Dumma mej

Vadan denna självspäkning? Har jag lyckats hyra in en presumtiv terrorist som hantlangare till svart betalning? Har jag som partiledare offentligt meddelat att jag aldrig i livet kommer försöka komma överens med den av de två läger jag skulle kunna förhandla med, och därmed givit mig själv minimalt handlingsutrymme? Nej, inget så katastrofalt. Det jag gjort är att jag en gång i tiden här på bloggen gick ut med att det nog var dags för mig att rösta rött. Förvisso har sossarna en politik jag tycker är helt fel vad gäller skatter, migration, skola och vård - men de har i alla fall, till skillnad från alternativen, visst förtroende vad gäller att styra landet. Bättre att skutan går lite åt fel håll än att den driver vind för våg. Efter att sossarna nu lyckats styras av MP och C att återigen ge helt fel signaler till världens migranter får jag inse att jag lurat mig själv. Den siste kompetente sossen gick hem och släckte lyset för länge sedan.

Sen har jag dessutom hyllat vår kulturminister. Dumma mej.


Men nu är det dags att vända blad, och se framåt. Se det positiva i tillvaron. Var ska man då börja, om inte med Håkan Juholt:

Mannen, myten, mustaschen. Den gudabenådade talaren som fick både damer och herrar att kasta upp trosorna på scenen under S-kongressen, men som sen visade sig vara en lite för vidlyftig talare för att passa som S-ledare. Nu har Juholt börjat skina som ambassadör på Island. Tur att han hamnade på Island, hade han blivit ambassadör i Saudiarabien hade nog hela arabvärlden utropat Jihad emot Sverige efter att Juholt efter ett par avec börjat dra Muhammedskämt med värdarna. Alla människor har inte glimten i ögat. Men på Island passar Juholt som surhaj och Svarta Döden.

Juholt ska öppna turistbyrå i ambassaden. Juholt ska ut bland vanligt folk och marknadsföra Sverige, istället för att sitta på residenset och smutta franska viner med de andra ambassadörerna. Bra jobbat, Håkan!


En annan dagsaktuell nyhet gör mig velig. Jag vet inte riktigt om jag skall fnissa högt, skaka på huvudet eller ha medkänsla med offret. Som ni kanske hört innan, så har terroristen Akilov tydligen varit på Gotland och jobbat på den gård som Özz Nujen, hans syster och systerns make äger. Förvisso ett par år innan han utförde sitt terrordåd, så ingen försöker väl på allvar hävda att familjen Nujen är medvetna terrorismsponsorer - men uppgifter om svartjobb, i samband med en kändis, en asyladvokat och en ökänd terrorist, gör att journalister vädrar blod. Och undrar vad Nujen visste om svartjobb på den fastighet han äger.

Intervjun har Nujen själv spelat in med eget kamerateam, och valt att publicera för att såga Janne Josefsson. Jag undrar i vilken utsträckning Nujen är "galen och omgiven av dåliga rådgivare"?


En del har hävdat att Nujen här kommer till sin fördel, eftersom det är Nujen som pratar och Josefsson som blek i synen mest sitter och talar tyst och blir avbruten. Dock har de inte tänkt på vem det är som intervjuas. När Josefsson intervjuar något anonymt nät-troll eller en känd Sverigedemokrat, då kan Josefsson köra skjutjärnsjournalist-stilen och köra över intervjuoffret. Men när det är en omtyckt kändis som intervjuas, då krävs taktiken att ge den intervjuade så mycket rep att de hänger sig själva. Att visa upp intervjuoffret som en odräglig tölp som beter sig illa mot den stackars blide intervjuaren.

Jag har aldrig sett någon av Nujens shower, men är han lika rolig på scenen som här så kommer jag bli stamkund. Nujen går ut stenhårt, och gör sitt bästa att vara den som sköter utfrågningen. Han tystar varenda fråga Josefsson har, och upprepar i det oändliga, högt och påstridigt, att han inte har något med renoveringarna att göra, att han litar på sin svåger som sagt att allt är koscher, och att Josefsson skall fråga svågern, eftersom "I know nothing". Om Nujen avsiktligt gått in i situationen för att få mig att tycka att han är en otrevlig typ som har något att dölja - ja, då lyckas han.

Om jag ägde ett sommarhus ihop med mina släktingar, och de fick för sig att dra igång miljonrenoveringar, nog sjutton skulle jag börja prata med dem innan arbetet kom igång. Vad skall göras, har ni tagit in bra anbud, är det vitt arbete, är det kompetenta arbetare, och hur slår det på mig?

Om det sedan fullständigt skiter sig, och det visar sig att vi anlitat Behring Breivik som plattläggare och Josefsson börjar snoka i buskagen utanför mitt hus, skulle jag omedelbart ringt mina släktingar och krävt papperen på bordet. Som husägare är jag ansvarig. Jag skulle krävt att få se dokumentation på vad som gjorts, och hur betalningar skett, och sedan visat detta för Josefsson när han knackar på.

Att Nujen säger sig intet veta, och intet vilja veta, påminner mig om en vanlig fras i filmer med amerikanska presidenter: "plausible deniability".

Jag hoppas den här showen går ett tag till.