Går det lika bra med engelska?

En gång i tiden var Sven Melander rolig. Här i kock-tagen med den klassiska repliken "det går lika bra med selleri".


Häromdagen gick före detta moderaten Sven Otto Littorin ut på facebook med ett litet påpekande om att öppna gränser till länder med outbildad eller lågutbildad befolkning och kravlös välfärd till alla nog inte går så bra ihop i längden. Han fick raskt svar av Pernilla Ström, som kontrade med att syrier, som huvuddelen av migrantströmmen består av, är mer högutbildade än svenskar. Att problemet, som hon sett när hon följt med sin syriska väninna till arbetsförmedlingen, är att svenska byråkratin fullständigt saknar förmåga att ta tillvara invandrarnas kompetens. Varför skall syrier avkrävas perfekt svenska när de kan kommunicera på engelska? Varpå Ström raskt får ett par snabba länkar till SCB-statistik på att syrier inte är huvuddelen av migrantströmmen och att de inte är särskilt välutbildade, varpå skiten träffar fläkten. Och rasistanklagelserna.


Ur detta debacle kan en liasom dra litta slutsatser, som vi västgoter uttrycker det:

• Att strida om ifall det är 30% eller 50% syrier i inflödet är att tvista om påvens skägg. Det väsentliga är de volymer (japp, jag sade "volymer", stena mig då...) som kommer och den logistik som krävs för mottagning och injämkning i samhället.
• Vuxna människor idag beter sig lika illa på nätet som vi hormonstinna ynglingar gjorde på Heta Linjen en gång i tiden. Och jag pratar inte om lågutbildade troll som sitter i mammas källare, utan välutbildade människor med offentliga uppdrag. Hur i hela friden kan de förvänta sig bättre beteende av "pöbeln"?
• Faktaresistens och fejknyheter är inget som enbart är Trump eller Putin förunnat. Ström säger rakt ut att hennes anekdot om en väninna (får man gissa att chansen att ett styrelseproffs syriska vän kommer från den syriska eliten snarare än från rännstenen är stor?) bör väga starkare än SCB-statistik, styrkt av statistik från våra grannländer. 
• Jodå, visst är arbetsförmedlingen bottenlöst usel på att ta hand om de akademiker, hitresta eller infödda, som söker jobb eller utbildning. Lägg ned skiten!

Men dagens fokus är på det där med språk. Behöver vi verkligen kräva perfekt svenska när vi skall anställa en invandrare (eller, för den delen, en infödd svensk...)? Går det, på Sven Melanderskt vis, lika bra med engelska?


Som internationalist, anglofil, "anywhere"-ist och förälder till engelsktalande barn borde jag väl tycka att engelska är finfint. Men icke. Nu känner jag att det är dags, såsom även stolt nationalist och Sverigevän, att stå upp för det svenska språkets överlevnad. Svenskan är inte akut hotad idag, men kan bli.

Under det senaste året har jag läst kymriska på universitetet - en rätt så ödmjukande aktivitet för en medelålders gubbe med taskigt närminne.

Kymriska? Japp, det där språket med världens längsta ortsnamn. Språket talas av några hundratusen i Wales, och är hårt trängt av engelskan. För ett par generationer sedan arbetade staten aktivt för att utrota språket, så som vi svear gjorde med samiskan i norr och danskan i söder; den som talade sitt modersmål i skolan fick smisk av läraren. Det har ändrats nu, det finns kymrisktalande skolor och staten kämpar för att fler skall lära sig språket; målet idag är att nå upp till en miljon.


Kampen är svår och tung. Inflyttade engelsmän förstår inte varför de skall sätta sina barn i skolor där de lär sig ett språk som talas av så få, när de kunde lära sig något nyttigt som latin eller klingon istället. Försvinnande få utlänningar gör sig besväret att lära sig språket inför turistbesök eller inflyttning, det funkar ju lika bra med engelska. Här finns ett intressant undantag.


Risken finns att vi går samma väg som kymriskan; blir ett språk som används av enstaka kufar i folkdräkt. Bättre agera nu än att senare stå och mässa "vi har varit naiva" i kör.


Så, när bör svenskan gälla?

• Vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror; antagligen inte heller syrierna. I vissa arbeten finns, eller bör finnas, krav på begriplighet. Sjukvården, till exempel. Vid läkarbesök och sjukhusronder skall svåra och känsliga saker diskuteras. Försök själv att beskriva en udda klåda i könsorganen på skoltyska eller -franska. Det är viktigt att vårdpersonal och patient förstår varandra, vilket kräver ett gemensamt språk. Det språket, i Sverige, är svenska.
• Vid kontakter med myndigheter skall vi kunna kräva att alltid få kommunicera på klar och redig svenska. Liksom medborgare i Wales kan kräva att få tala och skriva kymriska gentemot myndigheter, vilket skapat en god arbetsmarknad för de som kan språket.

Omvänt, när går det lika bra med engelska?

• I det internationellt inriktade näringslivet funkar det redan bra idag. På dt stora företag jag jobbat på har vi haft kineser, pakistanier, japaner och polacker som talar allt från ingen svenska till riktigt bra. Alla möten är på engelska; ofta sitter kollegor från kontoren i Kina, Tyskland och USA uppkopplade via telefon. Alla mail skrivs på engelska, eftersom de ofta vidarebefordras över hela världen. Även om vi skulle ha svårt att delta i en diskussion om en Shakespeare-sonett på engelska så klarar vi att förstå ingenjörs-pidgin.
• I vissa enkla jobb borde engelska kunna räcka till. Städning, till exempel. Förutsatt att de som städaren skall kommunicera med (arbetsledning, kollegor, ...) klarar engelskan. Vi är som sagt inte så bra här i Sverige som vi tror.
• Högskolevärlden. Mycket skrivs på engelska redan.
• Myndighetskontakter, återigen. Jag kan tänka mig att det allmänna tillhandahåller websidor och telefonlinjer med svensk och svengelsk inriktning. Och inga andra språk. Om du nu inte kan varken svenska eller engelska, då? Då får du fixa tolk. På egen bekostnad. Eller köra franskt teckenspråk.

Beth dych chi'n meddwl?