AKB, AKB!

Är det bara jag som tänker på de här skånska pågarna när jag hör Anna Kinberg Batra?


Förvisso är kanske inte "tre cylindrar och oljelukt" rätt beskrivning av AKB, men den där känslan av att hon inte riktigt räckt till, ungefär som en stackars tvåtakts DKW som skall kämpa mot Volvo och Mercedes, har infunnit sig hos mig.

Vad har då varit problemet med AKB och moderaterna de senaste åren?

Liksom många andra har jag varit lite förundrad över vem som kom på tanken att det var en god idé att göra AKB till partiledare. Jag har hört att hon var en rasande duktig organisatör i bakgrunden, men det gör inte nödvändigtvis en bra frontfigur. Förvisso pratas det mycket om att arbetskraften kommer robotiseras framöver, men varför börja i toppen? Hubotten, kallades hon. Hon var i början oerhört stel, och lyckades aldrig komma ifrån rapandet av talepunkter. Något som får mig att likna henne vid dockan Woody i Toy Story. Drar man i snöret på AKBs stövel så kommer talepunkterna utsprutande från en inbyggd bandspelare: "There's a snake in my boot!". Dock har hon mjukats upp och blivit mer spontan på senare tid. En del hävdar att det är träning, jag tror att det beror på vad hon haft att säga. Jag tror att AKB, som varit med redan på den tiden stockholmare ansågs smartare än lantisar, är en hederlig gammelmoderat som hatar LAS, älskar låga skatter, och tycker den fria rörligheten bör reserveras överklassen. Alltså tog det oerhört emot för henne att rapa upp de nymoderata flosklerna om lyckan med kollektivavtal osv., och när politiken av verkligheten baxades högerut blev det lättare och friare för henne att tala. Ungefär som om jag efter Putins invasion skulle tvingas hylla realsocialismen...

Den moderata politiken har ställt till det för AKB. Moderaterna skaffade sig under Reinfeldt-tiden Groucho Marx som chefsideolog: "Jag har mina principer. Och gillar ni inte dem, så har jag andra." Vilket väljarna så småningom insåg. Vem vill rösta på en viljelös vindflöjel som kastas omkull av första bästa opinionsvind?

Moderaterna har med stor tydlighet under tre år visat att man inte vill ha regeringsmakten. Det är lika sannolikt att jag röstar på dem som att jag införskaffar en kastrerad avelstjur.

De interna moderata catfighter och falangbråk som andra rapporterat om har jag ingen insikt i, och hoppar därmed över.

Vad bör moderaterna göra?

PJ Anders Linder skriver om att moderaterna slutade vara liberalkonservativa. Jag håller med. Det är dags att återerövra både liberalismen och konservatismen. Varpå det är dags att definiera de begreppen.

Liberalism har med frihet att göra. Friheten för folk att göra och tycka som de vill. Det är sålunda liberalt att tillåta HBTQ-folket att förverkliga sig själva utan hot, hat eller tvång till likriktning under kärnfamiljens fanor. Det är även liberalt att tillåta konservativa att välja kärnfamilj, hemmafru, hemskolning, religiös uppfostran av barn (gäller även islam...) eller vad för gammaldags griller som nu sitter i våra huvuden. Den där Birgitta Ohlsson-liberalismen där alla skall fösas in i samma moderna fålla är ingen socialliberalism, utan liberalsocialism.

Konservatism har med försiktighet att göra. Att inte omedelbart hoppa på allt nytt, och att se värdet i traditioner och gamla seder. Att öppna alla gränser, och sedan insistera på att de förblir öppna när problemen för länge sedan omöjligt kan benämnas utmaningar - det är inte konservativt.

Dags att spränga åsiktskorridoren

I ett liberalkonservativt parti måste det vara högre i tak än i dagens moderater. Se till exempel på hur Elisabeth Svantessons bakgrund i Livets Ord tas upp som ett problem - i ett konservativt parti borde det istället vara en tillgång. Självfallet skall i Moderaterna abortmotståndare kunna samsas med de som vill ha fri abort fram till barnens myndighetsdag. Självfallet skall man kunna sjunga hemmamammans och -pappans lov och vilja avskaffa dagis, eller vilja ha obligatorisk förskola från ett halvår innan födseln. Självfallet skall de som anser homosex är synd kunna samsas med de som frekventerar bastuklubbar.

Dessvärre är det inte så idag, och jag är rädd för att det inte kommer bli så heller; Moderaterna är livrädda för att få dreven emot sig. När TV ordnar debatter om abort så går de idag till SD snarare än Moderaterna.

Dags för ny profilfråga

Arbetslinjen funkade bra 2010. Väljarna såg att sossarna hade blivit "bidragspartiet". Alliansen visade efter valet att det gick att sänka skatterna rejält, men ändå få in mer i skatteintäkter. Dock kändes budskapet inte lika häftigt 2014. Vad skall de hitta på den här gången då?

Som jag var inne på ovan är SD idag det stora, utpräglat konservativa partiet. Måhända finns det inte plats för två konservativa partier i ett land där alla sedan 70-talet gått i en indoktrinerande socialistisk enhetsskola. Dags att satsa på liberalismen. Mitt förslag: Välfärdslinjen

Svensken vill ha trygghet. Dessvärre levererar inte staten trygghet idag: skolan sjunker, polisen har retirerat in i fikarummen, statsförvaltningen krackelerar. Det är dags för samma omtag som för arbetslinjen. Här har Moderaterna en uppgift som SD har svårt att fylla, då SD är ett statskramande mittenparti som är precis lika glada i höga bidrag som sossarna.

Jag vill att Moderaterna lanserar välfärdslinjen som "back to basics". Staten har tagit på sig för mycket strunt, och måste nu gå tillbaka till kärnverksamheten. Som Volvo, som under P-Gs tid sysslade med all möjlig skit men nu bygger bilar igen.

• Lägg ned eller kraftbanta ett antal perifera statliga verk. Ingen osthyvel, skär istället ett rejält hugg där det känns minst.
• Låt vuxna människor betala sina egna fritidsintressen. Inte en offentlig krona till våra föreningar och intresseorganisationer.
• Återupprätta de statliga tjänstemännens yrkesstolthet. Sparka ut alla partimärkta ledare från verken, och anställ yrkeskunnigt folk. Se till att raskt återinföra tjänstemanna-ansvaret.
• De där två procenten i anslag till militären var en bra början. Sen ett Nato-medlemskap på det.
• Skolan skall lära ut kunskap, inte värderingar. Återinför katedern. Ut med grupparbetena.
• En rejäl reboot av rättsväsendet, med en hel fungerande kedja: polisen haffar busen, domstolarna dömer till hårda straff, fängelse eller interneringsläger (t. ex. för sådana som inte kan utvisas) ser till att brottslingarna inte är ute bland vanligt folk.

För lite inspiration kan Moderaterna titta på sossen Westerholms fiktiva regeringsförklaring.