än att åsiktsregistrera och -bestraffa sina medlemmar?
Ja, just sverigedemokrater verkar vara populärt att angripa med värdegrund som grund. Logiken verkar vara:
- SD skiljer på folk och folk.
- Det gör inte vi.
- Alltså har vi rätt att skilja på oss och SD.
Någon som begriper den logiken?
För att återknyta till Pia Sundhages kommunistiska böjelser, så får jag en känsla av deja vu när jag hör ordet värdegrund. För ett tag sedan läste jag Frank Dikötters bok om Maos Kina. Där beskrevs hur fritänkande kommunistledare kunde få höra av Mao att de led av "borgerliga tankar". Varpå sagda kommunistledare insåg att det var dags att hålla en räcka hyllningstal till Den Store Ledaren och ångra sina feltänk. Eller beställa en kista.
På liknande sätt börjar värdegrund användas i Sverige. Inte för att förbereda människor för nackskott, förvisso. Men för att tvinga in fritänkare i den ideologiskt rätta fållan.
Eller, för att citera Skogkär:
"Tanken att det går att uppnå något som liknar enighet i så komplexa frågor annat än på en väldigt allmän nivå är märklig.
Tanken att det är önskvärt är snarast totalitär."
Har varit lite avtrubbad och inte riktigt orkat engagera mig i hela Zlatan-gate för att vara ärlig, men jag läste faktiskt precis Pia Sundhagens kommentar. "Värdegrund" känns idag lika uttjatat och meningslöst som "kränkt" och "rasist". Det används av vissa människor i alla sammanhang - och man blir bara till floskel som har noll och intet värde egentligen. Visst kan det finnas skäl ibland att fundera över hur folk tänker och ta en diskussion - men vad innebär min "värdegrund" egentligen? Har alla människor samma värde - och hur visar man det? Som du säger, att säga att problemet med SD är att de värderar människor olika och ha det som argument för att värdera SD lägre känns ju lite sisådär logiskt sätt.
SvaraRaderaMen det är klart - folk måste ju yttra sig i alla sammanhang och då är det väl bra att det finns säkra kort att spela och att ifrågasätta folks värdegrund går alltid hem (även fast man aldrig brukar diskutera det när det gäller feminister som uttalar sig om att de hatar män....)