Johnny English i farten?

Det dröjde inte länge innan journalisterna fick nys om nästa spendersamma departement. Nu är det Säpo som man har haft spaning på. Över 5 miljoner har tydligen gått åt till en fest. Svårt att veta först om det är mycket eller lite pengar; om det var till en avdelning på 10 personer känns det i överkant. Men enligt uppgift rör det sig om en fest för 1000 personer, med agent 007-tema.

Jo, 5000 per person, det känns som en rätt saftig fest. Hyrde de in Sean Connery som föreläsare, och en hoper bondbrudar som kaffeflickor? Jag har nog aldrig själv lyckats bränna 5000 på en kväll.

OK, jag kan förstå att ni på Säpo vill känna er som mannen med den gyllene pistolen. Men i det här fallet blev det snarare pojken med guldbyxorna.

Läs det finstilta, grabbar

Ibland lönar det sig att kolla upp vad man ger sig in på.

Ja, jag tänker på vad som hänt i dagarna. Först kallar min partikollega Böhlmark en socialdemokrat för klappturk. Sen kallar socialdemokraten Jan Andersson en grupp av sina egna partikollegor för trotskister. Det skall till en sosse för att kalla andra sossar något så elakt.

Varför gör då grabbarna så här? Min teori är att de, när de bokade en kurs i 'netikett för S/M-folk', glömde läsa närmare i kursbeskrivningen och därmed inte riktigt hade koll på vad kursen gick ut på.

Dags slippa lämna kippa hemma?

Igår var det kippavandring i Malmö, med stort pådrag och ministrar i tåget. Själv var jag för slö att gå med, trots att jag bor i trakten. Heder åt de som gick.

Jag får dock en liten tanke att det kunde vara på plats med lite fler vandringar:

En kippavandring i Höllviken. Där skanderade ungdomar slagord utanför ett judiskt sommarläger. Och här var det knappast illiterata nyinvandrade muslimer som var problemet; Höllviken är en stabilt medelklassig sovstad till Malmö.

En burkapromenad i centrala Malmö. Detta verkar tycka-synd-om-vänstern ha svårt att greppa, att en grupp kan innehålla både oborstade svin och genuina offer. Och att svinen och offren ibland till och med är samma person. Att gå i heltäckande klädsel i Malmö är ungefär lika obehagligt som att bära kippa.

En promenad för de med grova kängor, rakade skallar och fosterländska tatueringar. Det är inte heller lätt att vara sverigedemokrat i Malmö. Rop som rasistsvin och 'åk hem till Bjuv' haglar från de autonoma.

Några fler vi bör gå ihop med?

Hög tid avskaffa RUT

RUT och ROT har blivit succé. Allt fler svenskar accepterar nu skattesystemet. Allt fler använder sig av hushållsnära tjänster. Sossarna vågar inte gå till val på en återställare. Alltså dags att avskaffa RUT och ROT.

Varför avskaffa en ypperlig valfråga? Jo, därför att skattesystemet blir alltmer tillkrånglat, med avsteg och specialprocentsatser hit och dit. Tvärtemot vad skattereformen en gång lovade. Med RUT har vi visat precis det som de gamla moderaterna tjatede om, att höga skattekilar tar död på det vita, avlönade arbetet. Nu är det dags att föra över dessa erfarenheter på övriga arbetsmarknaden, och sänka skatten på arbete rakt över. Så får alla branscher en vitaminspruta i armen, och staten slipper sitta och fundera över exakt vilka kategorier som är förtjänta av mindre konfiskatoriska skatter.

Samma sak kan sägas om nystartszonerna. Jag tycker en nystartszon är en ypperlig idé. En zon, vid namn Sverige. Det som är bra för Rosengård är bra för Sverige.

Helt rätt straffa Pussy Riot!

Till skillnad från övriga svenska bloggosfären anser jag att det är rätt av ryssarna att ge Pussy Riot en smäll på fingrarna.

Vad nu? Är jag emot yttrandefrihet, plötsligt? Nej, men tänk er en liknande situation i Sverige: Ett gäng olidligt välkammade nyliberala ungmoderater stormar in i Malmö Folkets Hus, och river av några låtar där de förlöjligar Juholt och skrattar åt Olof Palme. Nog sjutton borde de ha ett saftigt straff, som till exempel att tvingas sjunga Internationalen på nästa SSU-konsert, samt skriva ut ansökningar till nya, fiktiva kurser.

Så visst finns det väl en poäng i att damerna nu döms att dela ut psalmer i nästa veckas högmässa. Va? Fängelse? TVÅ ÅR!? Det var det j-vligaste. Hade jag ingen aning om.

Nej, nu får jag citera några diktaturkramande vänstermuppar:

Kvotera mera

Av och till dyker idén upp att man bör kvotera till musikfestivaler, eftersom det är mest män som står framme på scen. Hittills har jag varit starkt negativ, har ansett att det är en liberal självklarhet att man skall ha full frihet att boka de band man tycker är bra eller som man tror drar mycket publik.

Men så tänkte jag till. Vi har inte för mycket kvotering, utan för lite. Kvotgruppen män/kvinnor är inte tillräcklig, här behövs lite intersektionalitet. Så jag har lite förslag till kvoteringsivrarna:

En HBT-kvot är ett måste. Så sätt igång och pusha för Tom Robinson och Robert Halford till alla svenska festivaler nu, kära Rättviseförmedlingen. Och nej, Alexander Bard går inte bra som ersättning. Ledsen, Alexander, men du gör ett viktigare jobb som liberal politiker än som schlagerartist.

Antalet kristna band på festivaler, OAS-mötena undantagna, är beklagligt få. 70% av svenska folket är medlemmar i Svenska kyrkan. Jag kräver därför en kvot på minst 70% kristna musiker. Tips: Bob Dylan har mött Jesus. Och nej, jag räknar inte satanistmetal som religiös musik.

Vi liberalkonservativa är styvmoderligt behandlade på festivalscenerna. Där förekommer mest vänstertomtar och miljömuppar. Det skulle inte förvåna mig om någon anordnade en stödgala för utrotningshotade snorkråkor. Eftersom alliansen har halva befolkningen bakom sig, så får ni vara så goda och leta upp 50% musiker med hjärtat till höger. Joey Ramone är tyvärr inte med oss längre, men kanske lite ärkekonservativa figurer kan letas upp på den amerikanska Country & Western-scenen eller den svenska dansbandssvängen. Eller varför inte leta lite bland de lokala dragspelsklubbarna?


Med dessa tips hoppas jag att jag gett kvoteringsförespråkarna extra råg i ryggen. Väl mött i sommar!

Till sekreterarnas lov

Media har upptäckt gigantiska oegentligheter i staten, där tiotusenlappar (!!!) försvunnit till skumma syften som att glädja personalen. Till skillnad från resten av landet är jag inte särskilt upprörd, det är småsummor och nog är väl personalen på våra statliga verk värda lite uppmuntran emellanåt?

Det som förbluffar mig är - var är de statliga verkens sekreterare? Under mina år som anställd både statligt och privat, så har sekreterarna varit de luddiga reglernas och statuternas klippa. Eftersom jag bytt jobb vartannat år, och företagen infört nya regler varje halvår, har jag totalt struntat i att lära mig reglerna. Jag samlar istället ihop några hopknycklade kvitton, en deltagarlista skriven i berusat tillstånd på baksidan av en servett, och lämnar till sekreteraren. Tillbaks kommer sedan en enligt alla regler ifylld blankett som jag kan skriva under.

Om nu representation har kunnat göras emot gällande regler, gång på gång: var var sekreterarna? Har de rationaliserats bort? Det känns inte särskilt rationellt att departementschefen skall hålla koll på representationsreglerna. Är de så kuvade av chefen att de inte vågar protestera? Då borde både chef och sekreterare bytas ut. Klarar dagens sekreterare inte av att fylla i en blankett rätt? Se där något för media att gräva i.

Vad är då skälig representation? Ytterst en sak för ägarna att besluta, vilket i statliga verks fall väl är du och jag. Och där verkar det som om du, att döma av mediestormen, har en tämligen moralistisk syn på saken. Själv tycker jag det går bra att bjuda flott, och att bjuda på Renat, Skåne och till och med en norsk akvavit.

Istället för sänkt krogmoms kanske vi i alliansen skulle föreslå ett fett representationskonto för alla statliga anställda: lärare, vårdbiträden, kommunala växeltelefonister. Jag ser fram emot nästa föräldramöte på Grand Hotel.