Halvtidsvila

Vem kan man rösta på? Dags för lite taktiksnack, nu när partierna verkat gå in i mellanvalsdvala. Vilken laguppställning vill vi ha 2018?

Spelupplägget

Målet jag har med den röst jag avlägger 2018 är att den skall sätta ett lag på plats som i alla fall gör ett försök, i rätt riktning, att lösa några av de tunga problem Sverige dras med. Nej, inte utmaningar - problem. Eller till och med systemkollapser.

• Nattväktarstaten måste fungera. Polisen håller på att krackelera, vi måste raskt styra upp verksamheten. Ny ledning, rekryterad för kompetens snarare än politiska kontakter och följsamhet. För att inte ytterligare försvåra uppgiften, börjar vi med att genast stoppa inflödet till våra problemområden.
• Sverige måste ha ett försvar. Sveriges, inte Rysslands. En kraftig satsning på försvaret behövs ögonaböj.
• Arbetsmarknaden. Sverige har en kunskapsorienterad arbetsmarknad med få låglönejobb. Vi till höger tycker det vore bra om vi fick ökad lönespridning. En del tycker till och med att det vore bra om lönespridningen blev så hög att analfabeter kunde få anställning. Jag räknar dock kallt med att lönespridningen då blir så hög att de lägsta lönerna bara kommer räcka till hembyggda skjul och middag vid stadsmissionens soppkök. De lägsta lönerna kommer inte dra in tillräckligt med skatt för att betala sjukvård eller barnens skolor. Vi kommer tvingas till en mycket smärtsam och långdragen debatt innan vi har valt väg här. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av outbildad arbetskraft.
• Bostäder. Vi har rejäl brist på bostäder. Ingen kommun med någon som helst självbevarelsedrift vill bygga en rejäl mängd billiga bostäder, eftersom det är ett effektivt sätt att bjuda in låginkomsttagare (eller icke-inkomsttagare) som kommer vara ett rejält sänke för kommunens ekonomi och omöjliggöra nya vackra simhallar och arenor. Alla landets kommunalråd vet hur det har gått i Malmö och Landskrona. Det lär ta tid för vänster och höger att reda ut hur bostadsbyggandet kommer igång. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av människor som inte har vare sig bostad eller medel att betala en bostad med.
• Skolan. Det går utför i Pisa-undersökningarna. Lärarna är av högst varierande kvalitet, lärarhögskolorna är flummets högborg, rektorerna är syltryggar. Förutom en och annan gallisk by som fortfarande håller lärdomens och disciplinens fana högt. Den här skutan måste vändas, men det tar tyvärr minst lika många decennier som det tog att rasera den. En ny generation lärare måste in. Under tiden börjar vi genast med att stoppa inflödet av elever som inte kan svenska språket.

Ni ser kanske mönstret? Vi har själva skapat oss en mängd inhemska problem. Så gott som alla av dem görs lite svårare att lösa av att vi samtidigt har en massiv invandring att lägga resurser på. Därför ställer jag som första krav på den regering jag skall rösta in att den stoppar asylinvandringen. Tvärstopp. Inte en jäkel över bron. Arbetskraftsinvandring är däremot helt OK, så länge staten först kontrollerat att det är en seriös anställning och inte någon skenanställning eller sweatshopjobb.

Notera att jag sa "regering" i stycket innan. Vad är poängen med att rösta på ett parti som inför valet säger att de skall driva mina frågor, och sedan raskt i en koalitionsregering förhandlar bort allting? Jag vill påverka den konkreta politiken i landet, inte kokettera med att jag röstade på det goda.

Lagen

Sossarna

Sossarna har Löfven, Fridolin lurar i vassen och när som helst kan Sjöstedt dyka upp som gubben i lådan. Det låter ju inte så lovande. Sa jag att de har Löfven - men inte längre Juholt?

Men: de har levererat! Det första året såg det riktigt mörkt ut för sossarna. Inget hände i antiterrorlagstiftningen, inget hände med den invandring som sköt i taket, ja inget hände överhuvudtaget. Sedan dess har de dock spottat upp sig en aning. Vi har skärpningar av eftersökning av illegala migranter på gång, utan att MP-företrädare offentligt desavouerar regeringen. Vi har transportöransvar för Öresundstågen och (sporadiska, förvisso) gränskontroller på svenska sidan. Danielsson har gått och Eliasson är nog på gång.

Det som talar för sossarna är alltså att de är de enda som levererat i migrationspolitiken. Även om andra nu fagert talar om hårda tag, så har de andra aldrig gjort annat än öppnat våra plånböcker och gränser. Sossarna har även lyckats tukta MP rejält. Tror vi att moderaterna kommer kunna få lika bra pli på centern?

Det som talar emot sossarna är att när (om...) de väl fått invandringen på plats så kommer de dra åt fel håll. Bostäderna vill de lösa genom statliga subventioner. Arbetslösheten vill de lösa genom pysselsättning och bidrag. Skolan skall avprivatiseras och likriktas och värdegrunds- och genuscertifieras.

Alliansen

Det största problemet med alliansen idag är att det inte finns någon allians. Partierna går till val på sina egna förslag. Om jag röstar på M, hur vet jag att det inte blir centerns migrationspolitik som blir rådande? Eller, mer troligt, migrationspolitiken kommer få en moderat kärna men sedan så många ömmande undantag att den täta gräns-spärren blir som ett såll. Så nej, idag är alliansen inte ett alternativ.

Om alliansen lyckas få till ett valmanifest inför 2018 som faller mig på läppen får jag ta en funderare igen. Om de driver alla de rätta frågorna, så får jag även fråga mig hur troligt det är att samma frågor kommer drivas efter valet. Om L byter ut Björklund mot Ohlsson eller Arnholm, vad händer då? Om tio vänsterkomiker protesterar på twitter när Alliansen försöker skärpa Reva, vad händer då?

Moderaterna har gått en lång väg från Reinfeldts öppna hjärtan. Senast har de föreslagit "tillfällig paus" i asylmottagandet. Att alla som når Sverige från säkert land, som Tyskland eller Danmark, omedelbart avvisas. Vilket skulle sätta rätt effektivt stopp, förutsatt att:

• Detta faktiskt blir allianspolitik, oavsett hur mycket övriga allianspartier och en enad fradgatuggande vänster ropar "rasist".
• Resurser skaffas fram för att varje tåg och varje färja möts av barsk svensk passkontrollant. Vi har ju sett hur regeringen Löfvens kontroller i Malmö ganska raskt av polisen gjorts om till stickprovskontroller, så att vart tionde tåg möts av polis.
• Man från början funderar ut hur man skall hantera fallet att en asylsökande ändå dyker upp i Malmö och vägrar berätta vilket land han kommit in igenom, och därmed inte lätt kan avvisas. Kristdemokratiska avvisningsläger på Gotland?

Alliansens trovärdighet är tyvärr inte på topp.

Har jag sagt att jag är Kristdemokrat? För att jag vill ha konservativa, hårda tag. Lyssnade på min partisekreterare, Acko Anckarberg Johansson, på radio. Det lät som om det var en miljöpartist som talade. Hon ville ha frihet och medmänsklighet - mer invandring! Och obsalut inget SD-samarbete. Det blev lite komiskt.

1) Anckarberg-Johansson: Alliansen skall absolut inte förhandla med SD. De får endast nådigt möjligheten rösta ja till våra färdiga förslag. Basta!
2) Reportern: Men Mattias Karlsson från SD har ju sagt att de inte kommer stödja en regering som inte förhandlar med dem; att förslag de stödjer måste ha förhandlats med dem först.
3) Anckarberg-Johansson: Där ser du. Vi kan ju inte samarbeta med ett parti som ställer ultimatum.

Dum så klöckera stannar. Fan också. Kan man rösta på KDU till riksdagsvalet?

Det finns ett sätt Alliansen kan komma till makten och behålla den, det osannolika att de får ensam majoritet undantaget: att de får stöd av SD. Och här har SD varit väldigt tydliga: den som behandlar SD som paria kommer märka att det inte lönar sig att pissa i lovart. Varje partiledare eller partisekreterare som uttalar sig emot SD-samarbete är därmed ytterligare en röst för att S skall fortsätta regera 2018.

Sverigedemokraterna

Ja, alla känner vi apan. Även om vi nog har lite olika epitet på den. Med SD vid maktens grytor kan man i alla fall lita på en sak: asylinvandringen lär minimeras. Arbetskraftsinvandring "med förnuft", dvs att någon instans bedömer behovet, är de för. Det oroar mig lite; när facket får bestämma brukar det alltid bli nej.

Övrig politik pratas det nästan aldrig om vad gäller SD. Kan en liberalkonservativ tänka sig en SD-röst? Jag väljer här att titta på partiprogrammet hellre än bröderna Ekeroths senaste utspel. En del liberala drag finnes:

• Ja till friskolor. Dock "med förnuft", där friskolorna inte skall negativt inkräkta på de kommunala, vilket vore intressant att höra mer om hur det ska gå till. Kommunala veton?
• Abort. Ta mej tusan, de talar om en anpassning till övriga Europa, deras EU-kritik till trots. Så ärkekonservativa vågar inte ens KD vara.
• Totalnej till kvotering.
• Kärnkraft ja tack.
• Positiva till frihandel, säger de att de är.
• Mer pengar till försvaret.
• Föräldrarna bestämmer över barnen.
• Partiet struntar i vem du har sex med.
• Högre krav på medborgarskap
• Stopp för parallellsamhälle där illegala får gratis sjukvård och skolgång
• Ja till gårdsförsäljning av alkohol
• Ja till vinster i välfärden
• Ja till vårdnadsbidrag

Sen finns där en del för att locka sossar att rösta på dem också:

• Högre a-kassa, knappast förenligt med arbetslinjen.
• Ersätt FAS3 med bidrag.
• Nej till mångkultur. Varför är detta sossigt, och inte liberalt? Därför att det leder tillbaks till det glada 70-talet där alla skulle fostras i Unga Örnar, bo i HSB, titta på samma socialistiska TV-kanal, äta på Domus-restaurangen, bli gammal i PRO och begravas av Fonus.
• Ja till vinstbegränsningar i välfärden

Det här låter ju jättefint för en liberalkonservativ. Öppet för friskolor, frihandel och privat sjukvård, samt öppenhet för konservatism inom familjepolitiken. Nästan lika fint som Borgerlig Framtids partiprogram, men med oändligt många gånger fler väljare bakom.

Å andra sidan har vi SDs företrädare. Åkesson, Karlsson och Bieler verkar kloka och resonabla när de dyker upp i rutan, men sen har vi de andra. Ekeroth och Söder i riksdagen, och ett otal skogstokiga troll i kommunalpolitiken. Partiet är helt oprövat i skarpt läge - även om ett av blocken vill regera ihop med SD, kommer de våga? Jodå, Löfven kommer helt klart våga dagen efter 2018 års val - är det en sak sossarna fattar, så är det att man måste regera för att kunna påverka. Och kan man samverka med Kina och Ryssland i FNs säkerhetsråd lär det vara en lätt sak att svälja stoltheten och snacka med SD i riksdagen.

I valet och kvalet

Så vad sjuttsingen skall jag rösta på?

Alliansen blir faktiskt, trots att jag röstat höger i alla år, sista-alternativet just nu. Jag vill inte rösta på grisen i säcken. Alla allianspartier är dessutom så kluvna i migrationspolitiken att det bara tar en liten opinionsvändning eller att några nyckelpersoner byts ut för att ett parti skall totalt byta politik. I den viktigaste frågan, vet jag inte vad min röst kommer ge mig. Det är inte okej.

SD blir "runner up". De är nya och oprövade. Lite som att köpa en Alfa Romeo - visst, den ser jätteläcker ut och har fina prestanda, men funkar den i praktiken?

Herreminje. Hade det varit val idag hade jag nog röstat på sossarna. Inte för att jag gillar sossarnas framtidsvision, utan för att de är de som är minst urusla med att ta tag i dagens stora, allt överskuggande problem. När sossarna väl satt en robust migrationspolitik, och den fått värka in sig någon mandatperiod och alla fattar att den inte är en "tillfällig paus", då kan jag leta efter något högerparti som kan driva arbetsmarknad, bostadsmarknad och skola dithän jag vill ha dem.

Jag. En sosse.

Tänka sig.