Statens reträtt

Får man göra lite reklam? Klart jag får, det här är mitt utrymme. Jag är ofta lite sent ute. När jag till slut kom till skott och började prenumerera på Magasinet Neo, så lades det ned efter några nummer. Som tröst blev jag överflyttad till Axess, och fick då lite blandat godis.

Tillgång till Axess TV. En kanal jag en gång följde med glädje, då den är fylld av de kulturella inslag som svensk public service borde ha, och totalt melodifestival- och sportfri. Sen blev den betalkanal, och snål som jag är har jag bara gratisutbudet via husets takantenn. Svensk TV tittar jag nästan aldrig på, men tack och lov bor jag så pass lägligt att antennen plockar in dansk TV. Skillnaden mellan svensk och dansk TV är stor. Till exempel säger de sällan "røv" på svensk TV. Vi som var unga på 70-talet kan även glädjas åt att emellanåt se Ole Søltoft dyka upp i vanliga filmer.

Vem vid sina sinnens fulla bruk vill sitta och se Gösta Ekman fjanta runt i Jönsson-ligan:

 

När man istället kan njuta av Ove Sprogøe i Olsen-banden:

Sen är det ju damerna också. I Danmark har de Lone Hertz, Ghita Nörby och Marlene Schwartz:

 

I de filmer som visas på svensk TV har vi Julia Caesar och Hjördis Pettersson:

 

 

 Fast det där var kanske inte helt rättvist, vi i Sverige får ju emellanåt även vila ögonen (och öronen) på allas vår Sickan:



På den sista bilden kom det med lite ögonfröjd för damerna också. Även där är det fördel Danmark, där har flickorna Dirch Passer att glädjas åt medan vi får nöja oss med Elof Ahrle:

 

 

Eh, nej, nu blev det fel. Jag skulle visst slutat medan det gick bra. Dags att lämna tv-tramset. Slutklämmen där: det finns bättre än svensk TV. Den dagen jag inte är tvungen att betala licensavgift längre lär jag sluta, omedelbums. Det ledsamma är att det rent tekniskt är så enkelt att fixa - bara att lägga SVT som betalkanaler. Så kan den som vill se på SVT betala för det, och vi som vill se danska lystspil göra det istället. Eller norska repriser av Fleksnes, om man bor norröver.

 

 



Jag fick också en prenumeration på Axess magasin. En tidning proppfull med artiklar som passar en surkonservativ gamling med värderingar från 50-talet. Månadens nummer handlar om statens reträtt. Hur staten drar sig tillbaka från bibliotek och badhus, och lämnar arenan fri för slödder och böss. Hur det offentliga försvinner från glesbygden, just i det ögonblick när vi börjar fylla upp den med asylsökande som behöver massivt med offentliga insatser.

Är allt statens fel? På ett vis är det civilsamhällets fel. Civilsamhället, vi alla, drar oss tillbaka. Till viss del med full avsikt: Tittar vi på gamla svartvita filmer, så är de fulla av scener där busen antastar en flicka på dansbanan och får ett par rejäla proppar av hjälten. Sådant kallar vi nuförtiden misshandel, våld skall utövas av polis om alls. Men i ett läge när det bara finns två fjärdingsmän i Norrlands län, så lär de flesta dansbanor bli rätt kaotiska tillställningar. Om polisen skall utöva sitt våldsmonopol, så krävs att polisen är synlig och på plats. Inte att polisen inte vågar gå in på öppen plats för att riskera att provocera drägget. Två trender går åt fel håll: polisen drar sig tillbaka från glesbygden och förorten, och asylinvandringen pumpar in mängder av nya människor där.

Civilsamhället drar sig också undan oavsiktligt. Eller, i alla fall, oönskat. Se på skolorna, till exempel, där elever får bete sig hur som helst och det enda som händer är att de lärare som vågar protestera blir tagna i örat.

Aha, så det är skolans fel!? Nja. Ungdjävlarna skall lära sig hut och hyfs hemma! Allt börjar i hemmet. Dock misstänker jag att de ynglingar som växer upp i en invandrarfamilj, eller kommer hit i skolåldern, har en tämligen strikt uppfostran hemifrån, där de lärt sig att uppstudsighet gentemot vuxna raskt resulterar i några hårda örfilar, och mer av varan om de inte bättrar sig. När de sedan kommer till den svenska skolan, måste kulturkrocken vara total. Ingen säger ifrån, ingen gör något. Allt är tydligen tillåtet!

Så jo, skolan har ett ansvar. Ansvaret att konsekvent visa barnen att det de (förhoppningsvis) lärt sig hemma gäller även i skolan, och att den som bryter emot reglerna raskt tas omhand. Där ser jag att det ofta brister idag. Är det mesiga lagar, fega rektorer eller lata lärare som är problemet? Alla har vi nog vår favorit att peka finger på. I vart fall verkar det som det man mest effektivt lär sig i skolan idag är att man får bete sig hur fan man vill. Vilket man sedan tar med sig in på bibliotek och badhus.

Trenden måste brytas. Jag tror inte det är polis som behövs, utan vuxna som från början säger ifrån och agerar konsekvent. För det första: lagar som tillåter vuxna att göra rimliga ingripanden, som att ta ett saftigt tag i den som missköter sig och dra dem därifrån. Sedan rektorer, chefer för bussbolag, ansvariga för simhallar osv som tydligt pekar och visar vad som gäller: ordning muss sein. Att de anställda är ansvariga för att ordning råder, och att det kommer uppskattas uppifrån när de säger ifrån, och att det absolut inte kommer uppskattas när rapporter kommer om att de ser mellan fingrarna på buset.


Men är det ett problem att den statliga servicen och arbetstillfällena försvinner från glesbygden? Jag är en sån där marknadsfrälst typ, som tycker att fria företag i konkurrens ofta lyckas hitta och tillfredsställa människors behov bättre än staten. Att Nokia och Samsung gör bättre telefoner än Televerket, till exempel. Att postkontoret här i byn försvann gjorde mig bara glad, lokala matbutiken och bensinstationen har både bättre öppettider och bättre bemötande än de gamla posttanterna.

Jo, viss service är bra om staten tillhandahåller. Jag tar hellre en länsman som plockad ur en Åsa-Nisse-film än ser byns begåvningsreserv bilda en lokalavdelning av Soldiers of Odin, Fatta Noll Man, AFA-Skåne eller vad nu det lokala gardet skulle komma att heta.

Som månadens magasin visar, så verkar också omflyttningen av statlig personal inte vara från landsbygden till Stockholm, utan från de små nedläggningsorterna till de lite mindre små "central"-orterna. Varför inte låta vart verk välja en pytteort och centralisera verksamheten dit?

Dock verkar det ju, enligt magasinet, som om civilminister Shekarabi har gjort lite åt det där sista: ruskat fram lite direktiv åt de statliga verken som gör att de värsta neddragningarna i glesbygden nu bromsas. Och det är en trevlig knorr: vi har en minister i Löfvens regering som åstadkommit något. Något positivt, alltså. Låt oss utropa en skål för Shekarabi, och hoppas att han levererar mer framöver.

Om nu någon tyckte det där var lite ironiskt och elakt, med en vass udd riktad vänsterut - alls inte. Medaljskörden i Reinfeldts andra ministär var minst lika blek. Många är de statsråd som då borde fått passivitetsvarning. Vi får väl minnas att det var alliansen som lyckades nedrusta försvaret och avskaffa beredskapspoliserna. Handlingskraftigt, förvisso, men knappast på rätt väg.

Vi har en tung sten att rulla uppåt framöver. Men i alla fall lite trevlig läsning på vägen.

Bah - humbug!

Titelns fras kommer från Dickens "A Christmas Carol". Den skall vi raskt lämna därhän. Viss koppling finns dock till texten, vi återkommer därtill.

För att börja med "humbug":

I gårdagens tidning kunde vi läsa om hur svenska forskare sågar den rapport som Försvarshögskolan skrev 2009 om hur islamismen sprids i Rosengård. Rapportens författare, Magnus Ranstorp, svarar idag. Hans tes är att vänstermuppar förklädda till forskare sedan länge blundat med bägge ögonen och gjort sitt bästa för att förneka alla problem/utmaningar som skulle kunna ha med Islam att göra.

Va, svenska forskare med Mao-glasögon, kan det vara så illa? Jodå, läs även dagens ledarsida, där ledarskribenten Bredberg berättar om hur hans svåger, Aje Carlbom, skrev en liknande rapport 2003, till skillnad från Ranstorps rapport ett riktigt forskningsarbete, men att även detta togs emot tämligen kallt av islamforskarna. Det man kan undra lite över, förutom forskarna, är Sydsvenskans ledarsida: om ni nu har så nära band till forskare som vet läget, var har er islamistkritik varit det senaste decenniet? Rädda för att gynna SD?

Sen kan vi spä på med att i tidskriften Kvartal lyssna på en psykiatriprofessor som berättar om den ovetenskapliga vänstervridningen inom hans eget fält.

Humbug är sannerligen inte att ta i i överkant. Tyvärr lever 68-vågens antifaktavåg kvar i flera humaniorafält, vilket gör det väldigt svårt att i debatter använda argumentet "forskning visar att...". Risken är att det bara är någons ideologiska insikter eller "analys" man vidarebefordrar. Dags att rensa ut och börja om från början. Att gå till den internationella forskningen hjälper heller inte alltid; skolforskning i både USA och Storbritannien verkar lika politiserad.


Sen kommer vi till bah. Bah-Kuhnke, alltså. Efter Kaplans gråvargs-fadäs verkar alla miljöpartister som har ett par hjärnceller kvar efter att ha stått och målat båten med giftfärger vilja distansera sig lite lagom från Kaplan, utifall att Löfven skrider till handling (osannolikt, förvisso, men vem vet). Bah-Kuhnke hävdar:

"Jag tycker det är ytterst olämpligt att vi statsråd finns i sammanhang där extremister också finns."

Ok. Då vet vi. Att bli inbjuden till samma middag som en extremist, och snällt sitta kvar på denna middag, en bit bort från den däringa extremisten, det är fult.

Men att ta en selfie med extremister, då?

Bah!

Kaplan och gråvargarna

När jag nås av nyheten att vår bostadsminister, islamist-diggaren Mehmet Kaplan, varit på middag med en representant för de fascistiska gråvargarna, kommer jag direkt att tänka på den här boken som jag läst för mina barn en gång i tiden:

 

Så mysigt såg de ut att ha det på middagen.

 

Är det då något att bli upprörd över, att en minister sitter och smörjer kråset med fascister? Att luncha med kommunister brukar inte leda till särskilt mycket uppståndelse. Var hör vi, utanför oss surkonservativa bloggare, uppståndelsen när en minister hälsar på Sven Wollter eller Pia Sundhage, för att ta två människor som hyllar terrorn och massmorden?

 

Fascist, förresten, alla är väl fascister nuförtiden enligt Arnstadts definitioner? Nja, här verkar det faktiskt ha rört sig om den äkta varan, dessutom den som inte bara står på torget och skriker "död! död! död!" utan gärna tar till våld.

 

Det är lätt att konstatera att det här är vad vi får med mångkulturen och globaliseringen. Sverige är ett extremt land. Om vi till Sverige endast fick bjuda in och samtala med människor som är genuscertifierade, HBTQ-sanerade och med en svensk syn på jämställdhet, barnuppfostran och hur man snabbast slänger in sina föräldrar på hemmet, ja då skulle umgängeskretsen raskt bli begränsad. Kanske vi kunde hitta ett hundratal saudier att prata med, eller ett halvdussin somalier. Stämningen skulle bli lika munter som på föreningen eremiternas årsmöte. Här hittar vi nog en bra anledning till att figurer som Rashid Musa finner det vara så obekvämt att tvingas ta avstånd från de satans mördarna: vid nästa försök att resa runt i arabvärlden, eller bjuda in folk från arabvärlden, skulle väldigt många dörrar vara stängda ifall hans uttalande spridits utomlands av någon illvillig typ, eftersom de flesta antingen själva sympatiserar med IS eller känner eller är beroende av någon som sympatiserar med IS. Att umgås med en svensk mellanmjölksmuslim är knappast meriterande i muslimska brödraskapets kretsar.

 

Själv tyckte jag en gång i tiden att Marcus Birro gjorde helt rätt som åt lunch med några sverigedemokrater; om mina lokala SD- eller V-representanter ringde upp mig för lite lugnt politiksnack skulle jag gärna hänga på. Det är utvecklande att prata med de som inte tycker som en själv.

 

Jag tycker även att åsiktskorridoren skall breddas. Det skall vara helt OK att vara total abortmotståndare, tycka kvinnans plats är i hemmet, att alla män våldtar alltid, eller att Pol Pot är arbetarens vän. Ja, till och med att den svenska, kurdiska eller turkiska nationen och dess särdrag är värd att bevara. De som har dessa åsikter skall inte sparkas från lärarjobb eller frysas ut ur vänkretsen. Vi som till äventyrs inte delar alla dessa åsikter, eller några av dem, får nöja oss med att argumentera.

 

 

Åter till Kaplan. Skall han sparkas? Ja! Eftersom han är en usel bostadsminister, som inte ens lyckats få igång en byggfutt.

 

Skall han sparkas för att han umgås med fascister? Det anser jag är en sak för miljöpartiets ledning. Anser de att det är förenligt med partiets "värdegrund" att umgås med äkta, våldsbenägna fascister utan att högt och offentligt visa sin avsky? De kan ju fundera på hur länge Kaplan hade fått sitta kvar i SD.

 

Japp, Kaplan är lite speciell jämfört med de lärare och författare jag pratat om innan. Kaplan har inte som arbetsuppgift att syssla med saker där han kan skjuta fascismen i bakgrunden, för att sedan ägna sig åt politiken på fritiden. Han är yrkespolitiker. Är det någonstans vi inte vill ha fascister eller kommunister, så är det i våra politiska församlingar.

Vi väljare får ge vår dom 2018. Vill vi ha ett brunt parti i riksdagen?

Bostadsbristen är löst!

Den här gången är det inte jag som kommer med något tokigt förslag, utan allas vår finansminister. I samband med att budgeten släpps har hon skaffat sig en analys: vi går mot bättre tider. Invandringen, som nu kostar hundratalet miljarder per år, kommer snart gå med vinst. Det är bara en sak som krävs:

Att de som anländer får jobb och börjar betala skatt. Då ordnar sig allt.


Ganska smart tänkt, så löser vi det mesta. Bostadsbristen till exempel. Se på alla de unga som idag står i årslånga köer till hyreslägenhet, och inte har pengarna till en bostadsrätt. Följer vi finansministerns recept fixar det sig. Det är bara för dessa unga att köpa en villa, med lånade pengar. För på varje villatomt ligger flera kubikmeter jord och bara väntar på att det skall hända.

Om vi bara ser till att göra om jorden till guld. Då ordnar sig allt.

Då har de svårt skuldsatta villaköparna råd att omedelbart lösa lånen och slänga över en fet bunt kontanter, eller likt Joakim von Anka en säck guld, till en byggfirma och uppföra tre nya hus. Varpå tre nya mambos kan köpa hus, göra om jordet till guld och bygga nya hus. Och så vidare. Likt Löfvens geometriska ökningstakt på ministrarnas jobbskapande åtgärder kommer detta ta fart så raskt att Sverige snart är fullbebyggt, och vi har de bostäder som krävs för att ta emot världens miljarder fattiga.

Att det var så enkelt.

Ja, allt är enkelt om man hoppar över detaljerna. Detaljer som att alkemi inte funkar. Detaljer som att det inte går att skaffa fram mängder av jobb för outbildade på en genomreglerad arbets-"marknad". Detaljer som att även om vi införde skoputsarjobb så blir det inte mycket skatt på en skoputsarlön. Detaljer som att massiva utbildningsinsatser kräver massiv rekrytering av lärare i ett läge när lärarbristen är skriande.

Upp till kamp för olikheten!

Jag filosoferade häromdagen lite om orsakerna till den svenska skolans förfall, och kom bland annat in på devisen "alla ska med", vilket ofta landar i att de klokaste blir uttråkade och de minst kloka chanslösa.

Sen läser jag detta: En högskola i min gamla universitetsstad, Linköping, har har haft separata klasser för de som är intresserade av naturvetenskap. Nu skall dessa extra-intresserade elever visst delas ut bland övriga klasser, för att där fungera som dragarbarn.

Det som förvånar mig är inte att personal i ledande ställning i skolan ser problem med att elever blir för duktiga. Det är jag van vid. Det som gör mig riktigt förvånad är att klasser för teoretiskt hugade barn överhuvud taget existerar på högstadiet. Ja, jag vet sedan tidigare att spetsutbildningar i matematik och fysik finns på gymnasienivå, glest utspridda på de universitetsorter där eleverna kan få kontakt med välutbildade och intresserade lärare. Men att det finns även på högstadiet ger mig hopp.

Förutom dessa klasser för NO-intresserade barn har samma skola även sedan tidigare en spetsutbildning i naturvetenskap - en utbildning där intagningsprov försäkrar att bara de duktiga kommer in, en utbildning där man håller högre tempo och läser mer än i andra klasser. En utbildning som kommer leva vidare.

Jag är förbluffad att inte sossarna i staden marscherat ut med facklor och högafflar och jämnat skolan med marken. Att de som gillar att sparka boll eller hoppa häst skall få ägna sig åt sina fritidssysslor i specialklasser är allmänt accepterat - men att man skulle få ägna sig åt extra teoretiska studier i skolan!? Nej, fy!

Så låt oss glädjas över att denna utbildning finns.


Så till nästa tanke: varför skall dessa utbildningar bara finnas på några få universitetsorter, och då antagligen med de flesta platserna besatta av barn till välutbildade medelålders vita män? Varför har vi inte klasser i varenda högstadieskola där eleverna får lära sig mer om de klarar, oavsett om ämnet är matematik, svenska eller hemkunskap? Varför får inte de i Rosengård som vill utbilda sig till läkare och jurister gå i en klass med skolans skickligaste lärare och utan kaosskapande drägg - varför är dessa elever tvungna att pendla in till de fina skolorna i innerstaden för att få samma chanser?

Jag kan tänka mig några anledningar:

1. Enhetsskolan. Nivellering och likriktning, främst åsiktsmässigt (värdegrund, smaka på det ordet), är enhetsskolans syfte. Det slår över även i ämnesutlärningen. Dagens genomsocialistiska DDR-influerade skolpolitiker, skolledare och lärare vill helt enkelt att alla skall stöpas i samma mall. Ingen skall få gå före. Endast i en liten by i Gallien, förlåt, Östergötland, lever motståndet kvar.
2. Det ojämna lärarmaterialet. Även om man vill starta en elitklass i matematik i Åmål, var hittar man den lärare som skall undervisa? På många skolor finns det inte lärare som kan matematik själva, i alla fall inte så många att de räcker till alla klasserna. Så var det i alla fall när min äldste grabb läste på högstadiet i vår by. Som tur var ligger universitetsstaden bara nån mil bort, så några elever fick faktiskt läsa lite gymnasiematematik precis som barnen i Linköping.

Jag vill se mer av Linköpingsmodellen. Fler lärare och elever som kan utnyttja sina förmågor. Nog borde det väl på varje skola finnas någon lärare som är bra på matematik eller engelska och kan undervisa de som kräver intellektuell utmaning, och någon lärare som behärskar de pedagogiska knep som krävs för att få de omotiverade att sitta i bänken och lyssna (jajamen! katederundervisning!)?

Jag gillar olika, och att vi skall få vara olika. Om ändå de som bestämde i skolan gjorde det också.

PISA-raset: bögarnas fel?

En självförhärligande inledning

Det går, som in säkert vet, utför med svenska skolan. Alla har vi våra käpphästar att rycka fram: invandring, sosseriet, rasismen, friskolorna, frimicklarna, ja säkert till och med bögarna.

Häromveckan släpptes en undersökning från Skolverket som visade att invandringen hade en viktig roll i skolans utförsbacke. Är frågan därmed avgjord?

Nej. Invandringen verkar vara en delförklaring, men inte enda orsaken.

För att bredda perspektiven tänkte jag titta lite på debatten utomlands. Jag är expert på det brittiska skolsystemet. Jag har nämligen som ung läst böckerna om den engelske skolpojken Bill:

Inte nog med det, jag följde även de Geers berättelser om en ung svensk gosses äventyr på internatskola:

Till detta kan läggas att jag hade många tillfällen att diskutera med och observera mina brittiska kusiner. Jag var själv på besök hos dem en sommar, och fick då tillfälle att gå på en skola i närheten. Där fick jag lära mig väsentligheter som att spela kricket och äta Marmite. Jag får dock notera att skolan på den tiden inte rankades som landets 11:e bästa skola; på den tiden var det en experimentskola med många invandrare och vad som idag kallas "utmaningar". Men samtidigt en skola där en ung gosse från lilla Trollhättan kunde tycka att disciplinen var föredömlig med svenska mått mätt. Den som spottade ut snus framför en brittisk lärare hade fått sina fiskar varma.

Mina kusiner gick inte på denna skola. Farbror Roger var hög tjänsteman i staten med dithörande hög lön  (jodå, han har jobbat med Margaret Thatcher - gissa om jag är avundsjuk), så de gick i fina privatskolor. Privat som i dyra terminsavgifter, friskolor fanns inte på den tiden. Skoluniformer, könsseparerade skolor, kadaverdisciplin - allt sånt där som är oerhört fult i Sverige är för mig rätt naturligt.

Sen läser jag en hel del brittiska skolbloggare. Jajamen, hatsajterna. De där som är kritiska emot den rådande ordningen och vågar skriva om det.

Så klart gubben är expert.

Men vad är det som är fel med skolan då?

Som sagt, alla har vi våra käpphästar. Jag tänkte gå igenom några av dem.

Enhetsskolan

När jag pratar med människor ur den äldre generationen, drömmer de sig ofta tillbaks till realskolans dagar. En skola där kunskapskrav och disciplin satt i högsätet, och man slapp flummerier och trams. En skola med rejäla resurser för eliten.

Jag tror inte vi kan gå tillbaka till realskolan. Förr i tiden var högre utbildning reserverat för de med pengar. Min farfar, oäkta son till en piga i Dalsland, kunde läsa vidare endast tack vare rika sponsorer från trakten. Till det samhället vill vi väl inte?

Så en skola för alla är bra. Men måste det vara exakt samma skola för alla? Vi är alla olika. En del är kvicktänkta, en del tröga. En del har mycket ork, en del knappt någon alls. Låt oss gilla olika, och acceptera att olika talanger kräva olika bemötande.

Kunskapsföraktet

Jag brukar hävda att den som gått lärarhögskolan bör vara förbjuden att undervisa innan de avprogrammerats. Ungefär som de präster som läst teologi på universitetet. Det lärs ut så mycket nonsens. Källa på det? Min mor, som drog många mustiga anekdoter när hon i vuxen ålder efter decennier av lärarjobb tvingades gå utbildning för att få formell lärarkompetens.

En av de skadliga idéerna är att det där med fakta inte är så viktigt, att det går att googla istället. Att det är viktigare att lära sig kritiskt tänkande och skaffa sig en analys istället. Trams! Är det något jag minns från min forskartid så är det att fakta redan måste finnas i huvudet för att man skall kunna kombinera dem, vrida och vända på dem och komma fram till något intressant.

Det känns emellanåt som om det är fult att vara duktig. Förvisso inte i idrott eller musik, där finns specialgymnasier eller separata linjer i varenda kommun. Men om man är duktig i matematik och vill förkovra sig: fy! Tack och lov har tabut luckrats upp en aning, vår kommun får nu till och med en spetsutbildning i matematik på gymnasiet, men situationen för hugade läshuvuden runtom i landet är ändå rätt dyster.

Uppvärdera kunskapen! Uppmuntra elever att gå utöver läroplanens futtiga mål!

Den disciplinära upplösningen

Här ser jag en stor del av förklaringen till den svenska skolans fall. Läs i denna engelska skolblogg om hur det borde vara i ett klassrum. Tänk er sen in i dagens svenska klassrum, där elever springer omkring hur som helst och inga tillsägningar tillåts.

Barn behöver fasta, förutsägbara vuxna. När läraren säger att en uppgift skall vara inlämnad på fredag, och halva klassen sedan lämnar in uppgiften veckan därpå utan efterräkningar, vad lär sig då de ambitiösa eleverna för läxa? När de som stör lektionerna får fortsätta göra de år in och år ut, finns det någon som lär sig något överhuvudtaget?

DDR-skolan

Ja, ni vet väl att den svenska enhetsskolan hämtade mycket inspiration från DDR? Tyvärr fel sorts inspiration, det hade varit trevligt om den östtyska vurmen för ordning, reda och disciplin hade färgat av sig istället för dess intresse för ideologisk fostran och värdegrund.

Nej, jag tror inte den kommunistiska infiltrationen har haft någon större åverkan. Förvisso gav den en totalt felaktig bild av DDR-diktaturen åt generationer av svenska ungdomar,  men de värsta dårskaperna skedde oberoende av den socialistiska vurmen.

Betygens frånvaro

Betygen är en evig tvistefråga. Jag är för betyg, så ofta och så tidigt som möjligt. Jag är mättekniker, och lever efter devisen "att mäta är att veta". Den som anser att det är nyttigt för elever att inte veta hur de ligger till får gärna förklara varför.

Mängdläran

Jajamen, jag är en av de som fick genomlida "Hej Matematik".

Boken som med unioner och intersektioner skulle revolutionera matematikundervisningen. Nej, liksom Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" har den nog inte gjort särskilt stort intryck, förutom i det kollektiva minnet av generationen som utsattes för den. En fluga som kom och snabbt försvann.

Alla ska med

Jag finner ett inlägg på Bodil's Blog tänkvärt. Att det är viktigare att låta alla elever springa på i den takt de mäktar med, än att se till att alla springer lika fort eller långt. På min tid fanns det allmän och särskild klass i matematik och språk, det är borta nu. Med följd att de begåvade sitter och viker papperssvalor och de obegåvade sliter sitt hår. Eller lever rövare.

Rektorerna

Jodå. Som Gunilla Thorslund skriver på Det Goda Samhället, så är nog rektorerna en stor del av problemet. Jag har sett många svaga rektorer i mina barns skolor, rektorer som verkar tillsatta av kommunen med enda uppgift att hålla budget, rektorer tämligen obevandrade och ointresserade av vare sig ledarskap eller sina lärares utveckling och framtid. Ett tag plockades det in mycket rektorer från barnomsorgen, jag antar att de hade låga löner; uttrycket "blöjrektor" myntades.

Jag rekommenderar även de som gillar att skratta att läsa igenom "The Sh*t Head" (avsiktlig särskrivning) av bloggaren View from the Bottom.

Vi måste få rektorer som är ledare. Rektorer som vågar sätta gränser för elever och lärare. Rektorer som klarar av att stötta och styra upp. Anställ en ekonom för att hålla budget, en sekreterare för att svara på mail, och låt rektor vara rektor. Oavsett om han heter Anders eller ej.

Lärarna

Det är inte så många som vill bli lärare nuförtiden. Inte så svårt att förstå, förvisso: låga löner, usla chefer, inga karriärvägar, oregerliga ungar. När vem som helst kommer in, blir lärarkvaliteten därefter. Det som klagas på i artikeln har även jag märkt hos mina barns lärare. Det är sällan de klarar sig utan särskrivningar i veckobreven.

Utan bra lärare, med både förmågan och viljan att lära ut grunderna, kommer vi ingenstans. Detta är det första och viktigaste vi måste vända på. Dags för ett batteri åtgärder:

• Återinför sommarloven. Dessa har naggats på med planeringsveckor och annat skräp. Låt lärarna ha denna morot kvar.
• Återinför frihet under ansvar. Lärare skall inte tvingas till kontorstid samtidigt som näringslivet går emot flextid.
• Höj lönerna för bra lärare - de som kan väcka elevernas intresse, de som kan hålla tyst i klassen, de som kan banka in fakta och kunskaper. De dåliga lärarna däremot ska inte ha hög lön. Helst skall de ut ur skolan.
• Satsa på fortbildning.

Visst, det kostar pengar. Men hellre en bra skola än en ny simhall i kommunen. Rösta bort de politiker som inte satsar på skolan!

Friskolorna

Har friskolorna och det fria skolvalet orsakat ojämlikhet och förfall? Nej, jag tycker inte det. Jag är inte jämlikhetsfantast, i alla fall inte på det viset där det är bättre att alla får det lika dåligt än att några får det bättre. Visst, det viktigaste är, som vänstern säger, att man inte ska behöva välja skola för att få en vettig utbildning. Men den vettiga utbildningen åstadkommer man inte genom att tvinga alla genom samma mall. Förbättringar åstadkoms genom att några får gå före och pröva olika idéer: behövs skolbibliotek i vår digitala värld, kan annorlunda pedagogik från Italien, USA eller DDR ge bättre resultat, och så vidare. Genom att vi har alternativ, och föräldrar fritt kan välja mellan dessa, har vi möjligheter att lära oss saker som i förlängningen kan komma alla till dels.

Så jag hävdar att utan friskolorna hade det sett ännu jävligare ut i skolan.

Felaktiga näringslivsparalleller

Jag hör emellanåt (vänsterifrån?) att de driftsformer och tankar ifrån näringslivet som introducerats i skolans värld är en orsak till eländet. Att de inte passar i skolan, som ju inte är till för att pressa ut mängder med likformade prylar från ett löpande band (även om jag misstänker att just det är syftet med den moderna, värdegrundsbaserade skolan - alla ska gå ut marinerade i samma ideologi som de som styr).

Jag tror, liksom bloggaren The Quirky Teacher, att de har fel. Vi behöver mer näringslivsinspiration. Privata företag tenderar att skala bort onödiga aktiviteter och de anställda som utför dem, medan offentliga monopol sväller i all oändlighet. Är det något våra friskolor visat, så är det att utbildning kan utföras billigare. Sen krävs regleringar. Det skall inte vara möjligt att ge glädjebetyg.

Invandringen

Jodå, visst har invandringen en negativ inverkan på skolan. Klart att det inte blir mycket till undervisning när nästan ingen i klassen förstår undervisningsspråket, eller när flera i klassen slängs in mitt i grundskolan utan att ha läst något av grunderna - utantillrabbling av Koranen är tyvärr inget som ingår i läroplanen.

Alla "utmaningar" jag tagit upp ovan gäller dock fullt ut i helsvenska skolor , även i Limhamn och Östermalm. Utan invandring hade skolan ändå legat pyrt till. Men visst, låt mig dra en enkel parallell med ett seglingsrace. I ett läge där seglen hänger i trasor, skrovet är fullt av sjötulpaner och konkurrenterna räcker lång näsa medan de raskt passerar så är det inte en god idé att slänga ut ett drivankare för att ytterligare sänka farten. Det är istället dags att gå i depå för att få ordning på materialet.

Jag har en del förslag, faktiskt:

• Håll gränsen. Han hade rätt, han Fälldin. Faktiskt har centerpartiet även rätt idag: det viktiga är inte att få stopp på invandringen, utan att få igång integrationen. Men just nu har vi inte integrationen igång, och inga förslag inom synhåll. Alltså stoppar vi invandringen, tills dess att någon lyckats tjuvstarta integrationsmotorn.
• Separata skolor. Den som invandrar i skolåldern, och saknar förutsättningar att gå i svensk skola (kan ej språket, kan ej läsa/skriva överhuvudtaget, har läst helt andra ämnen än vi svenskar, osv) skall sättas i en helt separat skola med andra barn i samma utvecklingsfas. När/om de sedan kommit upp i fart så kan de flytta över. Ungefär som när man fasar in en generator på elnätet. Jag kan tänka mig att en del undervisning sker på engelska eller arabiska i dessa skolor, för att eleverna skall lära sig matte/SO/värdegrund under tiden de lär sig svenska.
• Disciplin från början. Jag misstänker att många invandrarelever kommer från samhällen där  kadaverdisciplin råder. När de sedan stöter på den vaga, kravlösa svenska skolan blir det som när av alkoholmonopolet fostrade tonåringar åker på semesterresa till Kos. En fast, krävande skola kommer bli till glädje för både svenskar och invandrade. (Fick just en idé. Kan vi stävja arbetslösheten bland invandrare genom att anställa en ilsken afghansk bergskrigare att hålla ordning i varje skola? Han kan få ta med sitt gevär.)

Sammanfattning

Det verkar som om många käpphästar blir till ett helt ryttarkompani av saker som behöver fixas i skolan. Som Björklund påpekade en gång i tiden så är skolan en rejäl atlantångare att vända på. En generation av indoktrinerade lärare skall skickas i pension, en ny skall tillkomma. Ordning och reda och faktakunskaper måste reclaimas. Bara att spotta i nävarna och sätta igång.

Men bögarna, då?

Nej, jag tror inte bögarna har någon större inverkan på skolan. Däremot fick jag en tankeställare häromdagen när jag läste en bok av SF-mästaren Jack Vance, om hur mystiska varelser från en knappt förnimbar dimension satte sig på människors ryggar, invaderade deras hjärnor och styrde deras tankar.

Där har vi svaret. Äntligen vet vi var flummeriets och identitetspolitikens idiotier kommer ifrån.

 

Ord och handling

Så här strax efter nya terrordåd är det brukligt att inte försöka använda attentatet till att slå på sina politiska motståndare, utan istället ta tillfället i akt att säga några välmenande ord om hur fel det är att ha ihjäl oskyldiga människor. Dags att bryta emot den normen.

Jag ser de som uttalar sig väldigt vackert, men sedan gör väldigt lite. Några exempel:

Stefan Löfven

På en presskonferens går han ut hårt emot terrorn.

"Vi kommer att gör allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här."

Jag hoppas verkligen inte att han menar det. I "allt som krävs" ryms polisstaten. Nej, jag tror inte Löfven kommer avskaffa demokratin för att förhindra nya terrordåd (för ni minns väl att detta redan har hänt här?). Jag tror Löfven kommer göra väldigt lite. Den som varit inne hos Westerholm minns nog att Löfven hittills har gjort väldigt lite: passlagarna har fördröjts, gränsen lämnats öppen, kriminalisering av IS-resenärer ser vi oss fortfarande i himlen efter. Detta samtidigt som ministrar fixar selfies med islamister:

Löfven lovar även konkret action framöver:

"Om Belgien begär hjälp kommer vi självklart att bistå på lämpligt sätt"

Visst. Tror han vi går på den lätte? När Frankrike begärde hjälp senast, vad fick de då? En bunt jägarsoldater? Ett tiotal JAS-plan för att jämna IS-fästena med marken? Nej, ett Herkules-plan till Mali. Vad kommer belgarna att få - ett lager av kronans kalsonger?

Nej, skall jag tro på vad Löfven säger så vill jag se handling. Och med Miljöpartiet i regeringen lär det inte bli lätt.

För att jag nu inte skall bli anklagad för att ta lätta partipolitiska poäng: nej, alliansens agerande, eller snarare brist på agerande, när de var i regeringsställning, var också under all kritik. Inget hände, utom möjligen lite löst prat om lila kuvert.

Svenska tidningar

I min lokaltidning läste jag en flammande appell gentemot terrorismen. Om hur vi bara kan vinna om vi står upp för öppenheten och lever vidare som vanligt:

"Människor måste fortsätta att leva sina liv som vanligt – jobba, resa, träffas och debattera. Det är friheten att uttrycka sina åsikter, friheten att välja hur livet ska levas – själva kärnan i den västerländska liberala demokratin – som terroristerna tycks hata och vilja förgöra."

Låter vackert, kunde skrivit det självt. Men hur agerar då tidningen själv? Man lägger sig platt för islamismen och terrorismen. När såg ni senast en Muhammed-teckning i Sydsvenskan? En sån här går nog bra:

 

Men knappast en sån här:

Jag har full förståelse för den tidning som väljer att inte publicera Muhammed-bilder. Det var inte länge sedan en terrorgrupp stoppades strax innan den skulle in på Jyllands-posten och skära huvudet av otrogna bildpublicerare. Terrorn är skräckinjagande, och insikten att man för all framtid kommer få sitta inspärrad bakom larmbågar och beväpnade vakter tämligen avskräckande. Men i det läget kanske man inte ska komma med pekpinnar om hur resten av befolkningen bör fortsätta som vanligt? Istället för "keep calm and carry on" är det "keep calm and do what the terrorists want".

Jag vill se tidningar som står upp emot terrorismen. Tidningar som sida vid sida med sina Dawit Isaac-publiceringar även visar en bild på hur många dagar Lars Vilks varit en flykting i sitt eget land. Tidningar som tar in "Jesus and Mo" på seriesidan:

 

Men jag tvivlar på att jag blir bönhörd.