Vad säger Islam?

Nu när våra Euromuslimer slagit till med nya förbrödringsprojekt i Spanien och Finland, tänkte jag att det kan vara dags att diskutera Islam. I mitt flöde dyker ofta två bilder av Islam upp:

Handhjärtat, "Religion of Peace", är en bild. Islam som motsvarigheten till Jesu budskap om att vända andra kinden till.

Den ondskefulle islamisten, som med svärdet eller Kalashnikoven i hand vill underkuva oss västerlänningar är den andra bilden.






Vilken bild är rätt? En sån himla tur att ni har mig att tillgå för expertis. Jag har nämligen ägnat sommaren åt en inledande kurs i islamologi. En kurs jag kan rekommendera alla som vill veta lite mer om de där muselmanerna. Eftersom ingen är så uppfylld av sin egen förträfflighet och expertis som den som just fått ett litet grand av kunskap, så spricker jag nu av längtan att få dela med mig av min vishet.


Tittar man i Koranen, ser man raskt indikationer och kontraindikationer på bägge bilderna. Koranen är en rätt osammanhängande skrift, där olika uppenbarelser från Muhammed klippts in. Ej i kronologisk ordning, utan i ordning från den största Suran till den minsta. I en vers talas om "Inget tvång i religionen", i andra verser talas om att ha ihjäl de otrogna. Emellanåt ändrar eller modifierar Gud i en ny uppenbarelse de påbud han gett i en tidigare uppenbarelse.


Även andra källor än Koranen är viktiga för muslimer. Berättelser om Muhammeds och hans tidiga efterföljares liv och leverne läses flitigt och används som rättesnören för dagens muslimer. Ungefär på samma sätt som kristna frågar sig "what would Jesus do?" och sossar undrar hur Olof Palme hade reagerat på afghanska demonstranter på Medborgarplatsen. Dock bör betonas att olika inriktningar lägger olika vikt vid dessa traditioner - det finns muslimer som likt Luther säger "Koranen allena". Här ett ett exempel, där muslimska feminister argumenterar för att Koranen tillåter en friare klädedräkt än de traditionella patriarkerna.






Egentligen borde rubriken på inlägget vara "vad säger Muslimerna", snarare än "vad säger Islam". Detta eftersom det är vad uttolkarna får ut av texterna som är det väsentliga; inte vad som står i texterna. Här är några intressanta generaliseringar och talespunkter jag fick med mig från kursen:

• Muslimer är gudfruktiga. De tror faktiskt på det där, alla timmar på dygnet. Det är här Alice Teodorescu hamnar fel i sin i övrigt utmärkta text i GP: "Religionstillhörigheten, särskilt när det kommer till islam, har i alltför stor utsträckning gjorts synonym med en människas hela identitet." Tyvärr, Teodorescu. Islam är en muslims identitet. Gud är A och O. Medel-muslimen går inte till moskén två timmar i veckan, för att sen gå på stadens gator och supa, knulla runt och svära som en vanlig man.
• Muslimer är fundamentalister. Koranen är inte bara Guds oförvrängda ord, boken i sig är helig. Det finns regler för hur man måste andligen rena sig innan man rör vid texten. Otrogna får inte röra texten; möjligen får de röra pärmarna. Intressanta diskussioner förs huruvida man får titta på Koranen online på samma mobiltelefon som man använder till att spana på internetporr.
• Åsiktskorridorens väktare i Sverige har en hel del att lära av arabvärlden. Teologer som föreslår nya sätt att tolka Koranen borde ha goda chanser att vinna Darwin Awards; det brukar vara inte bara ett sätt att omedelbart döda sin karriär, utan även sig själv om man inte hinner fly till västvärlden snabbt nog.
• Inte alla muslimer. Självfallet finns det moderata muslimer, framförallt i randområden som Balkan. I mellanöstern lär dock de vara lika talrika, och lika måna om att tala om för omvärlden vilka de är, som kvinnopräst- eller gaymotståndarna i Svenska Kyrkan. Det finns även gott om människor i Sverige från de muslimska länderna som inte gör de dagliga fem bönerna, inte följer vad Koranen säger, men ändå kallar sig muslimer. Det gör inte jag, av samma anledning som jag inte kallar de som ärvt en frimärkssamling för filatelister.

Fundamentalistiska bokstavstolkare, alltså. Gick det en rysning längs ryggraden på er? Här kommer en intressant vändning: få är så ivriga på att tolka och vränga Koranen som fundamentalisterna. De mest mekaniskt bokstavstroende är väl fårskallarna i handhjärta- och jihadlägren som plockar enstaka verser för att bevisa sina på förhand bestämda teser. Den muslimske fundamentalisten vet att Koranen inte alltid är lätt att förstå, och att det krävs långa och tunga studier för att rätt tolka budskapet.


Den som vill få ut något ur Koranen har en del verktyg:

• Abrogation - nytt ersätter gammalt. Muhammed började karriären i Mecka, där han gjorde sitt bästa för att få med kristna och judar i sin skara. Därmed uttrycker han sig tämligen kamratligt emot dessa. Han lyckas dock inte särskilt väl, han får fly till Medina där han samlar en ny supporterskara och börjar kriga mot Mecka. Han börjar även fördriva och massakrera judar, varpå oförsonligheten ökar. Muslimska teologer försöker därför ordna verserna kronologiskt. När en tidig och en sen vers säger olika saker, är det den senare som gäller. Jämför den som vill kritisera vänsterpartiets partiprogram - är det utgåvan från tiden de hyllade Stalin och Hitler som gäller, eller årets version?
• Tidsbundenhet. Riktar sig en vers till Muhammeds tid och plats, eller till alla muslimer? Muhammed skrev ned en massa regler för hur hans samfund skulle uppföra sig. En del teologer anser att dessa regler gällde den tiden. En del av dessa teologer har raskt avrättats.
• Hadither. Genom århundradena har en massa fan fiction skrivits runt Koranen. Nån teolog hävdar att en vers saknas i Koranen, nån annan teolog att en vers skulle åka ut. På så vis kan man förändra budskapet lite.

Finner vi då stöd för att Islam är fredens religion? Nja. En tämligen spridd värdegrund bland världens muslimer är att Muhammed och hans tidiga efterföljare var goa gubbar, som uppförde sig som riktiga muslimer ska. Vi vet att Muhammed och hans efterföljare med svärdet i hand spridde Islam genom erövringar. Imperialism, ockupation och kolonisation brukar väl sådant kallas? Slavägare var de också, för att anknyta till de aktuella statyrivningarna i USA. Samtidigt får vi vara lite försiktiga med vår identitetspolitiska iver att se gårdagen med dagens glasögon. Alla betedde sig på det viset på 600-talet. Det var djungelns lag som gällde. Den dag USA tröttnar på att vara världspolis får vi se hur kul det är att ha Kina eller Ryssland som granne, om vi är för slöa för att fråga tibetanerna eller ukrainarna idag. Frågan kvarstår dock: hur många muslimska ledare och folk, utanför IS krets, ser den muslimska historiska imperialismen som något idag eftersträvansvärt? Jag misstänker att åsikterna är delade.




Dags att återgå till de inledande terrorattackerna. Är muslimer bara taffliga bilförare, eller kör de över folk för att det står så i Koranen? Jag misstänker att Islam idag har samma förmåga att dra flugor till sockerbiten som kommunismen hade för några decennier sedan. Böcker som talar om ödesbestämda lyckoriken, gloriösa fälttåg, fjärran belöningar samt identifierar grupper av människor som Untermenschen (Judar, Kulaker, Kuffar, ...) som det är rätt och moraliskt att ge sig på har en stor lockelse på unga rotlösa människor på jakt efter en mening med livet - eller döden. Människor som vill ha en ursäkt att härja och röva kommer hitta den. Idag funkar Islam bra för det.




Kan vi få en modern, Euroislamsk tolkning av Koranen? Det blir nog svårt. Religionens auktoriteter sitter i länder som Egypten, Saudiarabien och Iran. De är inte HBTQ-certifierade, och lär inte bli det. De som för fram en tolkning där Guds rena och klara ord, förmedlat via Muhammed, sätts under en sekulär värdegrund baserad på jämställdhet och HBTQ, kommer tvingas bryta med nästan hela muslimska världen ungefär lika tvärt som Luther gjorde med påven. De lär nog bli lika hatade som Ahmadiyya-rörelsen, och sedda som avfälliga kättare. Och behandlade därefter. Jag tror inte att de flyktingströmmar som nu kommer från konservativa länder i Mellanöstern är inriktade på att helt klippa alla förbindelser med hemländerna. Vilket de skulle få göra. I Mellanöstern ser de inte mellan fingrarna på kättare.


Se till exempel på vad som hände Mahmoud Mohammed Taha, en ingenjör och korankännare. Han lade fram en idé om omvänd abrogation; att det var Mecka-verserna som gällde framför de senare Medina-verserna. För det blev han huvudet kortare. En avrättning som skedde 1985 i Sudan, inte 1685.


Låt oss även kasta ett öga på den liberala moské som öppnat i Berlin. En moské, i hela Europa. En moské där män och kvinnor sitter och ber tillsammans, och där den kvinnliga imamen får hundratals hatbrev om dagen. Jag hoppas att liknande institutioner kan växa och frodas i väst, men tvivlar på att de kommer få något inflytande i arabvärlden. Den arabiska våren känns fjärran.




Tyvärr får vi nog finna oss i att det inte sitter en liten svensk inuti varje utlänning och väntar på att få hoppa ut när de nåtts av vår upplysning.