söndag 9 juli 2017

Går det lika bra med engelska?








En gång i tiden var Sven Melander rolig. Här i kock-tagen med den klassiska repliken "det går lika bra med selleri".


Häromdagen gick före detta moderaten Sven Otto Littorin ut på facebook med ett litet påpekande om att öppna gränser till länder med outbildad eller lågutbildad befolkning och kravlös välfärd till alla nog inte går så bra ihop i längden. Han fick raskt svar av Pernilla Ström, som kontrade med att syrier, som huvuddelen av migrantströmmen består av, är mer högutbildade än svenskar. Att problemet, som hon sett när hon följt med sin syriska väninna till arbetsförmedlingen, är att svenska byråkratin fullständigt saknar förmåga att ta tillvara invandrarnas kompetens. Varför skall syrier avkrävas perfekt svenska när de kan kommunicera på engelska? Varpå Ström raskt får ett par snabba länkar till SCB-statistik på att syrier inte är huvuddelen av migrantströmmen och att de inte är särskilt välutbildade, varpå skiten träffar fläkten. Och rasistanklagelserna.


Ur detta debacle kan en liasom dra litta slutsatser, som vi västgoter uttrycker det:
  • Att strida om ifall det är 30% eller 50% syrier i inflödet är att tvista om påvens skägg. Det väsentliga är de volymer (japp, jag sade "volymer", stena mig då...) som kommer och den logistik som krävs för mottagning och injämkning i samhället.
  • Vuxna människor idag beter sig lika illa på nätet som vi hormonstinna ynglingar gjorde på Heta Linjen en gång i tiden. Och jag pratar inte om lågutbildade troll som sitter i mammas källare, utan välutbildade människor med offentliga uppdrag. Hur i hela friden kan de förvänta sig bättre beteende av "pöbeln"?
  • Faktaresistens och fejknyheter är inget som enbart är Trump eller Putin förunnat. Ström säger rakt ut att hennes anekdot om en väninna (får man gissa att chansen att ett styrelseproffs syriska vän kommer från den syriska eliten snarare än från rännstenen är stor?) bör väga starkare än SCB-statistik, styrkt av statistik från våra grannländer. 
  • Jodå, visst är arbetsförmedlingen bottenlöst usel på att ta hand om de akademiker, hitresta eller infödda, som söker jobb eller utbildning. Lägg ned skiten!
Men dagens fokus är på det där med språk. Behöver vi verkligen kräva perfekt svenska när vi skall anställa en invandrare (eller, för den delen, en infödd svensk...)? Går det, på Sven Melanderskt vis, lika bra med engelska?


Som internationalist, anglofil, "anywhere"-ist och förälder till engelsktalande barn borde jag väl tycka att engelska är finfint. Men icke. Nu känner jag att det är dags, såsom även stolt nationalist och Sverigevän, att stå upp för det svenska språkets överlevnad. Svenskan är inte akut hotad idag, men kan bli.


Under det senaste året har jag läst kymriska på universitetet - en rätt så ödmjukande aktivitet för en medelålders gubbe med taskigt närminne.


Kymriska? Japp, det där språket med världens längsta ortsnamn. Språket talas av några hundratusen i Wales, och är hårt trängt av engelskan. För ett par generationer sedan arbetade staten aktivt för att utrota språket, så som vi svear gjorde med samiskan i norr och danskan i söder; den som talade sitt modersmål i skolan fick smisk av läraren. Det har ändrats nu, det finns kymrisktalande skolor och staten kämpar för att fler skall lära sig språket; målet idag är att nå upp till en miljon.


Kampen är svår och tung. Inflyttade engelsmän förstår inte varför de skall sätta sina barn i skolor där de lär sig ett språk som talas av så få, när de kunde lära sig något nyttigt som latin eller klingon istället. Försvinnande få utlänningar gör sig besväret att lära sig språket inför turistbesök eller inflyttning, det funkar ju lika bra med engelska. Här finns ett intressant undantag.


Risken finns att vi går samma väg som kymriskan; blir ett språk som används av enstaka kufar i folkdräkt. Bättre agera nu än att senare stå och mässa "vi har varit naiva" i kör.


Så, när bör svenskan gälla?
  • Vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror; antagligen inte heller syrierna. I vissa arbeten finns, eller bör finnas, krav på begriplighet. Sjukvården, till exempel. Vid läkarbesök och sjukhusronder skall svåra och känsliga saker diskuteras. Försök själv att beskriva en udda klåda i könsorganen på skoltyska eller -franska. Det är viktigt att vårdpersonal och patient förstår varandra, vilket kräver ett gemensamt språk. Det språket, i Sverige, är svenska.
  • Vid kontakter med myndigheter skall vi kunna kräva att alltid få kommunicera på klar och redig svenska. Liksom medborgare i Wales kan kräva att få tala och skriva kymriska gentemot myndigheter, vilket skapat en god arbetsmarknad för de som kan språket.
Omvänt, när går det lika bra med engelska?
  • I det internationellt inriktade näringslivet funkar det redan bra idag. På dt stora företag jag jobbat på har vi haft kineser, pakistanier, japaner och polacker som talar allt från ingen svenska till riktigt bra. Alla möten är på engelska; ofta sitter kollegor från kontoren i Kina, Tyskland och USA uppkopplade via telefon. Alla mail skrivs på engelska, eftersom de ofta vidarebefordras över hela världen. Även om vi skulle ha svårt att delta i en diskussion om en Shakespeare-sonett på engelska så klarar vi att förstå ingenjörs-pidgin.
  • I vissa enkla jobb borde engelska kunna räcka till. Städning, till exempel. Förutsatt att de som städaren skall kommunicera med (arbetsledning, kollegor, ...) klarar engelskan. Vi är som sagt inte så bra här i Sverige som vi tror.
  • Högskolevärlden. Mycket skrivs på engelska redan.
  • Myndighetskontakter, återigen. Jag kan tänka mig att det allmänna tillhandahåller websidor och telefonlinjer med svensk och svengelsk inriktning. Och inga andra språk. Om du nu inte kan varken svenska eller engelska, då? Då får du fixa tolk. På egen bekostnad. Eller köra franskt teckenspråk.


Beth dych chi'n meddwl?

söndag 2 juli 2017

Kamikazepiloterna





Som ni ser här ovan fick förre KDU-ordföranden och KDs framtidshopp, Sara Skyttedal, pröva på att åka med på bönpallen på ett Gripen-plan. Detta verkar ha inspirerat min partiordförande. Konservativ och bakåtblickande som hon är, fick hon kontakt med en vänlig japan som bjöd in henne att följa med på en tur att i ett Zero-plan ta en mycket nära titt på ett amerikanskt hangarfartyg.


Eller hur skall man annars tolka denna artikel, där Ebba Busch-Thor argumenterar för att fler flyktingar bör få stanna. Flyktingar som inte har skäl att stanna, men som skall få stanna ändå, därför att. Ett effektivt sätt att driva ut oss konservativa ur partiet.


KD missar här sina kärnvärden. KD vill ha ett starkt civilsamhälle och en liten stat (fast det där sista verkar det vara si och så med i en viss falang, de vill visst både ha kakan och äta den). Staten bör då ta hand om rikets, dvs svenskarnas, gemensamma kaka och lämna resten åt folket. Vill du att en afghan skall få skolgång och bidrag? No problem - du har full förfoganderätt över ditt eget bankkonto. Skicka pengarna till lämplig biståndsorganisation så är det klart.


Förvisso tror jag att jag förstår vad Busch-Thor gör. Liksom Jan Björklund har hon en stark världsförbättrarfalang som hon måste ta hänsyn till, till exempel genom att skriva sådana här artiklar. En artikel är inte ett skarpt förslag. Det är dock en tydlig signal, och signalpolitiken måste idag, när de kriminella utanförskapsområdenas och IS-mördarnas antal växer, vara den exakt motsatta.


Jag fick nu i helgen ett inbetalningskort till KD-medlemsskap. Nej, tyvärr. Hade jag velat ha en velig å ena sidan/å andra sidan-politik hade jag blivit folkpartist. Jag och KD får gå skilda vägar nu. Om inte Ebba lyckas drämma till med ett "verklighetens folk"-tal i Almedalen och sedan omsätta detta i ett skarpt valmanifest.




Samtidigt läser jag hos Anybody om hur SD går framåt och de andra partierna inte får tummen ur. Det här citatet känns bara alltför sannolikt:
"Det vill säga .. oavsett vilket val jag än gör riskerar jag att förlora och få Stefan Löfven som statsminister i fyra år till."
Det verkar bara bli svårare att hitta ett val 2018 som leder landet åt rätt håll. När inte ens riksdagens mest konservativa parti kan formulera en tydlig strategi, vem skall man då lita på?




Min pre-Almedalen-profetia om 2018 är att KD och MP kommer åka ur riksdagen, och L med ett nödrop hänga sig kvar. S och SD karvar upp Alliansen mellan sig och hamnar på sisådär 25% var, och får alltså majoritet tillsammans. M fortsätter nedåt i allmän otydlighet till 15%, och blir ungefär lika stora som C.


Talmannen kommer ge Stefan Löfven i uppdrag att bilda regering. Lövfen satsar på en ren S-regering. Löfven förhandlar givetvis inte med SD, öppet vill säga, men på något vis dyker det ändå upp en S-märkt invandringspolitik som är såpass mycket bättre än alliansens alternativ att Jimmie väljer att stödja Steffe. Jimmie inser det lönlösa i att försöka stödja en allians där Annie och Jan (eller, Gud förbjude, Birgitta!) stretar för ökad invandring, samtidigt som Anna är emot. Regeringsmakten är fixad. Vad Alliansen hittar på bryr sig ingen om.


I det dagliga regerandet växlar sedan S mellan att låta SD "passivt" stödja S-förslag, och att förhandla med andra partier. Jag avundas inte Löfven dessa förhandlingar. Dock borde det bli bättre än när V och MP är motparterna.




Vad skall då jag rösta på, för att vrida läget åt rätt håll? Jag ser ett par akuta problem med landet idag, som har med för stora utgifter och för små intäkter att göra:
  • Invandringen, förstås. Invandringen fyller på med outbildade och reaktionära (alltså för konservativa för mig till och med) människor i våra katastrofområden. Lösning: tvärstopp för invandringen tills dess att vi har fått bukt med kriminalitet, bostadsbrist och arbetslöshet.
  • Statens lyxrenoveringar. Staten ser inte om sitt hus. Istället för att dränera grunden och täta taket läggs pengarna på snygga Teppanyaki-hällar, trädgårdsgrillar och robotgräsklippare. Lösning: lägg pengarna på nattväktarstaten, och låt övriga sektorer få pengar ifall det blir något över.
Sen finns lite annat smått och gott:
  • Skolan är en katastrof. Kunskap och disciplin måste återigen bli honnörsord. Flumpedagogiken ska bort. Uppdraget att fostra goda ungsocialister ska bort.
  • Bostadssektorn måste bli friare och mer konkurrensutsatt.
  • De aktivistiska ämbetsmännen måste bort. Rensa friskt på chefs- och ämbetsmannanivå. Lägg ned verk som är alltför kontaminerade. Återinför tjänsteansvaret.


Var hittar jag politiker som står för detta? Gösta Bohmans moderater är borta; dagens generation verkar bestå av värdegrundsmarinerade entrister från F!. Sossarna är skadade av identitetspolitik, ja vad sjutton, de skadades redan av 68-vågen. SD vet man var man har i invandringsfrågan, men är de ett skvatt intresserade av att trimma fettkanterna från välfärdsstaten?


Jag får plocka fram ficklampa och förstoringsglas och ge mig ut och leta.



torsdag 22 juni 2017

A nice cup of tea


Jag gillar deckare. Framför allt gamla klassiska brittiska: Collins, Chesterton, Bentley, Christie osv. Något som förenar dem med dagens TV-mys i Midsomer är att oavsett vilka gruvliga yxmord som skett i familjen så räcker det med en liten nätt kopp te för att man skall må bra igen.


Jag gillar även att citera Orwell. Döm om min glädje när jag stöter på hans instruktioner för hur man brygger en kopp te. Något som gör mig uppbragd är att läsa att det efter kriget var te-ransonering. Hur i hela friden klarade sig britterna igenom det? En extraranson Marmite, måhända? Nåväl, här är tebryggning enligt George:
  1. Använd alltid te från Indien eller Ceylon (Sri Lanka, idag). Inget från Kina, det kan man inte ha mjölk i.
  2. Gör måttliga mängder, dvs i tekanna. Inga urnor eller kastruller. Tekannan skall vara av porslin eller lergods.
  3. Tekannan skall värmas i förväg. På spisen (inte så lätt på dagens induktionsspisar...) hellre än genom att fyllas med varmvatten.
  4. Te skall vara starkt - snåla inte med bladen. Om te är ransonerat, gör det hellre starkt och sällan än svagt och ofta.
  5. Tebladen ska rakt ner i kannan. Inga filter eller silar. Så får man ut mest ur bladen. Att svälja blad är bara nyttigt.
  6.  När vattnet kokar, bär tekannan till kastrullen, inte tvärtom. Vattnet skall koka medan det hälls upp; bäst resultat nås när kastrullen hålls över spisens gaslåga medan man häller.
  7. "Shaken, not stirred". Japp, Orwell föredrar att skaka tekannan så allt blandas. Röra runt kan man göra i nödfall. Undrar hur ofta han skvimpar ut hälften?
  8. Ha en bra temugg: cylindrisk och tjock, så den goa värmen bibehålls.
  9. Skumma av grädden från mjölken innan du använder mjölken till te. Bra att veta för er som köper icke-homogeniserad "gammeldags" mjölk.
  10. Häll i te före mjölk, inte tvärtom. En fråga som i England diskuterats lika intensivt som ifall det är bäst att hälla syran i vattnet eller tvärtom.
  11. Inget socker. Te med socker smakar bara sockervatten.


Jag kan inte säga att jag håller med George om allt ovan. Jag får hoppas Storebror inte ser mig när jag brygger mitt Kina-te i sil, utan mjölk. Och utan en tanke på ransonering.

måndag 19 juni 2017

Den politiska senapsgasen


Senapsgasen var inte odelat populär i första världskrigets skyttegravar. Förvisso hade den fördelar: en illaluktande brakare ivägsläppt i lä kunde medföra att den lede fi nedkämpades utan att man själv behövde sticka huvudet upp i kulspruteelden eller sticka bajonetten i någon Fritz eller Horst. Castle Wolfenstein är inte lika kul i verkligheten. Å andra sidan kunde vinden vända, varpå man själv låg och hostade upp lungorna. Medan de som beordrat attacken satt och pimplade en kall och torr sherry borta på staben.






Jag misstänker att vi håller på och öppnar en och annan surströmmingsburk åt oss själva, utan att tänka på att det är i det egna vardagsrummet vi sprider dofterna. Surströmming kan, vid rätt tillfälle och i rätt sällskap, vara riktigt trevligt, även för en skåning. Men ibland luktar den bara gammal spya.








Ta Morgan Johansson. Nu vill han att EU tvingar motsträviga polacker och ungrare att ta emot asylsökande. Inser han vilken port han då öppnar? EU sade nyss att de ville få Sverige att införa Euro. Då får även den här gamle EU-entusiasten säga att nog får vara nog - då går vi ur. Jag vill inte ta ansvar för grekernas köpfester; det vore lika klokt som om Spara och Slösa öppnade gemensamt bankkonto och delade på jobbet: Spara sätter in, Slösa tar ut.






Morgan har för övrigt glömt fråga de asylsökande. Tänk tanken att du är en iranier med afghanskt ursprung, som smugglat in dig i EU, med Sverige som tänkt slutmål. Du får reda på att du skall föras till ett läger i Ungern för vidare utredning. Du vet att lägret är spartanskt, till och med jämfört med en överfull Bert Karlsson-barack, och att ungrarna normalt ger avslag medan svenska migrationsverket glatt godtar den standardvals du repeterat in. Vad göra? Givetvis sätter du dig på första bästa tåg till Sverige. Till och med en tillvaro som illegalt svartarbetshjon i Sverige är bättre än att sparkas ut ur Ungern. Lägg därtill fri skolgång för barnen, och fri vård för hela familjen. Och ett regeringsparti som driver på för amnesti. Jag misstänker att få kommer att stanna i Ungern.














Nu när islamisterna implementerar "Religion of piece" här och var i Europa, samtidigt som andra tokar ger sig på moskébesökare, börjar ropen skalla. Inte om daghem åt alla, utan om enkelrum på Kumla för varje extremist. Som surkonservativ gubbe blir det då min plikt att bromsa, att påpeka att risken finns att dessa blanka vapen kan riktas mot oss själva.




Staten är inte alltid god, lärde vi ungmoderater oss på sjuttiotalet. Vad vi inte anade var att statens ämbetsverk skulle fyllas av identitetspolitiskt och postmodernt förvirrade galningar. Svenska Institutet. Våra museer. Alice Bah-Kuhnke. Om vi ger staten makten att spärra in och/eller tysta alla extremister - vem tror ni kommer sitta och bestämma vem som är extremist? Värdegrundsdemokratin är en yngling med ADHD och taskig impulskontroll. Ge den inte en laddad revolver.




Jag kan se framför mig hur Maria Sveland och Mattias Gardell får peka ut feminismkritiker som extremister. Jag kan se hur RFSL får peka ut de som inte genast hänger med på det senaste bokstavstillägget i HBTQWERTY som extremister. Jag kan se hur Ulf Bjereld i Broderskaparna (och sossarnas VU) får peka ut alla som inte älskar muslimska brödraskapet som extremister. Och så vidare. Vi konservativa kommer sitta löst.






Men finns det inget att göra, då? Skall vi i den liberala frihetens namn släppa in islamister hur som helst, och låta dem göra vad tusan de vill - för våra skattepengar? Nej då. Det finns skarpa förslag att lägga, förslag som med bättre precision drabbar de vi vill skall drabbas, samtidigt som risken att de vänds emot vanliga hederliga svenskar och invandrare (jajamän, det finns massor med konservativa, bakåtsträvande invandrare här i landet!) minimeras. Men det är ämnet för en annan dag. Idag vill jag bara som en gammaltestamentlig profet ställa mig upp i folkhavet, riva mig i skägget och varna för den breda vägen.

lördag 17 juni 2017

Ett tips till polisen

Peter Santesson skriver bra idag om Svenska Institutets blocklista. Där finns inte mycket att tillägga, även jag är förbryllad över att medierna har skrivit så lite om att en myndighet åsiktsregistrerat medborgare på ytterst lösa boliner. Häromåret när en annan myndighet registrerade familjemedlemmar till brottsbelastade romer, i syfte att komma åt klanbaserad brottslighet, blev det ett jävla liv.


Men är det inte väldigt fult att registrera kända brottslingars oskyldiga familjemedlemmar? Nej, jag tycker inte det. Mycket av vår nya brottslighet begås av klaner. Klaner som planerar brott tillsammans, klaner som skyddar andra klanmedlemmar, klaner som emellanåt pucklar på andra klaner. Skall man ha en chans att bekämpa detta måste man ha kännedom om vilka klanerna är, och vem som tillhör vilken klan. Vilket kräver att man för register. Det är inte lika lätt som en gång i USA, där det var uppenbart vilka respektive klaner busarna Marinetti, O'Rourke och Feng-Shui tillhörde.


Men även om det inte (enligt mig...) är fult att registrera oskyldiga, så är det olagligt. Och med tanke på hur snabbt regeringarna har agerat för att stävja IS-monsters sydliga värstingresor, ska vi kallt räkna med att det nog tar några decennier till innan politikerna utropar den magiska trollformeln "Vi har varit naiva" och genomför adekvat lagstiftning. Något måste göras dessförinnan.


Där ger mig Santesson en idé.




Det är dags för polisen att öppna ett twitterkonto, @SverigeSnuten (SS). Till detta konto kan sedan en blocklista fogas. På listan står en massa fejkkonton, skapade av polisen, som listar alla klaner och klanmedlemmar som polisen vill hålla koll på. Eftersom myndigheter och press verkar vara överens om att blocklistor är ofarliga är det bara att ge järnet.


Men om pressen får nys om att poliser sitter på tjänstedatorerna och lägger till folk i dessa register, då? Ingen fara. Polisen utser helt enkelt en privatperson till kurator var vecka, som via "anonyma" tips får reda på vilka som skall läggas till. För att nå samma ideologiska bredd som Sweden-kontot föreslår jag att kuratorskapet får alternera mellan redaktionerna på Nya Tider och Nordfront, med Chang Frick på Nyheter Idag insprängd emellanåt som borgerligt alibi.


Men - det här registret är ju publikt. Varnar vi inte bovarna då? Jovisst! Vilket har samma effekt som en blågul piketbil på torget, eller ett par patrullerande uniformsklädda biffar med kpist. Det sänder ett tydligt budskap: Farbror Blå ser dig. Och ställer du till med bråk, så kommer Farbror Blå på besök. Vi vet var du bor.


Eftersom blåljuspersonalens kommunikationssystem Rakel verkar vara en katastrof, kan @SverigeSnuten även användas för att få ut viktiga meddelanden till de av våra blå hjältar som kombinerar en kopp sumpig kokkaffe med en social uppdatering på något av landets internetfik. Hashtaggen #apajävel blir då en signal att raskt dra ner till "orten" med dragna batonger. Och så vidare.


Det här blir bra.

lördag 27 maj 2017

Vem tar vem?

Nu när moderaterna dyker neråt i väljartappets algbruna gyttjepöl med samma frenesi och enkelspårighet som min hundrackare dyker ned med nosen i en tikrumpa vädrar de politiska analytikerna morgonluft. Nog är det väl dags för en mittenregering!? Det vill säga det gamla vanliga, sossarna sitter på kuskbocken och styr mot socialismens Nirvana, medan C och/eller L puttar på där bak och gnäller om att det inte går fort nog.


Det dessa analytiker totalt missat är att de politiska partierna svängt lite sedan 70-talet. Centern är på inget vis centerinriktade. De är det mest "nyliberala" partiet, med en näringslivspolitik som är totalt motvänd sossarnas folkhemsdröm. Det lär inte bli lätt att få samsyn om LAS, A-kassa eller arbetsförmedlingens framtid.


Även Björklund skulle få det svårt. Hans parti är socialliberalt. Det betyder att där finns en halva socialister, och en halva liberaler. Risken är att han klyver sitt parti lika effektivt som Kinberg-Batra klyvt sitt om han går över till "the dark side". Ena halvan skulle likt en Carl Tham älska tanken på att visa att man är mer renläriga socialister än sossarna, medan andra halvan skulle förse sig med vitlök, vigvatten och silverkulor. Partiet är redan så litet att en klyvning kan göra att de framöver får ligga i diket och trängas med F!, MP och MED. Jodå, och kanske också med KD - vi gör en rätt blek figur för närvarande. Jag hoppas på lite mer Skyttedal i politiken framöver.


Låt mig därför lansera min egen mittenkandidat 2018:




Japp. Jimmie Åkesson. Mannen, myten, knätofsen.


Åkesson ligger stabilt placerad i politikens mittfåra. Nej, inte i invandringspolitiken. I invandringspolitiken är det Åkesson som ger oss visst hopp om att av SÄPO utpekade terrorister inte släpps vind för våg i Sverige. I invandringspolitiken är det Åkesson som kommer driva på för att de familjeåterföreningar som vi i KD vill ha kommer att ske i hemlandet. I övriga frågor sitter däremot SD med ett ben på var sida om staketet, för att därmed kunna locka missnöjda väljare både från S och M. De värnar om folkhemmet, och om friheten att få välja privata alternativ. Gråsossar, kanske man får kalla dem?


Risken finns förstås att Åkessons grabbar (och en och annan tös) kommer visa sig fullt så inkompetenta som en snabb titt på en del av deras kommunala företrädare kan få en att misstänka. Att de, likt sossen Urban Ahlin, bildligt talat kommer ägna fyra år åt att stå utanför en dörr med brallorna nere vid knäna och ropa "Knulla! Knulla för fan!" utan att bli insläppta av övriga politiker och en politiserad tjänstemannakår som hellre släpper in ett gäng marockanska gatugrabbar i rummet. Jag börjar dock känna att övriga partiernas handlingskraft föga överskrider den där halvrasistiska, debila white trash-mannen som allmänt anses utgöra SDs kärntrupp. (Ärligt talat: om det är så SD ser ut, hur lockande är det då att rösta på de som genom ett idogt motkampanjande sett till att SD nu är näst största parti!?)


Mitt förslag är, i vart fall: bilda en SD-regering! Låt denna regering söka stöd ömsom hos vänstern för höjda bidrag och A-kassor, ömsom hos högern för vinst, och därmed alternativ och egenmakt, i välfärden. Låt denna regering söka stöd hos båda sidor för ett starkt försvar, en upprätthållen gräns, strängare straff och hårdare batonger.


Justitieminister Björn Söder. Bara tanken får en politisk satirist att få ståpäls. Nästan lika kul som om Beatrice Ask hade haft posten.




Är du inte klok? De är ju nazister!
Utanför Arnstadt-sfären bör vi nog vara lite försiktiga med epiteten. Visa mig gärna var SD föreslår att vi skall utrota alla muslimer och göra lampskärmar av deras hudar. Visa mig var Kent Ekeroth sitter och myser med Grå Vargarna. Visa mig förslagen om att vi bör annektera Norge och Danmark för att få lite livsrum (det där sista var dock lite lockande, olja och Gammeldansk skulle sitta fint). De är förvisso varken miljöpartister, genusvetare eller kommunister. Det kan jag leva med. Sen är jag realpolitiker. Idag är invandring kombinerat med ett fredsskadat, identitetspolitiskt anfäktat låt gå-samhälle vårt primära problem. Om F! drog åt rätt håll i den frågan skulle jag till och med kunna lansera den manshatande folkmordsapologeten Gudrun Schyman, eller den rasistiska plagiatören Kawesa.


Men - de är ju jättehöger, så långt åt höger man kan komma innan avgrunden?
Nej. SD är inte konsekvent höger. De är emot EU och NATO, typiska vänsterattityder. I arbetsmarknadspolitiken kan man se hur de vill locka väljare ur båda läger:  "när det är ekonomiskt ansvarsfull bör skatten sänkas för vanligt folk" låter som mumma för oss konservativa, medan "I Sverige ska svenska regler gälla" lockar LO-knegare.


Men tänk på vilka stolliga förslag SD kommer klubba igenom!
Det roliga med en minoritetsregering är att den måste ha majoriteten med sig. Därmed beläggs SD med fotboja.
Sen kan vi ju fundera på hur vi har det idag. Kulturministern är bindgalen; hon håller på att slänga fina museisamlingar i närmsta container för att istället låta museerna fokusera på normkritik och postkolonialism. Gabriel Wikström är så förbudsglad och moralistisk att man kunde tro att det lyckats smyga in en folkpartist i regeringen. Radarparet Ygeman och Eliasson förbigår vi i välsignad tystnad.
Sveriges regering har, strax före Manchesterdådet, lyckats öppna gränsen så att vem som helst nu kan vandra in utan någon kontroll.


Någon rädsla för att dårarna kommer ta över dårhuset behöver vi inte ha. Det har redan hänt.


SD kan man väl inte lita på?
Förvisso är det inte osannolikt (japp, ett "British understatement") att en regering med SD i kommer kantas av nya saftiga järnrörsskandaler, "nasseuniform på drängkalas"-avslöjanden och allmän politisk tafflighet. Även om bunkergänget i mitten verkar vara drivna politiker, så kommer ett SD i 20%-storlek kräva inkallande av begåvningsreserverna och mer därtill för att fylla platserna (tips: om du vill bli riksdagsman, skriv ditt eget namn på en SD-valsedel i år). Det kommer bli lika roligt som när Miljöpartiets koftor och näbbstövlar marscherade in i riksdagen för första gången.
Tänk dock ett ögonblick på alternativen. Skall vi lita på den allians som först stadgade Decemberöverenskommelsen, för att några månader senare avblåsa den? Skall vi lita på de sossar som alltid behandlar väljarna som röstboskap? Jag är rädd för att SD inte är sämre samarbetspartner än några andra riksdagspartier. Och det, mina vänner, är inte menat som en hyllning till SD.


Nog fattar du väl att detta kommer gå åt h-e?
Jodå. Eftersom våra politiker har övergivit de stora liberala, konservativa och socialistiska tänkarna för att istället jaga likes från Pascalidou, Arnstadt och Sveland. Eftersom bara tanken på en mittenregering skulle få riksdagsmajoriteten att hala fram vuvuzelorna. Jag tvivlar på att SD kommer få en chans att förstöra landet. De kommer vi andra att göra helt på egen hand.

söndag 7 maj 2017

Ett viljelöst parti blir snart väljarlöst

Emellanåt är det lite ledsamt att vara kristdemokrat. I förra inlägget propagerade jag för en rak och tydlig flyktingpolitik, där staten skall ta ett minimalt ansvar och civilsamhället istället gå in med frivilliga insatser. Så att vi girigbukar kan fortsätta använda våra jobbskatteavdrag till nya platt-tv-apparater, medan medlemmarna i Allt åt Alla använder alla sina slantar åt att försörja nytillkomna asylanter.


Vad gör då mitt parti? De röstar ja till att migranter skall få gå klart gymnasieskolan innan de utvisas. Ytterligare en pull-faktor som ökar den dödliga strömmen över Medelhavet. Ytterligare en börda för den skola som går på knäna. Ytterligare ett steg åt fel håll ut i irrelevansens "under 4%"-träsk.


Skolan är idag en katastrof. Min förståndshandikappade moster, som jobbat på Samhall i hela sitt liv, kan diskutera matematik på en nivå som lämnar de flesta gymnasister på dagens naturvetarlinje oförstående. Så gick hon också i den gamla skolan, före Palmes, Mogårds och Perssons tid. Alla steg vi tar i skolpolitiken måste alltså vara i rätt riktning: bättre lärare, mer ordning och reda, mer fokus på elementa, mindre trams och bjäfs.


Men vi har ju råd? Nej, vi har inte råd! När de elever vi redan har får en halvdan utbildning och dåligt med stöd, då har vi inte råd att ta in ännu fler elever som behöver ännu mer stöd och drar ned tempot i klassen ännu mer.






Dock händer det fortfarande att vi kristdemokrater prickar rätt. När sammanbrottsregeringen röstar för att Israel inte har något med Jerusalem att göra, protesterar vi. Inte bara det. Vår man i Skåne, Tuve Skånberg, har även lagt en motion om att flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett djärvt drag som kanske till och med skulle leda till att vår utrikesminister blev välkommen i Israel igen?


Men vänta nu - är jag en sån där fanatisk Israelvän? Jo, det är jag nog. Det finns en del sådana i vårt parti:


Men det jag framför allt är, är en ovän till de stater som ligger runt omkring Israel. Länder där kristna kyrkor bränns ned. Länder där regimerna i statskontrollerade mediakanaler spyr ut hat.


Vad bör en svensk von oben- och distans-position gällande Jerusalem vara? Mitt förslag är att vi hanterar staden som ett barn, som slits mellan ett par oförsonliga föräldrar i en vårdnadstvist. Där gäller idag att standardmodellen är delad vårdnad. Skulle nog se intressant ut, att låta Jerusalem styras av Jordanien varannan vecka och Israel varannan. Dock gäller att försvårande av umgänge är något svensk rätt ser mycket snett på; då riskerar man förlora vårdnaden. Och där kan vi ta en snabb glutt på verkligheten:
  • Om araberna skulle få vårdnaden av Jerusalem, skulle staden snabbt bli Judenrein. Inga israeler skulle släppas över gränsen. I alla fall inte levande tillbaka.
  • Om israelerna får vårdnaden av Jerusalem, så kommer araber få bo kvar där. Förvisso inte utan krångel, förvisso inte utan vägspärrar för de som vill komma in dit från Gaza, Egypten eller annorstädes. Men skillnaden gentemot den omvända situationen är radikal.
Min slutsats: ge Israel ansvaret för Jerusalem. Några andra ansvarsfulla, kompetenta vårdare finns inte. Om nu inte Sverige vill ta ansvaret för att styra staden som tredje part. Det vore en bra skola för våra dialogpoliser - vore inte detta en ypperlig ny post för Eliasson? Jag tvivlar dock på att våra politiker önskar ta på sig ansvaret att skicka hem en bunt svenska soldater i likpåsar varje månad. Soldater skjutna av de vi skickar miljarder i bistånd till. Skjutna av terrorister vars familjer sedan avlönas med svenska biståndspengar. Det skulle bli lite väl magstarkt.


Jag misstänker att den kristdemokratiska Israel-linjen inte heller den kommer ge oss några röster i förorten. Detta har vi dock råd till. Även om det kostar. Bara vi slutar vela i övriga frågor.